[Fredrik H]

Med risk för att göra Scheuer besviken så blir det här den sista bilden. Den sista turnen innan natten så får NATO initiativet. Den största amerikanska brigaden blockerar genombrottszonen och använder alla sina resurser (F16, AH1 och artilleri) för att i det närmaste pulvrisera det sovjetiska tät-regementet. Med ett regemente av kartan och ett utslaget skulle det inte gå att få igång ett ordentligt anfall innan natten. Nattliga strider gynnar NATO, så den idén avfärdas. Det WP nu skulle göra är att avbryta stridskontakt avvakta den sista rundan. Jag räknar poäng.

WP har fått av ett regemente och tillfogat en del förluster. NATO håller Schweinfurt och har tillfogat WP rätt ordentligt med förluster. Just nu så har de båda sidorna ca 30 VP vardera. +/- 5 VP är oavgjort, så partiet slutar så. Den tyska brigaden, som nästan helt slogs ut, gjorde att WP fick ihop en del poäng som kompenserade för det avbrutna genombrottet. Jag förstår scenario notes som säger att man med tyskarna ska akta sig för att ta strid med 79G i allt annat än close terrain, men nu var det ju det där med bron som inte sprängdes.



Det här spelet är det bästa NATO-WP-spel jag har spelat, och med tanke på min fascination av ämnet så säger det mycket. Man har massor med verktyg, alla beslut känns rimliga och relevanta och alla vapenslag har sin plats. Asymmetrin känns helt rätt och man har helt olika utmaningar på de båda sidorna. Terränganalys är otroligt viktigt, precis som placering av artilleri och ingenjörer.

Jag upplevde det emellanåt som en brain burner. Det är viktigt att följa SoP så man inte missar någon del, för det finns många rörliga delar i systemet. Reorganisation av förband, spaning, eldinsatser, flyg, helikoptrar, ingenjörer, minor,  counterbattery och mycket annat gör att man lätt tappar fokus ( i alla fall när jag sitter själv på kammaren och vill hinna klart en turn till).

Regelboken är löjligt lång. Spelet har egentligen inte någon regel som är svår eller obegriplig, men det är en uppförsbacke att ta sig an de 140 sidorna. När man väl gjort det så finns 95% av allt man behöver i tabellhäftet, där håller jag helt med Scheuer. Min gissning är att jag tittade 3 gånger i regelboken under mitt spelande, vilket ändå var första gången jag körde ett helt scenario. Att jämföra det med Next War: XX, där tre gångers tittande i en av tre regelböcker sker flera gånger per turn. Oh well.

Har man intresse av temat (operationellt ww3) eller intressanta systemlösningar så tycker jag att man borde testa A&A. Jag är väldigt glad över att spel nummer två är på gång, även om jag är mindre nöjd över temat; Vth Corps. Mer jänkare och tyskar alltså. Jag skulle hellre sett danskar och holländare mot polacker, men kommer utan tvekan köpa alla spel i serien.

Jag blir också väldigt nyfiken på att jämföra med TRL:s serie på samma skala. Jag har alla spel i den serien, men har inte satt mig in i den än. Den känns väldigt annorlunda, mer nednötande, men jag får testa innan jag vågar jämföra. 

[Scheuer]

Tack för fin replay! Trots så gott som bästa möjliga start för WP blev det alltså ändå oavgjort. Det svängde en hel del fram och tillbaka.
Jag håller med om kvalitén på spelet. Jag har nog aldrig varit så nöjd med ett spel i sin helhet tidigare.
TRLs C3-serie är intressant att jämföra med. Precis allt är inbakat i tärningsslaget du slår för en strid där, så du har arton steg att räkna igenom innan du vet vilken oddstabell du skall titta på. Det är mer fart och fläkt i A&A.

[jerry]

gillade verkligen den gamla versionen, detta låter lysande, tack för replayen........

[tobias]

Tack för bra replay! Blir verkligen sugen på att testa mer av det här.