[Fredrik H]

Jag misstänker att envar som läser detta har reflekterat över det faktum att mellankrigstiden har en egen forumkategori och alla krig innan 1914 också får en kategori. Det här är är inte ämnat att vara en klagosång över detta, utan genom att faktiskt spela ett spel om det spanska inbördeskriget så tänker jag att jag faktiskt stöttar kategorin, detta samtidigt som jag för första gången gör en replay på den här intressanta tidsperioden.

Nåväl, Asturias 1936-37 är utgivet av det spanska krigsspelsföretaget NAC. Dom killarna har gett ut flera intressanta spel (The other side of the hill och The Planet King är de jag äger utöver detta) de senaste åren. Produktionskvaliteten är mycket bra och jag tycker att de engelska reglerna är stabila i relation till en del andra europeiska produktioner.

Det här spelet handlar om striderna i norra Spanien kring städerna Oviedo och Gijon. Initialt finns det fascistiska förband i bägge städerna, men dessa är belägrade av republikanska förband och de omgivande områdena är i princip helt i republikanernas händer. Fascisterna försöker anfalla inåt för att undsätta sina isolerade kamrater samtidigt som fienden gör vad de kan för att utplåna de isolerade fickorna. Det låter som ett roligt Arnhem-upplägg och borde kunna funka som spel.

Reglerna är rätt så enkla men samtidigt kluriga. Det är kortassisterat och har ett stridssystem som delvis påminner om PoG. men ändå inte (ja jag jobbar som lärare). Brickorna har stridsvärde, vad de tål och förflyttning. Vid strid slår man 1T6 x stridsvärdet (som kan modifieras) och varje 10-multipel ger en  förlust på fienden. Om man anfaller med 7 poäng och slår 3 så blir det 3 x 7 = 21 vilket innebär 2 steps förlust på fienden. Det verkar funka, vi får väl se. Supply och terräng är oerhört viktigt och nationalisten måste verkligen tänka igenom vilken väg man ska ta för att faktiskt få underhållet att nå hela vägen. Events kommer in via kort, vilket naturligtvis gläder en gubbstrutt som mig.

Det absolut roligaste är förstås de båda sidorna i spelet. 1936 är det amatörernas afton, väldigt få vet vad dom gör och alla är väldigt politiskt motiverade av, hm allt möjligt. Det finns fascister från Afrika, falangister och fascistiska poliser, dessa kan förstärkas av italienare och andra osköna typer. Fascistsidan är i alla fall överens med varandra...
Republikanerna har stalinistiska kommunister, socialister, regeringstrogna poliser och anarko-syndikalistiska(!) förband och dom här kan naturligtvis inte samarbeta. Så småningom kommer till och med fackanslutna dynamitarder (bland dom roligaste brickorna jag någonsin ägt)!

En turn är typ en månad och spelet kan pågå mellan 6 och 16 turns, vi får se hur långt jag kommer. Jag uppfattar det lite som min plikt att hitta aningen udda spel av udda tillverkare, jag hoppas det här är ett roligt spel i den serien.

Blåa pilar är städerna kampanjen handlade om, den norra är Gijon och den södra Oviedo.

[jerry]

fackanslutna dynamitarder

Nu brast det 😅😅😅

[Elias Nordling]

1935?

[Fredrik H]

1

1935?

Fixat, femman var nära sexan visade det sig. 35 var det mest Paella och kokande missnöje gissar jag. Jag har försökt läsa Beevors bok om kriget, men mängden obskyra grupper gör det knepigt att hänga med.

[Elias Nordling]

1934 hade de ett genrep i Asturias när kommunisterna försökte göra revolution som slogs ner av den dåvarande högerregeringen, så jag funderade på om spelet täckte bägge.

[Elias Nordling]

https://en.wikipedia.org/wiki/Asturian_Revolution_of_1934 Wikipediasidan kändes rätt fri från svärmeri.

[Delirium]

Kul! Och uppmuntrar ditt tema av obskyra spel/teman, som alltid!

Jag rekommenderar som vanligt den engelska filmen Land and Freedom från 1995 om en engelsk kommunist som åker dit och slåss. Ger en för mig trovärdig bild av bristen på samarbete och mängden frustration det ger men så klart genom brittiskt par glasögon. Ska nog se om den när jag tänker efter, om det går, men minns den som bra.

https://en.wikipedia.org/wiki/Land_and_Freedom_(film)

[Fredrik H]

Turn 1 är avklarad. Man växlar aktiveringar genom rundan och det finns stor frihet i vad man kan göra. Falangisterna fick ett memo från den faktiska militären att det vore bra om dom organiserade sig lite mer militärt (ett eventkort) så framöver kommer de förbanden potentiellt bli mer effektiva. Sedan inledde man en serie anfall mot de slappa vänstertomtar som står i vägen mellan dem och evig ära! Anfallen längst ner i söder är mest för att binda de kvalitetsförband fienden har där, samtidigt som den verkliga offensiven kommer från väster.
På det stora hela är anfallen framgångsrika, trots vissa förluster. Terrängen hindrar snabba framgångar, men man erövrar två tätorter och hotar en fientlig styrka med inringning.

Republikanerna lägger det mesta av sitt krut på en förvånansvärt framgångsrik operation för att rensa Gijon. Någon semikompetent myndighetsperson kommer på att det finns riktiga kanoner man kan hämta (event) och använda, så staden säkras utan större förluster.
Ungefär samtidigt så kommer anarko-syndikalisterna på att det kommer att gå bättre om man utrustar sina förband med vapen, så under turn ett så är syndikalister republikens effektivaste styrka (vilket är ungefär lika bra som att vara Greklands bästa bandylag). En "brigad" syndikalister planerar att hålla tätorten som riskerar inringning för att binda fienden, man räknar med att kollektivjordbruken i stadens utkanter kommer försörja trupperna med apelsiner tills undsättning anländer.

Regionens sossar anropar andra regioner och ber om förstärkningar, dessa hoppas man kan dyka upp nästa runda.

Helheten:



Offensiven och den hotade anarkist-staden:

[Fredrik H]

De stolta och idealistiska spanjorerna kammar sina tangorabatter och fortsätter striderna under sensommaren och hösten 36. Turn 2 så inser republikanerna att man måste samordna sina insatser (drog turligt bägge organisationskorten för rep) och sätter ihop förband som faktiskt har både vapen och underhåll.

Samtidigt så får den lokala fascisten en klapp på axeln av caudillio Franco och med det anländer också ett betydande flygunderstöd. Himlen över norra Spanien domineras av nationalistiskt flyg.

Framryckningen mot de inringade fortsätter, men det går ganska sakta. Längst i norr (där pilarna möts) så sker kampanjens tveklöst största batalj så här långt. Ett stort antal nationalistiska förband anfaller över en flod in i uppbyggd terräng, detta med stöd av både artilleri och flyg. Republikanen slåss för allt han är värd och efter stora förluster på båda sidor så håller man fortfarande staden.

Den fascistiska pressen gör att republikanerna inser att man måste ta Oviedo snabbt. Sagt och gjort, man skickar ner sitt art och inleder ett anfall mot en av stadsdelarna, men blir tillbakaslagna lite för enkelt. Stalinisterna börjar fundera på om man verkligen kan vara en bra soldat om man inte vill centralisera sina kollektivjordbruk, syndikalisterna menar att sann frihet och endast kan uppnås i det lilla sammanhanget och falangisterna på andra sidan skjuter sina fiender (dvs slår bra)!

Jag tycker korten kompletterar spelet på ett väldigt bra sätt och stridssystemet fungerar om man är beredd på att det kan vara lite svängigt.

   

[Fredrik H]

Turn 3 så inleder nationalisterna en offensiv mot Madrid, så Asturien får färre resurser under en tid. Samtidigt så kallar republiken in en hel hoper lokala gruvarbetare och sätter ihop dem i två bataljoner. Dessa nyinkallade mustascher gör det dom är bäst på - gräver! Republiken börjar få upp befästningsverk på några platser i regionen, vilket bör dämpa eventuella fascistiska framsteg.

Det stora är emellertid att tre brigader/kolonner/vem fan vet från den professionella armén anländer från Afrika (gröna brickor). Dessa slagkraftiga förband samordnar en attack (dubbla pilar) som fullkomligt pulvriserar  tre starka republikanska förband! Det utbryter panik bland anarkister och kommunister, luckan i fronten är enorm och det finns inget i vägen mellan fascism och Oviedo. Caramba!

Som om det inte vore nog så organiserar fascisterna i nämnda stad ett antal lokala förband och bryter sig ut - i riktning mot det befriade Gijon! Det är ingen ände på eländet den här rundan, jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska staga upp den här sörjan. Det fina med republiken är förstås att det alltid går att skylla på någon av alla de obskyra bokstavskombinationer man allierat sig med.

[Fredrik H]

I en inte alltför ovanlig ordning måste jag lägga ner två turns innan scenariot är slut. Livet. Jag tror också att det är något jag missat, för fascisterna känns svårstoppade. Historiskt så nådde dom fram till Oviedo turn 6 (bilden nedan är halvvägs genom turn 4), vilket även kommer hända här. Det som är skillnaden här är att republikanen har drabbats av alldeles för stora förluster jämfört med det historiska, vilket skulle göra kampanjen väldigt svår fortsättningsvis.

Det kan vara så att jag inte insåg effekten av effektiva förband i ett ganska svängigt stridssystem, men det kan också vara så att jag har använt en terrängmodifikation fel. jag måste kolla det.

På det stora hela är det en trevlig spelupplevelse. Det kortassisterade systemet ger en alldeles lagom blandning av historiska händelser och krigande. Man får nio aktiveringspoäng per runda och varje val är intressant (att spela ett kort kostar en poäng, båda spelar en event gratis varje turn). Produktionen är både tilltalande och funktionell och jag har egentligen inga klagomål. Temat är väldigt roligt och det är alltid intressant att få inblick i saker om vilka man inte hade en aning.

Jag kommer att ställa upp det här igen tämligen snart, det är varken ett särskilt stort eller svårt projekt att trumma igång. Eftersom jag tycker mellankrigstiden är intressant kanske jag borde leta upp något annat här snart. Jag tror inte Ola spelat Triumph of Chaos eller Rossyia 1917, det finns ju något märkligt med de här ideologiska inbördeskrigen som utspelar sig under eran. 

[Strv102r]

Jag har GMTs Reds! i bokhyllan dock.