[Fredrik H]

Jag tänkte ge mig på El Classico, östfronten, igen. Spelet är The Dark Valley av Ted Racier, ett spel jag gillar och som dessutom är spelbart utan alltför astronomisk tidsinsats. Systemet är chit-pull med varierande chits under olika delar av kriget och varje år är 11 turns (mar-april är en turn, annars månadsronder). Enheterna är divisioner/kårer/arméer, här skildras framför allt den sovjetiska utvecklingen tydligt.  Regelboken är behagliga 12 sidor, men lyckas fånga oerhört mycket på de sidorna.

Då jag är en fattig bonddräng sittandes i svinalängorna så har jag inte uppdaterat till Deluxe-utgåvan, jag sitter här med spelets 1st edition. Fattigt, men så är det.

Som ung så läste jag På andra sidan kullen med stor behållning. Idag skulle jag möjligen ha en annan attityd till det som sägs i boken, men en sak minns jag tydligt; Rundstedt menar att den tyska huvudinsatsen under Barbarossa borde ha riktats mot Leningrad. Jag tänker därför göra mitt spel till ett test för den gode generalens vision, går det att ta Leningrad 41?

Operationsplanen blir därför Leningrad som huvudmål, Smolensk i centern och Kiev-Kharkov i söder. Spelet ogillar inte idén, Kiev och Leningrad är två städer som varje turn ger 5 RP till sovjeten, tar vi staden berövas Stalin på 11 infanteriarméer per år, inte kattskit ändå. Dessutom finns det ett stort symbolvärde i att ta staden som bär Lenins namn.

Denna plan B är uteslutande resultatet av den besvikelse jag kände när kartan aldrig gav utrymmer åt den verkliga planen Archangelsk-Astrakhan. Min målbild är att jag spelar ett år av kampanjen, verkligheten kanske säger något annat.

Det är dags för den slutgiltiga uppgörelsen mellan nationalsocialism och kommunism, den europeiska civilisationen står mot de asiatiska horderna och skillnaden mellan segrare och besegrad kommer att vara brutalt tydlig. Stål! Stål! Stål!

[johnhartman]

Av en slump har jag precis gett mig in i den här striden igen. Upplevelsen och känslorna är lite annorlunda än första gången men mycket roligare.

[Fredrik H]

Operation Barbarossa inleds den 22 juni 1941. Luftwaffe angriper det sovjetiska flygvapnet och etablerar luftherravälde. De tre armégrupperna inleder sina anfall mot en totalt förvirrad motståndare. Spelet skildrar det genom att ge tyskarna en lång rad aktiveringar och sovjeten väldigt få. Effekten blir Barbarossa, inte minst gillar jag att man faktiskt kan ta sig över Dvina och ta Minsk redan första turnen, något som inte brukar gå i andra spel på samma tema.

Von Leebs AG Nord i det närmaste pulvriserar sina motståndare, delvis med hjälp av ett par pansardivisioner från AG Center. Manstein korsar Dvina och Riga överges av försvararna. Logistiken hanteras elegant av trängtrupperna och AGN är i utmärkt slagläge för att slå mot Pskov - Tallin.

AG Center under von Bock är på pappret den starkaste grupperingen, två arméer och två pansargrupper. Man slår sig fram och inringar Minsk, som inte faller, men logistiken stannar upp lite då de stora mängderna inringade sovjeter stoppar upp en del. På det stora hela en mycket bra runda.

Von Rundstedts AG syd har den tuffaste uppgiften, men tack vare ett mycket aktivt och effektivt Luftwaffe så lyckas man över förväntan. De sovjetiska motanfallen stoppas och ett antal divisioner inringas i olika fickor. I juli kommer rumänerna gå med i kriget och förvärra situationen för Ukrainas försvarare.

Det har gått bra för tysken. Inte på något sätt orimligt, men då sovjetens move kom sent och logistiken allra sist så hade tysken gott om tid till att inringa ett stort antal fientliga förband. Chit-systemet gör att man aldrig vet när logistikbrickan dras, därför vet man inte när man kollar supply. Just den detaljen skapar mycket av spänningen initialt.

Amiral Horthy får ett handskrivet brev av Hitler den 22 juni. Horthy lovar att Ungern ska bidra med sin mobila kår. Nästa turn blir det både rumänska och ungerska hammarslag mot den bräckliga kommunistlinjen. Står Stalin pall? Ingen har vågat fråga, han gömmer sig på sitt landställe.

[ErikLj]

Jag gillar också TDV. Tänker du skicka ett extra HQ norrut? 

[Fredrik H]

Jag gillar också TDV. Tänker du skicka ett extra HQ norrut? 

Har inte riktigt bestämt hur jag ska göra, men det är det rimliga att göra initialt. Jag vet att terrängen är vad den är, men jag vill testa.

[Fredrik H]

Turn 2 startar lite märkligt. Först väljer tyskarna sitt move-chit för att ställa upp för anfall. Sen lyckas sovjeten dra sitt move-chit och dra sig ur längs hela fronten! Det var typ en på tio, men nu blev det så. Därför blev turnen lite speciell, tyskarna tappar rytmen och får inte riktigt tag på fienden.

Rundstedts armégrupp (AGS) pressar sig framåt mot Kiev. Man tar Vinnitsa och Luftwaffe fortsätter att slå ut starka sovjetiska förband. Rumänerna kommer inte ur startpositionerna, något som gläder Horthys ungrare.  Jag ser inte att det kan bli någon historisk Kiev-ficka i det här partiet, men vi får se.



AGC erövrar Minsk och i slutet av rundan lyckas en SS-division flåsa sig in i Vitebsk. Man slår, med flygets hjälp, en sovjetisk armé. Himmler och Göring gör en nazi-high five! Ett stort problem (som jag verkligen gillar) är att pansartrupperna hela tiden springer ifrån infanteriet. Ska det samordnas så går det för sakta, men utan inf blir det svårare att göra saker.

AGN slår rakt norrut, man erövrar Tallin och inser att terrängen inte alls lämpar sig för stridsvagnar. Kanske att man kan ta ordentligt med terräng på högt tempo, augustirundan kommer att bli viktig. Sovjeten har inte mycket att göra, dom får gå en gång, tyskarna har 7 olika chits som innebär förflyttning för olika förband. Det gäller att få upp en köttmur som är svår att penetrera och sedan titta på nästa turns förstärkningar. 

[Fredrik H]

Under augusti månad så beslutar sig OKH för att skicka Guderians 2:a pansargrupp norrut (istället för mot Kiev). Man inser att terrängen är svår, men spelet ger tyskarna extra-aktiveringar med pansargrupperna så det representerar även logistisk prioritering. Schnelle Heinz kastar om sina stridsvagnar och anfaller genom skogar och träsk. Innan augusti är över har hans spjutspetsar nått fram till Leningrad. Det är endast genom att Stavkan kastar in alla sina reserver runt staden som den inte omedelbart isoleras. Josef är synnerligen oroad och skrynklar sin panna i jakt på den syndabock som med hjälp av gruvarbete i Sibirien skall få bidra till socialismens seger.

Ett problem för sovjeten är att det inte finns någon bebyggelse att skryta med i närheten, vilket försvårar förstärkningar till regionen så länge som järnvägarna prioriterar fabriksflyttande. Det kommer att bli dramatiskt runt Leningrad, det gjorde stor skillnad med ytterligare ett HQ på plats.

Men om man lagar omelett så måste man...sätta på stekpannan först. AGC stoppas upp rejält, hälften av stridsvagnarna försvann och man måste stånga sig framåt så gott det går. Det sista som händer i augusti är att Pansargrupp 3 lyckas få till ett ordentligt anfall mot staden Smolensk på högsta tabellen (efter utförligt bombande av LW), 6-1. Keine problem säger von Bock mellan currywürstarna - och slår en fyra! Det är det enda resultat som han inte vill ha, en exchange! Sovjeten tar sina förband av kartan och hånler åt att tyskarna förlorar 3 steps pansar i en enda strid. Tysken får 4 steps pansar som replacement under hela 1941... Men Smolensk erövras i alla fall.



I söder fortsätter rumänerna att oblodigt erövra flera kilometer övergiven mark per månad. Ingen är imponerad, inte ens italienarna som nu anlänt för att deltaga i korståget mot bolsjevismen. Kleists pansargrupp lyckas erövra Kiev och pressar sig över Dniepr, men flodens södra delar är än så länge ohotade. Rundstedt står inför ett vägval, söderut mot krim och Rostov eller nordöst mot Moskva? September är den sista turnen då det egentligen kommer att gå fort fram, så beslutet kan vara viktigt.

Systemet skapar verkligen både nerv och en rolig berättelse. Sen underlättar det förstås solospel, man gör bara så bra som möjligt med varje aktivering man får. Det känns som det går bra för tysken, men så ska det kännas sommaren 41. Snart kommer hösten, med sina vackra färger och knähöga lera. Men då har väl nationalsocialismen redan blåst omkull det kommunistiska fuskbygget förmodar jag. 

[Delirium]

Mycket bra berättelse som vanligt. Jag är också mycket förtjust i Dark Valley även om det är lite repetitivt i början med femtielva anfall på 5-1 eller 6-1. Jag har inte orkat spela mig förbi första vintern så ska bli intressant att se vart det tar vägen efter det (om inte tysken autovunnit förstås...).

[Fredrik H]

Här blir det inga auto-segrar. Stalin har proklamerat att enligt vetenskapen kommer socialismen att segra till slut, men Ted verkar inte ha skrivit in det i VC. Jag kommer att kolla poängen i slutet på Barbarossa-scenariot, men målet är att köra ett år oavsett vad spelet säger.

Att anfalla ett par stackade ryska 1-4:or på 6-1 är läskigt, slår man en fyra blir det dyrt. Jag försöker alltid ringa in istället för att slåss, något som spelet låter en göra väldigt bra i relation till andra spel på ämnet.

[Fredrik H]

I september så faller aktiveringarna aningen märkligt, då sovjeten drar sina två chits först, följt av sju tyska aktiveringar i rad.

I söder fortsätter fienden att gäcka von Rundstedt. Rumänerna tar sig fram till Odessa efter tre månaders spankulerande på stäppen, men vågar inte anfalla. Den enda offensiva insatsen i Ukraina består i att von Kleists pansargrupp, aningen våghalsigt, anfaller och erövrar Kharkov. Det kostar en del stridsvagnar och läget är lite prekärt, men Kleist ville också ha lite ära på kontot.

I övrigt så flyr sovjeten aningen snabbare än de tyska infanteristerna orkar gå. Det är ett resultat av hur aktiveringarna utfallit. Målet, Kiev, är ändå taget och det är svårt att uträtta så mycket på en så vidsträckt front med bara en pansargrupp.



I norr händer det desto mer. Adolf sparkar naturligtvis den urusla fotografen, men efter det följer en serie anfall i norr som Röda armén inte förmår stoppa. Luftwaffe kraftsamlar i norr (två luftflottor) och i kombination med två pansar-HQ så får tysken göra 4 omgångar anfall med tillhörande flyginsatser. När september är slut så har man brutit igenom utanför Leningrad, blockerat sjön som underhöll staden och inlett ett utförligt bastande med en knäckebrödsätande Mannerheim! Leningrad är inringat och i nuläget ser det i princip omöjligt ut att bryta upp inringningen.

Den storsatsningen på Leningrad kostar naturligtvis i centern. Man lyckas slå ihjäl ett par sovjetiska arméer, men tar ingen relevant terräng i riktning Moskva.
I oktober så försvinner många av tyskarnas fördelar. Man halverar antalet pansargrupps-aktiveringar och en rad andra begränsningar slår till. Högvattenmärket är sannolikt nu. I mitt parti kommer dock Leningrads rimligen förestående fall innebära att Barbarossa varit en relativ framgång.

[Fredrik H]

I oktober kommer leran. Det mesta stannar upp, det tyska pansaret förlorar sin zoc (en rolig detalj tycker jag) och initiativet skiftar till Röda armén. Det sovjetiska replacement-systemet kommer igång och snart kommer lend-lease från kapitalismens högborg. Stalin gillar inte USA, men soldaterna gillar köttkonserver och generalerna gillar lastbilar så det är bara att hacka i sig förödmjukelsen när den kommer.

I söder så gör det sovjetiska initiativet och leran att man knappt slåss alls. Målbilden här är nu att rensa Dnjeprs västra strand, men Odessa blir en tuff nöt. Sovjeten backar undan och försöker få till något slags linje.   



I centern går det lite bättre än väntat för den tredje pansargruppen, man pressar sig in i de sovjetiska ställningarna trots leran. Det är ingen fara för Moskva, men samtidigt kan Stalin inte unna sig att prioritera andra områden än huvudstaden.

Den stora nyheten är naturligtvis att Leningrad faller i slutet på oktober. Tyskarna fäller en lång rad statyer på olika kommunistdignitärer och Nevskij prospekt döps om till Hermann Strasse. Själva stadens namn är oklart, man tillsätter en liten grupp arier under Alfred Rosenberg som ska utreda vilket stadens egentliga namn borde vara (rimligen något svenskt?).

Stadens fall innebär att sovjeten nu förlorar 5 RP per turn, vilket motsvarar en armé. Det kan få betydelse i långa loppet. Tyskarna börjar den långsamma processen med att flytta stora mängder pansarförband ner mot Ukraina. Tur att det är bra terräng och fint väder...

Jag undrar hur finnarna skulle agerat om det här hade hänt? Tyvärr finns det inga hakkapeliitter i spelet, man får trösta sig med att den Blå divisionen i alla fall är på plats. Tyskarna får nu försöka avgöra om de ska fortsätta pressa i norr, eller bara dra nytta av den jobbiga terrängen och försvara sig.

[Fredrik H]

Under november så torkar leran upp, larvbanden får fäste och tyskarna återtar initiativet! Den stora, stygga Adolf har nu huffat och puffat så mycket på det kommunistiska fuskbygget så det faktiskt skakar till en smula. Chitsen faller väl ut för tysken och han lyckas med flera inringningar och lyckas nästan med flera till. Wehrmacht tar terräng längs nästa hela linjen.

Den största framgången på sydfronten står faktiskt rumänerna för. Man anfaller Odessa för att försöka nöta ner försvararna. Det enda som faktiskt skulle leda till en seger är en sexa - och såklart slår man en sexa! Staden faller utan rumänska förluster. Antonescu vet inte vad han ska ta sig till, hans kusins brylling som ledde ett kompani under anfallet, befordras och utses till krigsminister. Antonescu själv sitter uppe på nätterna och skissar på hur det skulle se ut om Svarta havet var ett rumänskt innanhav, till och med kungen slutar att gnälla och kniper igen vällingtrumpeten i den allmänna festyran.

Stavkan inser att Dniprkröken kan behöva utrymmas, pressen har ökat i området.



I centern lyckas man med flera angrepp och via överlägsen rörlighet så inringar man flera fientliga förband. Röda armén är faktiskt pressad och Stalin tvingas tydliggöra för de småborgerliga bondpojkarna i uniform att det är synnerligen okommunistiskt att låta sig skjutas av en fascist, eller ens slå till reträtt faktiskt.

Även i norr trycks ryssarna bakåt av framryckande infanteri, samtidigt som von Leeb inrättar sig och sin stab i en flygel av Vinterpalatset.

Det enda orosmolnet är väl att det mot slutet av november börjar blåsa omkring lite snöflingor emellanåt. Jaja, det löser sig nog, det är ju inte som att Adolf helt meningslöst har förklarat krig mot USA i alla fall.

[Fredrik H]

December är spelets första vintermånad. Vintern 41-42 innebär avsevärda problem för tyskarna. Flyget nästan halveras, man går långsammare och dessutom räknas man som out of supply om man inte är nära uppbyggda områden. OOS innebär +/- 2 som DRM, på 1D6 är det avsevärt. Man får också dramatiskt sämre aktiveringar. Initiativskiftet är synnerligen påtagligt.

Den större delen av de sovjetiska motanfallen sker utanför Moskva. För första gången så lyfts det ett antal tyska brickor av kartan, däribland två motoriserade divisioner och en hel infanterikår. Tyskarna ses krypa ihop runt tätorter och sovjeten för fram sina nya chock-arméer.  Tysken kommer att pressas mot Smolensk, det finns ingen möjlighet att återta något initiativ här.



I söder så stabiliseras linjen något, även om det sker anfall så tenderar dessa att vara lokala. Lyckas tyskarna hålla Kharkov ser jag det som en framgång. Stalin uppfattar inte Ukraina som den avgörande punkten under vintern, det är Moskva som ska ges tillräckligt mad andrum. Dessutom så behöver frontens norra delar stabiliseras, detta för att säkra den lend-lease som börjar anlända i januari.

Såklart så förklarade Hitler krig på USA mitt under de sovjetiska motanfallen. Den största fältherren genom alla tider har onekligen fingertoppskänsla för den strategiska situationen.

[Fredrik H]

Turn 8, januari 42, är Barbarossa-scenariots sista runda. Därför blir det en översiktsbild. Den sovjetiska vinteroffensiven tar terräng i centern och är bara en ruta från Smolensk.

Men nu blir det lite Barbarossa i backspegeln. För att vinna måste man antingen 1. Ta Moskva och antingen Leningrad eller Kiev, eller 2. Ta 38 Vp. Tysken har typ 30 VP, det låter oerhört svårt att ta 38 VP. Alltså har sovjeten segrat. Jag kan ju tycka att Leningrad och Kiev är mer som oavgjort, men det är inte mitt spel.

Jag gillar spelet och tycker utvecklingen i mitt parti känns helt rimlig. Jag satsade på Leningrad och tog det. Det gick lite sämre än historiskt i söder, men det beror ju på att det inte kom någon Guderian älgande norrifrån, vi fick ingen enorm inringning vid Kiev. Man har ändå tagit respektabelt med terräng.

I centern lyckades man aldrig hota Moskva, det låter sig inte göras med bara en pansargrupp. Där blir utmaningen att hålla Smolensk under den bedrövliga vintern. Vilka chits man lägger i koppen styr verkligen vilken sida som får momentum.



Det går att fundera på hur tysken ska tänka inför sommaren 42. Terrängen är bättre i söder, i synnerhet för pansar. Men Moskva är lockande. Det är inte lika avlägset som Stalingrad/Kaukasus rent geografiskt, men det är jobbig terräng och rimligen mycket folk i vägen.

Nåja, det är ett tag kvar innan solskyddsfaktorn och myggoljan ska fram. Tyskarna fryser, Adolf skriker och Antonecsu har lagt undan sina mest megalomaniska kartor. Tyskarna har inte lyckats avsluta sitt blixtkrig, nu återstår bara att se vilken sida (eller vilken ideologi) som kan nöta ner sin motståndare först.

[Fredrik H]

När februari tar slut så börjar snön att tina och övergå i lera. Vinteroffensiven 41/42 slutar med att man pressar ytterligare i centern, den tyska försvarslinjen går nu i höjd med Smolensk.

Längs hela fronten så lugnar det ner sig. Fronten går nästan som ett rakt snöre från sjön Ladoga i norr ner till några rutor öster om Kiev i söder, sedan en utbuktning till Kharkov. Dnieprkröken har erövrats av tyskarna och rumänerna kommer troligen kunna ta sig över floden i riktning mot Krim.



Jag tänkte ju spela två turns till, men det känns tämligen poänglöst. Det kommer att vara lerigt, sovjeten övergår nu till en annan stridstabell (en väldigt bra idé att ha olika tabeller) som genererar färre avgörande resultat. Det mesta som kan hända är skifte av ett par rutor hit eller dit, ingen direkt förändring på det stora hela. Dramat går igång igen när sommararen kommer med Fall Blau.

Jag vet inte om jag spelar vidare. Jag har spelat spelet till slut en gång, det funkar förvånansvärt bra hela vägen. Jag tycker att det här ett utmärkt spel på sitt ämne. Det som lockar mig att fortsätta är att det vore kul att se hur Leningrads fall påverkar i längden, men det är många timmars jobb och jag har många ospelade spel i hyllan. Jag har lekt med tanken att göra en Ola och spela ett till spel på samma tema för att jämföra utfallet, jag har tittat på Proud Monster (divisionsnivå), men det är några brickor att flytta på.