[jerry]

Snygg bricka den där med en T72 på jvgs-vagn railmove ?

[Fredrik H]

På tisdagen den 26 får även offentliganställda lön, vilket innebär alla i hela Warszawapakten faktiskt. Carola blir ett diplomatiskt ärende för Palme att hantera och DDR lyckas mobilisera ytterligare fyra mekaniserade divisioner. Trots en viss brist på framåtanda hos de östtyska reservisterna så blir WP glada över att socialistiskt skolad ungdom kan bidra till de i väst förtryckta arbetarnas befrielse.

Kat II-förband från DDR, det är inte utan att man undrar över utrustningsnivån. Lastbilar och cykeltolkning?

Vid danska gränsen luftlandsatte helikoptrar polska jägare i ryggen på Flensburgs försvarare och man tillfogade dankarna svidande förluster. Staden håller än, men det börjar bli svårt att bita sig fast.

Hamburg faller till slut, frontchefen kan rapportera att läget i staden är lugnt och de sista försvararna förs efter kapitulation till omskolningsläger i Bulgarien. Ett  omfattande anfall mot Bremen stoppas av NATO-flyg och det känns som NATO här lyckats få ordning på försvaret. Om en dag eller två kommer förstås 2GTA från Hamburg och då kommer läget förändras igen.

Den polsk-sovjetiska pansararmén slår sig till slut över Wesers södra delar, formationen är relativt intakt och hotar nu Kassel norrifrån.

Den III:e amerikanska kåren tar ställning mellan tyskar och britter öster om Bielefeld, kåren har nu fyra brigader under sig.



I Fulda-Frankfurt sker någonting märkligt. Efter ytterligare en omgång anfall-motanfall så inser V:e kårens chef att han en (!) stridsberedd brigad kvar! Fransmän täcker upp bredvid tyskarna, och jänkarna får vänta in POMCUS-förband för att komma med i matchen igen. De två sovjetiska arméerna man slagits mot är i princip nere på halv styrka, så det är svårt att avgöra om det finns någon tydlig segrare i kampen. Områdets alla vägar är kantade med utslagna och brinnande fordon av alla sorter.

Den tjeckiska fronten är avvaktande, man väntar på reserver. Den amerikanska VII:e kåren gör flera anfall och pressar WP bakåt, men det saknar operationell betydelse.



Man ser DDR:s reserver komma. Divisionerna har stridsvärde som en NATO-brigad, men med två steps vardera så kommer dom behövas för att hålla terräng.

[Fredrik H]

Snygg bricka den där med en T2 på jvgs-vagn railmove ?

Det stämmer. Järnväg är en snabb men sårbar metod för förflyttning. Man håller sig helst i friendly airspace. Ett zon på fem rutor år båda hållen från frontlinjen är contested airspace, där ska man helst undvika strategiska förflyttningsmetoder. Det är ett abstrakt men välfungerande koncept.

[Fredrik H]

Den sjunde dagen så är fronten relativt statisk. NATO få in en hel del POMCUS-reserver och det är det som gör att försvararna kan hålla fronten trots nednötande förluster.

Flensburg är fortfarande omstritt och de polska förlusterna är avsevärda. Om staden faller så kan det gå fort in i Danmark, men än så länge står det still.

I norra delen av Weser (blå pil till vänster) så lyckas 2GTA, trots stora förluster, slå sig över med en hel mek-division. Holländarna har inte kraft att kasta dem tillbaka. Sovjetiska spaningsförband når in i Oldenburgs förorter innan dom stoppas av holländska reservister. Här kommer morgondagens strider dra till sig stora resurser (flyg etc) för båda sidor. Efter Oldenburg finns ingenting  innan Nederländerna.

En sista attack mot Bremen misslyckas, frontchefen avblåser fortsatta försök. En storstad hållen av tre infanteribrigader kräver enorma resurser för att tas, det är kringgång som gäller framöver.

Vid den högra pilen slår sig tankarmén framåt och slår ut flera belgiska brigader. Den tyska I:a kåren drar sig ur frontlinjen och byts av av den amerikanska III:e kåren, som bedöms som stridsberedd.

Den polsk-sovjetiska framstöten bedöms av NATO som potentiellt farligast, men någon strategisk reserv finns inte att tillgå. Jaja, det som inte dödar härdar. Det finns dock ganska mycket som dödar här i regionen.



Vid Fulda så lugnar det sig lite. En amerikansk brigad slås ut av den tjeckiska fronten, men en amerikansk motstöt slår ut en sliten sovjetisk mek-division. Fransmännen känns som den södra frontens ryggrad. De tjeckiska reservisterna kommer fram, men NATO-flyget har kluster-och napalmbombat långa rader av fordon under förflyttning, flera divisioner bedöms oförmögna till strid utan att ha sett fronten.

Den röda pilen visar det amerikanska motanfallet. I flera spel jag spelat på samma tema så är den riktningen en svaghet för WP. För att pressa mot jänkarna framför Frankfurt (och binda upp dessa) så behövs de sovjetiska kvalitetsförbanden i stöten rakt västerut. Centralfronten (tjeckerna) ligger lång österut. Mellan dem blir det ett glapp som ingen riktigt vill ta ansvar för - en utmärkt plats för en operationell motstöt! Hade NATO haft större reserver så är det här en plats att anfalla, antagligen måste WP dra fronttrupper från Frankfurt för att hålla det rurala DDR - utmynnandes i ett fyrfaldigt blä från den sovjetiska krigsteorin. 



Jag blir sugen på att spela designerns andra nyutkomna spel Air and Armor när jag spelar det här. Den regelboken är ännu längre, utan att spelet är särdeles svårt. 

[Fredrik H]

Turn 8. WP har nu förbrukat sina lager och börjar få försämrad logistik. Det är ingen direkt fara, men kan bli en faktor. Det känns som offensiven nått sin kulminationspunkt. Även om NATO är betänkligt tunna på sina ställen så är WP otroligt nedslitna.

De enda länder som inte fått lyfta av någon bricka från kartan är Frankrike och DDR. Systemet funkar så att fienden får avgöra vilken bricka som tar eventuella förluster. Då DDR så att säga sitter i samma korsett som de sovjetiska förbanden så går dom ofta oskadade ur striderna (det är viktigare att steplossa en 10-6-6 :a än en 6-5-5:a). Honecker menar att det beror på den eldgaffel av socialistisk övertygelse som varje soldat har som ryggrad. Vem vet.

De polska anfallen ger till slut resultat och den danska divisionen besegras vid Flensburg. Staden hålls nu av tyskt hemvärn och kommer att falla under morgondagen. Danskarna försöker i panik omgruppera, med polackerna har fler divisioner än danskarna hemvärnsbrigader. Det blir lite uppförsbacke. Kanske kan man göra ett nytt Masada av Himmelbjerg?

2GTA slår sig vidare västerut från brohuvudet och holländarna viker. Problemet är det finns ingen reserv... Fronten har i nuläget 10 eliminerade divisioner. Hade två av dem funnits kvar så hade det här kunnat bli ett avgörande genombrott, men så är nu inte fallet.

WG omgrupperar I:a kåren (en ad-hoc pz-division) för ett motanfall mot brohuvudet, men man ser till att under omgrupperingen skydda sig mot det fortsatt effektiva sovjetiska flyget.

WP skaffar också ett brohuvud mot britterna, men avsaknaden av reserver gör att det inte känns hotfullt. Om det bara kunde komma en Kat II-armé eller fem, då hade segern varit säkrad. Strategic surprise har sina för-och nackdelar.





I söder så är det nu skopor med grus i det sovjetiska maskineriet. POMCUS fyller på med en hel amerikansk pansardivision, som ska fylla på den fortfarande framryckande amerikanska offensiven. Den främsta brigaden är nu bara 20 kilometer från gränsen och där stöter man ihop med de östtyska reservisterna. Dessa hade antagligen blivit lovade någon skön flankbevakning i ett lugnt område, istället är dom det enda förbandet mellan en amerikansk operationell motattack och fosterlandet.

Kassel är i det närmaste inringat, men fokus kommer att hamna på annat under nästa turn.

Tjecker omgrupperar för en stöt mot München (längst till höger), kanske efter tips och information från Carola. Denna omprioritering öppnar upp för en fransk motstöt, som fullkomligt överrumplar och slår ut en tjeckisk mek-division. Plötsligt är hela den södra fronten i gungning. Får inte WP stopp på detta under nästföljande dag så kan det vara så att Andropov behöver dra i nödbromsen, det går inte att ha NATO-förband på pakt-territorium. 



Spelet är 14 turns, jag betvivlar utförligt att spelet kommer pågå så länge.

[Fredrik H]

Turn 9 lyckas WP göra en framgruppering av flyg från de bakre regionerna och man uppnår paritet i luften. Detta möjliggör offensiva framgångar, framför allt i norr. NATO får in ett par franska inf-brigader, men sen är det slut. Varje brigad som från och med nu slås ut kommer inte att kunna  ersättas av reserver, tunnan är nu helt tom. Det är lite läskigt, allt är oersättligt.

WP anfaller sig ut ur Köpenhamnområdet samtidigt som Flensburg faller. Det danska försvaret är ansatt från flera håll och man har knappt några rörliga förband kvar. Här blir det en kamp mot klockan för att se om man kan hålla ut.

WP trycker sig också framåt vid alla de tre brohuvuden man har över Weser. NATO har inte kraft att motanfalla, allt går åt till att hålla linjen hjälpligt. Det är ett intressant race, WP knäcker motståndet i norr, NATO i söder. Vem blinkar först?

NATO:s flyg är lite av en besvikelse den här rundan. Jag tänker mig att den avancerade tekniken nu är förbrukad och att man får förlita sig på trötta F4:or med dumma bomber, lite WP-style.



I söder rullar den fransk-amerikanska offensiven vidare. Det är ännu inget genombrott, men WP måste falla bakåt både här och där för att inte bli kringrända.

Fransmännen börjar också ta förluster, men tjeckerna kommer behöva avbryta anfallen och gruppera förbanden defensivt för att hålla linjen. Den amerikanska pansardivisionen kommer sättas in offensivt under morgondagen, jobbigt nog har den flera tänkbara anfallsriktningar.



Jag är lite förvånad över flyget, det sker inget dramatiskt skifte till NATO:s favör. Det kanske är den största fördelen för WP med strat-surprise. Nu får NATO kanske 5-7 air points per turn, WP 4-6.

[Fredrik H]

På själva Valborgsmässoafton, mitt i alla förberedelser för 1:a maj, så inser Andropov, efter tydlig lägesorientering av Zaitsev, att chansningen har misslyckats. Danmark kommer att falla inom ett par dagar, man har till och med lyckats lösgöra en polsk armé för insats i Tyskland, men det kommer inte att hjälpa. NATO:s flyg trycker ner offensiven väster om Weser och i sydöst så lyckas franska och amerikanska förband nedgöra två försvarande WP-divisioner och man åstadkommer ett genombrott. Det enda sättet att kanske stoppa dem är att utrymma det som tagits av den tjeckiska fronten, vilket i praktiken innebär att man ger upp offensiven.

På grund av den diplomatiska incidenten kring Carola så bedöms Finland som ett rimligare mellanled för förhandlingar. Man möts i Helsingfors och kommer överens om att NATO vunnit en substantiell seger. Man konstaterar också att 24 av 25 VP:s tagits av den norra frontens förband.



Dödhögen är avsevärd. Systemet gör att brickor plockas av kartan i en strid ström. Givet spelets utveckling så är det inte orimligt. Alla deltagande länder blev till slut av med brickor, även om vissa länder drabbades oerhört mycket hårdare än andra.



Det här är ett väldigt roligt spel. Jag skulle gissa att det numera är mitt favoritspel på skalan/temat. Jag saknar ett scenario för tactical surprise, men designer menar att det visade sig vara kört för WP. Han menar att överraskning eller uppbyggnad var det som gav WP en chans. Uppbyggnad är en helt annan situation. Alla brickor är inne från början (utom några US National guard) och gränsen är kraftigt befäst (varje ruta -2 odds, som en storstad). WP har 97 divisioner. Jag kommer vilja testa, men det blir antagligen en ww1-känsla.

I surprise-scenariot saknar jag den bekanta känslan av att sovjets Kat II-arméer kommer vältrande. Med 1 dag/turn förstår jag att det inte kan hända, men det känns som det är så det ska vara. Som referens kan sägas att när USA skulle skicka National guard till Desert Storm 91 så var det ett antal brigader som inte var redo att skeppas ens på D+90 dagar! Det är svårt att se hur sovjet skulle varit mycket bättre.

Men som sagt, roligt och klurigt spel. Några kanske vill ha mer detaljer kring flyget, för mig funkar det utmärkt. Reserver och disruptions via strikes öppnar upp för att spelaren får mycket kontroll över hur man lägger upp sina strider. Gillar man temat så tycker jag man borde testa spelet. Det känns som berättelsen och systemet slår 3ww varje dag i veckan, men tyvärr så får man bara centralfronten. Balkan vore ett väldigt roligt tillskott till systemet, bulgarer och turkar med gammal utrustning gör en ju lite glad ändå.

Sen så borde alla spel i världen (utom, möjligtvis, schack) ha random events. Men man får inte alltid som man vill.

[nielsen.filip]

Mkt bra replay! Jag gjorde en på orginalet för många år sedan. Lite blekare spel, lite blekare text och mindre fokus på arbetarhjälten Andropov.

https://www.krigsspel.se/forum/index.php/topic,3178.0.html

[Fredrik H]

Mkt bra replay! Jag gjorde en på orginalet för många år sedan. Lite blekare spel, lite blekare text och mindre fokus på arbetarhjälten Andropov.

https://www.krigsspel.se/forum/index.php/topic,3178.0.html

Det hade jag glömt, trots att det bara var 12 år sedan... Vi körde samma scenario, men med väldigt annorlunda utfall. Förändringarna i system och skala blev ännu mer påtagliga nu när jag läste din rapport. Att ge NATO brigader istället för divisioner gör stor skillnad i förmågan att få ihop en linje, systemet med reserver gör också fronten mindre sårbar.

Tack för påminnelsen!

[thermopylai]

Mkt bra replay! Jag gjorde en på orginalet för många år sedan. Lite blekare spel, lite blekare text och mindre fokus på arbetarhjälten Andropov.

https://www.krigsspel.se/forum/index.php/topic,3178.0.html

Det spelet har jag också spelat. Tror vi körde extended buildup för att få leka med alla leksakerna. Extremt spelbart spel, men vill minnas att det fanns en obesvarad fråga i reglerna om hur WPs amfibieförband får supply i Danmark.

[Scheuer]

. Det känns som berättelsen och systemet slår 3ww varje dag i veckan, m

Tack för en fantastisk replay! Jag var nästan på väg att köpa 3ww, men nu får det bli detta istället. Air and Armor kanske på FrF?

[Fredrik H]

. Det känns som berättelsen och systemet slår 3ww varje dag i veckan, m

Tack för en fantastisk replay! Jag var nästan på väg att köpa 3ww, men nu får det bli detta istället. Air and Armor kanske på FrF?

Tack! Jag blir alltid nervös när folk går på mina synpunkter, det har hänt att jag tycker ett spel är roligare/mindre knöligt etc än andra. 3ww har sina poänger och det är onekligen roligt, men det är många märkliga designval - i mitt tycke. Du kan få låna GDW-utgåvan av 3ww av mig om du vill testa, men det bygger på att jag eller hustrun hinner upp till landet innan FF.

NATO gillar jag ju enligt ovan; A&A testar jag gärna. 

[jerry]

. Det känns som berättelsen och systemet slår 3ww varje dag i veckan, m

Tack för en fantastisk replay! Jag var nästan på väg att köpa 3ww, men nu får det bli detta istället. Air and Armor kanske på FrF?

Tack! Jag blir alltid nervös när folk går på mina synpunkter, det har hänt att jag tycker ett spel är roligare/mindre knöligt etc än andra. 3ww har sina poänger och det är onekligen roligt, men det är många märkliga designval - i mitt tycke. Du kan få låna GDW-utgåvan av 3ww av mig om du vill testa, men det bygger på att jag eller hustrun hinner upp till landet innan FF.

NATO gillar jag ju enligt ovan; A&A testar jag gärna.

Kan du utveckla lite om vad du inte diggar, med 3WW, du verkar ha en bra förmåga att se saker o ting
Själv gillar jag 3WW o sålde mitt NATO
Air and Armor lär vara super, några polare körde det lite på 80-talet o gillade det.

[Fredrik H]

Jag tror jag nämnt det tidigare, men mitt förhållande med 3ww är lite kluvet. Jag tycker spelet är roligt, temat intresserar mig och jag tycker om att de båda sidorna slåss asymmetriskt. Jag tror också spelet är rimligt balanserat (jag har sett båda sidor segra) och jag gillar att så många krigsskådeplatser skildras. Ska jag vara sådan så är det roligast med Balkan och Tyskland, men jag gnäller inte över helheten.

Jag har emellertid några reservationer. Jag tycker skalan känns fel. 45 kilometer per hex och en vecka per turn skapar ett system som inte speglar ämnet för mig, det blir ganska lite rörelse. Terräng blir också ett märkligt fenomen på den skalan.
De amerikanska divisionerna med airmobile zoc:s känns som dödstjärnans lillebror; en division som totalt dominerar 15 mil front och som en hel WP-armé avstår från att engagera. Fyra sovjetiska kat 1-divisioner har ca 40 i anfall, US 15-16 i försvar. Jänkaren har bättre moral, det kanske blir en 2-1, helt hopplöst i systemet. Om det inte kommer en A10. Jag tror att om en amerikansk division anfölls av en hel WP-armé så skulle det vara en jobbig vecka på jobbet för den divisionen, men inte här.

Flyget är också feltänkt. En Su27 mot F15 dödar antagligen varandra (5 vs 5) men två kassa plan missar varandra i flera veckor. Så går det inte till. Här har Elias tänkt ut en lösning som jag inte fattar varför nyutgåvan inte gjorde obligatorisk, man slår utifrån differensen och 3:ans tabell är 0.

Sen tror jag också att flyget är en märklig kompromiss, flygpoäng (som NATO) är för abstrakt men 1985 (TRL) är för detaljerat. Här ser man en mellanlösning, 100 plan per bricka. Det som skildras är en känsla. Vad skulle på riktigt hända om 100 A-10:or fick bomba en sovjetisk division i en vecka? Ingen vet, för så går det inte till. Men det spelet skildrar är inte det, det är något man aldrig kommer åt.

Som sagt, spelen är roliga och gillar man temat så tycker jag att man ska prova dem. Men jag ser mig nog hellre spela andra spel på temat. Det som lockar mest med 3ww är helheten och hur den framtvingar resurshantering, ska mina 200 bombplan till Iran eller Norge? Det är spelets största behållning för mig i dagsläget. 

[jerry]

Jag tror jag nämnt det tidigare, men mitt förhållande med 3ww är lite kluvet. Jag tycker spelet är roligt, temat intresserar mig och jag tycker om att de båda sidorna slåss asymmetriskt. Jag tror också spelet är rimligt balanserat (jag har sett båda sidor segra) och jag gillar att så många krigsskådeplatser skildras. Ska jag vara sådan så är det roligast med Balkan och Tyskland, men jag gnäller inte över helheten.

Jag har emellertid några reservationer. Jag tycker skalan känns fel. 45 kilometer per hex och en vecka per turn skapar ett system som inte speglar ämnet för mig, det blir ganska lite rörelse. Terräng blir också ett märkligt fenomen på den skalan.
De amerikanska divisionerna med airmobile zoc:s känns som dödstjärnans lillebror; en division som totalt dominerar 15 mil front och som en hel WP-armé avstår från att engagera. Fyra sovjetiska kat 1-divisioner har ca 40 i anfall, US 15-16 i försvar. Jänkaren har bättre moral, det kanske blir en 2-1, helt hopplöst i systemet. Om det inte kommer en A10. Jag tror att om en amerikansk division anfölls av en hel WP-armé så skulle det vara en jobbig vecka på jobbet för den divisionen, men inte här.

Flyget är också feltänkt. En Su27 mot F15 dödar antagligen varandra (5 vs 5) men två kassa plan missar varandra i flera veckor. Så går det inte till. Här har Elias tänkt ut en lösning som jag inte fattar varför nyutgåvan inte gjorde obligatorisk, man slår utifrån differensen och 3:ans tabell är 0.

Sen tror jag också att flyget är en märklig kompromiss, flygpoäng (som NATO) är för abstrakt men 1985 (TRL) är för detaljerat. Här ser man en mellanlösning, 100 plan per bricka. Det som skildras är en känsla. Vad skulle på riktigt hända om 100 A-10:or fick bomba en sovjetisk division i en vecka? Ingen vet, för så går det inte till. Men det spelet skildrar är inte det, det är något man aldrig kommer åt.

Som sagt, spelen är roliga och gillar man temat så tycker jag att man ska prova dem. Men jag ser mig nog hellre spela andra spel på temat. Det som lockar mest med 3ww är helheten och hur den framtvingar resurshantering, ska mina 200 bombplan till Iran eller Norge? Det är spelets största behållning för mig i dagsläget. 

Tackar för svar
Håller helt med om dödsstjärnor
Och, ja även flyget i mångt o mycket det är mycket allt eller inget.
Håller med igen, om att det är helheten som tilltalar
Och Balkan är också mitt favvo ställe i det spelet j