Forumnyheter:
SMF - Just uppdaterat!
Senaste inlägg
#1
Andra världskriget / SV: Replay av SPIs Operation T...
Senaste inlägg av Fredrik H - 19 juli 2026 kl. 23:21:52Det här finns tydligen i nytryck. Jag förstår inte riktigt varför man väljer att börja så sent på hösten, det skulle varit rimligare att starta när offensiven faktiskt startade, där missade DG en möjlighet (skräll, någon gång ska vara den första 
) tycker jag. Även om jag inte gillar när nytryck mest bara har namnet kvar så kunde man här ha både oktober-starten och SPI-starten. Jag kommer att läsa med intresse i vanlig ordning, jag har faktiskt tittat på nyutgåvan flera gånger.
) tycker jag. Även om jag inte gillar när nytryck mest bara har namnet kvar så kunde man här ha både oktober-starten och SPI-starten. Jag kommer att läsa med intresse i vanlig ordning, jag har faktiskt tittat på nyutgåvan flera gånger. #2
Andra världskriget / SV: Replay av SPIs Operation T...
Senaste inlägg av Strv102r - 19 juli 2026 kl. 22:10:13
Dukat för fälttågsscenariot. 18 år sen sist!
#3
Andra världskriget / SV: SV: Replay av GMTs Typhoon
Senaste inlägg av Strv102r - 19 juli 2026 kl. 21:33:51Hur ser "dödhögarna" ut då?
Den tyska visar två helt utslagna infdiv och att 9 pansardiv är illa ute. Väldigt många pansar och motoriserade div har tappat spaningsbataljonen som effektivt spelkort helt, vilket antyder att resten av div är kraftigt reducerad också. SS R är extra illa ute med två av tre skytteregementen utdragna för reorganisation. I 4 och 2 armén är dessutom infdiv väl i genomsnitt nere på 50% stridsvärde, medan 9 armén har 100% på de flesta fortfarande. Som synes finns många stormkanonbataljoner, pansarvärnsbataljoner och luftvärnsbataljoner inte kvar som spelkort, utan det som är kvar har väl absorberats av det divisionsförband de senast understödde. Eller så har de dragits ur för reorganisation.
Rysk dödhög är givetvis mycket mer omfattande. Mängder av förband har upphört vara spelbara kort och har drgaits ur för kommande reorg, eller värre, förintats. Och sanningen är mycket värre då mängder av förband har recyklats flera gånger genom replacements.
Och hur slutade det då enligt avdömningsmallen. Tactical German Victory. Jo, i den bemärkelsen att man har ett bättre läge än tyskarna hade historiskt så är det väl sant. Men få tyskar ser det nog som en seger.
Åter anser jag och motspelaren att det är ett klockrent system som ger oss allt vi begär, och lite till.
Den tyska visar två helt utslagna infdiv och att 9 pansardiv är illa ute. Väldigt många pansar och motoriserade div har tappat spaningsbataljonen som effektivt spelkort helt, vilket antyder att resten av div är kraftigt reducerad också. SS R är extra illa ute med två av tre skytteregementen utdragna för reorganisation. I 4 och 2 armén är dessutom infdiv väl i genomsnitt nere på 50% stridsvärde, medan 9 armén har 100% på de flesta fortfarande. Som synes finns många stormkanonbataljoner, pansarvärnsbataljoner och luftvärnsbataljoner inte kvar som spelkort, utan det som är kvar har väl absorberats av det divisionsförband de senast understödde. Eller så har de dragits ur för reorganisation.
Rysk dödhög är givetvis mycket mer omfattande. Mängder av förband har upphört vara spelbara kort och har drgaits ur för kommande reorg, eller värre, förintats. Och sanningen är mycket värre då mängder av förband har recyklats flera gånger genom replacements.
Och hur slutade det då enligt avdömningsmallen. Tactical German Victory. Jo, i den bemärkelsen att man har ett bättre läge än tyskarna hade historiskt så är det väl sant. Men få tyskar ser det nog som en seger.
Åter anser jag och motspelaren att det är ett klockrent system som ger oss allt vi begär, och lite till.
#4
Andra världskriget / SV: Replay av GMTs The Hunters
Senaste inlägg av Strv102r - 19 juli 2026 kl. 10:57:48Mars 1943. Nu är det tufft att undgå upptäckt efter anfall, och ännu tuffare att slinka undan. Sannolikheten att komma hem igen minskar radikalt med de allierades bättre sonarer och radar samt beväpning, taktik och erfarenhet.
Men U-50 går ändå västerut mot den amerikanska kusten igen. Biscayabukten passeras utan problem, men när man närmar sig patrullområdet upptäcks ett ubåtsjaktflygplan. Dock i tid och U-50 hinner dyka.
Under patrullen påträffas två eskorterade fartyg. Bara två, båda mindre fraktfartyg, med en egen eskort. Något viktigt i lasten? Det är dagsljus och U-50 anfaller i u-läge på långt håll. En G7a och en G7e på vardera målet. Bara en torped träffar det lite större av de två fartygen, och detta skadas bara. Trots att U-50 anföll på långt avstånd upptäcks man och den efterföljande sjunkbombningen ger tre träffar. Chefen själv skada, U-50 börjar ta in vatten och dykrodren skadas. Trots att U-50 går ner på stort djup, och tar skrovskada, så undkommer man inte. Ytterligare en träff. Dubbel besättningsskada. Läkaren och maskinisten skadas, den senare svårt. Men nu lyckas U-50 glida undan.
U-50 förföljer, och påträffar snart det skadade fartyget som övergivits av de andra. Var det viktiga i lasten på det andra fartyget? Fartyget, Zurichmoor (4500 ton) sänks med däckskanonen.
At 00.24 hours on 23 May 1942 the unescorted Zurichmoor (Master Herbert Dixon Hodgson) was hit by two torpedoes from U-432 and sank by the bow within 90 seconds about 400 miles east of Philadelphia. The master, 38 crew members and six gunners were lost.
Resten av patrulleringen är resultatlös, så U-50 vänder hemåt med bara ett sänkt fartyg. Men på vägen hem, i östra Atlanten, kontaktas man av ett långdistansspaningsplan ur Luftwaffe som har hittat ett oeskorterat ensamt fartyg. U-50 lyckas också hitta fartyget, Jose de Larinaga (5300 ton) i mörker. Fyra torpeder avlossas i ytläge på kort håll och alla träffar, men en är en blindgångare. Det räcker och blir över.
At 05.15 hours on 7 Sep 1940 the José de Larrinaga (Master Arthur Townshend Gass) in convoy SC-2 was hit by a stern torpedo from U-47 northwest of Rockall. The ship broke in two and sank after eleven minutes. The master, 38 crew members and one gunner were lost.
U-50 fortsätter hemåt men i Biscayabukten upptäcks man åter av ett ubåtsjaktflygplan som i det inledande anfallet drar in en träff. Mer vattenintag.
U-50 lyckas skada flygplanet med sin lv-pjäs, men det genomför ändå en andra attack som ger 3 träff; dieselmotor 1 skadas och två gånger vattenintag. Sedan försvinner flygplanet.
U-50 tar sig till Brest ännu en gång!
Nästa patrull skulle ske i juli 1943 pga reptid. Kampanjen i spelet slutar i juni 1943. U-50 chef är fregattenkapitän med nästan lika många sänkta ton som Otto Kretchmer, det största tyska U-båtsässet, om än med väsentligt färre sänkta skepp. Detta innebär att chefen är en propagandatillgång av ovärderliga mått och får en ny befattning som chef för en ubåtsflottilj, eller som chef för en ubåtsskola, och sitter (hyfsat) tryggt på landbacken resten av kriget. Med över 260 000 sänkta ton är det en decisive victory i speltermer. Och chefen U-50 överlever kriget!
Men U-50 går ändå västerut mot den amerikanska kusten igen. Biscayabukten passeras utan problem, men när man närmar sig patrullområdet upptäcks ett ubåtsjaktflygplan. Dock i tid och U-50 hinner dyka.
Under patrullen påträffas två eskorterade fartyg. Bara två, båda mindre fraktfartyg, med en egen eskort. Något viktigt i lasten? Det är dagsljus och U-50 anfaller i u-läge på långt håll. En G7a och en G7e på vardera målet. Bara en torped träffar det lite större av de två fartygen, och detta skadas bara. Trots att U-50 anföll på långt avstånd upptäcks man och den efterföljande sjunkbombningen ger tre träffar. Chefen själv skada, U-50 börjar ta in vatten och dykrodren skadas. Trots att U-50 går ner på stort djup, och tar skrovskada, så undkommer man inte. Ytterligare en träff. Dubbel besättningsskada. Läkaren och maskinisten skadas, den senare svårt. Men nu lyckas U-50 glida undan.
U-50 förföljer, och påträffar snart det skadade fartyget som övergivits av de andra. Var det viktiga i lasten på det andra fartyget? Fartyget, Zurichmoor (4500 ton) sänks med däckskanonen.
At 00.24 hours on 23 May 1942 the unescorted Zurichmoor (Master Herbert Dixon Hodgson) was hit by two torpedoes from U-432 and sank by the bow within 90 seconds about 400 miles east of Philadelphia. The master, 38 crew members and six gunners were lost.
Resten av patrulleringen är resultatlös, så U-50 vänder hemåt med bara ett sänkt fartyg. Men på vägen hem, i östra Atlanten, kontaktas man av ett långdistansspaningsplan ur Luftwaffe som har hittat ett oeskorterat ensamt fartyg. U-50 lyckas också hitta fartyget, Jose de Larinaga (5300 ton) i mörker. Fyra torpeder avlossas i ytläge på kort håll och alla träffar, men en är en blindgångare. Det räcker och blir över.
At 05.15 hours on 7 Sep 1940 the José de Larrinaga (Master Arthur Townshend Gass) in convoy SC-2 was hit by a stern torpedo from U-47 northwest of Rockall. The ship broke in two and sank after eleven minutes. The master, 38 crew members and one gunner were lost.
U-50 fortsätter hemåt men i Biscayabukten upptäcks man åter av ett ubåtsjaktflygplan som i det inledande anfallet drar in en träff. Mer vattenintag.
U-50 lyckas skada flygplanet med sin lv-pjäs, men det genomför ändå en andra attack som ger 3 träff; dieselmotor 1 skadas och två gånger vattenintag. Sedan försvinner flygplanet.
U-50 tar sig till Brest ännu en gång!
Nästa patrull skulle ske i juli 1943 pga reptid. Kampanjen i spelet slutar i juni 1943. U-50 chef är fregattenkapitän med nästan lika många sänkta ton som Otto Kretchmer, det största tyska U-båtsässet, om än med väsentligt färre sänkta skepp. Detta innebär att chefen är en propagandatillgång av ovärderliga mått och får en ny befattning som chef för en ubåtsflottilj, eller som chef för en ubåtsskola, och sitter (hyfsat) tryggt på landbacken resten av kriget. Med över 260 000 sänkta ton är det en decisive victory i speltermer. Och chefen U-50 överlever kriget!
#5
Nyheter & feedback / SV: Högtidsdagar på foumet
Senaste inlägg av Rydfalk - 18 juli 2026 kl. 23:13:04Vi träffades idag över ett parti Imperial Elegy för att högtidlighålla freden i Örebro!
Man brukar säga att en gång är ingen gång, två en vana och tre en tradition! Därmed ser vi fram emot att en ny tradition skapats den 18 juli 2028!
Man brukar säga att en gång är ingen gång, två en vana och tre en tradition! Därmed ser vi fram emot att en ny tradition skapats den 18 juli 2028!
#6
Andra världskriget / SV: Replay av GMTs The Hunters
Senaste inlägg av Strv102r - 18 juli 2026 kl. 21:17:25Nästa försök blir en patrull på Atlanten i december 1942 som en del av vargflocken "Panther" med 34 ubåtar.
U-50 tar sig ut till patrullområdet utan förvecklingar.
Väl på plats träffas snart en konvoj på i mörker. Eskorten är upptagen med andra ubåtar och U-50 har tre mindre fraktfartyg och ett tankfartyg i närheten. U-50 anfaller i ytläge, men stannar på medellångt avstånd. Tre G7a avlossas (även aktertuben används) och även två G7e. Bara två G7a träffar, båda tankfartyget Anadara som sänks.
At 21.53 hours on 30 Aug 1940, the Anadara in convoy OB-205 was torpedoed and damaged by U-59 (Matz) . The ship was en route from Liverpool to Corpus Christi in ballast. There were no casualties. The tanker was towed to the Clyde by HMS Schelde (W 156), later to Falmouth where she was repaired and returned to service in May 1941.
At 09.50 hours on 24 Feb 1942, U-558 (Krech) fired three torpedoes at convoy ONS-67 east of Halifax and observed three hits. Two ships stopped, the third continued on. The description of the target and the extremely large hole in the tanker´s side make it certain that not only the first torpedo but the third one too hit the Anadara. The second torpedo may have been aimed at the Empire Celt, which continued on her way, but the ship which was sighted with engines stopped was, according to the position given, the Eidanger. In the morning, U-587 attempted to finish off a tanker behind convoy with a torpedo and gunfire, leaving it in sinking condition. The description of the target confirms that it was the Anadara.
The master, 53 crew members and eight gunners from the Anadara (Master William Thomas Walmsley) were lost.
U-50 lyckas förbli oupptäckt men tappar kontakten med konvojen.
Under den fortsatta patrulleringen påträffas ännu en konvoj. Denna gång i dagsljus. Även denna gång är eskorten upptagen med andra ubåtar. U-50 anfaller på medellångt avstånd i u-läge.
U-50 har två större och två mindre fraktfartyg att väja på. 1 G7a och en G7e avlossas mot vardera av de större fartygen. Alla träffar, men båda G7e är blindgångare vilket är väldigt oturligt så här sent i kriget. men tursamt nog är båda träffarna väldigt bra, så båda målen går till botten.
At 04.04 hours on 7 Sep 1940 the Neptunian (Master Alexander Thomas Campbell) in convoy SC-2 was hit by one torpedo from U-47 northwest of Rockall and sank capsizing after seven minutes. The ship had been missed by one torpedo at 03.36 and 03.45 hours. The master, 34 crew members and one gunner were lost.
On 8 Sep 1939 the unescorted Kennebec was stopped by U-34 with two shots across her bow about 70 miles west by south of the Scilly Isles. After the crew abandoned ship in lifeboats, the tanker was hit by a coup de grâce at 18.13 hours and broke in two. The next day, parts of the wreck were sunk by gunfire by the HMS Verity (D 63) (LtCdr A.R.M. Black). The 22 crew members were picked up by the Breedijk and landed at Milford Haven on 10 September.
U-50 slinker undan genom att gå ner på stort djup och tar skrovskada, men tappar kontakten med konvojen. Dags att vända hem. När man passerar Biscayabukten upptäcks ett ubåtsjaktflygplan i god tid och U-50 dyker. Därefter tar man sig hem säkert.
U-50 tar sig ut till patrullområdet utan förvecklingar.
Väl på plats träffas snart en konvoj på i mörker. Eskorten är upptagen med andra ubåtar och U-50 har tre mindre fraktfartyg och ett tankfartyg i närheten. U-50 anfaller i ytläge, men stannar på medellångt avstånd. Tre G7a avlossas (även aktertuben används) och även två G7e. Bara två G7a träffar, båda tankfartyget Anadara som sänks.
At 21.53 hours on 30 Aug 1940, the Anadara in convoy OB-205 was torpedoed and damaged by U-59 (Matz) . The ship was en route from Liverpool to Corpus Christi in ballast. There were no casualties. The tanker was towed to the Clyde by HMS Schelde (W 156), later to Falmouth where she was repaired and returned to service in May 1941.
At 09.50 hours on 24 Feb 1942, U-558 (Krech) fired three torpedoes at convoy ONS-67 east of Halifax and observed three hits. Two ships stopped, the third continued on. The description of the target and the extremely large hole in the tanker´s side make it certain that not only the first torpedo but the third one too hit the Anadara. The second torpedo may have been aimed at the Empire Celt, which continued on her way, but the ship which was sighted with engines stopped was, according to the position given, the Eidanger. In the morning, U-587 attempted to finish off a tanker behind convoy with a torpedo and gunfire, leaving it in sinking condition. The description of the target confirms that it was the Anadara.
The master, 53 crew members and eight gunners from the Anadara (Master William Thomas Walmsley) were lost.
U-50 lyckas förbli oupptäckt men tappar kontakten med konvojen.
Under den fortsatta patrulleringen påträffas ännu en konvoj. Denna gång i dagsljus. Även denna gång är eskorten upptagen med andra ubåtar. U-50 anfaller på medellångt avstånd i u-läge.
U-50 har två större och två mindre fraktfartyg att väja på. 1 G7a och en G7e avlossas mot vardera av de större fartygen. Alla träffar, men båda G7e är blindgångare vilket är väldigt oturligt så här sent i kriget. men tursamt nog är båda träffarna väldigt bra, så båda målen går till botten.
At 04.04 hours on 7 Sep 1940 the Neptunian (Master Alexander Thomas Campbell) in convoy SC-2 was hit by one torpedo from U-47 northwest of Rockall and sank capsizing after seven minutes. The ship had been missed by one torpedo at 03.36 and 03.45 hours. The master, 34 crew members and one gunner were lost.
On 8 Sep 1939 the unescorted Kennebec was stopped by U-34 with two shots across her bow about 70 miles west by south of the Scilly Isles. After the crew abandoned ship in lifeboats, the tanker was hit by a coup de grâce at 18.13 hours and broke in two. The next day, parts of the wreck were sunk by gunfire by the HMS Verity (D 63) (LtCdr A.R.M. Black). The 22 crew members were picked up by the Breedijk and landed at Milford Haven on 10 September.
U-50 slinker undan genom att gå ner på stort djup och tar skrovskada, men tappar kontakten med konvojen. Dags att vända hem. När man passerar Biscayabukten upptäcks ett ubåtsjaktflygplan i god tid och U-50 dyker. Därefter tar man sig hem säkert.
#7
Andra världskriget / SV: Replay av GMTs The Hunters
Senaste inlägg av Strv102r - 18 juli 2026 kl. 17:50:09September 1942 stävar U-50 genom Biscayabukten igen på väg mot den nordamerikanska östkusten. Ett ubåtsjaktflygplan dyker upp som inte upptäcks i tid.
.jpg)
U-50 träffas katastrofalt och sjunker med hela besättningen.
Eller? Vänta Lite! U-50 har ju en Hals und Beinbruchbricka sedan en random event som medger omslag av ett tärningskast! Dags att använda den! Det blir inget bra slag, men inte katastrofalt än. 4 träffar...
Utfallet blir vattenintag, ett antal ur manskapet stupar och läkaren skadas allvarligt. Däckskanonen slås ut och dykrodren skadas, vilket inte är optimalt. U-50 lyckas skjuta ner flygplanet, så man slipper ännu ett anfall, men chefen beslutar sig för att återgå till basen. En fiaskoartad patrull.
U-50 träffas katastrofalt och sjunker med hela besättningen.
Eller? Vänta Lite! U-50 har ju en Hals und Beinbruchbricka sedan en random event som medger omslag av ett tärningskast! Dags att använda den! Det blir inget bra slag, men inte katastrofalt än. 4 träffar...
Utfallet blir vattenintag, ett antal ur manskapet stupar och läkaren skadas allvarligt. Däckskanonen slås ut och dykrodren skadas, vilket inte är optimalt. U-50 lyckas skjuta ner flygplanet, så man slipper ännu ett anfall, men chefen beslutar sig för att återgå till basen. En fiaskoartad patrull.
#8
Andra världskriget / SV: SV: Replay av GMTs Typhoon
Senaste inlägg av Strv102r - 18 juli 2026 kl. 17:39:42Julafton 1941. Spelets sista GT är över. Slutläget är som följer:
Kursk-Orel riktningen, 2 arméns område. Ryssarna har grupperat fram men har nog i stort tappat anfallskraften. Man tillfogar 262 infdiv i norr förluster som är kännbara, men flera egna divisioner tappar också anfallskraften. Med 17 pansardiv som reserv utanför Orel och två fristående motoriserade SS regementen känns det som om 2 armén nog kan hantera de som ryssarna kan åstadkomma med nuvarande resurser. Om det tillförs med inför de stora januarioffensiverna kan läget bli annat. Det är okså osannolikt att2 armén kan återta Kursk utan att dra ner så mycket från Orelriktningen, som 17 pansar, att det då uppstår möjligheter för ryssen där.
2 pansargruppens område. Tula riktningen. 16 motoriserade och 3 pansar går till motanfall mot 49 arméns norra flank vilket effektivt gör att dennas rörelse mot vägen Orel -Kursk avstannar. 28 och 4 shock arméerna fortsätter med sina ursinniga lågoddsanfall som med lite tur hade kunnat riva upp det tyska försvaret sydost om Tula. Turen har dock varit total frånvarande, och fortsätter vara så. Tysken beöver inte end sätta in 11 pansardiv som står i reserv bakom linjen. 5 armén anfaller väster om Tula och slår ännu ett av SS R svaga regementen och är åter över vattendraget. 4 tyska armén södra delar fortsätter slå de inringade resterna av 30 sovjetiska armén, och nu återstår bara ett motståndsområde. Sedan kan GD och 10 motoriserade återlämmnas till 2 pansargruppen för att med den synnerligen svaga 9 pansardiv slå tillbaka 5 sovjetiska arméns anfall väster Tula, och/eller förstärka försvaret sydost om Tula. Att Tula tagits är ju bättre än det historiska utfallet, och det hållits (hittills i alla fall) medger ju att en våroffensiv mot Moskva från söder längs vägarna är en möjlighet. Att ta tillbaka Tula och tvinga 2 pansargruppen mot sydväst torde vara en prioritering för januarioffensiverna. Vilket går ut över andra saker som historiskt gjordes.
Norra delen av 4 arméns område och 3 pansarguppens område. 4 arméns norra delar tvingas bakåt när 20 sovjetiska armén anfaller och tar ett skogsbevuxet höjdområde. Tyskarna drar sig tillbaka för att medge för 3 pansargruppen att täta sin utsträckta gruppering där 20 pansardiv åter tvingas mot sydväst av 16 sovjetiska armén. Uppe i norr vid motorvägen till Moskva hejdar ett franskt frivilligregemente som är norra grannen till 20 pansardiv mest norra delar något oväntat en stöt av 16 armén.
4 pansargruppen står fast mot 1 shockarmén och 19 armén. Det kostar mycket av 5 pansardiv stridsvagnar, men ryssarna kan inte hålla på så här länge till. För 9 arméns delar som försvarar Rzhev är det just nu lugnt.
Och i 9 arméns mer västra område håller den utsatta 110 infdiv stånd ännu två dygn med stöd av en motoriserad ingbat. 110 är nu nästan slut. Och det finns inga direkta reserver. Det är inte osannolikt att ryssarna kommer fram här och tränger söderut under januari. Det skulle kunna innebär ett läge som liknar det historiska under våren där den tyska grupperingen liknade en utbuktning norrut med sin norra begränsning strax norr om Rzhev, vilket ledde till operation Mars sent 1942 som skulle skära av ficka genom offensiver fån både väst och öst (spel som GD42 och Red God of War avhandlar ju det).
Borta i nordost backar 16 armén. Här har den (för?) tidiga sovjetiska offensiven tryckt tyskarna västerut förbi Demyansk vilket gjort att de historiska januari offensiverna inte kommer få ett historiskt förlopp med den stora inringningen av två tyska kårer med sex divisioner runt Demyansk. Kanske Staraya Russa blir deras med direkta mål?
Kursk-Orel riktningen, 2 arméns område. Ryssarna har grupperat fram men har nog i stort tappat anfallskraften. Man tillfogar 262 infdiv i norr förluster som är kännbara, men flera egna divisioner tappar också anfallskraften. Med 17 pansardiv som reserv utanför Orel och två fristående motoriserade SS regementen känns det som om 2 armén nog kan hantera de som ryssarna kan åstadkomma med nuvarande resurser. Om det tillförs med inför de stora januarioffensiverna kan läget bli annat. Det är okså osannolikt att2 armén kan återta Kursk utan att dra ner så mycket från Orelriktningen, som 17 pansar, att det då uppstår möjligheter för ryssen där.
2 pansargruppens område. Tula riktningen. 16 motoriserade och 3 pansar går till motanfall mot 49 arméns norra flank vilket effektivt gör att dennas rörelse mot vägen Orel -Kursk avstannar. 28 och 4 shock arméerna fortsätter med sina ursinniga lågoddsanfall som med lite tur hade kunnat riva upp det tyska försvaret sydost om Tula. Turen har dock varit total frånvarande, och fortsätter vara så. Tysken beöver inte end sätta in 11 pansardiv som står i reserv bakom linjen. 5 armén anfaller väster om Tula och slår ännu ett av SS R svaga regementen och är åter över vattendraget. 4 tyska armén södra delar fortsätter slå de inringade resterna av 30 sovjetiska armén, och nu återstår bara ett motståndsområde. Sedan kan GD och 10 motoriserade återlämmnas till 2 pansargruppen för att med den synnerligen svaga 9 pansardiv slå tillbaka 5 sovjetiska arméns anfall väster Tula, och/eller förstärka försvaret sydost om Tula. Att Tula tagits är ju bättre än det historiska utfallet, och det hållits (hittills i alla fall) medger ju att en våroffensiv mot Moskva från söder längs vägarna är en möjlighet. Att ta tillbaka Tula och tvinga 2 pansargruppen mot sydväst torde vara en prioritering för januarioffensiverna. Vilket går ut över andra saker som historiskt gjordes.
Norra delen av 4 arméns område och 3 pansarguppens område. 4 arméns norra delar tvingas bakåt när 20 sovjetiska armén anfaller och tar ett skogsbevuxet höjdområde. Tyskarna drar sig tillbaka för att medge för 3 pansargruppen att täta sin utsträckta gruppering där 20 pansardiv åter tvingas mot sydväst av 16 sovjetiska armén. Uppe i norr vid motorvägen till Moskva hejdar ett franskt frivilligregemente som är norra grannen till 20 pansardiv mest norra delar något oväntat en stöt av 16 armén.
4 pansargruppen står fast mot 1 shockarmén och 19 armén. Det kostar mycket av 5 pansardiv stridsvagnar, men ryssarna kan inte hålla på så här länge till. För 9 arméns delar som försvarar Rzhev är det just nu lugnt.
Och i 9 arméns mer västra område håller den utsatta 110 infdiv stånd ännu två dygn med stöd av en motoriserad ingbat. 110 är nu nästan slut. Och det finns inga direkta reserver. Det är inte osannolikt att ryssarna kommer fram här och tränger söderut under januari. Det skulle kunna innebär ett läge som liknar det historiska under våren där den tyska grupperingen liknade en utbuktning norrut med sin norra begränsning strax norr om Rzhev, vilket ledde till operation Mars sent 1942 som skulle skära av ficka genom offensiver fån både väst och öst (spel som GD42 och Red God of War avhandlar ju det).
Borta i nordost backar 16 armén. Här har den (för?) tidiga sovjetiska offensiven tryckt tyskarna västerut förbi Demyansk vilket gjort att de historiska januari offensiverna inte kommer få ett historiskt förlopp med den stora inringningen av två tyska kårer med sex divisioner runt Demyansk. Kanske Staraya Russa blir deras med direkta mål?
#9
#10
Hämtade ut Fallschirmjaeger igår!
Känns som ett väldigt lyxigt paket med svart insida i lådan. Tror aldrig jag sett det tidigare!
Känns som ett väldigt lyxigt paket med svart insida i lådan. Tror aldrig jag sett det tidigare!