Sen är det ju så att om du vill bli en riktig krigsspelare i min stil så gör du följande. 1. Köper alla ovanstående. 2. Ställer dem i hyllan. 3. Klagar på att det inte finns något som riktigt passar dig. 4. Byter tema. 5. Upprepar ovanstående.

Igenkänningsfaktorn slår i taket där, är just inne i en sån period trots en drös med ospelade i hyllan 

TS: Gör en sökning på BGG så får du fram alla flygspel, finns hur många som helst nästan. De finns i alla dess former och skalor också, så det är svårt att tipsa, det ska ju passa just dig 

Den här tråden saknar helt poäng, jag noterade bara att för mig har vår hobby  ibland känslomässiga aspekter som den inte hade förr.

Inte alls. Jag tycker den här anekdoten gav en väldigt intressant vinkling som vi kanske inte så ofta tar del av annars. Och för den som är intresserad tänkte jag försöka göra motsvarande men tvärt om. Ber om ursäkt redan nu om det är långrandigt.

Även jag sögs in i krigsspelsträsket som 14 åring, i slutet av 80-talet. Helt utan någon egentlig koppling eller intresse för vare sig det militära eller det historiska vid den tiden. Mina två första spel var GDWs Air Superiority och VGs 2nd Fleet. Det de gjorde var att glänta på dörren till militärhistoria och säkerhetspolitik. Detta lockade mig egentligen mycket mer än själva spelandet och behovet av att vinna. Jag ville mer förstå ämnet, sätta saker i sammanhang och upptäcka mer. Jag hade en otrolig önskan om att veta mer om de vid den tiden närmast mytiska MiG-29 och Su-27.

Inom några år hade jag expanderat biblioteket med hela Fleet-serien (VG), Air Strike / Desert Falcons (GDW), Harpoon 3 (GDW) och alla tilläggsböckerna samt Third World War-serien (GDW). Vid det här laget började jag få lite mer koll på (världs-)läget, men insåg samtidigt hur svårt det var att hitta information som dels var tillräcklig djup och dels gick att ta till sig på ett vettigt sätt. Biblioteken var inte direkt överfulla med faktaböcker om sovjetiska ubåtar vid den här tiden. Vad gällde spelen så insåg jag mer och mer att de bara skummade på ytan, hade avgränsningar i fokus och abstraherade till och med viktiga detaljer.

I samma veva började det hända saker i världen. Muren föll, Gulfkriget utspelades, Sovjet föll samman och vi hade konflikterna på Balkan. Plötsligt hade vi T-80s, MiG-29:or och patriotrobotar på TV varje dag. Aftonbladet hade hela uppslag med beskrivningar av flygplanstyper. Det började komma specialtidningar med färgbilder och pilotintervjuer. Vetenskapens värld sände djuplodande reportage inifrån det Ryska flygvapnet. För min egen del blev det militärtjänst och studier (Freds och Konflikt-kunskap i Uppsala).

Sen kom internet, med allt vad det innebar, och det blev lättare att hitta och införskaffa intressanta böcker. Inte bara om kalla kriget utan även om äldre konflikter och närliggande ämnen. Helt plötsligt var allt det man undrade om tio år tidigare, tillgängligt på ett helt annat sätt. Man kunde enkelt bredda sin kunskapsbas om närliggande saker, Vietnam, Korea, Kongo och andra Världskriget. Jag lärde mig om terrorbalans, artilleri, pansar, ledningssystem, datalänkar, satelliter och drönare. Och informationen var nu aktuell, inte 5 år gammal som allt man kom över var i slutet på 80-talet. Men spelhobbyn upplevde jag inte riktigt hängde med. Det var ganska torrt på post-kalla-kriget-spel, och de gamla tredje-världskrigs-scenarierna var omoderna och hade i många fall kommit på skam i det historiska ljuset och den mängd information som sipprade fram i kölvattnet av murens fall.

För min egen del fortsatte jag att förkovra mig i det allt större materialet. Jag köpte alla spel jag upplevde var ens lite intressanta. Jag fyllde två Billy-bokhyllor med militär-relaterad litteratur. Jag besökte många av de platser som jag läst och och spelat kring så många år. Bodö, Tromsö, Andöya, Pechenga, Kilp-Yavr och Murmansk bl.a. Jag hade möjlighet att studera både MiG-29 och Su-27 på nära håll, i verkliga livet. Jag fick nya perspektiv på både Air Superiority, 2nd Fleet och Third World War. Det fanns så mycket att vrida och vända på kring omständigheterna, scenarierna, reglerna och inte minst slagordningen. Men själva spelandet avtog stadigt efter hand. Familj, barn, arbete och vänkrets stal en stor del av tiden som man en gång hade ett sånt överflöd av.

På senare år har en hel del spel kommit att utgöra en nyare generation. 1985 och C3 serierna (TRL) , Next War serien (GMT) och Blue Water Navy (Compass Games) för att nämna några. Dessa kommer med nya perspektiv, nytt fokus och långt större ambition än tidigare men i samma anda och i många fall kring samma konflikthärdar som de gamla spelen. På sätt och vis är det de spelen jag drömde om 1992 men som inte fanns då. I gengäld så är önskan att spela dem idag inte lika fanatisk. Visst vill man ju ta en sommar och köra ett megaspel inom respektive serie. Men det är alltmer tveksamt om jag faktiskt kommer få till det. Och de har såklart inte samma lockelse som de hade haft då 1989. Inte heller kommer jag spela 1985 lika många gånger som jag faktiskt spelat Third World War.

Så spelar jag något nu blir det ändå oftast något jag känner väl och har lite nostalgi för. Fleet Serien, Third World War eller varför inte lite Air Superiority (eller snarare Air Power med reglerna från Speed of Heat). De är lagom stora, lagom komplexa, lagom trevliga och jag behöver inte läsa in mig på nytt. Och jag spelar de inte längre i första hand för att lära mig nåt, utan mer för avkoppling. Och även om jag inte kommer få till MAD (kombinationen av alla tre 1985 spelen) i närtid så kan man ändå tillgodogöra sig mycket av det man är nyfiken på genom att läsa reglerna, konstruktörens "Designer's notes", diskussioner och replays på Krigsspels eller Boardgame Geeks forum, eller se videos på Youtube.

Så visst finns det ett visst mått av nostalgi kvar, men för mig gav krigsspelen framförallt den första knuffen in på en upptäcksresa som varade 35 år (and counting/counters). En resa som omfattar böcker, internet, Google Earth, digitala spel, museibesök, communities, rundvandringar i tidigare hemliga bergrum och annat som var otänkbar Science Fiction när jag började.

Vad har jag då på spelbordet just nu, efter 35+ år som krigsspelare?
Air Superiority så klart.

//EvilSpook

Sedär, jag har haft Air Superiority i snart 25 år utan att riktigt testa det. Satt upp och flugit några hex ett par gånger när jag köpte det. Skulle verkligen vilja ta fram det och köra igen inom kort. Är det okej om jag hör av mig om det dyker upp lite frågor?

Jag har jobbat med grafiken i två spel hos Compass, och därmed fått inblick i hur de görs. Spel ska spottas fram i snabbt tempo. För mig är det obegripligt att man gör ett spel med 140 sidor regler som dessutom har 7 sidor errata?! (varningslampan lyser rött på alla plan) Om han har pysslat med systemet i flera år så misstänker jag att han har låtit det rinna över alla breddar, och sen plötsligt ringer Compass upp honom och undrar om han kan få ihop allt inom sex månader.

Men vad vet jag.

140 sidor regler och sedan ska 7 sidor errata kastas in här och där, blir en jäkla massa bläddrande.

Jag tänker avvakta med detta, fundera och se om det dyker mer errata. Compass har ju väldigt dyra spel så...

Du har helt rätt, spelet har en hel del väldigt roliga idéer och det är kul att spela. Spelets regler gör också att WP och NATO spelar på helt olika sätt, bara det är skäl nog att spela det. Detta baserar jag på originalet som detta bygger på.

Min WW3-kopp börjar onekligen bli full, men som spelsystem är det utmärkt. Jag gillar också den operationella skalan, att leda en sovjetisk armé är en kul nivå. Jag har förtvivlat svårt att tro att du skulle bli besviken.

Känns som jag skippar detta, 7 sidor errata och spelet har inte ens kommit till butiker, efter så många år av utveckling 

Vad tror ni om detta? Jag är lite sugen på det och har läst igenom reglerna, det finns en del spännande koncept där. Såg att det kommer att börja skickas ut i slutet av juni.

https://www.compassgames.com/product/air-armor-operational-armored-warfare-in-europe-designer-signature-edition/

Det är synd att inte 2nd edition av detta spel verkar bli släppt. Det låg ju på P500 men togs bort, det skulle tydligen vara lite mer slimmat, uppdaterat OOB och lite nya regler som t.ex bränsle från Roads to Moscow ingå.

Tack för en bra genomgång 

Jag tror att HQ-systemet från VG:s Flashpoint Golan är något att titta på om du är intresserad av HQ-funktioner modernt. Mark Herman gjorde det på 90-talet tror jag, spelet fångar upp asymmetri i förmågor på ett vettigt sätt. 

Jag gillar det systemet och hur det hanterar HQs. Det speglar "the deep war" bra, alltså inte bara ha funktioner som att aktivera enheter utan alltifrån ingenjörer, transporter, luftvärn, EW och mycket annat.

Finns förövrigt ett spel som ligger på P500 hos GMT som använder detta system. Dock utspelar det sig under Kalla Kriget och det skiljer sig lite från FP: Golan eftersom det är anpassat för strider i Västeuropa. The Balloon Goes Up heter det!

Detta blir intressant, gillar spelet, främst Soltzy-scenariot.

Det är väl ändå Chris Fawcett som designat detta, visst mycket utav reglerna är detsamma som i FP:Golan, men det är en hel del nytt i detta spel. Har speltestat det och gillar det verkligen.

Har läst reglerna och studerat komponenterna, blir med all säkerhet en favorit för mig! Sedan gör ju Mark S aldrig dåliga spel och detta blir nog inget undantag. Skulle nog säga att detta är lite av en blandning mellan hans "ZOC-Bond spel" och The Legend Begins, finns lite av båda i det och man känner igen mycket.

Detta var ett givet P500, mest för att jag vill lägga vantarna på det så fort som möjligt. Annars är jag sparsam med just P500 numera.

Crisis Sinai 1973
Israelernas första anfall slutade i katastrof. Två pansarkompanier utslagna.Du kan inte se bilagor på denna tavla.Du kan inte se bilagor på denna tavla. 

Ah.. Stod och höll i den lådan häromdagen och funderade på att sätta upp det. Blev dock ett annat spel istället, men måste köra detta igen någon gång.

Ska bli spännande att följa! En av de snyggaste boxarna iallafall 

Borde gå att köra PBEM också. Eller iaf Play by Chat, där man skickar sina hexer en och en. Nu blev jag sugen på att försöka det!

Jag har också de gamla Wargamer Double Blind-spelen Clash of Steel och West Wall som jag vill prova nångång.

Har för mig att det står i reglerna att man även kan köra det via telefon   

Nja, måste ju börja nånstans för att lära sig hur det funkar! Tror även detta spel skulle funka att plocka bort double-blind elementet, men då finns det nog andra spel om operationen som är bättre.