Jag söker efter
3rd Fleet: Modern Naval Combat in the North Pacific, Caribbean, and Atlantic Oceans (1990)

Finns det någon godhjärtad själ som är beredd att sälja sin kopia?

Hm, svår fråga. Det såg ju kul ut när ni spelade, men det har inte spelats på länge. Det finns ett par andra pucklar också; alla mina Fleet-spel är potentiellt delvis blandade (jag skulle aldrig sälja dem, liksom OCS ) och de finns på landet. Är du taggad på ett kit med 2nd, 7th, 5th och 3rd Fleet kan jag känna efter.

Godhjärtad är väldigt tveksamt.

Det finns också en The General med 7th-fleet-bilden som omslag, det numret vill du nog ha. Jag kanske har den tidningen någonstans. Jag har uppenbarligen mer prylar än ordning. Finns här:

https://archive.org/details/GeneralMagazineVol27i2/mode/2up

. Det känns som berättelsen och systemet slår 3ww varje dag i veckan, m

Tack för en fantastisk replay! Jag var nästan på väg att köpa 3ww, men nu får det bli detta istället. Air and Armor kanske på FrF?

Tack! Jag blir alltid nervös när folk går på mina synpunkter, det har hänt att jag tycker ett spel är roligare/mindre knöligt etc än andra. 3ww har sina poänger och det är onekligen roligt, men det är många märkliga designval - i mitt tycke. Du kan få låna GDW-utgåvan av 3ww av mig om du vill testa, men det bygger på att jag eller hustrun hinner upp till landet innan FF.

NATO gillar jag ju enligt ovan; A&A testar jag gärna. 

Jag tvingas avboka i höst igen, tyvärr.

Ajdå, jag som hade börjat fundera på om vi inte skulle testa Air and armor. Krya på dig (eller den fras som bedöms som lämplig i avsaknad av närmare information)!

Alltså, Air and Armor är det enda jag absolut vill spela. Har till och med köpt det och läst alla 148 sidor i regelboken.

Det låter som vi kanske kan styra upp något, men min regelläsning kan inte garanteras. Jag såg inte dig i schemat, när dyker du upp?

Mkt bra replay! Jag gjorde en på orginalet för många år sedan. Lite blekare spel, lite blekare text och mindre fokus på arbetarhjälten Andropov.

https://www.krigsspel.se/forum/index.php/topic,3178.0.html

Det hade jag glömt, trots att det bara var 12 år sedan... Vi körde samma scenario, men med väldigt annorlunda utfall. Förändringarna i system och skala blev ännu mer påtagliga nu när jag läste din rapport. Att ge NATO brigader istället för divisioner gör stor skillnad i förmågan att få ihop en linje, systemet med reserver gör också fronten mindre sårbar.

Tack för påminnelsen!

På själva Valborgsmässoafton, mitt i alla förberedelser för 1:a maj, så inser Andropov, efter tydlig lägesorientering av Zaitsev, att chansningen har misslyckats. Danmark kommer att falla inom ett par dagar, man har till och med lyckats lösgöra en polsk armé för insats i Tyskland, men det kommer inte att hjälpa. NATO:s flyg trycker ner offensiven väster om Weser och i sydöst så lyckas franska och amerikanska förband nedgöra två försvarande WP-divisioner och man åstadkommer ett genombrott. Det enda sättet att kanske stoppa dem är att utrymma det som tagits av den tjeckiska fronten, vilket i praktiken innebär att man ger upp offensiven.

På grund av den diplomatiska incidenten kring Carola så bedöms Finland som ett rimligare mellanled för förhandlingar. Man möts i Helsingfors och kommer överens om att NATO vunnit en substantiell seger. Man konstaterar också att 24 av 25 VP:s tagits av den norra frontens förband.



Dödhögen är avsevärd. Systemet gör att brickor plockas av kartan i en strid ström. Givet spelets utveckling så är det inte orimligt. Alla deltagande länder blev till slut av med brickor, även om vissa länder drabbades oerhört mycket hårdare än andra.



Det här är ett väldigt roligt spel. Jag skulle gissa att det numera är mitt favoritspel på skalan/temat. Jag saknar ett scenario för tactical surprise, men designer menar att det visade sig vara kört för WP. Han menar att överraskning eller uppbyggnad var det som gav WP en chans. Uppbyggnad är en helt annan situation. Alla brickor är inne från början (utom några US National guard) och gränsen är kraftigt befäst (varje ruta -2 odds, som en storstad). WP har 97 divisioner. Jag kommer vilja testa, men det blir antagligen en ww1-känsla.

I surprise-scenariot saknar jag den bekanta känslan av att sovjets Kat II-arméer kommer vältrande. Med 1 dag/turn förstår jag att det inte kan hända, men det känns som det är så det ska vara. Som referens kan sägas att när USA skulle skicka National guard till Desert Storm 91 så var det ett antal brigader som inte var redo att skeppas ens på D+90 dagar! Det är svårt att se hur sovjet skulle varit mycket bättre.

Men som sagt, roligt och klurigt spel. Några kanske vill ha mer detaljer kring flyget, för mig funkar det utmärkt. Reserver och disruptions via strikes öppnar upp för att spelaren får mycket kontroll över hur man lägger upp sina strider. Gillar man temat så tycker jag man borde testa spelet. Det känns som berättelsen och systemet slår 3ww varje dag i veckan, men tyvärr så får man bara centralfronten. Balkan vore ett väldigt roligt tillskott till systemet, bulgarer och turkar med gammal utrustning gör en ju lite glad ändå.

Sen så borde alla spel i världen (utom, möjligtvis, schack) ha random events. Men man får inte alltid som man vill.

Jag tvingas avboka i höst igen, tyvärr.

Ajdå, jag som hade börjat fundera på om vi inte skulle testa Air and armor. Krya på dig (eller den fras som bedöms som lämplig i avsaknad av närmare information)!

Turn 9 lyckas WP göra en framgruppering av flyg från de bakre regionerna och man uppnår paritet i luften. Detta möjliggör offensiva framgångar, framför allt i norr. NATO får in ett par franska inf-brigader, men sen är det slut. Varje brigad som från och med nu slås ut kommer inte att kunna  ersättas av reserver, tunnan är nu helt tom. Det är lite läskigt, allt är oersättligt.

WP anfaller sig ut ur Köpenhamnområdet samtidigt som Flensburg faller. Det danska försvaret är ansatt från flera håll och man har knappt några rörliga förband kvar. Här blir det en kamp mot klockan för att se om man kan hålla ut.

WP trycker sig också framåt vid alla de tre brohuvuden man har över Weser. NATO har inte kraft att motanfalla, allt går åt till att hålla linjen hjälpligt. Det är ett intressant race, WP knäcker motståndet i norr, NATO i söder. Vem blinkar först?

NATO:s flyg är lite av en besvikelse den här rundan. Jag tänker mig att den avancerade tekniken nu är förbrukad och att man får förlita sig på trötta F4:or med dumma bomber, lite WP-style.



I söder rullar den fransk-amerikanska offensiven vidare. Det är ännu inget genombrott, men WP måste falla bakåt både här och där för att inte bli kringrända.

Fransmännen börjar också ta förluster, men tjeckerna kommer behöva avbryta anfallen och gruppera förbanden defensivt för att hålla linjen. Den amerikanska pansardivisionen kommer sättas in offensivt under morgondagen, jobbigt nog har den flera tänkbara anfallsriktningar.



Jag är lite förvånad över flyget, det sker inget dramatiskt skifte till NATO:s favör. Det kanske är den största fördelen för WP med strat-surprise. Nu får NATO kanske 5-7 air points per turn, WP 4-6.

Turn 8. WP har nu förbrukat sina lager och börjar få försämrad logistik. Det är ingen direkt fara, men kan bli en faktor. Det känns som offensiven nått sin kulminationspunkt. Även om NATO är betänkligt tunna på sina ställen så är WP otroligt nedslitna.

De enda länder som inte fått lyfta av någon bricka från kartan är Frankrike och DDR. Systemet funkar så att fienden får avgöra vilken bricka som tar eventuella förluster. Då DDR så att säga sitter i samma korsett som de sovjetiska förbanden så går dom ofta oskadade ur striderna (det är viktigare att steplossa en 10-6-6 :a än en 6-5-5:a). Honecker menar att det beror på den eldgaffel av socialistisk övertygelse som varje soldat har som ryggrad. Vem vet.

De polska anfallen ger till slut resultat och den danska divisionen besegras vid Flensburg. Staden hålls nu av tyskt hemvärn och kommer att falla under morgondagen. Danskarna försöker i panik omgruppera, med polackerna har fler divisioner än danskarna hemvärnsbrigader. Det blir lite uppförsbacke. Kanske kan man göra ett nytt Masada av Himmelbjerg?

2GTA slår sig vidare västerut från brohuvudet och holländarna viker. Problemet är det finns ingen reserv... Fronten har i nuläget 10 eliminerade divisioner. Hade två av dem funnits kvar så hade det här kunnat bli ett avgörande genombrott, men så är nu inte fallet.

WG omgrupperar I:a kåren (en ad-hoc pz-division) för ett motanfall mot brohuvudet, men man ser till att under omgrupperingen skydda sig mot det fortsatt effektiva sovjetiska flyget.

WP skaffar också ett brohuvud mot britterna, men avsaknaden av reserver gör att det inte känns hotfullt. Om det bara kunde komma en Kat II-armé eller fem, då hade segern varit säkrad. Strategic surprise har sina för-och nackdelar.





I söder så är det nu skopor med grus i det sovjetiska maskineriet. POMCUS fyller på med en hel amerikansk pansardivision, som ska fylla på den fortfarande framryckande amerikanska offensiven. Den främsta brigaden är nu bara 20 kilometer från gränsen och där stöter man ihop med de östtyska reservisterna. Dessa hade antagligen blivit lovade någon skön flankbevakning i ett lugnt område, istället är dom det enda förbandet mellan en amerikansk operationell motattack och fosterlandet.

Kassel är i det närmaste inringat, men fokus kommer att hamna på annat under nästa turn.

Tjecker omgrupperar för en stöt mot München (längst till höger), kanske efter tips och information från Carola. Denna omprioritering öppnar upp för en fransk motstöt, som fullkomligt överrumplar och slår ut en tjeckisk mek-division. Plötsligt är hela den södra fronten i gungning. Får inte WP stopp på detta under nästföljande dag så kan det vara så att Andropov behöver dra i nödbromsen, det går inte att ha NATO-förband på pakt-territorium. 



Spelet är 14 turns, jag betvivlar utförligt att spelet kommer pågå så länge.

Den sjunde dagen så är fronten relativt statisk. NATO få in en hel del POMCUS-reserver och det är det som gör att försvararna kan hålla fronten trots nednötande förluster.

Flensburg är fortfarande omstritt och de polska förlusterna är avsevärda. Om staden faller så kan det gå fort in i Danmark, men än så länge står det still.

I norra delen av Weser (blå pil till vänster) så lyckas 2GTA, trots stora förluster, slå sig över med en hel mek-division. Holländarna har inte kraft att kasta dem tillbaka. Sovjetiska spaningsförband når in i Oldenburgs förorter innan dom stoppas av holländska reservister. Här kommer morgondagens strider dra till sig stora resurser (flyg etc) för båda sidor. Efter Oldenburg finns ingenting  innan Nederländerna.

En sista attack mot Bremen misslyckas, frontchefen avblåser fortsatta försök. En storstad hållen av tre infanteribrigader kräver enorma resurser för att tas, det är kringgång som gäller framöver.

Vid den högra pilen slår sig tankarmén framåt och slår ut flera belgiska brigader. Den tyska I:a kåren drar sig ur frontlinjen och byts av av den amerikanska III:e kåren, som bedöms som stridsberedd.

Den polsk-sovjetiska framstöten bedöms av NATO som potentiellt farligast, men någon strategisk reserv finns inte att tillgå. Jaja, det som inte dödar härdar. Det finns dock ganska mycket som dödar här i regionen.



Vid Fulda så lugnar det sig lite. En amerikansk brigad slås ut av den tjeckiska fronten, men en amerikansk motstöt slår ut en sliten sovjetisk mek-division. Fransmännen känns som den södra frontens ryggrad. De tjeckiska reservisterna kommer fram, men NATO-flyget har kluster-och napalmbombat långa rader av fordon under förflyttning, flera divisioner bedöms oförmögna till strid utan att ha sett fronten.

Den röda pilen visar det amerikanska motanfallet. I flera spel jag spelat på samma tema så är den riktningen en svaghet för WP. För att pressa mot jänkarna framför Frankfurt (och binda upp dessa) så behövs de sovjetiska kvalitetsförbanden i stöten rakt västerut. Centralfronten (tjeckerna) ligger lång österut. Mellan dem blir det ett glapp som ingen riktigt vill ta ansvar för - en utmärkt plats för en operationell motstöt! Hade NATO haft större reserver så är det här en plats att anfalla, antagligen måste WP dra fronttrupper från Frankfurt för att hålla det rurala DDR - utmynnandes i ett fyrfaldigt blä från den sovjetiska krigsteorin. 



Jag blir sugen på att spela designerns andra nyutkomna spel Air and Armor när jag spelar det här. Den regelboken är ännu längre, utan att spelet är särdeles svårt. 

Snygg bricka den där med en T2 på jvgs-vagn railmove ?

Det stämmer. Järnväg är en snabb men sårbar metod för förflyttning. Man håller sig helst i friendly airspace. Ett zon på fem rutor år båda hållen från frontlinjen är contested airspace, där ska man helst undvika strategiska förflyttningsmetoder. Det är ett abstrakt men välfungerande koncept.

På tisdagen den 26 får även offentliganställda lön, vilket innebär alla i hela Warszawapakten faktiskt. Carola blir ett diplomatiskt ärende för Palme att hantera och DDR lyckas mobilisera ytterligare fyra mekaniserade divisioner. Trots en viss brist på framåtanda hos de östtyska reservisterna så blir WP glada över att socialistiskt skolad ungdom kan bidra till de i väst förtryckta arbetarnas befrielse.

Kat II-förband från DDR, det är inte utan att man undrar över utrustningsnivån. Lastbilar och cykeltolkning?

Vid danska gränsen luftlandsatte helikoptrar polska jägare i ryggen på Flensburgs försvarare och man tillfogade dankarna svidande förluster. Staden håller än, men det börjar bli svårt att bita sig fast.

Hamburg faller till slut, frontchefen kan rapportera att läget i staden är lugnt och de sista försvararna förs efter kapitulation till omskolningsläger i Bulgarien. Ett  omfattande anfall mot Bremen stoppas av NATO-flyg och det känns som NATO här lyckats få ordning på försvaret. Om en dag eller två kommer förstås 2GTA från Hamburg och då kommer läget förändras igen.

Den polsk-sovjetiska pansararmén slår sig till slut över Wesers södra delar, formationen är relativt intakt och hotar nu Kassel norrifrån.

Den III:e amerikanska kåren tar ställning mellan tyskar och britter öster om Bielefeld, kåren har nu fyra brigader under sig.



I Fulda-Frankfurt sker någonting märkligt. Efter ytterligare en omgång anfall-motanfall så inser V:e kårens chef att han en (!) stridsberedd brigad kvar! Fransmän täcker upp bredvid tyskarna, och jänkarna får vänta in POMCUS-förband för att komma med i matchen igen. De två sovjetiska arméerna man slagits mot är i princip nere på halv styrka, så det är svårt att avgöra om det finns någon tydlig segrare i kampen. Områdets alla vägar är kantade med utslagna och brinnande fordon av alla sorter.

Den tjeckiska fronten är avvaktande, man väntar på reserver. Den amerikanska VII:e kåren gör flera anfall och pressar WP bakåt, men det saknar operationell betydelse.



Man ser DDR:s reserver komma. Divisionerna har stridsvärde som en NATO-brigad, men med två steps vardera så kommer dom behövas för att hålla terräng.

Måndagen den 25 april (löning, flera rubel in på kontot!) så lyckas WP stabilisera läget i luften. Man väljer också att sätta in sin sista FJ-division i ett försök att få ett stabilt brohuvud över Weser. USA flyger in personal till sina POMCUS-platser, man väljer att sätta in dem i norr. Den amerikanska III:e kåren aktiveras och har initialt mäktiga (trumvirvel) två brigader!

Det är stor dramatik i norra Västtyskland. Polackerna gasar ihjäl danskt hemvärn, men lyckas ändå inte ta Flensburg. Ättlingarna till de bevingade hussarerna imponerar inte på Preben och hans danska hemvärnspolare.

I Hamburg lyckas 2GTA äntligen trycka sig in i stadens östra delar, detta då de tyska pansargrenadjärernas ammo tog slut. Strider pågår i de västra delarna av staden, men det känns svårt för förvararna.

Längs Weser händer det massor, båda sidor koncentrerar sina resurser till slaget om flodövergångarna. Sovjeten släpper sin FJ-division på flodens västra sida. En tredjedel försvinner till NATO:s flyg och luftvärn. Hm. Två regementen landar. Ett regemente går åt i ett misslyckat anfall mot staden Oldenburg och den återstående tredjedelen utplånas då en holländsk reservdivision anfaller. Hela divisionen är slagen i spillror till kvällen och det finns ingen övergång att tala om. Zaitsev får något mörkt i blicken när rapporterna strömmar in, det var egentligen den enda reserven av värde han hade. Nu är allt upp till frontcheferna att göra vad de kan med det de har.

Bremerhaven tas av sovjetiska pansarförband och man kan nu "köpa" torsk och strömming från lokala fiskhandlare. Lite längre ner längs floden tillfogas WG kraftiga förluster (2 brigader nedgörs), men det brohuvud över floden WP etablerar kastas tillbaka av brittiska reservister. Trots att WP mitt på dagen hade två brohuvuden av divisionsstorlek så har NATO på kvällen återtagit flodlinjen. 



I söder så fortsätter jänkarna och WP att puckla på varandra. Frontlinjen rör sig rätt blygsamt, men förlusterna på båda sidor är avsevärda. Dom är som trötta boxare som hänger på varandra, men ingen vill ge upp. Det anfalls och motanfalls hela tiden.

Ingen vågar ge sig på belgarna, som nu även fört fram sina sista reserver.

Den tjeckiska fronten stannar upp en aning. Även här så tillfogas fienden förluster, men ett koordinerat motanfall med kraftig flygunderstöd splittrar den starkaste sovjetiska divisionen och frontchefen måste vänta in tjeckiska reserver för att återuppta offensiven.



Något jag gillar är att alla nationer är viktiga. Såklart är vissa starkare än andra, men till exempel Holland och Belgien har gjort oerhört viktiga insatser. Det skulle inte gått att ta bort en nation från endera sidan och ändå få ett spännande spel. Jänkarnas brigader är inte märkbart bättre än andras, men deras HQ-support och helikoptrar gör dem till mer kapabla anfallare. Det känns helt rätt.

 

Men Eurovision då? Skulle gå i München turn 3!

Carola var på plats. Det saknades deltagare, ljudtekniker och annan logistik. Flygsirenen vann. Carola tackade Ulf Ekman och försöker nu lifta norrut, men framåt Hannover så pratas det ett språk som inte påminner om Carolas högstadietyska. 

På söndagen hedrar man inte guds vilodag, istället krigar man vidare. Under dagen så utvecklas det som nog är NATO:s största kris i spelet. Ingen sida har övertaget i luften än, men så här på krigets fjärde dag så har de flesta flyktingarna lämnat förbundsrepubliken, så NATO har nu full tillgång till vägnätet. Det underlättar lite för de fåtaliga förstärkningar som kommer in från alliansens västra delar.

Det är stor dramatik längs hela fronten. I norr så lyckas polska mek-förband slå sig fram till Flensburg, den sista tyska staden innan Danmark. Man möter tyskt hemvärn och danska mek-förband. Polackerna tar förluster men tar terräng. NATO-flyg straffar den polska tank-divisionens utdragna vägkolonner och tillfogar dem stora förluster.

2GTA misslyckas igen med att ta sig in i Hamburg. Som salt i såren tar man stora förluster till tyska F4:or och Alpha Jets. Arméchefen får sparken och den nya chefen utlovar framgång under nästa anfall.

Söder om Hamburg går allt snett för NATO. Två holländska brigader nedgörs och två tyska brigader inringas. Dom lyckas slå sig ut, men försvaret framför Bremen är i höggradig oordning. NATO-flyget gör allt dom kan för att stoppa 20G, men en tank-division når floden Weser under kvällen. Här är läget oerhört allvarligt.

Britterna tvingas också uppge staden Hannover, den första storstaden som faller. Försvaret längs Weser känns som en cirkus, tyskt hemvärn, spridda holländare och slitna britter. Ladorna börjar bli tomma här på den nordtyska slätten.



I söder växlar krigslyckan. Belgarna håller Kassel igen, vilket börjar irritera frontchefen. USA pressar tillbaka en tank-division, men 8G samarbetar snyggt med helikopterburna trupper, slår en amerikansk brigad och pressar östtyska T-55:or till en by omkring 25 kilometer från Frankfurt. I sista stund kommer en fransk pansardivision och blockerar vägen. Staberna i Frankfurt kan sluta elda upp dokument och istället tacka för hjälpen. Kul att jänkare räddas av fransmän, det är ett svårt slag för deras självbild.

De sovjetiska och tjeckiska förbanden lyckas med flera anfall och tar mycket terräng. Återigen är det fransmännen som lyckas staga upp fronten, men här ser det faktiskt ut som WP har möjlighet till fortsatta framgångar. Den täta terrängen gör också att NATO:s flyg har svårt att vara lika effektivt som i norr. 




Nu när klockan går och WP närmar sig supplyproblem samtidigt som man börjar nå verklig framgång så är det dags att sätta in den återstående FJ-divisionen. Dessutom får man in lite reservister från DDR och Tjeckoslovakien nästa turn. Båda sidor känner av en viss desperation. 

 

På lördagskvällen (turn 3) dricker man i sovjetstaben traditionsenligt, liksom alla andra dagar, vodka. NATO har nu hunnit anpassa sina baser lite bättre så kem-insatserna får sämre effekt. Man har i det närmaste paritet i antal flygföretag, en utveckling som serierökande stabsofficerare i GSFG ogillar å det utförligaste.

Det blev en spelmässigt rolig turn, under WP:s runda så tänkte jag att nu är det kört för NATO och sedan vice versa under NATO:s runda. Förlusterna fortsätter att vara enorma på båda sidor. Eftersom det är en variant av Strategic surprise-scenariot så har man knappt några förstärkningar att tala om. NATO har fortfarande en tyska territorialförband och amerikanska POMCUS-trupper att vänta in, WP väntar på DDR:s Kat II-förband (det är heta hunkar vill jag lova).

I norr flåsar sig polackerna in i Kiel och 2GTA vänder sig mot Hamburg. Staden håller trots tunga strider, det blir förluster på båda sidor. De sovjetiska mek-förbanden har svårt att skydda sig från NATO:s flyg bland äppelträd och åkrar i norra Tyskland.

Söder om Hamburg nedgörs den amerikanska brigaden, men ett holländskt anfall stabiliserar linjen (grön pil). Britterna nöts ner under konstant tryck och Hannover hålls nu bara av en FJ-brigad. Britterna ligger på under 50% av ursprunglig styrka - dag 3! Stiff upper lip anbefalls. Maggie skriker att some call them outnumbered and overwhelmed, I call them lazy.

Den samlade polska Tank-armén driver en tysk brigad på flykten (där fick ni för 1939).



Vid Fulda är amerikanerna fortsatt hårda. Tyskarna tar förluster, men sedan blir US V:th C irriterade och kembombar WP-förband. Dessa hamnar i oordning och en tysk-amerikansk attack slår ut en sliten sovjetisk division (grön pil). Det är roligt att NATO faktiskt kan anfalla. Deras pansarbrigader har bra eldkraft, kombinerat med flyg och helikoptrar så kan det bli lite tryck. Jag noterar också att flyg och art-strikes lika ofta används för att hindra reserver att nå stridsområdet som direkt i själva striderna. Det är en intressant mekanik (disrupted får inte reagera).

Den tjeckiska fronten trycker sig framåt, mest på numerär. Man byter förluster, men kavalleriet ( i form av fransmän) kommer nog stabilisera läget innan de stora urbana områdena hotas.



WP har en FJ-division kvar, deras enda strategiska resurs egentligen. Den måste sättas in innan NATO tar över himlen helt, men jag vet inte var den gör störst nytta. Det känns som norr är rimligast, men det är inte givet.