En gång för länge sedan, strax före eller efter millennieskiftet, ordnade Lars Wistedt ett stort Grand Europa-parti hemma hos sig, som jag deltog i. Jag minns det försommarvackra Enköping i en villa vid ån nära Mälaren men jag minns inte om jag sov över hos honom eller bodde på vandrarhem. Jag minns danskarna som var med, som jag aldrig lärde mig förstå. Jag minns ingenting av några måltider. Jag minns inte om vi höll på en vecka eller bara en långhelg, och om vi började 1943 eller 1944, men jag minns hur kul jag hade när jag som tysk på västfronten i mars 1945 i Schwarzwaldskogen tog till vartenda trick jag kunde med inkallade polisregementen för att beröva de allierade en förflyttningspoäng så att de inte skulle komma åt att utföra den där attacken förrän nästa gång. Och jag minns Lars Wistedt väl, en varm, vänlig och lugn person som bjöd in oss alla i sitt hem. Jag tände ett ljus för honom idag.

Så om Leningrad är belägrat så värps det fram en växande Armé därinne som tyskarna måste trimma konstant. Eller är det någon OOS-attrition som balanserar det?

Lite märkligt att Leningrads fall minskar sovjetiska replacements. Leningrad kan väl inte ha genererat annat än lokalförsvar när det var belägrat.

Nu finns Stellar Horizons 2 på pre-order. Typ tredje fasen i Spacecorp.

Faktum är att jag hade gamla Nato en gång också. Spelade en gång och sålde. Minns det som att det delvis var fula brickor men också att jag inte riktigt köpte flödet. Sedan pratade alla om hur bra Nato var vilket fick nig att tro att jag aldrig gav det chansen. Nya Nato har också brickproblem men nu är det markörerna som är hopplösa.

Efter att ha kommit fram till att jag inte gillar stridssystemet heller ger jag upp Nato. Jag började omgång ett av av kampanjen, och Warsawapaktens flyg utraderade sju brigader, medan attacker på enstaka brigader med fyra divisioner bara resulterade i reducerade divisioner för anfallaren. Säkert udda utslag med tärningarna, men jag köper inte berättelsen och systemet ger mig ingen väg in i att spela bra och uppskatta det som händer.

Den får gå till säljhögen.

Uppladdningsfunktionen här på forumet kan bli överbelastad på något vis. Jag har råkat ut för det. Brukar ha löst sig till nästa dag.

Jag står och väger om jag ska prova stora scensriot. Jag känner inget sug, men vi har ju sunken cost, och det finns en reell möjlighet att lådan med kul öppnar sig.

Jag funderade över detta med att jag har svårt för blodiga spelsystem generellt, eller i alla fall om enheter utplånas på kort tid. Om en enhet sätts in och direkt hamnar i dödhögen skapas ju aldrig någon berättelse kring enskilda förband. De blir bara sitt stridsvärde och spelet blir mer abstrakt för mig.

Läget inför dag 6. Nato börjar få slut på trupp men det gör inget för Warsawapakten börjar få slut på tid. och trupp. Spelet är galet blodigt. Faktiskt så att jag har svårt att köpa det. Lite A10:or kan på ett dygn utplåna en halv division och försätta resten ur stridbart skick. Jag har lite svårt att köpa abstraktionen i spel där alla är döda när spelet är slut.

Då gäller det att man verkligen upprepar allt, så att man inte får milt olika versioner av regeln beroende på var man letar. Nato-reglerna är, trots vad som anges i början, inte särskilt upprepande, utan snarare är spelet överproceduraliserat, så att vad som borde vara en rad bland modifierarna till stridssystemet istället kan ta flera sidor.

Från att bara ha bläddrat lite i regelboken får jag inte känslan att den är lika störig som reglerna till Nato, trots sina 122 sidor.

Läget inför fjärde dagen av kriget. Warsawapakten satte upp ett nytt högkvarter åt baltiska kåren och skeppade det till Köpenhamn. Det blev också sänkt. Nu finns det inga fler transportfartyg i baltiska flottan.

Flyg och kemvapen utplånar försvararna längs Kielkanalen innan strid, Natos reträtt fortsätter.

Jag noterar att eftersom spelsystemet saknar overruns kan man sakta ner Warsawapakten till snigelfart bara genom att ställa två usla enheter efter varandra. Jag misstänker att det bara är ett problem på den danska fronten.

För min del är det inte pengarna som är grejen, jag vill ju få tillbaks själva spelen.

Lite samma som för mig, fast tvärtom. Det är inte pengarna som är grejen, jag vill bara bli av med spelen. 

Början av omgång tre. Ett försök av 7 gardesdesantdivisionen att ta Århus innan försvaret har hunnit samla sig går katastrofalt. Nu har Danmark hunnit mobilisera tillräckligt för att kunna försvara alla sina städer någorlunda. Warsawapaktens styrkor på Själland är tillräckliga för att hålla Själland men inte mer, så för att vinna måste två städer till erövras, och det får ske med marktrupperna som kommer från Tyskland. De har nu tvingat tillbaka Natos trupper till Kielkanalen.

Jag börjar få lite känsla för tidningsspelet med 16 sidor regler som bor inuti denna produktion och vill ut. Spelet påminner mig ibland om Zuckers kampanjspel, där man skapar separata faser med egna abstraktionslager för att slå en tärning för att se om man ska lägga på eller ta bort en bricka.

Var det färre Björn än vanligt? De brukar dominera.