Tack, spännande! Känns lite som ett Europa Universalis light. 

Jag sneglade på EU i hyllan när jag spelade, du har inte fel.

Häromdagen trillade det in ett spel jag beställde på vinst och förlust för några månader sedan. Temat tilltalar mig och även skalan var intressant. Jag har aldrig hört talas om företaget, Serious historical games, men tydligen är spelet jag köpte något slag lyxvariant av ett spel jag aldrig sett. Nåväl.

The Wars of the sun king är ett strategiskt spel på ett antal av Ludvig den XIV:es alla krig. Varje strenght point är 2000 tappra karlar och varje turn är ett år (som kan innehålla varierande många impulser). Regelboken är inte alls avskräckande, kanske 20 sidor eller så. Det finns ett avsevärt antal scenarion, från korta på två turns till hela det spanska tronföljdskriget. Några bilder kan det vara värt.



Kartan är en så kallad monterad karta. Den är funktionell och helt okej snygg. Spelet har inga terrängfunktioner förutom hav, men varje områdes ekonomiska värde finns med. Scenariot som jag ställt upp är den Augsburgska ligans krig i slutet på 1600-talet. Frankrike (plus några tappra jakobiner på Irland) slåss mot inte mindre än 12 olika stater (alla representerade med sina egna trupper - ett plus för mig).



Spelet har förvånansvärt många roliga detaljer på så korta regler. Diplomatiskt så finns det tretton olika steg och beroende på var man ligger så hjälper man till olika mycket. Detta kan skifta under spelets gång. Man samlar också på sig glory points, som kan fås genom framgångar eller förloras av motgångar eller att man inte gjort vad ens kabinett tyckte att man borde ha gjort under året (en kul detalj). Det finns också årliga random events, vilket känns helt rätt för berättandet.



När man aktiverar en stack så betalar man först kostnaden i resurser (spelet drivs nästan helt av resurser, som man aldrig har tillräckligt av), sedan går man så långt man vill (intercept finns), slår för attrition och gör sedan det man vill i arean man kom till (slag eller belägring typ). Belägringar är vanligare än slag och har ett eget system som känns väldigt genomtänkt. Det finns infanteri, kavalleri, artilleri och elitvarianter av dessa. Ledarna är värderade taktiskt och strategiskt, plus att en del är bra på att belägra (Vauban är en bricka).



Man har trupperna separat för varje ledare (om man inte har en fetisch för att stacka brickor) och en force pool för att rekrytera. I mitt spelande har fransmännen typ 15 ekonomiska poäng per år och de allierade 20. Det ska räcka till att rekrytera, bygga försvarsverk, påverka allierade och sedan genomföra kampanjer över hela kartan. Man måste hela tiden prioritera och många enheter står still. Det känns helt rätt när man spelar, det finns inte resurser för allt.

Jag gillade spelets tema och ville sponsra en källar-entreprenör från Frankrike. Nu när jag spelar spelet måste jag säga att jag är positivt överraskad. Spelet är riktigt roligt att spela och det finns enormt många möjligheter att genomföra krigandet på väldigt olika sätt. Mängden scenarion är också bra, många av de här krigen har jag ganska dålig koll på (till skillnad från alla andra här på forumet). Jag har blivit så peppad på det hela så jag inventerat mitt bibliotek, det visade sig att jag har kanske ynkliga 3-4 böcker på ämnet. Det är väl bara att börja läsa på och skaffa fler.

För de som gillar ämnet så måste jag nog säga att det är värt att kolla in. Det känns verkligen som det erbjuder något som hobbyn inte täckt förut. Då det är någon slags andra utgåva känns reglerna stabila. Jag ska spela igenom några av de större kampanjerna och se vad jag tycker efter det.

Det där ser bekant ut, kul att du drog igång direkt! Jag får väl vänta in att spelets alla ägare inser att det aldrig spelas och köpa loss det av någon snart.

Jag vill i vanlig ordning tacka alla och envar för helgen som gick, det var precis så trevligt som det märkligt nog alltid lyckas vara. En del veteraner saknades, nytt blod var på plats och tärningarna låg bakom alla de segrar och förluster vår hobby  erbjuder.

Emedan vår sammankomst på Rimforsa inte tycks locka till sig de allra största dagstidningarna känner jag mig nödgad att föreviga tilldragelsen, mest för att de som inte var på plats ska inse vad de missade.
Jag glömmer att fota allt, framför allt missade jag en bild på WiF-gubbarna en trappa upp. Jag kan avslöja att det var en hoper karlar av varierande ålder som - håll i hatten nu - inte hann klart! Jag har heller ingen bild på Roger och Rensarns projekt, men det finns i tråden.



Ett gäng tog den politiska utvecklingen i världen på allvar och började att mentalt förbereda sig på det tredje världskriget. Man invaderade Sverige i DNL (sovjeten tog Mjölby, hur nu det gick till) och slogs med östtyskar mot västtyskar i Air & Armor. Vår hobby måste vara helt bisarr i andras ögon, jo, jag läste den här 100 sidor långa regelboken för att låtsas att något ofattbart obehagligt som inte hände trots allt hände. Det är jättekul.



Ett nytt ansikte var Mikko, influgen från vår östra rikshalva. Han presenterade ett oerhört ambitiöst projekt om ett slag från den amerikanska delen av sjuårskriget. Spelet innehåller både kanoner och kanoter (kan det vara namnet på en spelserie?) och jag hoppas att han trivdes.



På bilden ser vi fenomenet relativa ungdomar, här i form av stiliga karlar som har 40+ år kvar i arbetslivet. Det gläder mig att det finns människor som inte har en personligt minne av Brezjnev som ändå kan välja att avnjuta en helg krigandes i Nordafrika med brickor och pincett. Jag förstod inte riktigt om någon vann, men är Italien med i spelet så är ju dom på något sätt moraliska segrare ändå.



Om någon utomstående vill förstå vår hobby så kan med fördel den här bilden förklara det mesta. Men vad gör ni? Jo, det är ett par medelålders män som bläddrar i regelböcker för att förstå hur man ska göra. På bara en dags spelande i Gallipoli så lyckades jag, Jonas och Ulf komma ungefär en dag i spelet. Det var riktigt intressant, vi menar också att vi kan stoltsera med FF:s LVP (least valuable player), nämligen Kemal Ataturks eget 57:e regemente. Först ville dom inte börja gå på 5-6 timmar (kamelkebab och kisspaus gissade vi aussies), sedan påbörjades ett anfall som gick helt åt skogen. Några av oss tyckte det var roligt, andra drack mer vin.



Bild nummer två på vad hobbyn ofta innehåller. Är det dramatiskt berättande med nerv? Nja. Jag skrattade åt partiet på bild (Troja om jag minns rätt), ni börjar så långt ifrån varandra, ni kommer lägga ner innan ni får kontakt... Morgonen efter fick jag bekräftat att det blivit precis så. Ni kan kalla mig Saida om ni vill.



Efter den alltför fredliga avslutningen på Troja ser vi här att man lurat in ytterligare folk för att få bedriva lite krig och inbördeskrig med hopp om folkmord i Angola. Jag har ingen aning om vem som vann, men jag inser att det i inbördeskrig inte riktigt finns några förlorare. Spelet såg rätt kul ut, men när jag tycker det så brukar det inte längre finnas i tryck.



En trappa ner satt det ett stycke svensk entreprenörsanda - 3 Crowns Games hedrade tillställningen med ett besök. Dom speltestade nästa spel i serien och sålde på mig spel. Det var kul att se dem på plats, de har ju sponsrat FF med ett antal spel genom åren. Jag fick prata med dem om den verklighet som finns bakom spelutgivning. Det är tydligen mer jobb än att ha lite anteckningar på en A4, vilket alla mina projekt haft som slutpunkt.



För många är FF en möjlighet att få till de multispelarspel man annars inte har kompisar till. Här ser vi folk hitta sin inre turk, bränna lite biblar och bannlysa kättare i Here I Stand. Spelet verkar genuint omtyckt, det har funnits länge men kommer väldigt ofta fram. Spanien verkar ge råd till turken (!) samtidigt som Luther rättmätigt vänder sig bort i vämjelse. Jag hoppas påven ser över sina kort för att kunna exkommunicera den spanske kungen om min analys stämmer.



När krig vunnits och förlorats och mörkret lägger sig samtidigt som folk tenderar att tappa kognitiva skärpa så åker de lättsamma spelen fram. Här ser vi kämparna från Helsingborg 1710 åka ut i rymden tillsammans med Wif:are och HiS:are. Med detta förbrödrande spektakel så avslutar jag rapporten från årets första FF. Alla som spelar krigsspel borde unna sig att försöka vara med i alla fall en gång, även om min känsla av att komma hem på FF ökar eftersom jag nu är bekant med så många. Att forumet och FF skulle vara en så positiv del av mitt liv skulle jag aldrig ha gissat när jag jag registrerade ett konto 2008. Vi ses i höst om inte innan!     

Tack, Fredrik och Scipio! Jag pratade lite med Björn/Delirium och visst kunde du F ta några spel till Stockholm (ska vara där veckan efter påsk)? I så fall kanske Scipio ändå kan ta med Undaunted?

Nu hamnar tråden fel, ber om ursäkt för det Rydfalk. Här har det blivit ett missförstånd. Den som du ska köpa spel av heter Tommy och han hoppade in i min säljtråd. Därför är det bättre om du kontaktar honom via pm gällande transporter och förvaring.
Här heter han trs62. Om mer behöver klargöras tycker jag vi kan ta det via pm eller i en säljtråd. 

Jag har åkt på nåt skit, typ influensa/covid så jag har ont i kroppen, huvudvärk och feber. Är inte alls kry. Messade Rydfalk om avbokning nyss - sen har väl @Delirium och @Scipio lite spel vi pratat om, så mejlar dem (för att lätta bördorna i väskorna) - för ingen här bor väl i Sundsvall och kan ta ett par kartonger med upp?

Trist, hoppas du dyker upp någon annan gång! Sundsvall, det var ju ändå en bit bort.

Har du None but Heroes?

Ja, men jag trodde du hade det. Vi kan höras om det.

Har du Labyrinth GMT och nån expansion?

Tyvärr inte, mer av en hex-gubbe.

Jag kan avlasta I, Napoleon från dig!

Noterat!

Vill någon på fredagskvällen testa att vara en del av den tyska generalstaben i On the other side of the hill så kan jag ta med det.
 https://www.krigsspel.se/forum/index.php/topic,5303.0.html

Man hinner nog få ett grepp om hur spelet funkar under några kvällstimmar, klar blir man nog inte - men det är inte riktigt nödvändigt för att få en rätt ovanlig spelupplevelse. Upp till fyra gubbstruttar får plats. 

Jag orkar inte lista de 100+ spel jag egentligen borde sälja, men jag tror att spelet I, Napoleon från GMT kommer att gillas bättre av någon annan, det är ju rätt nytt. Jag ska inte köpa solitärspel tydligen. Det är sleevat och spelat en gång. Kanske 400 är rimligt? Jag tar isf med det till Rimforsa.

Sen letar jag eventuellt efter Gallipoli 1915 från GMT. Spelet verkar rätt bökigt, men min inre masochist vill väl jaga turkar eller nåt. Råkar ni sitta på det och inser det rimliga i att det aldrig kommer att spelas kan ni säga till.

Sen säger jag som Multing, letar ni efter något speciellt så skicka ett pm. Jag har många hundra spel jag aldrig kommer hinna spela innan jag slår i kaklet, vill någon spela dem är det bättre än att de står här.   

Hehe, jag är beredd att tillstå att banzai-ninja-ihjäl folk inte riktigt låter som krigandet designern var ute efter att skildra.

Vad gäller SCS och för all del även andra spel så infaller sig ibland frågan om speltestarna upptäckte olika konstigheter och var tillfreds med dem eller om de aldrig dök upp/testades?

Intressant diskussion, jag är ju en som vill gilla Blind swords (som numer finns i så många varianter så det är tveksamt om det är ett system), mest för att jag gillar den slumpmässiga sekvenseringen av händelser. 

Men det är något intressant i vad som får oss att inte gilla något och samtidigt gilla något annat. Känslan av att så här gick det inte till drabbar både mig och andra emellanåt. Det märkliga är väl att den inte drabbar en varje gång man spelar. Jag kanske ogillar en mekanik i, säg Wif (Hitler valde inte mellan land eller combined moves  ), samtidigt gillar jag Winters victory - som om Napoleon i command-fasen visste att hans order till Murat skulle ta två turns för han var nio hexar bort...     

Jag inbillar mig att jag gillar spel som ger mig rollspelsupplevelsen av det historiska  beslutsfattandet. Tänker jag lite på det så inser jag att jag jagar en subjektiv känsla av något i sig odefinierat. Nu spelar det ingen roll, det finns massor av olika spel för olika smaker. Jag kommer för övrigt köpa Chickamagua, detta eftersom jag, märkligt nog, aldrig spelat något vettigt spel på temat.

Du har kostat mig 2000 riksdaler nu bara så du vet!
Bra AAR!

Jag har varnat dig, det är ingen lättsam bagatell vi pratar om...

Turn 27 visar det sig att Barbatrött fick ett anfall av battle fatigue. Jag har inte ork att köra en månad till med samma spel, jag har börjat fundera på andra spel och då är det dags att avsluta. Men jag tycker nog att mitt parti har gett mig tillräckligt med insikt i hur systemet fungerar för att avkunna en dom. Hade jag inte kört solitärt hade jag nog fortsatt, men det är så många saker att hålla reda på så jag börjar bli slarvig. Det här är inte den sortens spel där det fungerar bra.



Jag tror att det här är det bästa Napoleon-spel jag spelat - ur ett visst perspektiv. Systemet fångar slaget på ett sätt som känns väldigt historiskt och designern har inte tagit några genvägar. Stridssystemet är bättre än La Bat på i det närmaste allt, precis som order-systemet. Det man måste inse och vara beredd på är att det kommer med ett pris. Varje turn måste man kolla upp vilken enhet som är i vilken formation och vilken terräng den rör sig i. Vrider du på en bricka med snöfall i ögonen eller blåser snön åt ett annat håll? Allt spelar roll. Är din artilleribricka tillåten att stå ensam eller behöver du stå bredvid en bataljon? Vilken turn får din formation aktiveras? Var den routande enheten i general order eller i linje när den routade? Viktigt att veta.

Orkar man med det här är det en fantastisk simulation av slaget i synnerhet och taktiskt Napoleon i allmänhet. Men det tar energi och tid. Jag skulle utan tvekan köpa alla spel om det vore en serie, men skulle hellre spela lite mindre slag än de allra största. Gillar man pilliga spel (typ BAR), Nappe-känsla (la Bat) eller bara otroligt snygga spel så tycker jag man borde testa Winters victory. Jag tycker hela den här perioden har alldeles för få bra spel i relation till hur otroligt intressant eran är. Det här är ett mycket bra steg i rätt riktning. Det jag allra helst skulle vilja se är dock ett bra och historiskt rimligt strategiskt spel på ämnet, men det har jag gnällt om i andra trådar.