[Strv102r]

Jag blev helt fascinerad av Zilla Blitz helt fantastiska replays på You Tube av The Hunters så jag beställde det precis när fjärde utgåvan skulle ut. Har ni inte sett dem, så gör det.

Detta format medger ju inte riktigt samma utsmycknad med ljudeffekter för sonar, sjunkbomber, flygmotorer etc etc, och Zillas personliga framträdande är ju i en klass för sig, men jag gör ett försök att slå ett slag för ett suveränt snabbspelat solitärspel.

Det är min ordinarie motspelare som spelar, och jag står för det speltekniska, som vi gjorde under ACW-spelserien med Mosbys Raiders. Av olika skäl var jag hemma hos motspelaren för att hjälpa till med lite saker, Typhoon är dukat hemma hos mig så det hanns inte med ett GT där, men jag hade med mig The Hunters för att visa och köra en patrull på 15-30 minuter. Det blev tre patruller.

[Strv102r]

Den spelande får säga ett valfritt nummer mellan 27 och 100 och väljer 35. Han blir således kapten (kapitänleutnant)  på U-35, en typ VIIA båt.

Kort om den historiska U-35 från Wiki:

German submarine U-35 was a Type VIIA U-boat of Nazi Germany's Kriegsmarine. She was built three years before the start of World War II. The submarine was laid down on 2 March 1936 by Friedrich Krupp Germaniawerft at Kiel, launched on 24 September 1936, and commissioned on 3 November that year under the command of Kapitänleutnant Klaus Ewerth. The U-boat was featured on the cover of Life magazine on 16 October 1939, for its then commander Werner Lott "courteously" rescuing and putting to shore all the sailors of a Greek ship that U-35 was about to sink.

U-35 was scuttled just three months into World War II in November 1939. During her service, she conducted three patrols (last pre-war and two war) and sank four vessels for a total loss of 7,850 GRT while damaging one vessel of around 6,014 GRT.

Då så! 3 september 1939 kallas alla U-båtskaptener på basen i Kiel till ordersalen där de informeras om att stridshandlingar omedelbart ska inledas mot Storbritannien då krigstillstånd råder efter de brittiska krigsförklaringen. Tidigt den 4 september lämnar U-35 basen för att patrullera vattnen väster om de brittiska öarna.



Transportsträckan genom Nordsjön blir händelselös. Även patrullen ser ut att bli resultatlös då inget byte påträffas, ett anti-klimax om något så här i början på krig och karriär. Men på sista delen av patrullen påträffas ett tankfartyg på 8100 ton! Fartyget i fråga är SS Empire Steel som historiskt sänktes av U-123 den 23 mars 1942 nära Bermuda. (https://ericwiberg.com/2014/04/mt-empire-steel-sunk-by-u-123hardegen-march-23-1942-8-men-rescued-by-edmond-j-moran-off-bermuda)



Det är natt och fartyget är inte eskorterat. Beslutet blir att närma sig till kort avstånd i ytläge. Alla fyra torpeder (G7a) i de förliga tuberna avfyras, patrullen är ju snart slut så ingen anledning att spara dem. Alla träffar, en blindgångare, men det räcker och blir över. SS Empire Steel går till botten. U-35 får en händelselös transportsträcka hem till Kiel efter en lyckad patrull och mottar folkets jubel!

[Strv102r]

Efter en månads återhämtning, återfyllnad och småreparationer är det dags för nästa patrull i november. Även den går till de brittiska öarna. Transportsträckan är händelselös. Väl på plats i patrullområdet påträffas snart en konvoj! Två stora fraktfartyg, ett på 10800 ton, och ett på 5800 samt två mindre är vad som finns i närheten av U-35. Det är natt. Beslutet blir att i undervattensläge smyga sig förbi eskorten in på kort håll och avfyra två torpeder (G7A) mot vardera av de större fartygen. Djärvt!

Men det går vägen! U-35 tar sig oupptäckt in på kort håll och avlossar alla fyra förliga torpederna. Det större fartyget träffas av båda, men båda är blindgångare! Det mindre missas av båda. Vilket fiasko! Och nu kommer eskorten och börjar leta. Men U-35 förblir oupptäckt och kan glida undan. Det nya beslutet är att förfölja konvojen och hoppas på en ny chans. Detta lyckas dock inte och U-35 tappar kontakten med konvojen. Besvikelse!

Resten av patrulleringen är händelselös och åter är risken för en misslyckad patrull utan sänkningar uppenbar. Men under transportsträckan hem snubblar man på ett litet transportfartyg! Det är SS Empire Banner på 3800 som som historiskt sänktes av  U-77 den 7 februari  1943 som en del av en konvoj utanför den nordafrikanska kusten i medelhavet.

Det är dagsljus, men fartyget är oeskorterat och beslutet blir ett anfall på kort avstånd med tre G7e torpeder. Båda träffar, men är blindgångare. Fartyget sänks dock med 8,8 cm däckskanonen efter skickligt skytte.

Åter en lyckad patrull, om än på jänken!

[Strv102r]

I januari 1940 är det dags för nästa patrull. Transportsträckan över Nordsjön bir åter händelselös.
Patrulleringen resulterar i en kontakt med SS Vimeira på 5728 ton.



 Historiskt sänktes hon av U-109 den 11 augusti 1942 utanför Kap Verde. Det är natt och Vimeira saknar eskort. Det är snabbt över. U-35 återkommer till Kiel efter en lugn återresa över Nordsjön. 

[Strv102r]

Mars 1940 och U-35 stävar ut i Nordsjön igen på väg mot de brittiska öarna. Som så ofta blir transportsträckan händelselös. Under patrullen stöter man på det större transportfartyget Thomas McKean på 7200 ton . Ingen eskort. Mörker. Det är ju inget snack om saken. Anfall i ytläge. Som att stjäla godis från ett barn.



Thomas McKean (Liberty klass) had set out on her maiden voyage from Philadelphia, in June 1942, for Bandar Shapur, Iran, with 9,000 LT (9,100 t) of Lend-Lease war supplies, that included tanks, food, and 11 aircraft. At 13:55, on the afternoon of 29 June 1942, while steaming unescorted in a zigzag course at 10 kn (19 km/h; 12 mph), Thomas McKean was struck by two torpedoes fired from the German submarine U-505, at 22°00′N 60°0′W, about 350 nmi (650 km; 400 mi) northeast of Puerto Rico. One of the torpedoes struck aft of hold #5, destroying the stern 4-inch (100 mm)/50 caliber gun and killing three armed guards. The captain, Mellin Edwin Respess, ordered the crew of eight officers, 31 crewmen, 17 armed guards, and four passengers to abandon ship in the four lifeboats.

U-505 surfaced about 20 minutes later and fired 72 rounds into Thomas McKean with her 10.5 cm (4.1 in) deck gun, setting her on fire and sinking her at 15:22. U-505 then questioned the survivors and administered first aid before leaving.

The four lifeboats became separated over the next few days. Two lifeboats, with 29 survivors, made landfall at St. Thomas, Virgin Islands, on 4 July. One lifeboat made land at Antigua, 12 July, with 12 survivors. The last lifeboat, with 14 survivors and one dead, made landfall at Miches, Dominican Republic, on 14 July. The captain of Thomas McKean died 23 July 1942, during repatriation when the cargo ship SS Onondaga was sunk by U-129.

U-505 was famously captured on 4 June 1944 and is now a museum ship at the Museum of Science and Industry, in Chicago, Illinois.

Resten av patrullen är händelselös.

I maj är det dags igen. Åter är det de brittiska öarna som gäller. När U-35 väl når patrullområdet påträffas det större tankfartyget Imperial Transport på 8000 ton. Ingen eskort. Mörker. Anfall i ytläge. Det är för enkelt.



MV Imperial Transport was an oil tanker built in the early 1930s for the Houlder Line. During World War II, the ship was torpedoed by a German submarine, U-53, in early 1940 and broke in half. The stern section was saved and a new forward half was built and mated to the ship, which returned to service in 1941. Imperial Transport was torpedoed again in early 1942, but her crew was able to get her back to port. She was repaired in the United States and was back in service by early 1943. The ship was sold to a Norwegian company in 1947, sold again two years later and finally scrapped, in 1958.




Senare under patrullen möts en konvoj! I närheten av U-35 finns tre större transportfartyg (Silverpalm 6400 ton, Empire Heron 6000 ton och Rinda 6000 ton) och ett mindre (Fabian 3100 ton). Dagsljus. Eskort. U-35 smyger sig oupptäckt in på kort håll i u-läge och anfaller Silverpalm och Empire Heron med två torpeder vardera. Silverpalm sänks medan Empire Heron skadas.

At 03.26 hours on 12 June 1941, U-371 hit a vessel of the Kent or Tongario type with two torpedoes and observed it sinking after 38 minutes. This must have been the Silverpalm (Master Richard Long Pallett), which was reported missing in the North Atlantic after being seen the last time on 1 June. On 15 July, a lifeboat with eight bodies was sighted by the British trawler Cave in 62°09N/13°08W. The master, 53 crew members, eleven gunners and three passengers were lost.



Jagarna i eskorten lyckas dock hitta U-35 och inleder sjukbombsanfall.

U-35 träffas i första anfallet av en sjunkbomb som är nära nog att göra skada.U-35 börjar ta in vatten.

Försöket att smita undan misslyckas och ännu ett sjunkbombsanfall genomförs nära nog och nu träffar fyra sjunkbomber inom verkansområdet. Skrovet tar skada, ytterligare vatten tas in och både hydrofon och periskop slås ut.

U-35 manövrerar, men jagarna släpper inte taget likt ilskna pit bullterriers. 2 ytterligare sjunkbomber träffar. Vattenintaget börjar bli allvarligt och en dieselmotor skadas. Med tilltagande desperation försöker U-35 smita, men icke...

5 träffar till... vattenintag gånger 3. Riktigt, riktigt illa och ytterligare skrovskada.

U-35 har en chans till att smita undan. Men det går inte. Två träffar till hamras in. Skrovskada och ytterligare vattenintag. U-35 måste gå till ytan. Det är över. Besättningen besätter livbåtarna och U-35 nödsänks av besättningen som tas tillfånga. Kriget är över för dem.



Drygt 40 000 ton sänkte U-35. Inte tillräckligt bra för seger i spelet.

[Strv102r]

U-50, en typ VIIB ubåt, lämnar basen i början av september 1939 för att patrullera de brittiska öarna.

German submarine U-50 was a Type VIIB U-boat of Nazi Germany's Kriegsmarine during World War II. Ordered on 21 November 1936, she was laid down as yard number 585 at the yards of Friedrich Krupp Germaniawerft AG in Kiel on 3 November 1938. She was launched on 1 November 1939 and commissioned on 12 December 1939 by Kapitänleutnant (Kptlt.) Max-Hermann Bauer, who was the sole commander of the boat. In her short career she conducted only two patrols, both as part of the 7th U-boat Flotilla. In this time she succeeded in sinking four ships, totalling 16,089 gross register tons (GRT), all in the first patrol. U-50 ran afoul of a minefield on the second patrol and sank on 6 April in the North Sea north of Terschelling. Her exact position is not known. All 44 sailors were killed.



Transportsträckan är händelselös. Under patrullen påträffas det mindre transportfartyget Ogontz på 5000 ton.

Den 19 maj 1942 torpederades och sänktes det oeskorterade amerikanska fraktfartyget SS Ogontz av den tyska ubåten U-103 i Karibiska havet. Detaljerna kring händelsen är dramatiska och präglade av heroiska men tragiska händelseförlopp.Attacken och jaktenLång jakt: Den tyska ubåten ⁠U-103 (en mycket framgångsrik Type IXB-ubåt) jagade SS Ogontz i hela fyra timmar. Trots att fraktfartyget höll en hastighet på 11,5 knop och färdades i en zickzack-kurs för att undvika torpeder, lyckades ubåten till slut få in en träff. Klockan 20:24 träffade en torped fartygets styrbordssida, precis under kommandobryggan. Explosionen slog ut skottet mellan fartygets pannrum och maskinrum. Fartyget började snabbt ta in vatten och sjunka med fören först. Fartyget hade en besättning på 41 personer, vilket inkluderade sju officerare, 30 sjömän och fyra militära vakter (fartyget var utrustat med en 4-tums kanon och flera kulsprutor för självförsvar). Eftersom fartyget sjönk på mindre än tio minuter beordrades omedelbar evakuering till två livbåtar och två flottar. Två av de militära vakterna vägrade att lämna fartyget. De stannade kvar vid akterkanonen och lyckades avlossa ett sista skott i riktning mot ubåten innan fartyget sögs ner i djupet. Båda vakterna omkom. Majoriteten av dödsfallen inträffade när fartyget sjönk. En fallande mast från det sjunkande fartyget träffade kaptenens livbåt, vilket dödade flera personer direkt. Totalt omkom 19 personer, däribland kaptenen (Adolph M. Wennerlund), 16 besättningsmedlemmar och de två vakterna. 22 personer överlevde. Två av sjömännen som låg i vattnet plockades faktiskt upp av den tyska ubåten. Tyskarna förhörde dem om fartygets last (vilket visade sig vara 7 660 ton nitrat på väg från Chile till Florida) och rutt. Efter förhöret placerades de båda sjömännen på en räddningsflotte, fick några cigaretter av ubåtsbesättningen och lämnades kvar att vänta på räddning.

Ogontz är oeskorterat och chanslöst. Patrullen blir alltså en framgång trots att det är det enda fartyg som påträffas.

I november är det dags för nästa patrull. Åter är det de brittiska öarna som gäller. Under seglatsen på Nordsjön upptäcks U-50 av ett ubåtsjaktflygplan. U-50 upptäcker flygplanet för sent för att hinna dyka och tar träffar av sjunkbomber som skadar batterierna, skorv och orsakar vattenintag. Dessutom skadas maskinisten lindrigt, men läkaren allvarligt. U-50 avbryter patrullen och återgår till basen.

[Strv102r]

Efter reparationer och tilldelning av en ny läkare stävar U-50 ut mot de brittiska öarna igen i februari 1940. Tilltransporten är händelselös. Under patrulleringen påträffas det större fraktfartyget King Malcolm på 5100 ton.



At 07.19 hours on 28 October 1941 U-106 fired a spread of two G7a torpedoes at an unescorted eastbound freighter of 5000 grt about 630 miles west of Ireland and reported that the ship sank within three minutes after being struck on starboard side by the first one. The second torpedo missed astern as it was fired unaimed by mistake.

The target must have been King Malcolm (Master James Wilson) which had been in convoy SC-50, but straggled and was reported missing after being last seen on 21 October east of St. John's, Newfoundland in position 47°40N/51°15W. The master, 33 crew members and four gunners were lost.

U-50 avlossar tre G7a torpeder varav en träffar, men det räcker.

Under den fortsatta patrulleringen stöter U-50 på Empress of Britain på, håll i er, 42300 ton! Det är sin tids motsvarighet till Titanic. En modern, snabb, lyxig och mycket stor passagerarkryssare.



On 26 Oct 1940 the unescorted Empress of Britain (Master Charles Havard Sapsworth) was struck by two 250kg bombs from a German Fw200 Condor aircraft of the 2./KG 40 piloted by Oblt Bernhard Jope (awarded the Knight Cross on 30 Dec 1940 and the Oak Leaves on 24 March 1944) and caught fire in 54°53N/10°49W about 70 miles northwest of Aran Island, Co. Donegal.

The most of the 416 crew members, two gunners and 205 passengers (military personnel and their families) abandoned ship, leaving only a skeleton crew on board and were picked up by HMS Echo (H 23) (Cdr S.H.K. Spurgeon, DSC, RAN), the British A/S trawler HMS Cape Arcona and ORP Burza (H 73) (LtCdr Pitulko), which took the ship in tow until she was relieved by HMS Marauder (W 98) (Lt W.J. Hammond, RNR) and HMS Thames on passage to the Clyde. Later the tugs HMS Seaman (W 44) and Raider also participated in the salvage operation.

The salvage convoy, making four knots, was escorted by HMS Broke (D 83) (Cdr B.G. Scurfield, RN) and HMS Sardonyx (H 26) (LtCdr R.B.S. Tennant, RN) and had air cover from Sunderland flying boats during daylight. On 28 October, two of three torpedoes fired by U-32 which followed convoy for almost 24 hours, struck the Empress of Britain and sank her northwest of Bloody Foreland, Co. Donegal. 25 crew members and 20 passengers were lost.

Fartyget är oeskorterat så U-50 anfaller på kort avstånd i ytläge. 4 G7a avlossas. 3 träffar, men av dem är 2 blindgångare! En träff visar sig inte räcka. U-50 försöker fullfölja med däckskanonen, men det tar tid mot det snabba manövrerande målet. U-50 laddar om torpedtuberna (second round of combat) för att fullfölja det enastående bytet, men tiden går och signalisten på fartyget har inte legat på latsidan. Ett ubåtsjaktflygplan dyker upp. Trots att huvuddelen av personalen vid däckskanonen och i tornet säkert varit fixerade vid det feta bytet har någon av dem lyckats göra det den ska, spana efter flygplan med kikare, och flygplanet upptäcks så U-50 hinner dyka i tid för att undvika verkan. Men bytet kommer undan...

U-50 tar sig hem till basen utan ytterligare kontakter. Uppdraget är en framgång för all del, men tänk om!

[Strv102r]

April 1940. Dags för en ny tur till de brittiska öarna. Men inte i första hand för att patrullera, utan för ett minera en grund farled. Alla torpedtuber är laddade med minor istället. Resan till målområdet är händelselös. Väl på plats träffar man på ett fartyg, men det får vara då uppdraget är att minera. Mineringen går friktionsfritt. Nu övergår U-50 till att patrullera med den reducerade torpedlast man har.

Strax träffar man på Ville Dérlon på 7500 ton. Oeskorterat. Dagsljus.



At 04.09 hours on 2 December 1940 the unescorted Ville d'Arlon (Master Albert Wilding) was hit on starboard side aft of amidships by one G7e torpedo from U-47 and sank quickly with a heavy list about 250 miles southwest of Rockall. The ship had been in station #71 of convoy HX-90, but became a straggler due to steering troubles and laid stopped when attacked by the U-boat, presumably carrying out repairs. The master, 55 crew members and one passenger were lost.

Det är lika enkelt som historiskt. Man förstår att de tyska u-båtsbesättningarna kallade tiden 1939-1940 för "den första lyckliga tiden".

U-50 fortsätter. Och träffar på CV Eagle. Ett hangarfartyg på 22 600 ton. Med dess eskort.



Laid down in 1913 for Chile as the dreadnought battleship Almirante Cochrane but work was suspended in 1914. The Admiralty purchased the ship on the slips in 1918 and finished it in February 1924 as the aircraft carrier HMS Eagle.

At 05.05 hours on 14 Jun 1942, the Italian submarine Giada (Cavallina) attacked the Harpoon convoy for Malta in 37°55N/06°12E. She fired torpedoes at HMS Eagle and heard three detonations after 2 minutes 7 seconds. In fact, the carrier was not hit but it is possible that the fleet oiler Brown Ranger (3417 grt) was damaged.

At 13.15 hours on 11 Aug 1942, HMS Eagle was hit by four torpedoes from U-73, while escorting convoy WS-21S (Operation Pedestal) to Malta. She sank 70 miles south of Cape Salinas, Majorca, Balearic Islands. Two officers and 158 ratings were lost. The commander and 926 survivors were picked up by HMS Laforey, HMS Lookout and the tug HMS Jaunty.

Det är dagsljus. U-50 befälhavare är förutsägbart aggressiv och försöker ta sig in på kort håll för maximala S-värden i syfte att kompensera för den bristfälliga tillförlitligheten på torpederna. Empress of Britain finns i minnet...

Det lyckas. Väl förbi jagarskärmen avlossar U-50 4 torpeder med 4 träff varav 1 är en blindgångare. Eagle sänks. Men nu börjar det. Jagarna rusar mot U-50 bedömda plats för att hämnas. Men det är nog fel plats, för U-50 undgår upptäckt och kan slinka undan.

Men patrullen är inte över! I slutskedet träffar U-50 på Llangibbey Castle på 12 000 ton! Men U-50 har bara två torpeder G7e kvar pga att man hade minor i tuberna...



Ja, det är ju inte mycket att fundera på. Ett anfall i ytläge för att kunna avsluta med däckskanonen. En torped träffar, men den är en blindgångare. Eld avges med kanonen.



Men innan man hinner sänka fartyget anländer ett ubåtsjaktflygplan som hjälp. U-50 upptäcker det för sent och tar skada i form av skrovskada, vattenintag och ett antal lätt skadade besättningsmedlemmar, men man lyckas skjuta ner flygplanet med sin 20 mm automatkanon! tyvärr har målet hunnit försvinna och har ett försprång U-50 inte kan hämta in.

Hemresan blir lugn.

Eftersom ett fientligt flaggskepp sänkts tilldelas befälhavaren riddarkorset!

[Strv102r]

U-50 nästa patrull mot de brittiska öarna är i juli 1940 och utgår från Brest nu när Frankrike fallit. I Biscayabukten upptäcks man av ett brittiskt ubåtsjaktflygplan, men man hinner dyka i tid. Patrullen blir dock ett misslyckande då absolut ingenting påträffas.

September är det dags för nästa försök. Det blir de brittiska öarna även denna gång. Denna gång blir seglatsen genom Biscayabukten händelselös. Under patrullen hittar U-50 Tankfartyget Svend Foyn på 15 000 ton i dagsljus.



At 16.17 hours on 7 Oct 1941 the Svend Foyn (a Whale factory ship), a straggler from convoy HX-152, was torpedoed on the starboard side by U-502 but managed to escape and reached Reykjavik in tow on 11 October, assisted by HMS Sunflower (K 41) (LtCdr J.T. Jones, RNR). On 6 Dec 1941 she was towed for seven days to Liverpool for permanent repairs at Birkenhead, returning to service in May 1942.

U-50 går in på kort avstånd i ytläge och skjuter två torpeder. Det räcker. fartyget sänks. Inget ytterligare påträffas under patrullen som blir en framgång.

[Strv102r]

U-50 stävar västerut genom Biscayabukten i november 1940 för nästa patrull utanför de brittiska öarna. Åter blir tilltransporten händelselös. Patrullen får kontakt nästan direkt under natten. Det är det oeskorterade fartyget Willimantic på 4800 ton.



At 09.04 hours on 24 June 1942, U-156 began shelling the unescorted Willimantic (Master Leon Otto Everett) about 700 miles southeast of Bermuda. The ship had been sighted and reported by U-502 (Rosenstiel) the day before. At 16.10 hours on 23 June, U-156 made contact, followed the zigzagging ship and at 08.10 hours fired her last torpedo, which became a tube runner and missed behind the ship after being pushed out. The shelling killed both radio officers in the radio room and two crewmen when both starboard lifeboats were destroyed. The Germans ceased fire to question the survivors, apologized for the casualties, provided some charts and took the master as prisoner on board. At 10.52 hours, the U-boat reopened fire until the ship sank at 11.45 hours after spending 73 rounds for the deck gun and 102 rounds for the 37mm AA gun. In all, six crew members were lost. The master was landed at Lorient on 7 July and taken to the POW camp Marlag und Milag Nord. 14 crew members and two gunners in one lifeboat were picked up after six days by the Norwegian motor merchant Tamerlane and landed at Rio de Janerio. 14 crew members and one gunner in another lifeboat made landfall after twelve days at St. Martin's Island, Lesser Antilles and were taken by the Dutch steam merchant Baralt to St. Thomas, Virgin Islands.

The master Leon Otto Everett had already experienced two other sinkings when Bonheur was sunk by U-138 (Lüth) on 15 Oct 1940 and Swinburne by a German Fw200 aircraft of KG 40 west of Ireland on 26 February 1941.

U-50 går som vanligt in på kort håll i ytläge och avlossar två torpeder. Det räcker och blir över.

Patrullen fortsätter och snart hittar man fraktfartyget Marcrest på 4200 ton i dagsljus, men utan eskort.  Det kostar två torpeder att casha in den vinsten.

U-50 fortsätter och nu hittar man något fetare. En konvoj! Det är dagsljus. U-50 väljer att attackera från medelavstånd i U-läge denna gång. 2 st G7A och två st G7e avlossas mot två mål, ett tankfartyg och ett fraktfartyg. Alla träffar, men en G7e är en blindgångare. Det är Athellaird som går till botten.



At 23.52 hours on 2 July 1940 the Athellaird (Master Hugh Roberts), dispersed earlier that day from convoy OB-176 in 48°N/15°04W, was hit amidships by one G7e stern torpedo from U-29 about 350 miles northwest of Cape Finisterre. At 02.10 hours on 3 July, a first G7a torpedo was fired as coup de grâce, which passed under the stopped tanker and this also happened with a second G7a torpedo. The Germans then fired a G7e torpedo that struck just before the bridge and caused the ship to sink in 15 minutes. The master and 41 crew members were picked up by HMS Sandwich (L 12) (Cdr M.J. Yeatman, RN) and landed at Greenock.

Det andra målet skadas bara. U-50 lyckas undgå upptäckt av eskorten och förföljer konvojen. Denna beslutar att lämna det skadade fartyget bakom sig för att hålla hastigheten hög, vilket gör att U-50 hinner i kapp Beaverburn i dagsljus när detta är utan eskort. Patrullen är snart slut så det finns ingen anledning att spara torpeder. 3 st G7e skickar Beaverburn till botten.



At 13.10 hours on 5 Feb 1940 the Beaverburn (Master Thomas Jones) in convoy OA-84 was torpedoed and sunk by U-41 about 150 miles south of Berehaven, Co. Cork. One crew member was lost. The master and 75 crew members were picked up by the Narragansett and landed at Falmouth.

U-41 was sunk during her second attack on convoy OA-84 by HMS Antelope (H 36) (LtCdr R.T. White, RN).

När Biscayabukten passeras på hemvägen blir man åter upptäcka av ett ubåtsjaktflygplan, men även denna gång är flygspanarna alerta och varnar i tid så U-50 hinner dyka och tar sig till bas utan skada.

[Strv102r]

Januari 1941 är det dags igen, men nu går resan ut på Atlanten! Resan genom Biscayabukten är behagligt händelselös. Patrullen får en lovande start när man upptäcker det ensamma och oeskorterade fartyget SS Browning på 5300 ton i nattmörkret.



At 15.16 hours on 12 Nov 1942, U-593 fired two spreads each of two torpedoes at convoy KMS-2 off Oran and heard two detonations after 48 seconds and 1 minute 50 seconds. Sinking noises were subsequently heard. Kelbling claimed two ships of 7000 grt damaged. However, only the Browning (Master Thomas J. Sweeney) was hit and the burning vessel was abandoned by the crew. The ship later exploded and sank in 35°53N/00°33W. One crew member was lost. The master, 42 crew members, 16 gunners and two naval signalmen were picked up by HMS Fluellen (T 157) (Lt H.N. Rogers, RNR) and landed at Oran.

U-50 går in på kort håll i ytläge och avlossar två torpeder. Det gör susen. Patrullen fortsätter.

I dagsljus ser man snart det större fartyget Beacon Grange på 10 100 ton. Det är också oeskorterat. Tackar som trugar!



At 16.12 hours on 27 April 1941 the unescorted Beacon Grange (Master Alfred Byford Friend) was torpedoed and sunk by U-552 south of Iceland. Two crew members were lost. The master, 73 crew members and eight gunners were picked up by the Belgian trawler Edouvard Anseele, transferred to HMS Gladiolus (K 34) (LtCdr H.M.C. Sanders, DSC, RNR) and landed at Londonderry.

Patrullen närmar sig sitt slut så U-50 avlossar alla fyra förliga torpeder från kort håll i ytläge. Det visar sig vara overkill, men det vet man ju aldrig i förväg.

Hemresan är lugn. Väl hemma befordras chefen till Korvettenkapitän och maskinisten har nått Expert-status.

[Strv102r]

Så är det dags igen. Mars 1941 och ännu en patrull ut på Atlanten. Men denna gång som en del av "Wolfpack Kurfürst" om sju ubåtar.

Resan till operationsområdet är åter händelselös. På plats hittar man en konvoj i dagsljus.



U-50 smyger in på kort avstånd i U-läge vilket underlättas av att eskorten är upptagen med en eller flera av de andra u-båtarna. U-50 avlossar fyra torpeder mot två mål. Alla träffar, inga blindgångare. Det är också bra träffar. Tankfartyget Barbro, 6300 ton, och fraktfartyget Port Hardy, 8900 ton, sänks båda. U-50 förblir oupptäckt.



At 03.27 hours on 20 Sep 1941 the Barbro (Master Lauritz Knudsen) in convoy SC-44 was hit by two torpedoes from U-552 and her cargo caught fire. At 04.30 hours, U-69 (Zahn) tried to administer a coup de grâce, but the torpedo did not detonate. All on board, the master and 33 crew members died in the flames, helplessly watched by other ships around her.





At 19.25 hours on 28 April 1941, U-96 fired three single torpedoes at three tankers in convoy HX-121 south of Iceland and reported the sinking of two tankers with 18,000 grt and damaging another with 6000 grt after observing three hits. The tankers Oilfield and Caledonia were sunk and the freighter Port Hardy was hit and sunk after the torpedo had missed the intended target. The Port Hardy (Master John Godfrey Lewis) was hit on the port side abaft the main mast by one torpedo and sank after about three hours about 165 miles north-northwest of Rockall. One crew member was lost. The master, 82 crew members, four gunners and ten passengers were picked up by the British rescue ship Zaafaran (Master Charles Kavanagh McGowan, DSC) and landed at Greenock on 1 May.

U-50 och de övriga u-båtarna förföljer konvojen och anfaller igen dagen efter., åter i dagsljus. U-50 smyger sig åter in på kort avstånd oupptäckt. Två torpeder avlossas vardera mot fraktfartygen Protesilaus, 9600 ton, och tankfartyget Salinas, 9000 ton. 3 träffar, alla fungerar. Båda fartygen går under.



At 09.36 hours on 21 Jan 1940 the Protesilaus (Master Alfred Henry Dennistoun Shand) struck a mine laid on 5 Dec 1939 by U-28 in the Bristol Channel off Rotherslade southwest of Swansea. The badly damaged vessel was towed to the Swansea Bay and beached. The crew was rescued by the British M/S trawler HMS Paramount (FY 954) (Skipper C.E. Blowers, RNR) and landed at Swansea. The Protesilaus was later refloated and towed to Greenock but declared a total loss. In September 1940 she was taken in tow by the British tugs Empire Henchman and HMS Abeille XXII to Scapa Flow for use as a blockship, but on 13 September the ship sprung a leak and had to be sunk by gunfire about 5 miles northwest of the Skerryvore Lighthouse, Argyllshire.





At 07.07 hours on 30 October 1941 the fleet oiler USS Salinas (AO 19) (Cdr Harley Francis Cope, USN) in station #14 of convoy ON-28 was hit on port side by two torpedoes from U-106 about 610 miles east of Newfoundland. The damaged tanker managed to reach Argentia under own power on 3 November, was repaired at Brooklyn and returned to service in April 1942.

Tillägg: Hittade en mer detaljerad beskrivning av Salinas möte med u-båten.

During August 1941, Salinas served as station oiler at Argentia, Newfoundland. In September, she joined a convoy for Iceland. She arrived at Reykjavik early in October; and, on the 23rd, departed that port, in ballast, for the mid-ocean meeting point (MOMP) where she rendezvoused with convoy ON-28 on the 25th. From there, the tanker moved west to return to the United States. At 0700 (GCT) on the 30th, her position was 46°56'N, 37°46'W. Visibility was about 1,000 yards. Twelve minutes later, Salinas took a torpedo, port side, at her number 9 tank. A second torpedo followed, hitting port side at tanks 2 and 3. Salinas settled to near her loaded waterline and remained there.

At 0730, a submarine was sighted on the surface, close aboard on the starboard quarter. The U-boat fired three torpedoes, all misses -- two ahead, one astern of the damaged oiler -- then submerged. Salinas's stern gun opened fire on the disappearing U-boat, possibly hitting it. DuPont (DD-152) then moved in and dropped a string of depth charges on the submarine's estimated position.

Salinas's crew, having suffered no serious injuries, began to clear the wreckage. DuPont and Lea (DD-118) stood by. At 1150, the oiler's engineering department signaled "ready to proceed;" and, at 1155, Salinas continued westward with Lea as escort. On the 31st, USCGC Campbell rendezvoused with the damaged oiler and her escort. On 2 November, Cherokee (ATF-66) joined them; but her services as a tug were not needed; and, on the evening of the 3d, Salinas reached St. John's Bay.

Denna gång upptäcks U-50 av eskorten som genomför ett sjunkbombsanfall. U-50 har tur för det blir bara en lättare skrovskada och en skadad luftvärnspjäs. U-50 lyckas smita undan efter det.

Med blodad tand beslutar sig chefen för att åter förfölja konvojen! I mörker genomförs ett tredje angrepp  på nära håll, och denna gång i ytläge! 5 torpeder avlossas, U-50 vänder runt och avlossar även aktertuben, mot två större fraktfartyg. 3 träffar, men denna gång är det sämre träffar och båda fartygen skadas bara. U-50 upptäcks och jagarna rusar in för att fälla sina sjunkbomber och U-50 dyker. Det blir bara en träff som skadar batterierna. Det var tur. Men denna gång kommer inte U-50 undan så enkelt. Jagarna håller kontakten och fyra träffar skakar U-båten i nästa angrepp



En torpedport skadas, vilket inte gör så mycket då torpederna är slut. Det blir dock två skrovträffar till, vilket nu börjar bli oroande. Och U-50 tar in vatten. Undanmanövrarna lyckas inte. jagarna bibehåller känning och nu drar de in fem(!) träffar. Illa! Illa!

Det blir en skrovträff till. Allvarligt på riktigt nu. Däckskanonen slås ut (två gånger till och med) och radion skadas. U-50 är väldigt nära att gå under.

Men så tappar jagarna kontakten, kanske de släpper den för att en annan u-båt anfaller en annan del av konvojen? U-50 kan slinka undan och tar sig hem till Brest. Det kommer ta många månader innan U-50 är reparerad och stridsduglig igen.

Nu har U-50 passerat 150 000 sänkta ton och chefen tilldelas eklöven till Riddarkorset.