Jag spelar mobiliseringsfasen av kampanjscenariot ("Gog and Magog") i Sacred Oil. Bakgrund:
"On June 8, 1985 one month after announcing widespread reforms during a speech in Leningrad, General Secretary of the Soviet Communist Party Mikhail Gorbatchev is deposed by a military coup. A State Emergency Committee, formed by Kremlin hardliners and presided over by Andrei Gromyko, takes power in Soviet Union.
On June 12, the State Emergency Committee in Moscow decides during a secret meeting to start preparations for Operation Baikal and Operation Ladoga, having respectively Iran and NATO as objectives. Both options are kept open until further notice.
Long prepared plans are put into motion. A complex Maskirova disguising the preparations as an internal struggle for power keeps both NATO and Warsaw Pact guessing about Soviet Union's intentions. However, US and its closest allies are starting to consider options for the Southwest Asia region.
In Tehran, the Iranian theocracy remains both deaf to any appeal for collaboration and mortally locked in the conflict with Iraq, now on its fifth year. During a public appearance in Tehran, ironically on the same day as the State Emergency Committee decides to start preparations for war, Ayatollah Khomeini declares that "with the help of God, the Islamic Republic of Iran will repel the satanic hordes led by Gog and Magog".
Scenariots kärna är alltså en sovjetisk invasion av Iran där scenariot börjar ett antal dagar innan fientligheter inletts. Det pågår emellertid redan två krig som är representerade i spelet. Betonghäckarna i Moskva har kriget i Afghanistan att hantera, vilket är en abstraherad men viktig del av scenariot. Irans krig med Irak är också en viktig komponent som dessutom är fullt ut representerat på den operationella kartan med en tillfredsställande stor mängd blippar att hantera redan från scenariots start:
Nu kan man ju förledas att tro att motparterna i spelet är Iran och Warsawapakten men så är icke fallet. The bad guys representeras av The Soviet Faction, och the good guys av The US Faction. Det är alltså ryssar och amerikaner som kämpar om victory points, men de har medspelare i sina lag. I Soviet Faction är Sovjet inledningsvis ensamma men de kan få hjälp av Irak, Syrien, och Warsawapakten. I US Faction är USA, Storbritannien, och Frankrike redan medlemmar men de kan komma att utökas med NATO, Iran (!), Bahrain, Oman, UAE, Saudiarabien, Kuwait och Qatar. Det är alltså sovjetspelaren som sköter Iraks enheter, och det är USA-spelaren som managerar Iran.
Operationer
Scenariot inleds med att sovjeten måste bestämma sig för när Operation Baikal (invasionen av Iran) skall inledas och Iran förklaras krig. Det tar mer än en vecka att få en någorlunda potent invasionsstyrka på plats med mobilisering och uppmarsch så Gromyko (jag alltså) har bestämt att invasionen skall inledas 26:e juni – turn 8 (en turn är två dagar). Sovjeten måste också bestämma sig för om, och i så fall när, Operation Ladoga (invasionen av Europa) skall inledas. En eventuell invasion av Europa hanteras abstrakt i spelet men påverkar vilka enheter som kan mobiliseras till Mellanöstern, och det påverkar också hur man räknar victory points. I det här fallet har sovjeterna bestämt att det är för riskfyllt att angripa Europa så det kommer inte bli någon Operation Ladoga.
USA-spelaren (också jag... inte ett jättebra scenario att spela solo) får inte veta något av ovanstående i förväg. Han vet ju att det kommer en invasion av Iran (annars blir det inget spel) men inte när, och han vet inte om det blir någon invasion av Europa och i så fall när. Det här är en intressant mekanism då det innebär att USA-spelaren inte säkert vet hur victory points kommer räknas. Vi återkommer till hur det här funkar i mer detalj.
Jag kommer bara spela de delar som har med mobilisering och uppmarsch att göra fram till dess att Soviet Faction och US Faction befinner sig i krig. Jag kommer skippa allt som har med det pågående kriget mellan Iran och Irak att göra under antagandet att ingen av parterna är starka nog för att åstadkomma ett genombrott.
Läget
Det är alltså morgon den 12:e juni 1985. Krigen i Afghanistan och Iran/Irak tuggar på i vanlig takt. Sovjet har 5-6 divisioner med tillhörande understöd på plats i Afghanistan som kämpar på mot gerillan (representerade av ett "Mujahedinvärde" som för närvarande ligger på 30):
Kriget mellan Iran och Irak nöter som sagt också på längs fronten utan några genombrott från endera sidan.
Annat noterbart är att det ligger en sovjetisk flotta och puttrar i västra Medelhavet (Med 1), att gruppen med helikopterhangarfartyget Kiev i spetsen är nära Suezkanalen (Suez 1) bevakade av en liten brittisk flotta. En brittisk fregattgrupp ligger och guppar utanför Oman (OM2). I Medelhavet (Med 4) befinner sig också det amerikanska hangarfartyget CVN Nimitz med tillhörande eskort. I övrigt är det en hel hoper sovjetiska och amerikanska ubåtar på patrull i Medelhavet och Indiska Oceanen.
Inne i Persiska Viken ser det lite ut som starten på Gotland Runt: ett sammelsurium av små och mindre små skutor av olika typer och nationaliteter:
Och sist men inte minst så ligger hangargruppen CV Constellation utanför Persiska Viken och håller koll på vad som händer i Hormuzsundet.
Relationer
Ingångsvärdena politiskt är att Iran är helt neutralt (Commitment 0). De har nog med sig själva och kriget mot Irak - och hatar ju den Store Satan allt vad de kan. Det här är ett problem för US Faction-spelaren. Iran är militärt underlägset Sovjetunionen så det ligger i USA-spelarens intresse att få in sina styrkor i Iran för att undvika att Sovjeten roffar åt sig goa victory points (hamnar, flygbaser, oljefält, etc) så gott som ostört. Dessutom upprätthåller västvärlden ett embargo mot Iran som innebär att deras SAM Hawk-batterier har begränsad förmåga och att Irans flygbaser opererar med nedsatt kapacitet. Det här embargot lyfts om Irans Commitment till US Faction når nivå 2 ("Supporting").
Qatar, Kuwait, Bahrain, UAE, och Saudiarabien har alla Commitment 1 ("Friendly") till US Faction. Det betyder att medlemmarna i US Faction (för närvarande USA, UK, och Frankrike) kan använda dessa länders luftrum - men kan inte använda deras baser eller positionera trupper i dessa länder. Irak har motsvarande relation till Soviet Faction.
NATO och Oman på nivå två ("Supporting") tillåter US Faction att använda deras luftrum och baser (baserna dock endast för begränsade ändamål). Trupper från US Faction har emellertid inte tillträde till dessa länders territorier. Warsawapakten och Syrien har motsvarande relation till Soviet Faction.
Det är alltså här vi befinner oss när det är dags för den sovjetiska militära ledningen att börja utfärda mobiliseringsinstruktioner till invasionsarmén...
"On June 8, 1985 one month after announcing widespread reforms during a speech in Leningrad, General Secretary of the Soviet Communist Party Mikhail Gorbatchev is deposed by a military coup. A State Emergency Committee, formed by Kremlin hardliners and presided over by Andrei Gromyko, takes power in Soviet Union.
On June 12, the State Emergency Committee in Moscow decides during a secret meeting to start preparations for Operation Baikal and Operation Ladoga, having respectively Iran and NATO as objectives. Both options are kept open until further notice.
Long prepared plans are put into motion. A complex Maskirova disguising the preparations as an internal struggle for power keeps both NATO and Warsaw Pact guessing about Soviet Union's intentions. However, US and its closest allies are starting to consider options for the Southwest Asia region.
In Tehran, the Iranian theocracy remains both deaf to any appeal for collaboration and mortally locked in the conflict with Iraq, now on its fifth year. During a public appearance in Tehran, ironically on the same day as the State Emergency Committee decides to start preparations for war, Ayatollah Khomeini declares that "with the help of God, the Islamic Republic of Iran will repel the satanic hordes led by Gog and Magog".
Scenariots kärna är alltså en sovjetisk invasion av Iran där scenariot börjar ett antal dagar innan fientligheter inletts. Det pågår emellertid redan två krig som är representerade i spelet. Betonghäckarna i Moskva har kriget i Afghanistan att hantera, vilket är en abstraherad men viktig del av scenariot. Irans krig med Irak är också en viktig komponent som dessutom är fullt ut representerat på den operationella kartan med en tillfredsställande stor mängd blippar att hantera redan från scenariots start:
Nu kan man ju förledas att tro att motparterna i spelet är Iran och Warsawapakten men så är icke fallet. The bad guys representeras av The Soviet Faction, och the good guys av The US Faction. Det är alltså ryssar och amerikaner som kämpar om victory points, men de har medspelare i sina lag. I Soviet Faction är Sovjet inledningsvis ensamma men de kan få hjälp av Irak, Syrien, och Warsawapakten. I US Faction är USA, Storbritannien, och Frankrike redan medlemmar men de kan komma att utökas med NATO, Iran (!), Bahrain, Oman, UAE, Saudiarabien, Kuwait och Qatar. Det är alltså sovjetspelaren som sköter Iraks enheter, och det är USA-spelaren som managerar Iran.
Operationer
Scenariot inleds med att sovjeten måste bestämma sig för när Operation Baikal (invasionen av Iran) skall inledas och Iran förklaras krig. Det tar mer än en vecka att få en någorlunda potent invasionsstyrka på plats med mobilisering och uppmarsch så Gromyko (jag alltså) har bestämt att invasionen skall inledas 26:e juni – turn 8 (en turn är två dagar). Sovjeten måste också bestämma sig för om, och i så fall när, Operation Ladoga (invasionen av Europa) skall inledas. En eventuell invasion av Europa hanteras abstrakt i spelet men påverkar vilka enheter som kan mobiliseras till Mellanöstern, och det påverkar också hur man räknar victory points. I det här fallet har sovjeterna bestämt att det är för riskfyllt att angripa Europa så det kommer inte bli någon Operation Ladoga.
USA-spelaren (också jag... inte ett jättebra scenario att spela solo) får inte veta något av ovanstående i förväg. Han vet ju att det kommer en invasion av Iran (annars blir det inget spel) men inte när, och han vet inte om det blir någon invasion av Europa och i så fall när. Det här är en intressant mekanism då det innebär att USA-spelaren inte säkert vet hur victory points kommer räknas. Vi återkommer till hur det här funkar i mer detalj.
Jag kommer bara spela de delar som har med mobilisering och uppmarsch att göra fram till dess att Soviet Faction och US Faction befinner sig i krig. Jag kommer skippa allt som har med det pågående kriget mellan Iran och Irak att göra under antagandet att ingen av parterna är starka nog för att åstadkomma ett genombrott.
Läget
Det är alltså morgon den 12:e juni 1985. Krigen i Afghanistan och Iran/Irak tuggar på i vanlig takt. Sovjet har 5-6 divisioner med tillhörande understöd på plats i Afghanistan som kämpar på mot gerillan (representerade av ett "Mujahedinvärde" som för närvarande ligger på 30):
Kriget mellan Iran och Irak nöter som sagt också på längs fronten utan några genombrott från endera sidan.
Annat noterbart är att det ligger en sovjetisk flotta och puttrar i västra Medelhavet (Med 1), att gruppen med helikopterhangarfartyget Kiev i spetsen är nära Suezkanalen (Suez 1) bevakade av en liten brittisk flotta. En brittisk fregattgrupp ligger och guppar utanför Oman (OM2). I Medelhavet (Med 4) befinner sig också det amerikanska hangarfartyget CVN Nimitz med tillhörande eskort. I övrigt är det en hel hoper sovjetiska och amerikanska ubåtar på patrull i Medelhavet och Indiska Oceanen.
Inne i Persiska Viken ser det lite ut som starten på Gotland Runt: ett sammelsurium av små och mindre små skutor av olika typer och nationaliteter:
Och sist men inte minst så ligger hangargruppen CV Constellation utanför Persiska Viken och håller koll på vad som händer i Hormuzsundet.
Relationer
Ingångsvärdena politiskt är att Iran är helt neutralt (Commitment 0). De har nog med sig själva och kriget mot Irak - och hatar ju den Store Satan allt vad de kan. Det här är ett problem för US Faction-spelaren. Iran är militärt underlägset Sovjetunionen så det ligger i USA-spelarens intresse att få in sina styrkor i Iran för att undvika att Sovjeten roffar åt sig goa victory points (hamnar, flygbaser, oljefält, etc) så gott som ostört. Dessutom upprätthåller västvärlden ett embargo mot Iran som innebär att deras SAM Hawk-batterier har begränsad förmåga och att Irans flygbaser opererar med nedsatt kapacitet. Det här embargot lyfts om Irans Commitment till US Faction når nivå 2 ("Supporting").
Qatar, Kuwait, Bahrain, UAE, och Saudiarabien har alla Commitment 1 ("Friendly") till US Faction. Det betyder att medlemmarna i US Faction (för närvarande USA, UK, och Frankrike) kan använda dessa länders luftrum - men kan inte använda deras baser eller positionera trupper i dessa länder. Irak har motsvarande relation till Soviet Faction.
NATO och Oman på nivå två ("Supporting") tillåter US Faction att använda deras luftrum och baser (baserna dock endast för begränsade ändamål). Trupper från US Faction har emellertid inte tillträde till dessa länders territorier. Warsawapakten och Syrien har motsvarande relation till Soviet Faction.
Det är alltså här vi befinner oss när det är dags för den sovjetiska militära ledningen att börja utfärda mobiliseringsinstruktioner till invasionsarmén...