[Fredrik H]

Efter ett blygsamt försök att spela spelet på FF så vill jag upprätthålla något slags momentum och testa spelet lite längre. Skalan är operationell, 1 mile/hex och två timmar per turn. Spelets USP torde vara den intressanta asymmetrin mellan WP och NATO (det skiljer sig i organisation, ordergivning, flexibilitet och mycket annat) och det faktum att en bricka bara anger vilken enhet det kan vara, ett sovjetiskt regemente består av tre brickor och nio steps, men det är upp till spelaren hur dom fördelas. Det innebär att en WP-bricka kan vara en dummy eller nio kompanier T80. Viss skillnad.

Spelet gör också artilleri rättvisa, de står för en förödande eldkraft. Counterbattery fire är oerhört viktigt för att slå ut fienden artilleri, precis som EW är viktigt för att stänga ner fiendens eldledning.

Jag kommer att spela med en frivillig regel som gör att man inte vet hur mycket ens brickor innehåller innan det blir stridskontakt. Ett bra sätt att solitärspela och skapa roliga berättelser. För övrigt kan jag nästan garantera regelmissar, jag kör spelet från det utmärkta häftet och kollar upp regler när jag behöver.

Jag har valt att spela samma scenario som ställdes upp på Rimforsa, Attack on an exposed flank. Det finns ett antal scenarion i olika storlekar och med olika bakgrundshistorier. Grunden är att NATO har den amerikanska VII:e kåren och ett antal WG-förband och man slåss runt Schweinfurt och Würzburg i södra Västtyskland. WP har den 8:e Gardesarmén till sitt förfogande.



Scenariot börjar ett par dagar in i kriget. WP har satsat mot Frankfurt men kört fast. Aningen desperat kastar WP in en skyttedivision (39G, orange pil) och arméns pansarreserv (79G, röd pil) söderut för att bryta upp fronten.

Det här har varit ett lugnt avsnitt för NATO. Jänken har två brigader nergrävda i förberedda ställningar (gröna streck till vänster). Dessa är understödda av flera bataljoner ur kårartilleriet, vilket gör dem till en formidabel fiende att anfalla. 39G ska mest uppehålla så mycket som möjligt av jänkarna, detta för att underlätta för 79G.

Till höger står en västtysk territorialbrigad (54Hsb). Dom blandar och ger, det finns en hel del M48A2Ga2-förband, men också lastbilsburet infanteri. Det stora problemet är att dom saknar utrustning för elektronisk krigföring och deras artilleri är mycket svagt. Dom är tänkta som en reserv, men råkar nu hamna i vägen för det bästa WP har.

Målet för WP är att köra av kartan mellan floderna längst ner på kartan. Första turnen är en natt-turn, sedan kommer två turns med dimma (inget flyg eller helikoptrar). Bara WP får gå under den första turnen. NATO måste balansera sina resurser för att stoppa två sovjetiska divisioner som anfaller på två linjer, detta med färre resurser än en division. WP kommer också få en helikopterburen bataljon när dimman lättar, arméchefen går all in. 

[Fredrik H]

I arla morgonstund, innan solen börjat gå upp, rör sig de tre mekaniserade regementena ur 39th Guards Motor Rifle Division över järnridån. Divisionschefen vet att motståndet är amerikanska mek-och pansarförband som grävt ner sig bakom minfält. Man rör sig därför försiktigt och grupperar i terräng för att undgå upptäckt. Divisionens ingenjörer förs framåt med mek-förbanden för att kunna rensa minfält.

Ingen stridskontakt är aktuell, ett för tidigt anfall skulle leda till att all amerikansk eldkraft skulle koncentreras till det här avsnittet och det har divisionen inte råd med. Idealiskt anfaller man samtidigt som 79G framtvingar omgruppering av åtminstone en amerikansk brigad. Jänkarnas artilleri ska ha för många mål för att kunna verka med maximal effektivitet överallt. När dimman lättar ska WP jaga MLRS med Su25 och Mi24.



Brickorna har två värden, eldkraft och försvar. Eldkraften multipliceras med antalet steps och modifieras av terräng och annat. Försvaret är hur mycket eldkraft som krävs för att slå ut ett kompani (eller tvinga det att backa) och modifieras också av terräng. Ett M2-kompani (4-3) är rätt lätt att slå ut i öppen terräng, men kan vara oerhört svåra att få grepp om i stadsmiljö. Fullt rimligt, systemet skapar combined arms helt utan konstgjorda regler, en stridsgrupp med M1 (9-9) och M2 (4-3) ger varandra skydd i olika terräng. Sovjeten saknar den flexibiliteten, hans brickor är redan kombinerade så att säga.

[Fredrik H]

På andra änden av fronten, där själva den exponerade flanken ligger, går det nog maximalt dåligt för NATO. När spelet börjar får man spränga broar över floden Main, som är en riktig flod och ett rejält hinder. Det är många broar, men man misslyckas med sprängningen på en etta eller en tvåa (d10, olika broar är olika svåra). Det innebär att statistiskt så klarar sig en bro eller två varje gång. Nu klarar sig en bro.

Tyvärr visar det sig vara Autobahn 3, spelets största motorväg, som inte sprängs av de förinställda laddningarna! Tråkigt för NATO att 79th Guards Tank Division under natten kan ta motorvägen rätt in i mumindalen på de sovande hemvärnskillarna i 54Hsb. 

På bilden visas läget efter 79G har gått. Ett tyskt inf-kompani i lastbilar vaknar på natten av att bokstavligen 93 sovjetiska T80 åker förbi dem i mörkret och tätbataljonen lyckas ta bron utan motstånd! Jag gissar att det är så katastrofalt det bara kan bli för NATO, men vinner man initiativet under nästa turn kan man kanske täppa igen det värsta under morgontimmarna.

Killarna i lastbil konstaterar att G3 inte biter på moderna stridsvagnar. Tråkigt. Den sovjetiska divisionschefen kan inte tro sin tur. Han hade fått flera ingenjörsbataljoner av armén, men behöver nu inte dessa. Däremot så vill han gärna ha artilleri från armén. Morgonens strider kommer att bli blodiga och det vore bra att trycka till territorialbrigaden ordentligt innan dom fattar vad som hänt.



Det som hände hade trots allt 20% chans att hända, jag hoppas att det inte rubbar spelet för mycket. Jag tror att det vanliga i scenariot är att man får ta hjälp av ingenjörer för att ta sig över floden, men nu kommer man över utan problem och kan tjonga till tyskarna innan dom svalt sin frukost-sauerkraut. Det kan visa sig vara för bra, men då jag bara lär mig spelet så låter jag det vara som det är. Nästa gång kommer det stå en tysk vid bron. 

[Fredrik H]

Turn 2 blir bara en bild, det enda som händer på den amerikanska sidan är att jänkarna drar ur så mycket dom kan ur den stora 1:a brigaden för att kunna stoppa 79G utan att bli för svag mot 39G. Ingen stridskontakt. Annat är det vid motorvägsbron.

Bilden visar läget efter sovjetens runda. WP vann initiativet och valde förstås att aktivera 79G, som, med hjälp av ledningsresurser från arméns HQ, var så offensiva som dom kunde.

Divisionens mek-regemente fick i uppdrag att rensa ut de tyska infanteristerna i byn och sedan säkra bron mot motanfall. 6 BMP-kompanier visade sig vara tillräckligt för att slå ut lastbilsreservisterna och bron säkrades. Två pansarregementen anföll framåt och tryckte M48-kompanierna bakåt. Man förlorade runt ett kompani stridsvagnar vardera i striderna, det tyska artilleriet bidrog till den relativa framgången då WP slog dåligt på EW-slaget i en strid.

Ett pansarregemente rullar rätt igenom och har siktet inställt på ett genombrott.

I morgondimman lyckades också en BRDM få syn på något som man kallade ner raketartilleri på. Det visade sig vara 54Hsb:s enda ingenjörer, som nu har grävt sitt sista skyddsvärn. Lite synd, ingenjörerna hade varit utmärkta för att blockera Autobahn i de skogspartier vägen passerar igenom.

Den stora frågan är nu om WP ska slå 54Hsb eller bara täcka ut dem med infanteri och satsa på genombrott.

Den amerikanska divisionschefen har precis fått höra att dimman lättar om några timmar. Hans spridda kompanier kommer få det svårt att stoppa hela regementen, men när luften fylls av A10:or och AH64:or kan mycket förändras. Artilleriet kan kanske skjuta minor på de mest kritiska vägarna innan flyget anländer. Det finns många potentiella verktyg att jobba med, men WP har onekligen fått en flygande start.   

[Scheuer]

Ugh, rejäl kris för NATO. Ryssarna har sparat 2 turns på att ta motorvägsbron. Att ta sig över floden med färjor och ingenjörsbroar var roligt att spela, men det här är ju mycket bättre. Kul att det blev annorlunda mot när vi körde det på FF.

[Strv102r]

Du skrev att 54 Heimatsschützbrigade hade Leopard 1. Mig veterligen hade Hsb förbanden M48A5 eller M48A2 medan panzergrenandjärförbanden hade Leo 1. Och ikonen ser ut att vara en M48A5. Egentligen kanske inte viktigt. Samma kanon och i praktiken skydd (otillräckligt mot Pv-eld), men Leo 1 hade överlägsen rörlighet. Speglas det i spelet?

Det hela ser väldigt snyggt ut...

Och rapporteringen är, som vanligt, förstklassig läsning.

[Fredrik H]

Turn tre är den sista med dimma, den lättar vid tiotiden på morgonen. 39G börjar nu framgruppera för ett större anfall runt klockan tio, inte minst så måste ingenjörerna rensa minfält för att underlätta framryckningen. Dessvärre så upptäcks en ingenjörsbataljon och ett eskorterande BMP-kompani och båda förbanden mer eller mindre utplånas av det amerikanska kårartilleriet.

Jänkarna har den knepiga uppgiften att balansera mellan de två hoten, men tack vare starkt artilleri ser det tungt ut för 39G att angripa de nedgrävda försvararna. Det amerikanska artilleriet lägger ut minor på en viktig vägsträcka framför Schweinfurt. Det är en synnerligen finit resurs, men divisionsstaben bedömde det som viktigt.



På 79G:s sida är striderna i full gång (beklagar bildkvaliteten, jag orkar inte arrangera ljuset ordentligt tydligen). Till vänster så har de amerikanska förbanden, ofta enstaka kompanier, blockerat korsningar för att stoppa upp WP. Ingenjörer har också förberett eldställningar för några positioner.

Tyskarna hade däremot en tung runda. Man gav en sovjetisk bataljon rejält med stryk (två kompanier slogs ut) men tog sedan liknande förluster själva. Dessutom pejlade 79G:s radar in den tyska haubitsbataljonen, som nedgjordes till sista eldrör av det tunga sovjetiska raketartilleri man tilldelats från arménivå. Ett infanterikompani i M113 visade sig oförmöget att stoppa ett tankregemente, ytterligare förluster för reservisterna.

De återstående förbanden i 54Hsb föll tillbaka mot Würzburg för att kunna samla sig och, i princip, hålla sig så långt ifrån den sovjetiska gardespansardivisionen man kan. Utan artilleri kan det som absolut bäst bli något slag Pyrrhus-segrar, men troligare bara stryk.

Nästa turn kommer sovjeten att försöka genomföra större anfall med båda divisionerna, detta för att mätta jänkens artilleri. Ges tillfälle kommer också den helikopterburna bataljonen flygas in. Spelet går fort men innehåller ändå många viktiga beslut.   

[Fredrik H]

Du skrev att 54 Heimatsschützbrigade hade Leopard 1. Mig veterligen hade Hsb förbanden M48A5 eller M48A2 medan panzergrenandjärförbanden hade Leo 1. Och ikonen ser ut att vara en M48A5. Egentligen kanske inte viktigt. Samma kanon och i praktiken skydd (otillräckligt mot Pv-eld), men Leo 1 hade överlägsen rörlighet. Speglas det i spelet?

Det hela ser väldigt snyggt ut...

Och rapporteringen är, som vanligt, förstklassig läsning.

Du har naturligtvis rätt, vilket jag onekligen borde veta (en av de få stridsvagnar jag klättrat in i är just en sådan M48 på pansarmuséet i Munster). Spelet skriver att ett 7-5 kompani i 54Hsb innehåller 13 stycken M48A2GA2.

När man ändå har pansarvapnet på tråden kan jag informera om att ett kompani Leo 1 har 7-6 (eld-skydd) och Leo II har 9-9. Just de värdena går att jämföra, andra brickor tenderar att innehålla lite mer blandat fluff; en M1-bricka på kartan (9-9) innehåller 14 M1, 1-2 M106 (Grk), 1 M113, 1 M60AVLB och en M88.

Sovjeten är än mer abstraherad, där ges hela regementet tre brickor, som naturligtvis innehåller ett rejält utbud av fordon och funktioner. Men spelet är skitkul, det rekommenderas utförligt så här långt!

Jag missade din fråga om rörlighet. Nej, spelet varierar enheters rörlighet efter vilken order dom får. Det finns march, hasty attack, assault och reserve.  Utfallet skiljer sig en aning för respektive kontrahent, men vanligen 6 MP och vägar är oerhört viktiga. Jag tror Leo 1:s fördel visar sig i att den har ett extra i skyddsvärde, men det är en gissning.

[Fredrik H]

När dimman lättar på förmiddagen så brakar det loss ordentligt. Båda sidor får tillgång till flyg och helikoptrar, så flera verktyg för båda sidor att ta hänsyn till. WP formulerar något så häpnadsväckande som en plan! 39G skall anfalla först, över hela linjen, för att absorbera det amerikanska artilleriet. 79G, efter skyttet, är på Main effort, vilket ökar den offensiva förmågan och framför allt i princip dubblar artilleriets verkan (får skjuta både i Strike-fasen och som understöd). Main effort är mäktigt och får bara göras en gång per division och scenario, och då inte samtidigt som andra.

Samtidigt skall den helikopterburna bataljonen blockera viktiga vägkorsningar i de bakre amerikanska områdena, detta för att förhindra snabba omgrupperingar av de amerikanska förbanden.

Det fungerade som ett urverk. Arméchefen korkade upp sin årgångsvodka (1983) och förberedde sitt tacktal för när han ska ta emot utmärkelsen Sovjetunionens hjälte.



39G inledde anfallen vid tiotiden. Systemets berättande slog till tämligen omgående. Först lyckades man via spaning upptäcka nedgrävda M1:or. Det rörde sig om ett kompani och divisionschefen kallade in allt sitt artilleri och förstärkte med attackhelikoptrar. Grabbarna i Team Yankee tänkte sig kanske inte sitt elddop på det sättet. Kompaniet utplånades i elden. Davai!

Ett mek-regemente får möjlighet att bryta sig igenom och inringa en amerikansk mek-styrka. Reg-chefen ser en möjlighet till flankering och beordrar en framryckning genom ett minfält. När jag slår för hur många kompanier som tog den vägen slog jag en tia. Istället för 3 kompanier skickar den idioten 6 kompanier och förlorar över 10 BMP:or helt meningslöst. Det hjälpte inte heller anfallet, som bara pressade tillbaka jänkaren. Man lyckades också bränna ut 2/3 av sina EW-resurser helt i onödan. Den regementschefen leder numera en pluton i proletariatets befrielsearmé.

Längs hela linjen pressades jänkarna bakåt, men man tillfogade sovjeten avsevärda förluster. WP förlorar hela bataljoner med folk i amerikanska artilleri-insatser och motanfall. Problemet är bara att det här inte är den avgörande punkten. Den amerikanska 1:a brigaden överger sina ställningar och kastar sig söderut (höger) för att stoppa 79G. Då får man rapporter om ett sovjetiskt helikopterburet anfall. Ljuset brinner i alla ändar.

[Fredrik H]

Nu händer något märkligt. Postimage får för sig att inte fungera. Det går inte att ladda upp bilder, logga in eller ändra lösenord. Passande nog får jag sovjetiska 80-talsvibbar av teknisk friktion. Vi får när det löser sig.

Det stör mig, eftersom jag vill skriva om varje turn innan jag spelar vidare. Nåja, jag får väl vänta på att trolldom och svart magi (dvs datorerna) gör sin grej. Eller starta om.

[Elias Nordling]

Uppladdningsfunktionen här på forumet kan bli överbelastad på något vis. Jag har råkat ut för det. Brukar ha löst sig till nästa dag.

[Fredrik H]

79G inleder med ett förödande bombardemang av de spridda amerikanska ställningarna. Både divisions- och arméartilleri använder alla eldrör och raketlavetter mot de ställningar man observerat.

I korsningen/byn närmast Schweinfurt trycker raketartilleriet ned försvararna, som trots svåra förluster, biter ifrån. Många amerikanska stridsfordon fastnar längs de trånga gatorna i den sönderskjutna byn. Det sovjetiska skytteregementet lyckas inte helt rensa den lilla orten, men efter ett par timmars strider återstår det kanske ett kompani försvarare.

Ett sovjetiskt pansarregemente slår ut ytterligare ett M1-kompani och ett annat regemente slår sönder spillrorna av den tyska brigaden i Würzburg. Kanske farligast är ändå det pansarregemente som längst ner på kartan bara svänger av i en korsning och rullar mot kartkanten. Hoten är för många för de spridda kompanier som anlänt ur den 1:a brigaden, man nedgörs bitvis av en enorm övermakt. Det här måste ha varit den sovjetiska planeringens drömscenario, att sätta in 93 stycken T80:or mot ett eller två kompanier M1:or, i synnerhet då dessa saknar artilleri och sovjeten har massor.

Längst ner till vänster har den sovjetiska luftlandsättningen, om än tunt, försvårat för NATO att använda huvudlederna till området där krisen är som svårast. Jag undrar om nästa turn kan vara slutet för försvararna, kastar man ner allt för att stoppa fienden att lämna kartan så kan man lite snabbt ha ett pansarregemente bland sina egna artillerister, men vad har man för val? 

[Fredrik H]

Turn 5 avklarad. Den sovjetiska storsegern undandrar sig den upprörda arméchefen. 39G omgrupperar, divisionens pansarregemente åker in i en artilleristöt och hamnar i oordning. Jänkarna i den andra brigaden får tid att styra upp försvaret i Schweinfurt.

Den sovjetiska huvudstöten, 79G, tappar lite fokus. Skytteregementet dras in i stadsstrider som inte leder någon vart. I striderna används arméartilleri, detta pejlas av NATO och MLRS skjuter sönder ett antal sovjetiska tunga pjäser.

Ett pansarregemente stoppas upp av ett par M2-kompanier i en by. Dessa börjar nedgöras när en grupp Tornadoplan flyger in under den sovjetiska radarn, flygräden slår ut ett 20-tal T80 och ger M2-killarna en temporär respit. Byn håller. Samtidigt slår AH1:or ut BMP:s några kilometer därifrån.

Pansarregementet som slagits mot tyskarna tvingar tillbaka dessa över floden. Av den tyska brigaden återstår ett par inf-kompanier och formationen är shattered (den kan inte användas offensivt längre).

Det sovjetiska pansarregemente som försöker ta sig av kartan stoppas upp av amerikanskt raketartilleri och ett par kompanier slås ut. Vinner WP initiativet nästa turn kommer två bataljoner köra av, annars vet jag inte.

Två kompanier M1:or anfaller de sovjetiska luftlandsatta förbanden och slår ut två kompanier utan att förta sig.

 Nästa turn är 39G på Main effort. Jag trodde det var avgjort, men är inte lika säker nu. Det händer mycket över hela kartan hela tiden.

[Fredrik H]

Det saknas uppenbarligen en historiematerialistisk ryggrad i den småborgerliga sovjetiska armén. Jag har ingen aning om hur VP:n fördelas, men det är frustrerande för WP att NATO fortsätter att dra kaniner ur den kapitalistiska hatten.

39G levererar under turn 6 sin main effort. Det går sådär. Man trycker sig fram några kilometer, tillfogar en del förluster och når fram till Schweinfurt. Man tar emellertid större förluster själva (ett regemente blir shattered) och man skapar inget som skapar oro för den amerikanska brigaden.

Den kanske största framgången levereras, otippat nog, av 8 stycken modiga Su-17 som sveper in över amerikanskt artilleri. 3 skjuts ner och ett par jagas undan, men det finns tillräckligt med bomber kvar för att allvarligt reducera den amerikanska art-bataljonen.

Jag ser inte hur 39G ska åstadkomma så mycket mer innan skymningen. Det är upp till arméns tankdivision, 79G, att åstadkomma ett genombrott.



79G har en taktisk situation som är lite besvärlig. Dels behöver man bryta igenom och lämna kartan. Det gör att divisionens förband är under förflyttning och inte är anpassade för maximal stridseffekt. Sedan flyttar man också av förband från kartan. Det är förvisso en framgång i sig, men det innebär också att samtidigt som jänkaren börja staga upp sitt försvar så rullar bataljon efter bataljon av T80:or iväg från stridsområdet.
Helt enkelt fler fiender att besegra, fast med färre egna förband. Intressant dilemma.

Ett slitet regemente bryter igenom och lämnar kartan, men efterföljande förband stoppas upp av NATO-flyg, MLRS och AH-1:or. Jänkaren lyckas också pejla sovjetiskt arméartilleri och slår ut en hel bataljon.

Jag tycker det är roligt när man tror att det är kört för en sida, men sedan så visar det sig att det inte var så givet i alla fall. Det är en dag-turn och en natt-turn kvar. Jag har ingen aning om läget, men över hälften av alla formationer på kartan är ett eller ett par kompanier ifrån att bli shattered. Det är en strid på kniven.

[Scheuer]

Spännande! Keep it coming.