[Fredrik H]

Winters victory av NES gavs ut 2024. Det är en variant på det system som användes i Wellingtons victory, ett gammalt SPI-(och senare TSR)spel om Waterloo. Winters victory (WV) skildrar slaget vid Eylau 1807. Det ursprungliga systemet hade sina fans, men samtidigt fanns det ganska många kritiska åsikter om systemets brister. NES har anpassat och utvecklat det som var lite knepigt (framför allt skirmishers) och sedan anpassat systemet till Eylau. I vanlig ordning med NES är projektet rasande snyggt och oerhört ambitiöst. Jag har verkligen gillat The Killing ground, när jag sedan körde Jaws of victory tyckte jag det var ännu bättre, så förväntningarna var höga på WV.

I somras gjorde jag och ett par tappra farbröder ett försök på spelet. På grund av orsaker (till exempel sjukdom) så blev det en del friktion mellan oss och reglerna, men det gav i alla fall mig mersmak. Därför har jag nu ställt upp monstret i mitt spelrum och ämnar brottas en del med spelet de närmaste veckorna. jag utlovar ingen replay, men kanske en del ögonblicksbilder och funderingar kring situation och system.

Brickorna är bataljoner, varje strenght point är runt 50 karlar av varierande kvalitet. Ledarna finns ända ner till brigadnivå. Varje turn är en kvart (!), vilket gör huvudscenariot till en lättsam bagatell på 59 turns, detta på fyra kartor och 115 yards/hex. 



Slagfältet precis vid soluppgången den 8 februari 1807. Fransmännen har tagit byn Eylau, ryssarna har grupperat sitt tunga artilleri i tre täta grupperingar på höjderna utanför byn. Napoleon är numerärt underlägsen, men väntar på III kåren (Davout) och VI kåren (Ney). Davout kommer in direkt, Ney drar benen efter sig. Bennigsen väntar på en preussisk kontingent. Det kommer att snöa ymnigt på de polska åkrarna under dagen.



Befälssystemet är utförligt och fungerar ordentligt olika för de två sidorna. Föga förvånande är fransmännens organisation överlägsen och det blir mekaniskt tydligt i spelet. Ryssarna tar lite längre tid på sig att komma igång. Man för också bok över varje brigads fatigue, dessutom finns saker som att förband slutar att anfalla efter att ha tagit stryk. Det finns mycket att gilla här, men det blir tungan rätt i mun initialt, för det är mycket att hålla ordning på.



Ett tämligen ovanligt inslag i spelet är den synnerligen asymmetriska turordningen. En turn är som synes inte alls jag gör och du gör, utan saker följer på varandra i en ordning man verkligen behöver förstå för att spela spelet på ett rimligt sätt. När det sakta faller på plats så är det jätteintressant, men jag sitter med arket ovan hela tiden för att inte missa något.



Bennigsen kikar ut från Anklappen och ser fransmännen ett par kilometer bort. Han har en stark position, men rapporter säger att Davout är på väg in mot hans vänsterflank. Hans första order går till vänsterflygelns chef, som måste omgruppera en aning för att täcka upp. Det ryska kavalleriet är bättre disponerat än det franska och man kan använda det för att stoppa upp den III kåren. Samtidigt ser den ryska högerflygeln starkare ut än de två slitna divisioner som står emot den, men Bennigsen är en en-sak-i taget -kille. Dagen är lång och klockan är bara halv åtta på morgonen.



Napoleon har placerat sig vid kyrkogården utanför Eylau. Hans vänsterflank är svag, han har försökt staga upp den genom att kombinera kårernas lätta kavalleri till en ad-hoc-formation, men dom kommer att få det svårt mot tungt kavalleri. Augerau, chefen för VII kåren i centern, är sliten och skulle kanske behöva vila, men det går inte för sig. Davout får skynda sig om man ska få paritet i numerär, men man kan nog lita på segraren från Auerstadt. Bernadotte står naturligtvis ingenstans att finna.

En deppig insikt slog mig vid set up:en; Ryssarna har folk från östra Sibirien på kartan. Det är en skaplig promenad/naturupplevelse att gå från Sibirien till Polen, detta genom det infrastrukturellt utmanade Ryssland i början på 1800-talet. Det finns folk som haft det värre än vi (men man får leta länge innan man hittar dem).   

[Scipio]

Intressant!
Och mycket syggt, det här ska bli skoj att följa.   

[Klas Malmström]

....det här ska bli skoj att följa.   

Exakt - dom individuella krigsdagböcker för varje enskild bataljon ser jag fram emot att få läsa....
      

[Strv102r]

Folket kräver en utförlig rapport!

Jag inser att det blir ett spel till i samlingen...

[Fredrik H]

Efter ungefär en timme (fyra turns) har tämligen lite hänt, båda arméerna har käkat frukost och intagit utgångsgruppering. Den enda som var uppe med tuppen var såklart Davout, som har ramlat in på kartan enligt bild. Hans kavalleri är underlägset det ryska, så han har bröstat av ett par batterier för att hålla ryssarna på avstånd, detta samtidigt som den ledande divisionen har skickat ut skirmishers för att rensa ut skogspartiet utanför byn Serpallen.

Ryssarna har vaknat lite sent, men vänder nu upp mot fransmännen. Nästan alla kanoner är vända åt fel håll, så man får slåss med det man har. Ryssarna försöker fördröja fransosen med skirmishers från sina jägarförband i väntan på tungt kavalleri och den tydligen sömniga andra divisionen.

Varje heltimme får man kolla om högre chefer fortsätter att vara aktiva (mobila) eller om dom sätter sig ner och tar en fika. Man kan undvika det genom att offra en command-point från arméchefen, men det är en svår fråga för Bennigsen (inte för Nappe så här på morgonen). Bennigsen bedömer hotet mot Serpallen vara viktigare än den egna potentiella offensiven och lägger sin uppmärksamhet på att hålla vänsterflanken aktiv. Han måste få något slags stopp på Davout.

Samtidigt inleder runt hundra tunga ryska pjäser ett tämligen ostrukturerat bombardemang av Eylau. Det är inte så välriktat, men för de fransmän som trots allt är där innebär det oordning och en del förluster. Det kommer att pågå i flera timmar. 

[Delirium]

Vi hade roligt med detta i somras (jag var en av farbröderna) tills någon blev sjuk (jag). Fint att se att du kör på igen, nu så här på vintern kanske det passar ännu bättre?

[P-O Jönsson]

Spännande, jag blir mer och mer sjuk på detta och försöker stå emot allt vad jag kan

[Fredrik H]

För att inte tappa tempo så tar jag en bild till, bara en halvtimme (2 turns) efter den förra. Det är fortfarande bara på Davouts flank som något händer, om man undantar skirmishers som bråkar om en kvarn på den andra flanken.

Taktiska spel har en fantastisk förmåga att skapa dramatik på en väldigt lokal nivå. Så även här. WV har en väldigt rolig charge-mekanik för kavalleriet (roligare än la bat, host host P-O). Man lägger ut en charge-zon för regementet. Det utgår från brickan och blir en kon på sex rutors djup och sex rutors bredd. Sen kommer motståndarens förflyttning, som påverkas av att dom är i nämnda zon. Det blir väldigt roliga pussel av hur man ska göra.

Ryssarna insåg att Morands division var lite för snabb för att ryssarna skulle hinna få infanteri ivägen, så två hussarförband beordrades framåt för att fördröja (gröna pilar). Den ena brickan red in i franskt lätt kavalleri och dom studsade bakåt utan större drama. Den andra blev roligare.

Fransmännen hade ett avbröstat batteri och två inf-bataljoner i vägen. Den ena bataljonen föll tillbaka in i skogen (general order) och Morand red fram till den andra och beordrade in den i fyrkant, detta efter att först skickat ut skirmishers till artilleristen som närskydd. De skirmishers som skickades tyckte emellertid att det var lite läskigt och hamnade i oordning när de såg husarerna rida an över snön.

Batteriet sköt och tillfogade förluster, men anfallet fullföljdes. Det gick sådär. Kanonbesättningen (varje batteri har en separat bricka för besättningen) drevs undan i oordning, men hästarna var trötta och i oordning. Den närliggande fyrkanten sköt allt dom orkade och det ryska kavalleriet tog ytterligare förluster. Reträtt beordrades.

Till priset av kanske 150 lätta kavallerister så har den franska divisionen stoppats upp. Man slog inte ut batteriet, men det kommer att ta ett tag innan det kan verka igen, nu när besättningen har lämnat kanonerna. Den ryska II:a divisionen har nu accepterat sina order (precis utanför kartan) och under turnen kom en stor brigad med tungt kavalleri (röd pil) till stridsområdet. Det kostade lite, men Davout kommer att få det ordentligt svårt att ta åsryggen ovanför Serpallen. I själva byn så har fransmännen bytt eld med ryssarna, men inga ordentliga anfall har genomförts. Man var tvungen att avvakta den ryska kavalleri-stöten först.

Napoleon har valt att skicka fram en division ur IV.e kåren för att ge anfallet mer tyngd. Det behövs tungt kavalleri också, men dom killarna har tydligen inte tryckt i sig sina frukostsniglar än. 

[P-O Jönsson]

Så även här. WV har en väldigt rolig charge-mekanik för kavalleriet (roligare än la bat, host host P-O).

Så säg till! Jag framrycker mot Järfälla från Solna, så får du visa

[Fredrik H]

Så säg till! Jag framrycker mot Järfälla från Solna, så får du visa

Vill farbror hälsa på och inspektera så går det naturligtvis bra, skicka ett pm så styr vi upp det!

[Fredrik H]

Vid halv tio på morgonen så kan man ana att det kanske börjar snöa snart. Båda sidorna har valt att fylla på med förband till striderna runt Serpallen, så det har bildats en lucka mellan flank och center. Om någon kan utnyttja det är oklart. De ryska tunga batterierna har en klart avskräckande effekt, man ska vara skapligt desperat för att ta en stilla vinterpromenad över en kilometer mot en linje av tolvpundare.

Det är en intressant balans utanför Serpallen. De franska divisionerna har svårt att ta sig vidare mot det tunga ryska kavalleriet. Samtidigt så kostar det på för ryssarna, att anfalla med kavalleriet mot fyrkanter och kanonen kostar lite varje gång. Klockan är inte mycket och ett par ryska brickor är redan trötta och slitna. Ingen är egentligen nöjd med läget.

Ryssarna försökte samverka mellan kavalleri och lite infanteri, men det gick sådär. 150 infanterister i linje är inte ett hot för 700 killar i fyrkant (lite fem myror är fler än fyra elefanter här). Dom köper lite tid emellertid, den fräscha ryska divisionen är i princip på plats nu. 

I själva byn har fransmännen nu etablerat sig och strider pågår. Systemet skapar situationer där man kan få fienden att fly tillbaka som kedjereaktion på andra som flyr (i till exempel uppbyggd terräng), vilket jag tror är historiskt rimligt. Spel brukar göra att uppbyggd terräng är väldigt svår att ta, när jag läser vad som hände så brukar byar byta ägare många gånger. WV skildrar det senare.

Bennigsen vill gärna starta ett anfall på högerflanken, men hans röriga organisation gör att stabens resurser nu går åt till att stabilisera vänsterflanken. Ordersystemet är inte intuitivt, men när det faller på plats är det en väldigt bra skildring av de olika sidornas förmåga och en källa till intressant friktion.

[Strv102r]

Vid halv tio på morgonen så kan man ana att det kanske börjar snöa snart. Båda sidorna har valt att fylla på med förband till striderna runt Serpallen, så det har bildats en lucka mellan flank och center. Om någon kan utnyttja det är oklart. De ryska tunga batterierna har en klart avskräckande effekt, man ska vara skapligt desperat för att ta en stilla vinterpromenad över en kilometer mot en linje av tolvpundare.

Det är en intressant balans utanför Serpallen. De franska divisionerna har svårt att ta sig vidare mot det tunga ryska kavalleriet. Samtidigt så kostar det på för ryssarna, att anfalla med kavalleriet mot fyrkanter och kanonen kostar lite varje gång. Klockan är inte mycket och ett par ryska brickor är redan trötta och slitna. Ingen är egentligen nöjd med läget.

Ryssarna försökte samverka mellan kavalleri och lite infanteri, men det gick sådär. 150 infanterister i linje är inte ett hot för 700 killar i fyrkant (lite fem myror är fler än fyra elefanter här). Dom köper lite tid emellertid, den fräscha ryska divisionen är i princip på plats nu. 

I själva byn har fransmännen nu etablerat sig och strider pågår. Systemet skapar situationer där man kan få fienden att fly tillbaka som kedjereaktion på andra som flyr (i till exempel uppbyggd terräng), vilket jag tror är historiskt rimligt. Spel brukar göra att uppbyggd terräng är väldigt svår att ta, när jag läser vad som hände så brukar byar byta ägare många gånger. WV skildrar det senare.

Bennigsen vill gärna starta ett anfall på högerflanken, men hans röriga organisation gör att stabens resurser nu går åt till att stabilisera vänsterflanken. Ordersystemet är inte intuitivt, men när det faller på plats är det en väldigt bra skildring av de olika sidornas förmåga och en källa till intressant friktion.

Det här ger ju villhöver-känslor asså...

[Fredrik H]

Idag har jag haft fint besök. Direkt från tsarens hov (som tydligen ligger i Göteborg) så anlände en kurir som påtalade min brist på aggressivitet. Det flöt mycket blod utanför och i Serpallen idag.

Vid tiotiden på morgonen börjar ett lätt snöfall. Det hindrar sikten på långt håll och försvårar viss förflyttning, men framför allt kommer det att bli ett allt intensivare snöfall de närmaste timmarna. Både Napoleon och Bennigsen börjar så sakteliga aktivera förbanden även på den andra flanken, men än så länge så är inget av betydelse satt i rörelse. Soult är nöjd så länge ryssarna inte anfaller, hans två slitna divisioner kommer att få det svårt.



Utanför Serpallen är striderna i full gång. Fortsatt hårda strider i staden, men den senaste halvtimmen har franskt infanteri tryckt tillbaka ryssarna. I slutet på den senaste rundan så slog sig dock ryska grenadjärer tillbaka in i bebyggelsen.

Ryssarna har också genomfört flera tunga kavalleriattacker, som har stoppat upp III:e kåren och tvingat in dem i fyrkanter. Tillräckligt med tid har köpts, en rysk division har nu hunnit gruppera sig framför Klein Sausgarten. Det har emellertid kostat en hel del kavalleri, en hel rysk kav-brigad har nu så pass höga förluster att de kanske behöver dras ur stridslinjen. En enstaka fransk kavalleristöt gav samma resultat. Vi kan konstatera att kavalleri är roligt och potentiellt farligt  - men i stora stycken ett engångsvapen. I alla fall om man anfaller välordnade fiender utan man själv har förmåga att följa upp med övriga vapenslag.

Spelet är involverat och taktiskt pilligt, lite som BAR kan kännas. Det är också intressant, roligt och narrativt tilltalande. Fort går det inte, idag hann vi två turns på mer än dubbelt så många timmar. 

[tinG]

Tsarens kurir är på väg tillbaka mot St. Petersburg (Gbg) men har stannat till i Tilsit (Solna) för att försöka sammanfatta sina intryck...

Systemet är arbetsamt men likt BAR könns det ändå värt besväret eftersom det mest känns trovärdigt efter att man "zoomat ut" från regeltrasslet.


Tack för en nice lazy saturday vid fronten.

[P-O Jönsson]

Tsarens kurir är på väg tillbaka mot St. Petersburg (Gbg) men har stannat till i Tilsit (Solna) för att försöka sammanfatta sina intryck...

Systemet är arbetsamt men likt BAR könns det ändå värt besväret eftersom det mest känns trovärdigt efter att man "zoomat ut" från regeltrasslet.


Tack för en nice lazy saturday vid fronten.

Jaha, och du också.....måste väl köpa det här då.... (