[Scipio]

Första testningen av Saladen 1703.

I den första testen av ett nytt slag så brukar jag alltid bortse från order-systemet och i stället så implimenterar jag i stället de historiska ordrarna som jag tolkar dom från källmatrialet.

Jag vet inte riktigt vad jag har att förvänta mig från det hä slaget där 1300 svenskar och 200 vallacker ska gå till angrepp mot 7500 ryssar och litauer, det är den skevaste tiltningen som jag har gett mig på att testa i spelsystemet hittils och den största funderingen inför testningen är om det ens kommer att gå att reproducera det historiska resultatet utan anpassningar med specialregler eller liknande, vi får se.

Inför 1703 års fälttåg i Baltikum i Nöteborg-området så har Peter I samlat omkring 10 000 man och vill samtidigt binda och om möjligt skära av svenska styrkor längre söderut i Kurland.
Han beordrar därför omkring 4000 ryska soldater att ansluta sig till den polsk‑litauiska sidan för göra en inträgning i området kring Biržai, som var viktigt för de svenska förbindelserna till Riga.
I området fanns dock en liten svensk kår under generalmajor Adam Ludwig Lewenhaupt, som skyddade marschvägen mellan Kurland, norra Litauen och Riga.
Lewenhaupt som förfogar över endast 1300 svenskar och 200 beridna svenskvänliga Litauer men  ser inte någon möjlighet att bedriva en defensiv kampanj med dom förutsättningarna utan går till anfall för att slå den fientliga armèn.
De allierade besätter en höjd nära en övergång över floden Musa och bygger där en vagnsborg till skydd för sina närmare 3000 man infanteri.
På vardera flanken så ställer dom upp sammanlagt drygt 4000 man kavalleri.




Ryssarnas casualty sheet.


Svenskarnas casualty sheet.



Setupen färdig.
Jag har markerat in i blått vagns-borgen som de allierade har satt ihop för sitt försvar på kullen.
I senare revisioner av kartan så kommer den att markeras ut på kartan på något snyggt sätt i stället.

[Scipio]

Scenariot inleds med att svenskarna och de allierade utväxlar artilleri-eld, här märks att svenskarna har ett visst övertag som börjar märkas ganska direkt.

[Scipio]

Oginski tycker att det är läge att kavalleri-flygarna ger sig på svenskarna och rider till Gaddon för att snabba på det hela medan utbytet av artilleri-eld fortsätter.

[Scipio]

Oginskis initativ får avsedd effekt och Gaddon beordrar anfall.



Nu är de underställda enheterna inte de mest disciplinerade av förband men de flesta får i varjefall till det och rider till angrepp.
Svenskarna svarar naturligtvis mangratnt upp och går till motanfall med sitt kavalleri.



Det går sådär för de allierade, svenskarna är väsentligt färre men deras erfarenhet, aggressivitet och disciplin gör att större delen av de allierade enheterna studdsar tillbaka i disorganisation.
Även det framskjutna artilleri-batteriet som Lewenhaupt mentalt avskriver när de allierade går till anfall, skjuter skrot rakt in i de framryckande ryttarna från Smolensk som inte klarar av stål-stormen och viker tillbaka i panik och flyr av fältet.

[Scipio]

Det andra försöket till anfall på vänsterflygeln blir mer ordnat för de allierade.
Svenskarna lyckas med stor möda hålla dom stången med undantag för det framskjutna batteriet som slutligen blir nedridet av en skvadron från Smolensk Reiter.

[Scipio]

Härnäst så masar sig Oginski till Karp som är flygelchef för de allierades högra kavalleri-flygel och undrar varför han inte gått till anfall ännu. Karp svarar: "-Jag är på gång chefen!" och beordrar genast flygeln till anfall, ett par skvadroner av det Litauiska storhertigdömmets kavalleri hänger med sin chef medan resten av kavalleriet tittar förvånat på varandar och ropar tillbaka "-Hörbarhet nolla!".
Nylands kavalleriregimente möter upp och efter en kort duvning så tar sig Karp tillbaka till sina linjer för att kolla vad det var som hände.

Den vänstra kavalleriflygeln fortsätter sina anfall och Abedylls dragonregement upplöses under pressen, det börjar se mycket tufft ut på högerflygeln för svenskarna.

[Scipio]

Lewenhaupt inser att flyglarna inte kommer att hålla för evigt och beslutar att nu är tiden kommen för att Gå På.
Infanteriet marscherar med bestämda steg mot vagnsborgen på kullen.
En Litauisk kavalleri-skvadron missar att dom blir närmade av en mindre svensk styrka infanteri och drabbas av lite oreda när dom hamnar under beskjutning.



De svenska bataljonerna utsätts för eld från både musköter och skrot från försvararnas kanoner under framryckningen men när svenskarna väl fäller sina sex meter långa pikar och kastar sig in i vagnborgen så utbryter panik bland de ryska försvararna och två bataljoner flyr.

[Scipio]

I vagnsborgen så går de kvarvarande ryssarna och litauerna till motanfall och försöker trycka svenskarn ut ur vagnsborgen, utan framgång.

Kavalleriet gör utfall på flyglarna, på högerflanken så går det inget vidare.
På vänsterflygeln däremot så lyckas man splitra Upplands ståndsdragoner och man rider ner ett batteri svenskt regementeseartilleri.

[Scipio]

Svenskarna fortsätter sina anfall inne i vagnsborgen och när Södermanlands tremänningsregimente fäller sina pikar och går in för närstrid mot streltserna i första bataljonen i Nechaevs regimente så får dom panik och flyr ut ur vagnsborgen.
Andra bataljonen är dock inte lika lättskrämd och hamnar i närstrid med bataljonen från Rigas garnisson.





Oginski ser vartåt det barkar och beordrar förnyade attacker på flankerna och ett svenskt batteri rids ner.



Men det är för lite och för sent, Oginske ser de röda "Command-retreat-tärningarna" som visar en 11 och ger slaget tappt och beordrar reträtt.




Förlustbladen.




Det här var ett intressant slag som jag inte riktigt trodde skulle fungera i GNWB-systemet eftersom det är så väldigt, väldigt litet.
Slutresultatet blev dock inte så långt ifrån det verkliga, dock så måste jag medge att svenskarna hade väldigt mycket tur. Ryssarnas tur var dock nog rätt så nära normalutfallet upplevde jag det som.
Uppskattningsvis så tror jag att det kanske är 15-20% chans att det går så här pass bra för svenskarna eller bättre.

Det största problemet är att när det är så få brickor så kan en rysk dubbelsexa på fel ställe få nära 50% av det svenska infanteriet eller kavalleriet att retirera och då blir det väldigt svårt plötsligt.

Men med lite småanpassningar så kommer jag nog att behålla det här slaget som ett spel i GNWB-serien.
Det kan vara ett bra intro-scenario eller lagom underhållande för att solitär-pilla med.
Jag kommer nog att lägga till en special-regel i stil med att den svenska spelaren kan begära tre omslag av ryska tärningsresultat och ryssen kan göra motsvarande med ett svenskt.

[David Sunnergren]

Men hade svenskarna tur historiskt? Det kanske ska vara svårt att uppnå ett historiskt resultat.

[Scipio]

Men hade svenskarna tur historiskt? Det kanske ska vara svårt att uppnå ett historiskt resultat.

Ja den tanken har jag också haft också.
När man tittar på det historiska utfallet av ett slag så tänker jag nog ofta att det är ju nog det sannolika utfallet eftersom det var ju det som faktiskt hände.   

I det här fallet är jag inte säker.
Skulle jag öka upplösningen till säg 50 meter per hex, 5 minuter per turn och 10 man per step så så tror jag att svensken skulle ha 30-40% chans att vinna.
Dvs. på grund av den låga "upplösningen" som jag har nu så drabbas svensken hårdare av att de mer extrema tärningslagen dyker upp på fel ställen än vad ryssen gör som har mycket mer trupp gör, så det kan inträffa 1-2 gånger utan att det är kört för det.

Men för att svara på din fråga så baserat på den första testen nu så lutar jag åt att Lewenhaupt hade  rätt mycket tur den här dagen.


I Helsningborg, Poltava, Fraustadt och Gemauerthof så har jag under designfasen bara matat in utrustningen, mängd mannar och uppskattad kvalitet och sedan när jag har testat av det genom att flytta trupperna som historiskt så har utfallet alltid slutat upp som nära det hisoriska.
Det här är första gången som jag gör en testkörining där jag känner att det historiska utfallet inte är det mest sannolika.