[Fredrik H]

Jag spelade det här på nittiotalet. Jag vill minnas att det kändes...trångt. Hur mycket folk som helst överallt. Vid det i princip samtida Poltava hade väl svenskarna knappt en femtedel av valfri armé på plats här.

[Strv102r]

Ja, manöverutrymmet är ju lite begränsat. Det är väl ett gott betyg till Villars att han tvingade de anglo-allierade till frontalanfall mot befäst trupp.

[Strv102r]

Holländarna rättar sina led och ansätter anfallet mot nästa franska förpostlinje ute på högerflygeln. Ingen omedelbar framgång.






Britterna i centern anfaller också. Mot det schweiziska och franska gardet. Ingen omedelbar framgång här heller.






Den franska främre vänstra linjen är under kollaps.

[Strv102r]

Holländarna trycker tillbaka den yttersta franska förpostlinjen ytterligare, och stormar framgångsrikt över bröstvärnen i skogsbrynet längre till vänster på bilden. Det går bättre än historiskt för holländarna, fast jag har ju inte slagit ut motanfallet än. Boufflers motanfall knäckte holländarna för lång tid historiskt.






Britterna, med ett par av spelets absoluta bästa bataljoner, står och stampar. De kommer inte framåt.






Den franska främre vänstern är krossad och de allierade forsar fram. Bara skogen gör att tempot är lågt. Kavalleriet ute på flanken kommer framåt ytterst långsamt.

[Strv102r]

Fransmännens förposter är besegrade och holländarna står inför bröstvärnen även inne i skogen. I skogsbrynet har ett motanfall kastat dem tillbaka över värnen.







Britterna lyckas tvinga sig över bröstvärnen med två bataljoner, och dessutom hålla stånd mot motanfallen. Holländarna under Orange till höger om dem på bilden tar sig också över, men kastats tillbaka.






Den franska främre vänstern är utraderad och de allierade tar sig framåt mot skogsbrynet för att ta sig an nästa linje bröstvärn ute på fältet.

[Strv102r]

Och där kom det franska motanfallet på högern som får holländarna att bryta samman! Även Oranges styrka träffas i flanken av ett anfall ut ur bröstvärnen från DÁrtagnans styrka. (Ja, en ättling till den Dártagnan ur De tre musketörerna).






Britterna kastas tillbaka över bröstvärnen.






På den franska vänstern fortsätter de allierade att förbereda nästa anstormning.

[Strv102r]

Mitt motanfall på min höger fortsätter och holländarna viker. Anfallet mot Oranges flank fortsätter också, med framgång, men Marlborough kastar om det holländska kavalleriet som stormar in i flanken på det motanfallet. De två franska flankbataljonerna flyr i panik, men deras befäl lyckas piska dem i viss ordning.






På andra sidan stridsfältet är det relativt lugnt. De allierade grupperar fram och om

[Strv102r]

Det franska motanfallet på högerflanken pressar holländarna bakåt med stora förluster, men det börjar fragmenteras och tappa kraft. Det holländska kavalleriet river upp Dártagnans motanfallande förband, men befinner sig i en kraftigt kanaliserande "strut". Oranges holländare kastats åter ut ur bröstvärnen. Båda sidors led är ganska uttunnade.





Britterna anfaller ånyo i centern och tar sig över bröstvärnen på större bredd denna gång. Dags att gå till motanfall med kavalleriet...






Den dansk-preussiska styrkan, gul-lila, anfaller till sist ut ur skogen mot nästa franska befästa linje. De möts av förödande eld och kommer på det hela taget ingenstans. När striden fortsätter tar de sig in i bröstvärnen på ett isolerat ställe, men till hög kostnad. Bakom dem kastas styrkan med tyska småstaters bidrag om och framrycker mot den franska linjen mellan britterna och dansk-preussarna. Denna bombarderas av kraftsamlat anglo-allierat artilleri, men effekten är begränsad pga bröstvärnen.





En ny anglo-allierad styrka gör entré på min vänster. Samtidigt rör sig det dansk-preussisk-tyska kavalleriet åt samma håll. Min kavallerivänster framgrupperar en aning för motanfall, men fullföljer inte.

[Strv102r]

Britterna håller sig kvar innanför bröstvärnen och täten på det tyska småstatsinfanteriet inleder anfall bredvid dem.






Det dansk-preussiska infanteriet hejdas framför bröstvärnen. Kanske på grund av Villars personliga närvaro som stärker det franska infanteriets stridsvilja? Den franska kavallerivänstern rider till anfall mot det dansk-preussisk-tyska kavalleriet när det rider ut ur skogsbrynet.

[Strv102r]

På min yttersta höger går det franska infanteriet till anfall igen mot holländarna. Dessa vacklar, men i absolut närhet finns ju massan av holländskt kavalleri och en bit längre bak ännu en styrka brittisk-hannoveranska-tyskt kavalleri, så det blir nog inte mycket mer med detta. Till vänster om dem har det slitna dansk-preussiska infanteriet träffats i flanken av ett franskt motanfall med kavalleri. Det är slut med mer anfall med dansk-preussarna.







I centern har de brittiska dyrköpta framgångarna bytts i nära nog katastrof när det franska kavalleriet går till motanfall. Till höger om britterna i bilden har Oranges holländare anslutit för att understödja britterna och de tar sig över bröstvärnen, men är mycket slitna och motanfall har god chans att riva upp dem en gång för alla. Till vänster i bild om britterna anfaller det tyska infanteriet över bröstvärnen med framgång. De är den enda infanteristyrka de anglo-allierade har kvar med gott stridsvärde.










På vänstern är det mest passivt. Ett mexican stand off liksom. Småfäktningar med kavalleri i den centrala delen bara.


Det holländska infanteriet är förött. Det brittiska infanteriet är förött. Det danska infanteriet är förött. Det preussiska infanteriet är förött. Det franska infanteriet är förött. Bådas kavalleri är i princip intakt. Fransmännen står kvar bakom bröstvärnen, men har tappat sitt artilleri. Kl 1630 går fransmännen över arm'ens moralribba och inleder en urdragning i skydd av kavalleriet.




Helt historiskt.

Bra spel! Striderna fram och tillbaka över bröstvärnen känns desperata och man undrar över hur täckt med fallna terrängen längs bröstvärnen var?

[Fredrik H]

Det låter som sagt helt historiskt och det är ett gott betyg. Jag undrar däremot om det går att få något annat utfall än detta? Det är så stora arméer på en kompakt yta och det finns inte direkt tid eller terräng för några spektakulära omgrupperingar. Vilket av slagen tycker du var roligast? Jag ägde det här på nittiotalet men minns inte så noga vilket av lådans två slag jag föredrog.

[Strv102r]

Du har nog rätt i att det ska mycket till för ett annat utfall. Ändå var Malplaquet roligare än Oudensrde som mest handlade om uppmarsch i vårt genomförande.