[FRVO]

Jag spelar scenariot "Mind the Gap" från Under an Iron Sky (1985-systemet) med den nyaste versionen (v 32) av reglerna. Mest för att se om WP har en realistisk chans att ta sig fram till Frankfurt.

Till sitt förfogande har WP:
4 sovjetiska pansardivisioner av högsta kvalitet (Category I)
1 östtysk pansardivision
5 sovjetiska mekaniserade divisioner (också Category I)
2 östtyska mekaniserade divisioner
53 skvadroner flyg av blandade sorter och kvalitet
Helikoptrar och supportenheter av olika slag

För att stå emot WPs anfall så har NATO:
3 amerikanska pansarbrigader
3 västtyska pansarbrigader
5 amerikanska mekaniserade brigader
5 västtyska mekaniserade brigader
1 västtysk airborne brigad
33 skvadroner flyg av mestadels toppkvalitet
Helikoptrar och supportenheter av olika slag

Jag spelar utan WMD vilket jag tror missgynnar WP. Det finns också en risk att man vid användande av WMD utlöser en ostoppbar mekanism som leder till strategiskt kärnvapenkrig och det är ju inte så kul. Om inte annat för att scenariot får ett abrupt slut.

[FRVO]

Turn 0 (uppmarch)

Innan scenariot börjar på allvar kan båda sidor flytta fram enheter mot fronten. Enligt scenarioreglerna så har WP som attackerar lite mer flexibilitet att göra detta än NATO.

WPs plan är att anfalla över fälten runt Fulda (staden), bl a för att undvika Autobahn som kommer vara igenkorkat av flyende civila. De sovjetiska divisionerna som kan använda Assault From March får agera spjutspets, östtyskarna får skydda norra flanken.

En utmaning för WP är att de bara har tre mobila luftvärnsenheter med förmåga att skjuta på fiendeplan i samband med luftstrider om lokalt luftherravälde. Två av dessa enheter får hänga med ryssarna och den tredje med demokraterna från Östtyskland. Å andra sidan har WPs divisioner kraftfullt AA integrerat i sina divisioner. NATO har däremot ganska gott om mobila luftvärnsenheter som kan bekämpa ryska försök till luftherravälde. Problemet för amerikaner och västtyskar är istället att det integrerade luftvärnet i deras brigader är ganska svagt.

NATOs befälhavare förstår vartåt det barkar och etablerar en första försvarslinje längs Fulda (floden) och skogen söder on Fulda (staden). Befolkningen i Göttingen och Goslar lämnas åt sitt öde. Man för också fram ett antal starka luftvärnsenheter till området för att göra livet surt för WPs flyg.

[FRVO]

Turn 1 (24-25 juli, 1985)

Parallellt med operationen vid Fulda pågår ett abstraherat minispel kring utvecklingen i norra Atlanten. Vad som händer runt Grönland, Island och nordväst om UK påverkar om, och när, förstärkningar anländer till Europa. I vårt fall, samtidigt med invasionen av Västtyskland, rundar en sovjetisk flotta Norge. Ryssarna forcerar mot "GUIK Gap" och lyckas störa NATOs transportvägar över Atlanten, vilket leder till att US 3rd Airforce blir försenade och kan börja operera i Europa tidigast 26-27 juli (nästa turn).

[FRVO]

I 1985-serien har sidorna möjlighet att försöka etablera luftherravälde i ett av scenariot begränsat antal områden (megahexar). Motståndaren kan antingen bjuda upp till strid eller ge upp luftherraväldet till fienden.

WP allokerar 30 steps (vilket är max tillåtna) sovjetiskt flyg till kampen om luftherravälde över Fulda och 16 steps till "norra flanken". NATO vet ju egentligen inte hur WP tänker allokera flygstridskrafterna men allokerar 16 steps och ett AEW system till Fulda-området, och 6 steps till området norrut. NATO har generellt sett mycket starkare flygenheter än WP, men en sida som har engagerat mer än dubbelt så många steps än motståndaren får positiva DRMs under luftstriderna – därav NATOs allokering av 16 steps. [Kampen om Air Superiority är både en av de bästa och sämsta delarna av 1985-serien. Det är ett roligt sten-sax-påse dilemma när man spelar med motståndare, men det är svårt att hantera det på ett bra sätt när man spelar solo. Spelmässigt så kräver det också ett stort antal tärningsslag vilket är ett minus].



Först får båda sidorna skjuta luftvärn och när det har talat återstår det i zon 1 (Fulda) 22 ryska steps mot 11 för NATO. Precis tillräckligt för WP att få numerical superiority bonus DRM. Nu blir det dogfight enligt följande:



Efter första rundan återstår dessa enheter. WP har fortsatt numerical superiority:



Och efter andra rundan återstår endast dessa enheter:



Den amerikanska F16-skvadronen visar sig innehålla gott om äss och slår ut tre av de sovjetiska enheterna innan de själva måste ge upp kampen – så när allt är över så har WP tekniskt sett etablerat air superiority över Fulda men med minsta möjliga marginal. I praktiken har det nästan ingen betydelse då endast ett step återstår som kan användas till intercept eller escort:



Av WPs ursprungliga 30 steps totalförstördes 11, och 10 steps kräver reparationer för att vara brukbara. Av NATOs ursprungliga 16 steps totalförstördes 4, och 6 steps kräver reparationer för att kunna användas igen.

I den norra zonen (zon 2) vann WP luftherravälde enklare och har där följande enheter tillgängliga för eskort- och interceptuppdrag:

[FRVO]

Nästa steg i spelsekvensen är WPs förstärkningar. Tre heta skvadroner MIGs anländer, plus en pansardivision. Bra grejer.



Efter det är det dags för WPs movement phase. I den första landbaserade attacken attackerar 79G Div de amerikanska enheterna 2nd Armored Brigade och 11th Armored Reg. 79G Div använder Assault From March vilken begränsar försvararnas möjligheter till understöd av flyg/helikoptrar och artilleri. Så trots att amerikanerna lyckas tråckla fram två helikopterskvadroner och slå ut en rysk helikopterskvadron så vinner ryssarna striden. I valet mellan att retirera eller ta förluster så väljer NATO att retirera sitt pansar. Dessutom så måste NATOs trupper använda Embedded Supply under Turn 1, vilket medför att deras ammunition endast räcker till två strider.

[Elias Nordling]

När jag körde detta scenario massakrerade Natos flygvapen de ryska planen tack vare sitt kvalitetsövertag. Minns inte mer än så.

[FRVO]

När jag körde detta scenario massakrerade Natos flygvapen de ryska planen tack vare sitt kvalitetsövertag. Minns inte mer än så.

Ja, WPs flyg får passa sig för amerikaner och västtyskar. Om de hamnar i en-mot-en situationer så är de (WP alltså) rostat bröd.

[FRVO]

Längre norrut längs fronten har den västtyska 5/2 Brig fått problem med ovanstående ammo-utmaning. De har blivit attackerade en gång var av 11G Div och 57G Div. Först lyckades de med att stoppa 11G Div, men 57G Div följer upp och attackerar 5/2 Brig som valde att retirera istället för att ta en step loss.  Om 57G Div attackerar igen får 5/2 Brig en massiv negativ DRM eftersom de har slut på ammunition. 57G Div i sin tur måste fundera på sin fatigue-situation. De har redan Fatigue-1, och ytterligare en attack på 5/2 Brig kommer garanterat att trötta ut manskapet ytterligare. De väljer att attackera och accepterar en höjd fatiguenivå, ett steg till och det blir en automatisk step loss.

Medan ovanstående händelseförlopp pågår så spränger tyskar och amerikaner broarna över Fulda.



Utan ammo är 5/2 chanslösa och måste retirera. De åker dessutom på en step loss av bara farten. 57G avancerar, men lämnar supportenheter (artilleri, EW, och luftvärn) bakom. Andra enheter får följa upp och skydda dem. 57Gs mannar är helt utpumpade och kommer sannolikt inte kunna göra mycket nytta nästa turn – men de har åstadkommit ett viktigt genombrott för WP över Fulda. Dessutom ser situationen prekär ut för 14/5 pansarbrigad som nu utgör flanken för amerikanerna.

[FRVO]

Resten av WP:s Turn 1 ägnar de åt att flytta fram trupper från de bakre leden. Två sovjetiska pansardivisioner (9:e och 15 Guards ansluter). De östtyska enheterna gör sitt jobb och tar upp position för att skydda sovjeternas norra flank. Summa summarum så har två sovjetiska mekaniserade divisioner (27 Guards, och 57 Guards som anländer via järnväg till Erfurt) och en östtysk mekaniserad division (11:e) och diverse supportenheter tagit sig över Fulda. Ett gott dagsverke, men ganska många av enheterna är redan trötta och det är tveksamt om de kan åstadkomma särskilt mycket under Turn 2.

[FRVO]

NATOs ledare begrundar situationen. Då WP i huvudsak valt att hålla ihop sina divisioner och inte splittra upp dem i underliggande regementen så finns det dåligt med möjligheter till motattacker.  Det bästa alternativet är sovjetiska 79 Guards divisionen som står i anslutning till tre NATO brigader (dessa ger Combat Ratio bonus).



Problemet är emellertid att NATOs förutsättningar för flyg- och helikopterunderstöd är mycket begränsade. Visserligen har man tillgång lite attackflyg och helikoptrar men eskorten är för svag. Dessutom lär WPs enheter ha med sig gott om mobilt luftvärn. NATO avstår därför motattacker, omgrupperar, och väntar på att utlovade förstärkningar ska anlända.

När NATO är färdigt med sitt ompositionerande ser kartan ut så här med och utan blippar:





Västtyskar och amerikaner har allokerat var sin brigad till "Reserve" vilket innebär de kan flytta under WPs movement-phase för att stoppa eventuella genombrott. Västtyskarna har också en brigad airbornes i Koblenz som kan flygas in där det kniper. Sovjeterna passar också på att reparera bron över Fulda som västtyskarna sprängde. 

 

[FRVO]

Turn 2 (26-27 juli, 1985):
Den västtyska civilbefolkningen har nu flytt så gott de kunnat vilket innebär att Autobahn är helt tillgänglig för militära förflyttningar. Under Turn 1 var det kaos på Autobahn med ett huller om buller av flyende civila - en del i fordon, andra till fots. Diverse boskap sågs också vandra i vägrenen.

I Nordatlanten landstiger sovjetiska marinsoldater på Island och lyckas skapa ett litet brohuvud. Detta krånglar till det för amerikanska förstärkningar ämnade för Europa. Specifikt för detta scenario innebär det att US 3rd Airforce blir ännu mer försenade och kan börja operera i Europa tidigast 28-29 juli (Turn 3).

[FRVO]

Efter omfattande luftstrider, där båda sidor också led svårt av fiendens luftvärn, lyckas WP etablera luftherravälde över området runt Fulda.



Längre norrut, över Kassel, bjuder inte NATOs flygstyrkor inte upp till dans så Östtyska flyget etablerar luftherravälde där. Dock inte helt utan förluster då ett västtyskt Hawk-batteri och annat västtyskt luftvärn gör skrot av ett antal östtyska Migs.



På morgonen 26 juli dyker det dessutom upp lite ryska förstärkningar. 31:a pansardivisionen och 30:e mekaniserade gardesdivisionen kommer inte nå fram till fronten förrän om några dagar men Su-25-orna och Mig-divisionen kommer kunna bidra omedelbart.

[FRVO]

WPs HQ har fått rapporter att den västtyska basen Pferdsfeld (hex 1526) väster om Frankfurt huserar en stor del av det västtyska flyget allokerade till denna delen av fronten. Dessutom gör rapporterna gällande att det under NATOs förflyttningar under de senaste dygnen uppstod nån slags förvirring som lett till att basen är dåligt bevakad:



4/3 GRU och 5/3 GRU som befinner sig stationerade i Erfurt får i uppdrag att slå ut så mycket de kan av det västtyska flyget, alternativt demolera basen:



Efter en helikoptertur innehållande diverse omvägar för att undvika fiendeluftvärn har de båda enheterna kommit fram till målet. Rapporterna om att basen är dåligt bevakad verkar stämma, men plötsligt är det som att befinna sig mitt i ett 4:e juli-fyrverkeri. Det enda systemet luftvärn med räckvidd över Pferdsfeld pangar på med allt vad de har. Det hela slutar i ett spektakulärt fiasko för operationen. Ryska helikoptrar faller som hagel från himlen och de båda GRU-enheterna är eliminerade innan de hinner uträtta sitt uppdrag. (Det var 15% sannolikhet att detta skulle inträffa). Ouch.

[FRVO]

Efter de första två dagarnas förvirring har NATO nu fått ordning på försörjningslinjerna, så deras enheter måste inte längre förlita sig på embedded supply (bränsle, ammunition, och andra resurser de släpar med sig själva). Detta gör det svårare för WPs enheter att "nöta ut" sina motståndare om man inte lyckas kapa NATOs försörjningslinjer, vilket i princip kräver att man måste omringa dem.

På WPs HQ konkluderar man att om man skall nå fram till Frankfurt på 10 dagar så gäller det att nöta på: Sovjetiska 9:e pansardivisionen fyller ut en ledig sträcka längs fronten och anfaller en amerikansk- och en västtysk brigad på andra sidan Fulda (floden). Båda sidor har understöd av artilleri och EW-förmågor. Det kryllar emellertid av NATO-luftvärn i området så ryssarna tänker att support från luften framför allt skall komma från helikoptrar som om de flyger i Nap-Of-Earth mode är mindre känsliga för luftvärn från distans. Emellertid har den amerikanska brigaden (1/3A) släpat med sig ett luftvärnssystem (4-3 Bn) som är ytterst farligt även för helikoptrar:



Så WP inleder med att skicka iväg ett SEAD-uppdrag för att bekämpa 4-3 AA innan helikoptrarna kommer flaxande. Ryssarna använder skvadronerna som upprätthåller luftherraväldet i området som eskort:



Till att genomföra själva attacken har man allokerat sex skvadroner Mig 27:or av olika typer samt en skvadron Yak 28PP med ECM-förmåga.



NATOs högkvarter noterar att en rysk operation är på gång men väljer att inte försöka hejda den. Då US 3rd Airforce fortfarande inte är på plats i Europa så har man helt enkelt inte resurser nog att försöka skicka upp en intercept-mission. Man får förlita sig på luftvärnet i området istället. Sovjeterna kommer alltså fram till området utan problem men sedan bryter det ut en våldsam kanonad av luftvärn av alla möjliga olika slag.
Den första vågen ryska plan (1/236 och 5/559) åker på rejält med stryk. Halva styrkan elimineras och resten tar så pass mycket skador att de måste avbryta operationen.



Den andra vågen ryska plan (1/296 och 3/296) klarar sig inte mycket bättre. Några fler plan överlever men är så pass skadade att de inte heller kan fortsätta operationen.



För den tredje vågen (2/296 och 2/559) går det bättre. En fjärdedel av gruppen skjuts ner, en fjärdedel skadas och måste repareras, men hälften kommer förbi skärmen av luftvärn och attackerar 4-3 ADA Bn. 4-3 Bn överlever attacken men är nu suppressed och kan inte operera under resten av denna turn. Det kostade en hel del för ryssarna men nu är vägen fram för helikoptrarna något enklare plus att det gick åt en hel del flak-ammo för NATO vilket kommer gynna andra WP attacker under de kommande dagarna.



WP allokerar fyra helikopterskvadroner till ground support för 9:e divisionens attack. Tack vare den någorlunda lyckade SEAD-uppdraget tar sig de tre första skvadronerna fram till stridsområdet oskadade. Den fjärde skvadronen har otur och elimineras då de västtyska och amerikanska brigaderna skjuter ner dem med sitt integrerade luftvärn. Då WPs enheter släpar med sig rejält med luftvärn vill NATO vill inte riskera sina flygresurser för att supportera bataljen. De vågar inte heller allokera sina attackhelikoptrar eftersom WPs luftherravälde i området utgör en stor fara för NATOs helikoptrar.



Nu har vi äntligen kommit fram till själva striden. Nästan. Först skall EW-trupperna skrida till verket. Både WPs och NATOs EW-operatörer är framgångsrika i det här fallet, vilket halverar effekten av motståndarnas artilleri och luftbaserade understöd. Det påverkar också fiendens koordinationsförmåga vilket i detta fall innebär att WP inte får någon positiv effekt av att försvararna är "omringade" av två ryska divisioner utöver den attackerande 9:e divisionen. Dessutom påverkas attackerande och försvarande marktruppers stridsstyrka negativt om de utsätts för EW. Ovanstående har självklart störst påverkan på WP då de förlorar värdena av "omringningen" och hälften av understödet från helikoptrarna. (I retrospekt hade det nog varit bättre att använda spetznas-enheterna ovan till att försöka slå ut amerikanarnas EW-enhet än att attackera Hawk-batteriet).

Men! Lyckan står den djärve bi! Trots det besvärliga läget för ryssarna lyckas de vinna striden. NATOs enheter har nu att välja mellan att retirera eller stå kvar och ta en step loss. De väljer att retirera för att slippa ta förluster, men det gör att de retirerande enheterna förlorar sin ZOC och att WP skapat en Breakthrough-zon på västra sidan om Fulda.
 

[FRVO]

Som redogjorts för ovan så har WPs 9:e division jobbat hårt för att ta sig framåt och börjar närma sig gränsen för att drabbas av Fatigue. De har tre val: i) avsluta jobbet för idag, ii) åter attackera NATO-stacken som de precis tvingat att retirera, iii) attackera amerikanernas 3:e brigad i 3:rd armored rakt söderut.

De väljer alternativ tre. Visserligen befinner sig 3/3A i Fulda by, men det är en svagare motståndare och 9:e kan eventuellt får assistans från intilliggande divisionerna 20G och 79G. Den amerikanska EW-enheten som gjorde livet surt för ryssarna i den tidigare striden är fortsatt ett problem, men ska man hinna till Frankfurt på 10 dagar går det inte att ligga på latsidan.

Sovjeterna vågar inte skicka in attackflyget trots luftherravälde i området. Det är alldeles för mycket farligt fiendeluftvärn i närheten. Istället försöker man smyga in helikopterunderstöd till 9:e divisionen. Det går sådär. Av tre skvadroner blir två halverade av amerikanskt luftvärn innan de når fram till målet. Amerikanerna å sin sida vågar fortsatt inte skicka upp någonting av värde i skyn runt Fulda.

Sovjeternas EW-enhet har fått mankemang i elektroniken och påverkar inte striden, men amerikanernas EW-trupper är på hugget och komplicerar rejält det ryska anfallet.

EW-resultaten gör skillnaden. Ryssarnas anfall tappar helt styrningen och slutar i elände. Man åker på en step loss och måste avsluta sina aktiviteter. Dessutom åkte det medföljande artilleriet också på en step loss vilket gör det obrukbart till dess att det erhållit resurser som ersätter de förlorade.