I praktiken betyder det att jag måste leta efter spel som Ola inte rapporterat om. Det är inte så lätt kan jag säga. Jag har emellertid anat ett par trender. Ola spelar bara spel som innehåller krutvapen i någon form, antiken och medeltiden gör sig icke besvär. Dessvärre håller jag med honom i detta.
Han håller sig också på land, sjökrig och flyg får på sin höjd vara subsystem. Sen föredrar han krig i vårt närområde (Europa och USA).

Det stämmer nog som helhet, men inte till 100%. Det har nog mer att göra med min motspelares preferenser än mina.

Det finns några medeltida slag vi gjort:

https://www.krigsspel.se/forum/index.php/topic,1743.0.html

https://www.krigsspel.se/forum/index.php/topic,2608.0.html

https://www.krigsspel.se/forum/index.php/topic,2809.msg41236.html#msg41236

Och stilla havsslag.

https://www.krigsspel.se/forum/index.php/topic,1169.0.html (min första replay faktiskt)

https://www.krigsspel.se/forum/index.php/topic,2539.msg37210.html#msg37210

Jag tror att de flesta som har spelat krigsspel i många år har testat lite allt möjligt, men sedan funnit sina preferenser tämligen tydligt. Jag märker att operationella spel är de som lättast tilltalar mig, även om det finns undantag. Strategiska spel beror på humör, taktiska spel spelar jag väldigt sällan.

Krutvapenspel av karaktären ovan är ett undantag, Napoleon kunde riskera hela imperiet på en eftermiddag genom att vara en bondgård kort på kvällen, där blir skalan taktisk-strategisk på en gång. Dessutom tenderar LOS inte vara så knepigt i de spelen.

Jag kan också fascineras av människor som spelar samma spel gång på gång. ASL-maffian är väl tydligast här. Det vore förstås skönt om man kunde vara sådan, men jag vill testa nya system och nya historier hellre än att "vara bra" på något speciellt. Här noterar jag, till exempel på FF, att folk funkar väldigt olika.

Jag kan också notera att jag inte gillar när spelen är alldeles för vanilj, det måste finnas inslag som speglar den historiska situationen på ett medryckande sätt (events, command rules eller liknande), annars kan jag lika gärna spela schack eller poker.

Det går att hitta i min bokhylla, 2nd ed, klippt, sleevat och aldrig spelat. Jag bor i Barkarby norr om Stockholm. PM:a om du är intresserad.

Intressant och rolig läsning som vanligt.
Jag har satt upp Balaklava en gång men kom inte så mycket längre än så.

Jag köpte Ostrołeka 26 Maja 1831en gång när jag tänkte jag skulle hitta någonting riktigt obskyrt som ingen annan har provat på forumet. Jag tror det är väldigt likt spelsystem men mer utvecklade regler.
Det är bara att låna/ta. Jag har expansioner med napoleonslag också.

Tack, ja det tittar jag gärna på vid tillfälle. Jag håller med om att du leder ligan över obskyra ämnen, det slaget har jag aldrig hört talas om!

Jag klämde in två turns på raken, så bilden är från slutläget.

Turkarna rensade klart och utgör nu ett hot mot den ryska underhållslinjen (lila pil). Den sista turnens drama stod den brittiska andra divisionen för (röd pil). Efter att ha misslyckats och hållits på mattan av ryskt artilleri under hela slaget så kom man till slut över floden. Den sista turnen så stormade man en rysk redutt. Mycket blod flöt, men genom att vinna en 50/50-strid så lyckades man erövra ställningen och den framgången gjorde att de taktiska segerpoängen tippade till 6-5 i de allierades fördel. Det blev alltså den snålast möjliga marginella seger för de allierade.



Jag räknade förluster och blev lite imponerad. Historiskt förlorade de allierade ca 4000 man, huvuddelen britter. I mitt parti förlorade de allierade 4500 man varav majoriteten britter. För ryssarna blev det lite skevare, historiskt 6000 man, i mitt parti 7500. Det är sällan spel om slag liknar verkligheten förlustmässigt, vi tenderar att gödsla med brickor mer än man gjorde historiskt.

Spelet är onekligen komplext, det är många parametrar att hålla koll på. Däremot måste jag säga att det historiska förloppet skildras alldeles utmärkt och man förstår varför det gick som gick. Vill man få insikt i slagen och kriget så känner jag inte till något som är i närheten av detta, dessutom så får man alla tre slagen i samma låda, även det ett plus. Idealiskt så skulle jag vilja ha något mer färdigt, typ At any cost Metz (GMT), men utifrån förutsättningarna tycker jag att det är en imponerande insats.

Är man intresserad av Krimkriget vet jag inte något som skulle vara bättre, men man får vara beredd på lite hemslöjd, tolkningar och välvilja. Skulle systemet strömlinjeformas en del så skulle jag inte ha något emot flera obskyra slag från 1800-talskrigen runt om i världen.

Turn 8, klockan är halv fyra på eftermiddagen. Turkarna fortsätter att floppa på vänsterflanken. Det är annat med den franska framåtandan; man lyckas bryta ryggen på en rysk brigad (för första gången lyfter jag bataljonsbrickor av kartan) och genombrottet centralt är så pass allvarligt så det mäktiga ryska centralbatteriet inte längre har skyddade flanker - man beslutar sig för att dra sig ur! Effekten blir att bron över floden plötsligt är öppen för allierad trafik, vilket innebär att flodlinjen är bruten. Menshikov har i princip ingen fördel kvar av terrängen och han inser att alla fördelar finns hos fienden.

Den franska artilleribrigaden har nu en utmärkt position för att verka över stora ytor.



Den brittiska stridsinsatsen är blandad, Coldstream Guard-bataljonen tar terräng, men drivs bakåt i oordning, vilket var oväntat. Men överlag så är den brittiska eldgivningen vida överlägsen den ryska, som måste förlita sig på artilleri för att kunna stå emot. Förlusterna är inte alls i rysk favör nu när britterna har etablerat en stabil linje på den ryska sidan om floden.

Egentligen finns det ingen poäng med att spela de sista två rundorna. Jag tittade på de taktiska segerpoängen, och där är det väldigt jämnt. Ser man till slagfältet är det tydligt att de allierade har lyckats med precis det de ville; att ta sig över flodlinjen och driva undan den fientliga armén. Det betyder att spelet är rimligt balanserat (utifrån respektive spelares insats) samtidigt som det speglar den historiska utvecklingen väl. Jag får se om jag spelar klart och redovisar slutsituationen eller om jag räknar förluster och ser hur det ligger till.

Turn 7. Hade jag varit chef på den ryska sidan så hade jag börjat dra mig ur. I spelet vinner de allierade om de kontrollerar huvudvägen genom kartan. Det lär inte hända om ryssarna är beredda att offra vidskepliga bondpojkar för att förhindra det. Om det inte händer så kommer man att räkna poäng. Jag har ingen aning om vad det står, men det visar sig, jag kommer att köra som om det vore krig och inte en poängräkning.

Efter idoga anfall lyckas turkarna till slut pressa bak ryssarna några hundra meter. Vi är en bit ifrån turkarna vid Wiens portar 1683.

Fransmännen lyckas att via eldgivning jaga iväg de infanterister som skyddade de ryska kanonerna, för att sedan lyckas erövra ett par batterier! Det är en stor framgång, den så kallade telegraf-kullen är nu under fransk kontroll. I övrigt är det relativ stilltje, jag inser att de franska förbanden borde ha breddgrupperat tidigare, nu står många förband stilla i väntan på att trängseln ska lätta. Hade en fransk division satts in bredvid turkarna hade ryssarna varit i full panik nu. 



Även britterna lyckas också med nämnda taktik, det ryska infanteriet jagas bort och artilleriet faller till en djärv attack av bataljoner ur den lätta divisionen (intressant nog tämligen precis det som hände historiskt, infanteriet hotade kanonerna så ryssarna tackade för sig). Framgången öppnar upp för den brittiska attacken och tämligen omedelbart ses idel kända gardesförband rycka fram till stridskontakt med det ryska infanteriet. I långa loppet är situationen ohållbar för Menshikov, men det är poängräkning om en och en halv timme - tur att han vet det. 

Turn 6. På svenska myndigheter är det nu dags för eftermiddagskaffe, men längs floden Alma fortsätter striderna.

Den turkiska divisionen misslyckad återigen med att jaga ut den enda bataljonen ur byn nere till vänster. Det turkiska artilleriet håller det ryska kavalleriet borta, men divisionschefen Suleiman (förpliktigande namn för en turk) lyckas inte inspirera sina syriska trupper. Arnaud är inte imponerad.

Mot fransmännen kämpar plötsligt ryssarna som lejon. Reservbrigaden (gul) lyckas med hjälp av kavalleri och artilleri med konststycket att routa två franska bataljoner! De flyende fransmännen springer förbi sin egen arméchef, vilken evig vanära! På andra sidan kullen har nu det franska reservartilleriet grupperat, mängden bly i luften gör sitt blodiga avtryck på de heroisk kämpande ryska infanterister.

Samtidigt så uppnås kontakt mellan britterna och fransmännen när en fransk kolonn trycker undan de ryssar som höll vadstället.



Britterna har det förtvivlat jobbigt längs floden. En del trupper har tagit sig över, andra har fallit tillbaka som ett resultat av den ryska artillerielden. Ryskt kavalleri stör ideligen de brittiska trupperna och man har bara tagit sig några hundra meter framåt.

Historisk insåg Menshikov att  när han inte längre kunde vara säker på att han skulle hinna få undan sina kanoner ur den dubbla omfattningen så drog han sig ur. När jag ser sitationen på kartan så förstår jag mycket väl resonemanget, för Menshikov är inte spelet slut turn 10. Får britterna bita sig fast och avancera så kommer situationen bli prekär, det finns inte tillräckligt med trupp för att släcka alla bränder. 

Turn 5. Turkarna har lite svårigheter med att kasta ut en bataljon av fyllskallar från Minsk från byn nere till vänster, men det är mest en tidsfråga.
Det ryska kavalleriets hotfulla uppträdande stoppar upp den franska framryckningen en smula, i synnerhet i kombination med den ryska reservbrigadens ankomst. Pilsoppan uppe till höger visar spelets mest heroiska insats, en rysk (säkert en ukrainsk) bataljon stoppar upp både franska och brittiska anfall, trots att de anfalls både frontalt och i flanken. Den ryska grupperingen i kompani-kolonn möjliggör detta. Tärningen hjälper till, men det är välförtjänt.

En för Menshikov oroande utveckling är att den franska reservartilleribrigaden nu har tagit sig över vadstället och snart kommer att gruppera för eldgivning. Lyckas fransmännen få upp kanoner på höjderna kommer det bli svårt att hålla.



Britterna har svårt att dra tummen ur sina blåblodiga ändalykter. Flera bataljoner faller tillbaka över floden efter ihållande rysk artillerieldgivning samtidigt som det ryska kavalleriet på flanken tvingar in en brittisk bataljon i fyrkant. Dom rycker inte fram alls, Den brittiska gardesdivisioner, fylld av skäggiga skottar i kilt och annat löst folk, står bakom frontbrigaden och stampar otåligt.

Raglan inser, till sin fasa, att med nuvarande utveckling kommer fransmännen att stjäla all ära från honom! Han tycker att det räcker att de förbannade grodätarna sköt av honom armen för 40 år sedan, äran tillhör honom! Han beordrar karlarna framåt, för gud och drottningen!

Den franska arméchefen, med det ganska franska namnet Jacques Leroy de Saint Arnaud, har faktiskt andra bekymmer. Efter ett liv i Frankrikes tjänst så har han nu bara ett en handfull dagar kvar, han kommer innan september passerat lämnat detta jordeliv. Han led av magcancer och avled 56 år gammal. Den åldern kommer emellertid tusentals av soldaterna på fältet aldrig uppnå. 

Helhetsbild när vi närmar oss halvtid. Ute på vänsterflanken ser man nu den turkiska divisionen som närmar sig, de har i princip en linje kavalleri mellan sig och huvudvägen.
Fransmännen har fortsatt sina vildsinta bajonettanfall och har nu sina tre aktiva divisioner på rätt sida om floden. De konvergerande fransmännen skapar ideligen grupperingsproblem för de ryska förbanden, som hela tiden pressas bakåt. Den ryska arméledningen har nu satt in sin enda (!) reservbrigad i den franska riktingen, detta tillsammans med flera artilleribatterier.

Britterna har i princip rensat sin sida av floden och har nu en dryg brigad på motsatta flodbanken. Nästa turn kommer att bli oerhört intressant för Lord Raglan, nu ska den tunna röda linjen upp till bevis!

Den här turnen slog de allierade nästan löjligt bra, förlusterna är väldigt skevt fördelade. Som alltid i detaljrika taktiska spel så blir det många spännande sekvenser; en fransk divisionschef ledde en bataljon i närstrid och fullföljde därmed sitt franska arv, den första ledaren som föll i striderna var en rysk brigadchef som föll under fransk artillerield och ryskt kavalleri gör sig redo för att rida på de nybadade britterna.

Turn 3 avklarad. Vissa saker växer på mig, annat fortsätter att förbrylla mig. Spelets ordersystem är nog funkis, men jag skriver en rad om varje divisions mål (som i CWB/TCS typ) snarare än håller på med spelets vektorer. I slutändan spelar det ingen roll, jag spelar aldrig för att maximera något och jag vet vad jag tänker mig att cheferna vill åstadkomma.

Jag väljer att sätta in den turkiska divisionen i strid, eller mer exakt, på en promenad. Den sattes in historiskt och jag ser här en reell chans till kringgång av den ryska vänsterflanken. Menshikov vaknar till liv efter sin lunch-hummer och grupperar ut flankens enda reserv, lite måttligt motiverade kavallerister.

Den ryska brigaden som vaktade flodövergångarna bryts sönder och de franska förbanden trängs för att ta sig över. Det ryska artilleriet tvingar bak en del franskt infanteri, men pressen här är omfattande. Själva spelandet bör ske med viss precision, det gäller att hålla ordning på ganska många parametrar för att det ska bli rätt.



På den brittiska flanken så börjar det äntligen bli ordning på de brittiska framstötarna. Brigadchefen som trycktes undan samlade mod och anföll igen, den här gången med framgång. Det ryska artilleriet underpresterade samtidigt som britterna var lyckosamma över nästan hela linjen.

Jag gillar nog effekten av de ryska skirmish-förbanden; de tillfogade inte så mycket förluster på britterna, men stoppade upp dem och försatte en del i oordning. Det låter helt korrekt. Här visar också spelets detaljnivå upp sig, den central brigaden ryckte fram i trädgårdsterrängen, hamnade i oordning, fick stanna upp vid flodbanken, reorganisera och byta formation. Nästa turn ska de klättra upp på flodbanken och hoppas på att inte bli bortskjutna. Jag tycker det hela låter synnerligen realistiskt, men man ska vara på humör för att det ska vara värt det.

Ryssarna inser vad som är på väg att hända och grupperar fram två brigader för att skydda de tunga batterierna. Den ryska linjen ser stabil ut, men det är väldigt ont om reserver. Det märks att det är de allierade som har ett numerärt övertag, man kan nästan se hur Menshikovs tre veckor avverkas tämligen snabbt.

Vid halv ett så är det mer omfattande stridskontakt. Två franska brigader vadar över floden och hamnar i strid med en rysk brigad. Då fransmännen är i kolonn så är deras enda alternativ att ge fienden blankt stål. Den ena brigadens tätbataljon hamnar i oordning men den andra pressar sig framåt. Den ryska brigaden tar en del förluster och splittras upp. En bataljon hamnar i vild flykt (rout). Det är tur för ryssarna att den franska attacken kanaliseras av floden.

Längre ut på vänsterflanken bröstar den franska andra divisionen av tungt artilleri. Redan den första salvan ger effekt och ryssarna inser att läger är prekärt. Menshikov ser allt som händer, men måste förstås tända sin pipa innan han får för sig något så drastiskt som att ge order om någonting.



På den brittiska sidan är det en helt annan situation. De styva överläpparna i 2nd division (framför bron) stoppas återigen upp av artilleri och skirmishers i bökig terräng. Här finns ett slags taktiskt dilemma jag inte riktigt vet hur jag ska lösas. Skirmishers i bebyggelse är otroligt svåra att få bort. Det står sex(!) tunga batterier 7-800 meter bort och öser granater över de brittiska linjerna. Det genererar inte så mycket förluster som oordning. Systemet är ganska roligt, eldgivning kan ge både förluster och förflyttningspoängsavdrag (ett av språkets vanligaste ord tror jag). När man fått en viss summa mp i avdrag så genererar det oordning och återtåg (beroende på moral). Jag gillar den idén.

Den lätta divisionen får fram en brigad till floden, andra förband stoppas också upp av terräng och skirmishers. Väl framme vid floden (att bara gå dit leder förstås till disorganisation) noterar de tappra rödrockarna att flodbanken på andra sidan är både brant och hög. Man kommer alltså att behöva klättra upp i oordning framför tunga ryska batterier, ett recept som redan testas av granndivisionen. Jag ser inte riktigt hur det här ska lösas.

Att ge eld kostar mp. Har man många mp så kan man skjuta flera gånger. Sex ryska batterier med två skott vardera... Jag vet inte hur man gör. Det är lite roligt att britterna i det här slaget inte utkämpat ett slag mot en reguljär fiende sedan 1815. Dom kände sig nog lite som jag gör nu, man saknar att ha en fiende enbart beväpnad med vässad mango.

Mitt på dagen så tycker britterna till slut att linjerna är tillräckligt raka, att överläpparna är tillräckligt styva och att det nu är dags att ge fransmännen...hrm ryssarna my Lord... ett ordentligt kok stryk!

På den ryska vänsterflanken så avancerar fransmännen försiktigt framåt. Två franska divisioner pressar sig framåt mot de enstaka vadställen den djupa floden har på deras flank, det blir trafikstockningar och man tvingas ändra formation då det är olämpligt att rycka fram i linje över smala stråk av vadbar flodbädd. En enda rysk brigad med musköter från Napoleonkrigen (oskönt när man möter fransmän med moderna skjutvapen) försöker vända upp mot massan med fransmän.

Menshikov har inte riktigt sköljt ner sin lunch-hummer med champagne än så han beordrar inte fram något stöd. Däremot skickar han (tydligen) ett meddelande om att han segrat i slaget som knappt börjat.

Den brittiska lätta divisionen skickar in skirmishers i trädgårdsterrängen runt floden. Det utbyts eld och de lätta förbanden studsar runt i terrängen.

Avsevärt värre gick den för 2nd division. De skickade kolonn-grupperat infanteri mot den intakta bron vid en by. Man stöter där på lätt ryskt infanteri, som trotsar oddsen och stoppar britterna. Det bakslaget utnyttjas av flera tunga ryska batterier, som skickar tunga salvor mot de packade formationer som stoppats upp av det lätta infanteriet. En brittisk bataljon tar ordentliga förluster, disorganiseras och faller bakåt. Brigadchefen får göra ett nytt försök, han känner tyngden av att Lord Raglan iakttar bakslaget från första parkett.

Nästa turn får ryssen börja slå för vilka reservförband som börjar vakna. De allierade har också reserver att sätta in, men där är priset att spelet blir en turn kortare för varje division som aktiveras. De allierade, med betoning på britterna, var logistiskt inte riktigt redo för stora slag dagen efter landstigningen. 

Nu sägs det att det är sommar igen. Vem vet. En veritabel folkstorm (Roger) nämnde att jag inte gjort någon replay på länge, vilket stämmer. Jag har faktiskt inte ens spelat spel på rätt länge, så det är dags.

När jag ska göra en replay så brukar jag ha två kriterier: det ska vara görbart (storlek, spelsystem etc) och det ska helst inte vara gjort förut. I praktiken betyder det att jag måste leta efter spel som Ola inte rapporterat om. Det är inte så lätt kan jag säga. Jag har emellertid anat ett par trender. Ola spelar bara spel som innehåller krutvapen i någon form, antiken och medeltiden gör sig icke besvär. Dessvärre håller jag med honom i detta.
Han håller sig också på land, sjökrig och flyg får på sin höjd vara subsystem. Sen föredrar han krig i vårt närområde (Europa och USA). Efter att ha tittat igenom min omfattande spelsamling om antika sjöslag i Stilla havet gav jag upp. Istället testar jag ett spel som jag ägt rätt länge men aldrig spelat.

Strategemata är ett polskt spelföretag. Dom har funnits ett tag och har ett rätt brett sortiment av spel, men komponentsmässigt ligger dom efter de större producenterna. Jag köpte för ett antal år sedan Bloody steppes of Crimea - Alma-Balaclava-Inkerman 1854. Som titeln antyder så är det tre olika slag i lådan, vilket i sig får sägas vara tämligen ambitiöst.

Även spelsystemet är våldsamt ambitiöst, tänk er La bat/BAR som riktmärke. Det finns ett stort antal formationer förbanden kan vara i (bataljoner med 250m/hex för övrigt) och det kostar olika mycket för olika formationer att vrida sig åt olika håll och saker i den stilen. Olika formationer har olika eldvärden och är olika måltavlor, det finns ett ordersystem och förband kan reagera på sådant som händer i dess närhet. Jag vet att Ola spelade Alma för ett tag sedan, men det verkade mest vara Fia med knuff med en alternativ OOB så jag tror att det här blir en annan berättelse.

Jag ska inte mörka det faktum att här också finns en hel del friktion. Om man har BAR som riktmärke men kokar ner reglerna till 20 sidor som dessutom är skrivna av någon till vardags pratar polska så är det lätt att förstå att det finns en hel del otydligheter, utelämnade avsnitt och en nästan total avsaknad av exempel. Man får ha en god portion välvilja för att inte byta projekt. Men det ska samtidigt sägas att slagen är intressanta och jag tror dom görs mest rättvisa på den här nivån, så jag testar.

Alma är kampanjens första slag, dagen efter landstigningen på Krim i september 1854. Britterna led av lord Raglan, som blev av med en arm i Napoleonkrigen och som under hela den här kampanjen envisades med att referera till sin ryska fiende som fransmännen. Den ryska chefen Menshikov lovade tsaren att han kunde hålla positionen i tre veckor (det blev ungefär lika många timmar) och bjöd in lokala adelsdamer för att titta på slaget - som man gör. Fransmännen var kompetenta och de fåtaliga turkarna var mest där för att visa flagg.



Slaget börjar vid tolv på dagen. Fransmännen har tagit sig över floden på ett avsnitt som ryssarna bedömt som omöjligt att ta sig över, så dom har en division på plats. Britterna har i flera timmar försökt att få sina förband i snygga linjer, men gör sig nu redo att vada över den grunda delen av floden. Ryssarna har i princip bara tittat på. Har man tre veckor på sig så är det ju inte så bråttom. Det enda av värde man gjort är att ett antal lätta förband har spridit ut sig i fruktträdgårdarna längs floden, för att störa britternas uppmarsch.

Jag såg en YT-video om slaget för att få en känsla för förloppet. Tyvärr var det en komplexfylld britt som gjort den, den var av typen Wellington vann Waterloo emedan styva överläppar var ett större hinder för Napoleon än 40 000 preussare i ryggen. Nåväl, historiskt valde ryssarna att backa ur striden efter klockan fyra på eftermiddagen och man kanske tappade 6000 man mot 4000 allierade. Här är varje turn en halvtimme och spelet är tio turns, det låter rimligt.



Lite högre upplösning på grafiken. Man håller koll på förluster på papper, inte markörer. Det gjorde jag ofta på 90-talets CWB-partier, får se hur jag gillar det här. Den röda siffran är moral (D10) och sedan är det information om eldvärden. Många regler känns intressanta och vettiga.

 

Otroligt imponerande, detta i anslutning till dina andra spel dessutom! Skulle jag någon gång behöva en blodtransfusion skulle jag vilja be om ditt och Olas blod 50/50. dessutom är jag extra förtjust i ditt analoga upplägg, inget Vassal-tjafs här inte! Klipp och klistra FTW.

Jag utgår från att du rapporterar om dina uppdrag i en albansk MiG-19. Det skulle jag gärna läsa om.