[Strv102r]

Den tredje u-båten anfaller senare under natten och väljer så klart att ge sig på eftersläntrarna. Den smyger in på kort håll och avlossar två torpeder vardera från u-läge mot de invalidiserade fartygen.








En fungerande torped vardera träffar. det räcker. Både Vistula och James Hawson får nådastöten. Men eskorten hittar u-båten.








Den första omgången sjunkbomber skadar radion, bränsletankarna och däckspjäsen. U-båten lyckas inte smita undan, så det blir en omgång till.






Nu skadas lv-pjäsen. U-båten lyckas inte smita undan, så det blir en omgång till.






Nu skadas två av de främre torpedstubsportarna. U-båten lyckas inte smita undan, så det blir en omgång till.






Skrovskada och vattenintag. U-båten lyckas inte smita undan, så det blir en omgång till.






Denna gång blir det hydrofonen som slås ut. U-båten lyckas inte smita undan, så det blir en omgång till.






Skrovskada x 2. U-båten lyckas inte smita undan, så det blir en omgång till.






Vattenintag. U-båten lyckas inte smita undan, så det blir en omgång till.






Skrovskada x 2 igen. U-båten lyckas smita undan till sist. Det blir en lång resa hem till bas och en lång tid i torrdocka.

Men de två andra u-båtarna laddar om och gör sig klara för kommande dygns strid...

[Strv102r]

Dagsljus igen. En av u-båtarna närmar sig ONS 154 från babords sida. Den smiter förbi i luckan som är tom på eskort. Hade eskorten haft typ 271 radar hade man haft en chans att upptäcka den, men sonar har inte samma räckvidd i sidled.








Från u-läge avlossar den alla fyra torpeder på det största målet, E G Seubert på 9200 ton. Tre effektiva träffar och målet sänks två gånger om.









En korvett omgrupperar till den utsatta delen av konvojen, men förgäves. U-båten förblir oupptäckt och smiter undan för att återkomma igen.

E G Seubert

• Bakgrund: Fartyget byggdes av New York Shipbuilding Corp. i New Jersey och levererades i november 1918. Hon byggdes ursprungligen under namnet Edward L. Doheny III. Hon tjänstgjorde en kort period i den amerikanska flottan under slutet av första världskriget innan hon lämnades tillbaka till civilt bruk. Under åren bytte hon namn till F.H. Wickett (1925) för att slutligen döpas om till E. G. Seubert år 1931

• Specifikationer: Det var en stor tanker på 9 181 BRT (med en total bärkraft/dödvikt på 13 640 ton). Hon var nära 148 meter lång och drevs av en ångmaskin med en marschfart på runt 10,5 knop. Under andra världskriget ägdes hon av Standard Oil Company och utrustades även med försvarsartilleri (bland annat kanoner och luftvärn).

• Det tragiska slutet (1944): Den 22 februari 1944 ingick E. G. Seubert i den allierade konvojen PA-69. Hon var på väg från Abadan i Iran mot Nordafrika, fullastad med 79 000 fat marint bränsle avsett för krigsinsatsen. Strax utanför Adenvikens mynning i Arabiska havet attackerades konvojen av den tyska u-båten U-510.

• Sänkningen: E. G. Seubert träffades av en torped i en av sina aktertankar. Träffen var så kraftig att fartyget kapsejsade och sönk på bara 12 minuter. Av de 70 personerna ombord (besättning och militära skyttar) omkom sex personer, medan 64 överlevande räddades ur vattnet av eskortfartyg.

[Strv102r]

Den andra ubåten försöker ta sig genom den förliga skärmen, som är tät. Detta blir svårt. Men det går! Också denna slinker genom in på kort avstånd.








Två torpeder mot det största målet och en var på de mindre. Det större, Ville de Rouen på 5100 ton, träffas av båda som fungerar, sänks, och ett av de mindre målen av en torped, skadas.








U-båten upptäcks. Två eskortfartyg, en fregatt och en korvett, ger sig på den. Första anfallsvändan resulterar i vattenintag, skadad däckspjäs och främre torpedtubsportar. Med två samverkande fartyg som jagar u-båten blir det svårare att komma undan, och det gör det inte heller.








Nästa vända ger ytterligare skadade torpdtubsportar. U-båten är nu "snöpt". Nästan. det finns ju den aktra tuben. U-båten kommer inte undan, och anfallen ger ytterligare vattenintag.








Eskorten är aktiv och det blir ännu en vända sjunkbomber. Skrovskada och bränsletankar. Det börjar plocka på... Och nu är det svårt att undkomma med dieselläckaget. En omgång till. Ytterligare vattenintag, skrovskada och dessutom en skadad elmotor.







Det ser mörkt ut för u-båten, men så har besättningen tur! Den undkommer! Även för denna båt blir det en lång resa hem och ett tag i torrdocka. Åter finns det ett skadat fartyg som sackar efter. En eskort avdelas.







Återstår en u-båt ur Wolfpack Ungestum som har sin sista cykel kvar...

[Strv102r]

Natt igen. Den sista kvarvarande u-båten ur Ungestum smyger sig på den skadade eftersläntraren. Den tar i och avfyrar 3 av sina sista 4 torpeder.









Det visar sig vara väl avvägt då en missar och en annan är en blindgångare. En träff räcker dock. Veni på 3000 ton går under.



Bakgrund.

Fartyget byggdes i stål år 1901 av varvet William Pickersgill under namnet Tonbridge. Det döptes om till Veni år 1919 under norsk flagg och ägdes senare av rederiet P. Smedvig Tankrederi A/S.

Veni och ONS 154

Den 9 december 1942 avseglade Veni ursprungligen med konvoj ON 152 från Liverpool, men tappade kontakten i hårt väder natten till den 12 december och tvingades vända tillbaka till Clyde.
Enligt norska riksarkivets dokument och marinhistorikern Arnold Hagues konvojdatabas avseglade Veni istället från Clyde den 18 december 1942 för att ansluta till den västgående konvojen ON 154. Fartyget ankom till New York den 12 januari 1943. Convoy ON 154 attackerades kraftigt mellan den 26 och 30 december av de tyska ubåtsgrupperna Spitz och Ungestüm, vilket ledde till att 14 allierade fartyg sänktes och 486 sjömän omkom. Under resan rapporterades Veni ha siktat det norska fartyget Norse King, som senare torpederades och sänktes från samma konvoj.

Förlisningen 1948.

Den 11 januari 1948 gick Veni på grund vid Balach Rocks utanför ön Islay i Skottland under en svår storm. Under bärgningsförsöket lämpades omkring 3 000 ton last överbord, men fartyget gick inte att rädda och ligger idag som vrak på 18–20 meters djup. Samtliga 28 ombordvarande räddades av väderskeppet Weather Recorder.



Eskorten upptäcker u-båten. Den första insatsen ger bara mindre skada, men den andra (u-båten slinker inte undan så lätt) ger en skrovskada. Därefter tappar eskorten kontakten med ubåten, som med mindre skada och nästan helt tom på torpeder ger sig hemåt mot bas. 6 fartyg har Ungestüm sänkt utan att förlora någon av de tre u-båtar som deltog i anfallen. Bra utdelning för tyskarna.









ONS 154 och C-1 fortsätter västerut och hoppas att det är över. De seglar nu rakt in i wolfpack Spitz...