[tobias]

Jag lade tillbaka det i rubriken nu, miss från min sida.

[Daniel S]

Vad gäller den kandensiska milisen så skall man komma ihåg att det var de som slogs längst av de franska styrkorna under slaget. De täckte reträtten/flykten tillbaks till Quebec och när de kom i stridställning i skogen så bet de ifrån sig med med besked. 78th Foot förlorade 25% av sitt manskap i döda och sårade i striden med milisen.

One one had there were the French metropolitan soldiers, panic stricken who kept running into the city or all the way to Beauport. On the other the Canadian militamen who rallied and fought on fiercely
-Rene Chartrand, Quebec 1759

'rout was total only among the regular troops. The Canadians who were accustomed to withdraw and then come back to the enemywith more resolve than previously rallied in several places'
Ögonvittnet Montbelliard citerad i Rene Chartrands "Quebec 1759"

[magnus lindström]

Jo det var därför jag tänkte att det var elakt att ge dem moral -1. Men anledningen till det var att moral verkar stå för träning och lite allt möjligt i detta spel. Men jag såg att det fanns en del amerikansk milis som har moral 0. Moral -1 har bara milisen som sprang sin väfg vid Guilford Couthouse. Så indianerna, kanadickerna, indianerna blir nog nollor allihop.

[Daniel S]

Vad gäller 78th (Higland) Foot så har jag svårt att se varför WI artikeln klassificerar dem som "irregular Warriors".
De var ett reguljärt regemente och ingenting i deras uppträdade 1758-1759 berättigar en sådan klassificering. De höll samma goda ordning som resten av den brittiska linjen den korta striden på "Plains of Abraham", möjligen så förföljde de de flyende fransmänen lite väl entusiastiskt, franska ögonvittnen beskriver hur de kom stormande med fladdrande kiltar och svingade bredsvärd.

De franska reguljära linjeinfanteriet är lite knepigt att värdera. I grund och botten så var de veteraner med mångårigerfarenht av striderna i nordarmerika. De flera framgångsrika strider bakom sig inklusive belägringen av Fort William Henry och slaget vid Ticonderoga.
Men på "Plains of Abraham" skulle de visa sig vara förvånansvärt bräckliga. Frågan är varför, det finns flera troliga orsaker.

1. En inte ovesäntlig del av de 5 reguljära bataljonerna hade avdelats till en självständig kår som anfördes av Bougainville. Bougainville's kår bestod av bataljonernas grenadjärkompanier, utvalt reguljärt manskap som agerade som lätt infateri sk piquets, noga utvalda kanadensiska frivilliga och det 200 ryttare starka kanadensiska kavalleriet. Allt som allt 1500 franska och kanadensiska soldater som förstärktes av större styrka indianer ("flera hundra")
Många av de bästa soldaterna var alltså bortkommenderade ifrån sina ordinarie förband.

2. De reguljära bataljonerna hade nötts ner av det långa kriget och att få ersättingsmanskap ifrån Franrike var det inte tal om. Som en nödlösning så hade 600 kandansare värvats men dessa verkar inte ha tränats särskilt väl i reguljär linjestrid. Tex så la sig kandadensarna ner för att ladda om under slaget. En utmärkt taktik under strid i skogsterräng men något som ställer till oreda och andra problem i en linjeformation.

3. De franska förbanden drogs samman mycket hastigt för att möta den överraskande brittiska landstigningen. Flera av regementena hade illmarscherat för att hinna fram til slagfältet och två (Bearn & Guyenne) av dem kan eventuellt inte hunnit formera om sig ifrån marschkolonn till stridslinje.  (En annan tolkning är att de avsiktligt stred i kolonn, full klarhet lär vi nog aldrig få.)