[Strv102r]

"Många timmars jobb"?!

Många timmars njutning och ren glädje skulle jag påstå. 

I alla fall att läsa om det.

[Fredrik H]

"Många timmars jobb"?!

Många timmars njutning och ren glädje skulle jag påstå. 

I alla fall att läsa om det.

Jag kan köra vidare över sommaren i alla fall, men Moskva eller Stalingrad? Jag kommer nog rapportera varannan turn eller så, det går fortare på det viset.

[Fredrik H]

Under maj månad torkar leran upp. Båda sidor förbereder sig på sommarens strider. Röda armén har under vintern sett över sitt pansarvapen och resultatet är ett antal slimmade pansarkårer som anländer till fronten. Dom är inte alls i paritet med de tyska pansardivisionerna (ett step mot två och man saknar zoc), men dom är ett stort steg i rätt riktning och ger Stavkan ett rörligt alternativ i kampen för fosterlandets befrielse.

Tyskarna skickar lite utrustning österut och rumänerna förstärker upp sina förband (yay!). Adolf skjuter lite från höften när han i mitten av maj kräver att de tyska förbanden ska ta den sovjetiska huvudstaden!

Tyskarna anfaller, tämligen oförberedda, längs två linjer och med två pansararméer. Det märks fort att 41 är långt borta, det blir inga svepande inringningar och stora framryckningar. Istället blir det till att nöta sig framåt och hoppas att det lossnar någonstans. Bara det att de sovjetiska brickorna nu till stor del har zoc gör att striderna får en helt annan karaktär. Adolf vet dock att krig handlar mer om vilja än om zoc och han räknar därför med att Moskva snart faller.

[Fredrik H]

Adolf är ju inte Gröfaz helt utan anledning, i juni 42 sker den största inringningen som skådats, efter vad som är en helt osannolik räcka av händelser. Bilden är tagen efter ungefär hälften av turnens aktiveringar dragits (alla aktiveringar som dragits är tyska).

Det började med att en pansararmé aktiverade, sedan ytterligare en, sedan aktiverade tysken chitet Manstein (som funkar som ytterligare en pansararmé) och sedan drog man sin movement. Hade det varit FTF så hade vi fått se darrande underläppar på Komsomols avbytarbänk.

Tysken fick anfalla tre gånger i rad. Med flygets hjälp så anföll man gång på gång mot svaga länkar, nötte ner sovjetens arméer så zoc:en inte längre stoppade pansaret och sedan rann man igenom. Rejält. När det till slut var kommunisternas tur så drog dom attack-brickan först, då man var helt utanför ooda-loopen så rann de fåtaliga anfallen ut i sanden. Man slog ut ett par tyska divisioner, men in till de kringrända kom man inte alls.

Tysken stoppades på Krim, men det är en sovjetisk framgång som bara en mor kan bry sig om. Stavkan fick i panik kasta fram allt man hade för att bygga upp en linje som är mjuk som muffins. Fullständig katastrof för Stalin! Han beordrar utbyggandet av flera läger i Sibirien för att få plats med alla ansvariga för det enorma bakslaget, inklusive deras kusiners diverse husdjur och andra ägodelar! Här måste det skjutas klassförrädare!

Jag trodde inte det här gick att göra. Hade jag spelat mer tävlingsinriktat kanske det skulle kunna undvikas, men som aktiveringarna föll ut (och tärningarna kan jag tillägga) så är jag inte säker på det. Moskva är nu hotat på allvar och det är flera sommarmånader kvar. Riktigt intressant.



Här nedan är det nya tyska fånglägret i Ukraina. Totalt kapitulerade alltså sex arméer, fyra pansarkårer, tre divisioner och en gardeskår. Dom kommer nu att få avnjuta det allra senaste i modern tysk krigsfångevård av kommunister.

Himmler håller ett långt tal om den bredaxlade tyska soldatens segern mot den judeo-bolsjevikiska dekadensen från Asiens inland och Benito påpekar att den italienska mek-kåren var ett avgörande instrument i operationens genomförande. 

[Fredrik H]

Trots intensiv press under sommaren så uteblir den totala framgången. Sovjeten stampar fram nya arméer i ett frustrerande tempo och när det gäller aktiveringarna så går dom nu proletariatets väg. I mitten på augusti närmar man sig Tula, men det gör ingen glad, i alla fall inte den tyska statsledningen.

Hitler börjar känna att han kanske ska göra en Hitler och vända alla sina finfina stridsvagnar söderut. Förvisso är hösten på ingång, men ryssen har tunnats ut i söder för att kunna korka igen vägen till Kreml. Adolf sveper över kartan och pekar på en avlång liten industristad i söder. När han ser att den heter Stalingrad förklarar han att hela fälttåget egentligen hela tiden gått ut på att erövra staden och att stöten norrut bara var en diversionsmanöver. Tyska logistiker och ingenjörer drar en tung suck och börjar planera för att vända på två pansararméer.

Adolf förklarar för sin förbluffade stab att det är nu det plötsligt händer, det är lite som att ta en trisslott, eine trissegelotten (heter det inte men det låter tyskt) som han säger. 

Stalin biter fortfarande på naglarna tills det smakar armbåge och undrar hur många stackars centralasiatiska ungdomar det egentligen finns kvar att offra för socialismens slutgiltiga och vetenskapliga triumf. 



Det är lite av ett kritiskt läge för tysken. Han har inget annat än krigsfångar att visa upp för vad som rimligen är den sista sommaren som man kan räkna med en kraftfull offensiv. Därför blir det nu en synnerligen märklig vändning söderut, det är lite Hail Mary över det, men vad är det värsta som kan hända?

[Delirium]

Väldigt rolig utveckling och att läsa om den. Ordningen på aktiveringarna kan verkligen avgöra mycket - när jag spelar känner jag att det inte är stor idé att ha en så fast plan utan att göra det bästa av situationen just nu med den chiten. En av spelets styrkor att det kan svänga så fram och tillbaka.

[Fredrik H]

Väldigt rolig utveckling och att läsa om den. Ordningen på aktiveringarna kan verkligen avgöra mycket - när jag spelar känner jag att det inte är stor idé att ha en så fast plan utan att göra det bästa av situationen just nu med den chiten. En av spelets styrkor att det kan svänga så fram och tillbaka.

Jag håller med om att det finns en hel del man inte styr över, vilket gör det roligt och spännande. Man vill liksom dra en chit till för att se vad som händer.

Däremot finns det en viss styrning, till exempel är det ju väldigt viktigt för tysken vilka chits han väljer när det är valbart, man kan på det sättet styra prioriteringar och tyngdpunkter snarare än förloppet i detalj. Jag hoppas du tar dig förbi vintern någon gång, då kommer du få se hur elegant de olika stridstabellerna genererar olika utfall och resulterar i olika offensiva tempon för kontrahenterna.

[Fredrik H]

Den tyska omkastningen i september 42 leder till såväl inringningar som en tämligen magnifik framryckning. Man använder sitt Manstein-chit för andra och sista gången 42, men tre movement-faser för 1:a Pz-armén leder till Voronezh fall och man hotar både Rostov och Stalingrad (till höger på kartan). Det kostar emellertid ett oroväckande antal pansar-steps, detta då man konsekvent anfaller med enbart mekaniserade förband mot allt som står i vägen.

Sovjeten sätter in tunga anfall norrifrån, det är ju där alla trupper finns, men det leder bara till ömsesidiga förluster. Dom är helt tagna på sängen av riktningsskiftet. Det är tur att nästa turn är oktober, en månad till med bra väder och tyskt initiativ hade kunnat innebära ett totalt sammanbrott för hela sydfronten. Nu kommer sovjeten få initiativet och gå först, pansaret kommer att stanna upp i leran och sammanbrottet kommer förhoppningsvis utebli.

[Fredrik H]

Med oktober kommer leran. Den tyska logistiken bromsar upp och sovjeten återfår lite balans. Tyskarna måste välja mellan Rostov och Stalingrad. Stalingrad är värt 5 Rp/turn, men tar man Rostov skär man av hela sydfronten. Det är många RP kan man säga. Rostov blir prio ett.

Den tyska pansararmén slår sig söderut, men man pressar sina förband så långt så man blir out of supply. Hotet mot Rostov är brutalt påtagligt och ryssarna har svårt att fylla på med försvarare. Den lila pilen visar var Rostov ligger, det är inte mycket emellan tyskarna och den stora inringningen.

Stavkan anfaller återigen norrifrån. Man bryter inte igenom, men tillfogar en hel del förluster. Den italienska mek-kåren går under i strider mot sovjetiskt gardespansar. Benito får trösta sig med att det numera finns italienskt infanteri på plats i Ukraina.

Det blir ingen spektakulär operation Uranus i mitt parti under november. Frågan är om sovjeten klarar av att bita sig fast i nuvarande ställningar.

[Fredrik H]

Jag har nu kört två turns, krigsåret 1942 har nått sitt slut.

Den tyska satsningen mot Rostov misslyckades. Anfallarna började för sent på året och leran i kombination med logistiken försvårade för de ariska falangerna. Initiativet gled över till sovjeten, som med stora mängder förstärkningar stagade upp fronten och stabiliserade situationen.

Med förband opererande från Stalingrad så tvingade också Röda armén tysken att avdela resurser för att täcka den öppna flanken. Stalin har nu också fått in avsevärda mängder gardesförband, mek-kårer och artilleribrickor, vilket öppnar för offensiva möjligheter. Tyskarna, framför allt pansaret, har inte stärkts upp alls under många månaders strider. Adolf inser att man kanske måste göra något åt det inför 43.

På det stora hela är det en inte alls orimlig situation. Tysken har inte åkt på något Stalingrad, vilket gör att hans defensiva styrka är besvärande stor ur sovjetisk synpunkt. Jag tror också Leningrads erövrande spelar roll, ryssen är nu över 10 arméer kort - om man vill bejaka sin inre ekonomikonsult.

Det finns också något tillfredsställande i att se hur de olika arméerna utvecklas. Sovjeten blir allt starkare, får fler och fler verktyg i form av både chits och brickor. Tyskens infanteriförstärkningar är av sämre kvalitet än tidigare, men pansardivisionerna blir allt starkare. Tysken blir alltmer beroende av pansaret som en brandkår för att undsätta infanteriet där det knakar.

Även i luften börjar det nu svänga. De båda sidornas flygvapen funkar olika, men kommunistflyget stoppar sin röda mule i alla bataljer som äger rum (dock med begränsad effekt), Luftwaffe är effektivare men måste välja sina strider. Det ska bli intressant att se 43.



Jag tar naturligtvis tacksamt emot förslag på anfallsriktningar inför sommaroffensiverna. Adolf tror ju fortfarande att han är den som dikterar händelserna, Stavkan kan å sin sida klura på om man vill reagera på tysken eller trumma igång något på egen hand.

[Strv102r]

Som tysk ser jag främst möjligheten att fullfölja mot ROSTOV, skära av sydfronten och sedan gå mot nordost och STALINGRAD, på sikt rakt norrut, alt mot BAKU.

Som ryss finns det intressanta alternativ beroende på var man kan ta in de förbandsmassor som krävs.

[Fredrik H]

Tack och bock! Den övre sovjetiska operationen är lättare logistiskt, det blir plan A. Det kan också bli lite Kursk-vibbar på att tyskarna satsar i ett område där sovjeten också avser att anfalla. Vi får se hur fronten ser ut när finvädret kommer, jag spelar på några månader i stöten nu.

[Elias Nordling]

Lite märkligt att Leningrads fall minskar sovjetiska replacements. Leningrad kan väl inte ha genererat annat än lokalförsvar när det var belägrat.

[Fredrik H]

Är det belägrat så genererar det bara resurser till Leningrad, är det inte belägrat så är resurserna generella. Den ekonomiska modellen (eller vad den ska kallas) är lite ovanlig. Sovjeten får replacements varje turn, just nu 1D6+23. En armé som har fem i stridsvärde kostar fem. Det blir lite annorlunda när deras stora gardesarméer skadas och ska ersättas.

Tyskarna har ett helt annat system, där det stötvis kommer in lite replacements i form av steps. Till exempel fick dom fyra inf-steps varje turn mellan turn 13-17, sedan ingenting ett tag och sedan ordentlig påfyllning av pansar turn 22-23. Det är märkligt men fungerar bra. Jag har sett många modeller för ersättning och uppbyggnad på östfronten, det är inget lätt sak att göra mekanik av.

[Elias Nordling]

Så om Leningrad är belägrat så värps det fram en växande Armé därinne som tyskarna måste trimma konstant. Eller är det någon OOS-attrition som balanserar det?