[Fredrik H]

I enlighet med ventilerad avsikt ämnar jag spela igenom de fyra juni-veckorna i Operation Overlord. Bilderna jag tar visar jag hur förbanden är grupperade (klossarna visar sin egentligen dolda sida), i spelet så finns det ett system för hur klossarna ska hanteras: är de inte aktiverade står de upp, är de aktiverade och insatta i strid lägger man klossen med informationen synlig, är den aktiverad men inte indragen i strid läggs den med informationen nedåt. Det blir en AAR som är svår att följa, jag visar all information för det blir enklare.

Varje turn är en vecka, varje enhet kan aktiveras en gång per turn. Det finns stacking och det varierar med typ av sektor (som spelet kallar varje "ruta").

Bild ett visar att spelet, trots att det är en standardkarta, tar upp en hel del sido-yta. Man håller koll på vilka divisioner som är stackade med vilken kår, vilka assets den kåren har och vilka assets armén har. Dessutom finns det ett antal olika kort i olika högar.



Den faktiska situationen den 6 juni (vecka 1), de olika förbanden är grupperade historiskt. Det enda val man har gäller de luftlandsatta divisionerna, som har en viss frihet. Jag har valt att släppa en amerikansk division (101AB) mellan Carentan och StLo för att hindra kårens stödförband att förstärka Carentan och i förlängningen Cherbourg. Jag har naturligtvis ingen aning om det är en bra idé, men det finns alltid en charm med att göra misstag första gången. 



Inför varje månad så lägger de båda sidorna upp en plan för vilka mål som är prioriterade. Tyskarna har det lätt, de väljer två brickor på vilka orter som utnämns till fästningar. Dessa får en bonus i försvar, man får VP om dom hålls och förlorar VP om de erövras. Jag har valt Caen och Cherbourg, det bara känns rimligt.

De allierade har en knepigare uppgift. De ska ha ett mål för varje vecka (ett strategiskt mål) och sedan ska de också ha ett antal mindre specialoperationer. Det finns många kort att välja på (specialoperationerna drar man ett gäng och väljer från dem, de strategiska är helt spelarens val) och här finns det stor möjlighet till omspel med nya mål.

Jag vill ju alltid testa mot något hyfsat historiskt, så runda ett ska britterna ta Bayeux och förstöra en radarstation, vecka två är det Carentan, vecka tre är det Cherbourg och försöka förvirra Adolf så han inte skickar extra förstärkningar och vecka fyra ska dom ta Caen och förstöra tyska observationsplatser, detta med hjälp av att flyget carpet-bombar.
De här valen är ett intressant pussel och det ska bli intressant att se hur det funkar. Det finns flera strategiska kort som är länkade via delmål, som ger fler poäng ju fler som uppnås (typ Cobra). Tyskarna har också möjlighet att spionera och avslöja de allierades planer, men det kommer jag hålla till ett minimum.

Nu är det alltså bara att se landstignings-scenen från Private Ryan framför sig, dra fem eventkort för vardera sida och påbörja världshistoriens största flottinvasion. I´ll see you on the beach!

[Fredrik H]

Läget är relativt historiskt efter de första dagarnas strider. De brittiska stränderna lyckades med sina uppgifter, man tog Bayeux och förstörde radarstationen, men flera brittiska divisioner har tagit ordentliga förluster. Tyskarna har också fört fram både rätt trötta infanterister och flera pansardivisioner. Caen hålls av väldigt starka förband.

För tyskarna är situationen jobbigare framför jänkarna. Man trycktes tillbaka vid Omaha och den enda infanteridivisionen måste återhämta sig i StLo. 17SS har klivit av tåget, men något stöd till Cherbourg är det inte tal om. Här kommer de närmaste veckorna bli kritiska, man har ingen möjlighet att få till en begriplig front.

Systemet gör dock sitt här. Det finns en allierad plan som ska följas, och den har tydliga och strandnära mål. Dessutom så skulle eventuella genombrott snabbt förlora kontakten med kårens HQ och få det svårt att åstadkomma något.

Stridssystemet är mycket intressant och spännande. Man tillfogar varandra förluster efter hur mycket eldkraft man genererar och det är påtagligt många faktorer som spelar in. En turn känns också i det närmaste schack-liknande, med alternerande aktiveringar. Det skulle vara väldigt lite dötid FtF.

[FRVO]

Läget är relativt historiskt efter de första dagarnas strider. De brittiska stränderna lyckades med sina uppgifter, man tog Bayeux och förstörde radarstationen, men flera brittiska divisioner har tagit ordentliga förluster. Tyskarna har också fört fram både rätt trötta infanterister och flera pansardivisioner. Caen hålls av väldigt starka förband.

För tyskarna är situationen jobbigare framför jänkarna. Man trycktes tillbaka vid Omaha och den enda infanteridivisionen måste återhämta sig i StLo. 17SS har klivit av tåget, men något stöd till Cherbourg är det inte tal om. Här kommer de närmaste veckorna bli kritiska, man har ingen möjlighet att få till en begriplig front.

Systemet gör dock sitt här. Det finns en allierad plan som ska följas, och den har tydliga och strandnära mål. Dessutom så skulle eventuella genombrott snabbt förlora kontakten med kårens HQ och få det svårt att åstadkomma något.

Stridssystemet är mycket intressant och spännande. Man tillfogar varandra förluster efter hur mycket eldkraft man genererar och det är påtagligt många faktorer som spelar in. En turn känns också i det närmaste schack-liknande, med alternerande aktiveringar. Det skulle vara väldigt lite dötid FtF.

Är det en re-enactment av D-dagen/Op Neptune för de allierade, eller kan man hitta på alternativa planer för själva landstigningen?

[Fredrik H]

Det är det historiska som gäller, den del av det där man har valfrihet gäller luftlandsättningarna. Det finns fortfarande operationella beslut av intresse för själva Neptune. Jag valde till exempel att göra själva Utah-landstigningen med bara en division för att kunna följa upp landstigningen med en division som avancerade mot Cherbourg. Hade events och kortdragning utfallit olyckligt hade det kunna innebära en misslyckad strand, men jag bedömde det som osannolikt.

[Fredrik H]

Turn två har en helt annan känsla. Tysken kastar sina förstärkningar framåt och försöker täppa igen alla hål samtidigt som de allierade fyller på över hela linjen. Det är däremot påtagligt att de allierade inte riktigt fått ordning på underhållssituationen än, man behöver en ordentlig hamn för att skeppa över allt som nu staplas i England.
De allierade får 2SP för varje Mullberry-hamn och 1SP för varje vanlig strand. Man använder SP till att bygga upp slitna divisioner, köpa tillbaka förstörda assets och spela ut en del eventkort. Den här veckan så räckte inte underhållet till allt man ville ha, det blev event-spelandet som fick stryka på foten. Tyskarna har än så länge inte de problemen, men man får å andra sidan en del divisioner så slitna att de måste dras ur linjen för att inte utplånas, vilket inte är helt enkelt.

En intressant sak jag märkte när jag drog igång den här rundan är att kartan styr anfallen mer än jag tänkte mig. Det finns tre olika sektorer; objektiv (röda) stora (med en grå cirkel runt) och små. Kårer kan inte stå i små sektorer (för lite infrastruktur), men kan gå igenom dem. Det här kanaliserar jänkarna  rätt ordentligt, som måste hålla sin framryckning enligt vissa linjer. Jag gillar det, det påverkar de operationella besluten.

Jänkarna tog Carentan och tryckte sig närmare Cherbourg, britterna tog lite terräng och fyllde på linjen, men kunde samtidigt konstatera att mängden tyskt pansar i området är aningen oroväckande. Monty lugnade alla med att säga att Caen kommer att falla vecka fyra, för det har han planerat.

Beklagar om rapporteringen är mindre narrativ än den brukar vara, men jag verkar huvudsakligen vilja få grepp om hur det funkar än vad som händer. Det beror utan tvekan på att det inte riktigt påminner om något annat jag spelat. Det är hela tiden en intressant avvägning av vad som måste göras nu och vad som kan vänta en aktivering.