Att rädda GMT är ett behjärtansvärt ändamål men i all välmening: kom ihåg att om GMT gud förbjude skulle gå i konkurs så står kunders inbetalade pengar väldigt långt bak i kön av kreditorer och är sannolikt förlorade. Nu bygger ju inte P500-systemet på att man förbetalar så det borde vara lugnt så länge det är kort tid mellan det att GMT drar betalningen och att spelen skickas.

Köpt på FF

Eftersom jag har liten fetish på att Franska Revolutionen kan bli hur bra som helst i spelformat så skulle jag vilja få till ett parti 1793: Patriots & Traitors: https://boardgamegeek.com/boardgame/375311/1793-patriots-and-traitors

Speltid är satt till 2 timmar men får säkert räkna med 3 timmar första gången.

Jag kör gärna detta. Är väldigt insnöad på franska revolutionen just nu.

Jag ser fram emot att se tärningstorn av typen giljotin.

Ser att det pågår diskussion om spel på lördagen.

Jag är gärna med på Here I stand (spelat en gång som Ottoman), Triumph and Tragedy (aldrig spelat), John Company (spelat några ggr), Weimar (spelat solo en gång), Inferno (några halvhjärtade soloparti), något Coin (Ghandi och FitL solo), Churchill (spelat några ggr för länge sen). Empire of the Sun (spelat några ggr för länge sen), GCACW (spelat ganska mycket för några år sedan).

Hej Scipio!

Jag är ju sugen på något riktigt mustigt 3-5 dagars spel. så om du vet någon som brukar spela dylikt på FF så låt mig gärna veta, jag är ju helt ny så vill gärna ha god tid att åtminstonde försöka läsa och förstå reglerna.

jag har ju lite koll sen mina 15 år i firman, men var länge sedan jag spelade ett mustigt spel.

finns det även spel med små figurer i 6 eller 3 mm så är inte det heller fy skam

mvh

Hej! Om du gillar kalla kriget så får du gärna haka på oss som spelar Deadly Northern Lights. Det blir inte alla dagarna men säkert en eller två dagar. Om du är intresserad så skicka ett private message till mig här på forumet.

O fasen, skall ni ge er på detta, kör ni scenario eller skall ni provsmaka en liten del av hela alltet..... ?

Det lutar åt att det blir ett scenario.

Hej Scipio!

Jag är ju sugen på något riktigt mustigt 3-5 dagars spel. så om du vet någon som brukar spela dylikt på FF så låt mig gärna veta, jag är ju helt ny så vill gärna ha god tid att åtminstonde försöka läsa och förstå reglerna.

jag har ju lite koll sen mina 15 år i firman, men var länge sedan jag spelade ett mustigt spel.

finns det även spel med små figurer i 6 eller 3 mm så är inte det heller fy skam

mvh

Hej! Om du gillar kalla kriget så får du gärna haka på oss som spelar Deadly Northern Lights. Det blir inte alla dagarna men säkert en eller två dagar. Om du är intresserad så skicka ett private message till mig här på forumet.

Om du intekan editera excelarket så prova att byta färg på fonten. Arket var förinställt på vit font och vit bakgrund - jag har ändrat det till svart font på vit bakgrund för vissa celler men inte överallt.

I was going to an autotranslated version, but if you have the time and will to create an English version, that's better for sure!
 

Great! I'll create an English version and email it to you when finished.

FRVO, with your permission I'd like to publish your fantastic AAR on the official Thin Red Line Games site.

As you saw from EvilSpook's response I'm afraid I cannot grant permission for publication unless you commit to a fourth module in the 1985-series covering the Balkans/the Med. 

Joke aside, of course you are welcome to publish the playthrough, but I guess command of Swedish is limited in the 1985-community. If you give me a week or so I can send you a version in English. How does that sound?

In a dark wood från Thin Red Line Games

Samma här!

Hela uppstartsfasen verkar ju jättekul!

Integrationen mellan victory conditions, kortspelet, vad som pågår på LOC-kartan, och action på den operationella kartan är mycket välgjord. Det blir både spännande och kul.

Turn 9, 28-29 juni, 1985

Nöjda med mobiliseringssituationen ser sig inte Soviet Faction nödgade att aktivera fler enheter men de vill se mer samarbete från Saddams sida så de skickar mer vapen till Irak:



Saddam lovar att vara till lags men slår "13" så det blir ingen höjning av Iraks Committment. US Faction konsulterar återigen Tension Table och denna gång slår de "14" så de erhåller nio Tension Points och Tension Level ökas med ett steg till "10" och det är en viktig händelse:

När Tension Level når "10" utlöser det en regel ("Casus Belli") som representerar US Factions desperation att försvara sina intressen i området. Lite förenklat innebär det att US Faction kan inleda ett chicken race gentemot Soviet Faction genom att utmana det sovjetiska flygvapnet i strider om luftherravälde, konfrontera andra typer av sovjetiska luftoperationer, eller genom att skjuta luftvärn på sovjetiska flyg och helikoptrar. Om så en enda liten Ivan i ett sovjetiskt plan eller helikopter besvarar en sådan provokation, eller misslyckas med att undvika luftvärnseld, så bryter krig ut mellan Soviet Faction och US Faction och USA-spelaren kan då äntligen aktivt försöka stoppa de sovjetiska enheterna som för närvarande jagar enkla Victory Points i Iran.

Så, för att få tillgång till lokala baser och iranskt luftrum spelar US Faction sina diplomatiska kort igen.



Först åker Reagan till Riyadh men återigen utan framgång. På hemväg i Air Force One gör han ytterligare ett försök att nå Khomeini – och denna gången svarar han! Ayatollan är på gott humör då han på morgonens runda gjorde par på det svåra sjunde hålet så Irans Committment Level höjs till "1" - äntligen får US Faction tillgång till iranskt luftrum. I glädjen över denna framgång tänker ingen på att Saddam ökar Iraks Committment Level gentemot Soviet Faction till "3" vilket bl a möjliggör för sovjeterna att använda sig av irakiska flygbaser för offensiva uppdrag.

Med sina nyvunna möjligheter skrider amerikanerna omedelbart till verket. En grupp Mig 23:or på uppdrag över Babol och Sari blir rejält förvånade när de upptäcker amerikanskt flyg i området.



En av de sovjetiska piloterna konfronterar de amerikanska planen och handgemäng uppstår.  Soviet Faction och US Faction befinner sig nu i krig med varandra och USA deklarerar DEFCON 1.

De omedelbara politiska konsekvenserna är at Tension Level höjs med fem steg till 15. Oman, Saudiarabien samt UAE höjer alla sina Committment Level till US Faction med ett steg till nivå "3".



Sådärja, nu är spelets parter i krig med varandra så här slutar jag spela. Notera att de krig som pågår nu är de gamla favoriterna Sovjet-Afghanistan, Iran-Irak, och nykomlingarna Sovjet-Iran, Sovjet Faction - US Faction (USA, UK, Frankrike). Det är först när ett land/organisation når Committment "4" som de ansluter till ett pågående krig. Så t ex NATO och WP är fortfarande inte involverade i något av de pågående krigen.

Speltekniskt så förändras inte mycket av att krig utbröt mellan Sovjet och USA. Varje turn har parterna fortsatt möjlighet att mobilisera ytterligare resurser och engagera sig i diplomati. Spelarna håller fortsatt koll på Tension Cost och Tension Level. Den enda skillnaden är att USA-spelaren inte behöver "betala" Tension Points för att spela kort, men korten som parterna spelare påverkar fortsatt Victory Points så det är inte bara att helt utan eftertanke spela ut alla kort.

US Faction har nu en sjuhelsikes utmaning att stoppa sovjeternas framfart. Visserligen så har de i teorin tillgång till baser i Oman, Saudiarabien, och UAE i och med att de länderna har Committment "3" till US Faction, men de flesta av de baserna är små och de ligger långt från fronten Iran/Sovjet. Dessutom så måste varje bas specialanpassas till US Factions flyg (genom att spendera Supply Points) innan baserna kan användas för offensiva uppdrag. Med andra ord så är US Faction extremt beroende av sina hangarfartygsgrupper tills vidare.



Ännu värre för US Faction är Irans låga Committment Level. På nuvarande nivå ("1") tillåts man visserligen flyga i Irans luftrum, men man har inte tillgång till deras baser och får inte landsätta markbaserad trupp. Det är först på Committment Level ("3") som US Faction kan placera markbaserade enheter inne i Iran.

Ytterligare en utmaning är supply. US Faction kan inte förlita sig på supply sources från partnerländer utan måste etablera försörjningslinjer från Diego Garcia. I steg ett krävs det för de baser man bestämmer sig för att använda i Oman, Saudiarabien, UAE – och i steg två när/om man får marktrupper på plats i Iran så måste de också försörjas. Supply måste alltså levereras sjövägen eller från luften. I långa loppet så har man inte tillräckligt med resurser för att försörja mer än ett fåtal enheter i Iran via flyg, utan man måste först etablera access till en relevant hamn eller två och sedan sätta upp konvojer från Diego Garcia till dessa hamnar. Dessa fartyg måste sedan skyddas mot de svärmar av sovjetiska ubåtar som kommer att försöka göra livet surt för konvojerna. Puh.



För Soviet Factions del så gäller det att ösa på så länge US Faction har ovanstående utmaningar. Sovjeternas största surdeg är kriget i Afghanistan. Men så länge sovjeterna inte behöver omdirigera resurser från Afghanistan till Iran så skall man nog lyckas hålla Mujahedin i schack. Till slut som kommer ju USA-spelaren fatta att det inte blir någon Operation Ladoga (invasion av Europa) och kunna omdirigera resurser därifrån till Persiska Viken, men det kommer ju sovjeten också att kunna göra. Det ser kort och gott lovande ut för kommunisterna och sist jag tittade till Kreml hade State Emergency Committe skapat en vodkaosande konga-rad som glatt skuttade genom korridorerna.

Ett ganska invecklat men fenomenalt väldesignat kampanjscenario med en riktigt rolig och spännande mobiliseringsmekanism.

Turn 8, 26-27 juni, 1985

Dagen B! Operation Baikal drar som planerat igång 26:e juni. Förste betonghäck Gromyko håller ett passande svulstigt tal som avslutas med att han förklarar Iran krig, hotar amerikanernas partners i området med smisk om de ytterligare närmar sig USA, att det hela är de västerländska imperialisternas fel. Detta följs av kraftfulla versioner av sovjetiska nationalsången och Internationalen.

Den omedelbara politiska konsekvensen av krigsförklaringen är att Tension Level stiger med två nivåer från sex till åtta. Men i övrigt verkar hans tal haft önskad effekt. Det är endast UAE och Qatar som uttalar någon form av utökat stöd till US Faction (Deras Committment Level gentemot US Faction går från "1" till "2"). Bahrain, Kuwait, Oman, Saudiarabien förhåller sig passiva (alla slog över "10" på en d20 på den Committment Level check som krigsförklaringen triggade). Dessutom fortsätter Iran att inte svara i telefon (de slog över "15" på deras Committment Level check). Den enda missräkningen för Andrey var att Irak inte ytterligare närmade sig Soviet Faction (de slog också över "10" på deras Committment Level check).

Så summa summarum så har vi nu tre pågående krig: Iran vs Irak, Sovjet vs Mujahedin i Afghanistan, och Iran vs Soviet Faction. Nu har sovjetspelaren sin stora möjlighet: Iran står själva mot Sovjet och Irak, så nu gäller det för Soviet Faction att plocka på sig så många Victory Points (städer, hamnar, oljefält, etc) det går innan US Faction-spelaren kan använda sina militära resurser för att stoppa deras framfart – Soviet Faction och US Faction är ju inte i krig än. Med gulfländernas (och speciellt Irans) låga Committment Level gentemot US Faction ser det mycket ljust ut för sovjeterna:



Entusiasmerad av det tafatta politiska motståndet drar State Emergency Committee på med några fula Spetsnaz-trick:



Syftet med Operation Duncan är att stänga in den amerikanska medelhavsflottan i Medelhavet (den sovjetiska Kievgruppen lämnade ju Medelhavet genom Suez-kanalen för några dagar sedan). Operationen är en spektakulär succé - spissenassarna slår en femma och Suezkanalen är stängd för resten av scenariot! Saudierna blir emellertid inte glada, slår en sexa och deras Commitment till US Faction ökar med "1" till "2".

Khomeini är emellertid för smart för Spetsnaz. Spetsnaz-gruppen tror först de har lyckats knäppa honom, men i själva verket är det en dubbelgångare som leder fredagsbönen medan ayatollan själv är på golfbanan.

Efter sovjeternas aktiviteter är ackumulerad Tension Cost = 33. US Faction slår en "8" på Tension table så Tension Level stiger med ett hack till nio och amerikanerna får elva nya Tension Points att spendera. De fortsätter med politiskt lock och pock - de måste få upp Committment-nivåerna på Iran och gulfländerna för att kunna ingripa mot sovjeterna så de gör nya försök:



Men det är fortsatt kalla handen! Båda försöken misslyckades och nu är det verkligen kris i Kapernaum.

Parallellt med ovanstående rullar de första sovjetiska enheterna in över gränsen till Iran. I princip allt går som en dans förutom att man stöter på meningsfullt motstånd utanför Sari sydöst om Kaspiska Havet. Riktigt oroande för US Faction är att en division fallskärmsjägare (104:e) landar utanför Bandar Abbas vid Persiska Viken. En mindre händelse som ändå ger svåra ryckningar i ögonvrån på de sovjetiska befälhavarna är uppkomsten av en enhet Mujahedins i bergen bakom två divisioner som avancerar mot Bandar Anzali.



I och med att Soviet Faction och US Faction fortfarande inte är i krig med varandra så lallar det på som vanligt på de stora haven. Det enda som är värt att notera är att CV Kitty Hawk Battlegroup lämnat Diego Garcia och satt kurs mot Persiska Viken.

Sammanfattning Turn 4-7, 18-25 juni, 1985

Under dagarna som följer stiger spänningen ytterligare i området (Tension Level går från "3" till "6".) Väster om Kaspiska Havet står nu fem sovjetiska mekaniserade divisioner precis på gränsen till Iran. Öster om Kaspiska Havet är det också ökad sovjetisk närvaro med en dryg division i gränsområdet.



Hos US Faction ringer alarmklockorna nu med högsta decibelstyrka – ett Sovjet med tillgång till de iranska oljefälten och, nästan ännu värre, med hamnar i Persiska Viken vore total katastrof ("Soviet Faction Decisive Strategic Victory" enligt scenariobeskrivningen).

Ytterligare diplomatiska turer till området de senaste dagarna ger dock inget ökat stöd (Committment Level) från partners i regionen. Reagan åkte till Oman den här gången med det gick inte ett dugg bättre än den senaste ouvertyren till Kuwait. Ökade påtryckningar på Teheran har inte heller gett någon effekt. Trots att man ringt från Washington en gång i kvarten de senaste 48 timmarna så har ayatollorna inte ens lyft på luren.



I Teheran råder full panik så där har man inte tid att svara i telefon. De sovjetiska löftena om en "övning" ljuder allt mer ihåliga och man inser att ett tvåfrontskrig är hopplöst, men ta hjälp från Store Satan själv – nej tack! (Iran Committment vs US Faction ligger alltså fortsatt på noll). I stället ägnar man sig åt självbedrägeri och låtsas som det inte kommer bli en sovjetisk invasion.

I Moskva är mungiporna desto mer uppåt. Längs Iran/Irak-fronten skaver parterna på utan några genombrott och i Afghanistan så reducerar en sovjetisk insats Mujahedin från 31 till 30. Mujahedin svarade visserligen med upprepade motattacker som gav en step loss på en sovjetisk brigad, skadade en flygbas, och kvaddade några Mi6 transporthelikoptrar i området – men det är inget som oroar. Huvudskälet till att medlemmarna av State Emergency Committee går runt och smilar är att man de senaste dagarna lyckats aktivera så gott som hela ubåtsflottan i Stilla Havet och Sydostasien plus ytterligare flygvapenresurser utan att det som ovan nämnts lett till ökad support för US Faction bland gulfländerna:



På den amerikanska sidan mobiliserar man för allt man är värda. 7:e Marine Amphibious Brigade som redan hade material på plats på Diego Garcia har nu också lyckats få personalen på plats genom Strategic Airlift och enhetens sjöstridskrafter lämnade San Diego för några dagar sedan och befinner sig nu i Stilla Havet på kurs västerut. 101st Airmobile har dragit upp strumporna – första brigaden har lyckats ta sig till Diego Garcia medan andra brigaden håller på att förbereda sig i San Diego. 5:e MAB och 1:a MAF håller också på att samla sig i CONUS2:



Den uppmärksamme betraktaren noterar att det för första gången spelats mobiliseringskort med siffor i de gröna cirklarna (hittills sammanlagt sju för Soviet Faction och fem för US Faction). Dessa är Victory Cost-poäng som huvudsak representerar mobilisering av resurser som egentligen är tänkta till att använda för något annat (t ex anfall eller försvar i Europa).

I slutet på scenariot omvandlas "spenderade" Victory Cost-poäng till Victory Points för motståndaren. Hur många Victory Points en Victory Cost-poäng är värd beror på om sovjetspelaren beslutat invadera Europa (Operation Ladoga) eller inte. Och det vet ju i nuläget bara Soviet Faction, så det skapar osäkerhet och angst för USA-spelaren när den väljer vilka enheter (kort) att mobilisera. Om amerikanen väljer att allokera enheter som var avsedda för Europas försvar till Persiska Viken och det sedan visar sig att Operation Ladoga faktiskt blir av så blir det många Victory Points till Soviet Faction. En fiffig, snygg och kul spelmekanism.

Till sjöss så har gruppen ledd av CV Constellation lämnat sin position utanför Oman och seglat in i Persiska Viken. En svärm sovjetiska ubåtar har tagit position precis i Hormuz-sundet:



Ute på stora haven har Kiev-gruppen lämnat Medelhavet och gjort sällskap med lastfartygen som lämnade Krim för några dagar sedan. De nyligen aktiverade sovjetiska ubåtarna har tagit upp positioner i Still Havet och längst kusten utanför Singapore.

På motståndarsidan så ligger CV Kitty Hawk med eskorter i närheten av Diego Garcia och väntar på order. Gruppen med CG Vincennes i spetsen är på väg västerut från San Diego. De tidigare nämnda konvojfartygen har anlänt Pacific SLOC och US Faction har därmed etablerat en Supply Source på Diego Garcia. Dessutom så är diverse fregatter, jagare, lastfartyg och ubåtar på väg hit och dit i Stilla Havet.

Turn 3, 16-17 juni, 1985

Sovjeterna ser inget skäl att ge US Faction möjligheter till en mer omfattande mobilisering så de vill fortsatt undvika att öka Tension Cost & Tension Level. De väljer därför att endast spela ett kort i syfte att försöka öka Iraks Committment till Soviet Faction.



Saddam blir jätteglad för bidraget och slår en trea – Iraks Committment till Soviet Faction ökar från "1" till "2" (Supporting). I Moskva är man också nöjda.

US Faction lyckades med Intelligence-slaget (de "upptäckte" Gromykos bidrag till Saddam) så Tension Cost ökar från 17 till 18. Dessutom så börjar medlemmarna i US Faction ana vad som är i görningen (slår "19" på Tension Table) vilket leder till att Tension Level ökar till 3 och de erhåller ytterligare nio Tension Points att spendera på mobilisering.

Med en Tension Level på 3 så öppnar sig möjligheten att välja mellan fler alternativ.



Efter lite dividerande mellan USCENTCOM och deras brittiska och franska kollegor kommer man fram till att spara en Tension Point och använda åtta poäng till att mobilisera 82:a Airborne, släppa loss lite flyg, och skicka Reagan till Kuwait igen:



Det tar två till sex dagar för 82:a och CENTCOM-flyget att mobilisera så de enheterna sprids ut över Turn 4-6 på Turn Track. I Kuwait undrar man om Reagan glömt att han var där häromdagen, slår "17" på Committment-slaget, och Kuwaits Committment Level till US-Faction ökar därmed inte utan ligger kvar på 2 ("Supporting").

Ute på fältet har det börjar dyka upp ganska rejält med sovjeter både väster och öster om Kaspiska Havet. Iranierna börjar bli lite tveksamma till sanningshalten i sovjeternas påståenden att det rör sig om en övning och ger två mekaniserade divisioner order att lämna fronten mot Irak och bege sig norrut.



Till havs fortsätter de sovjetiska lastfartygens och fiskebåtarnas ovanliga resa. Nu dyker dessutom US 11:e och 15:e Marine Expeditionary Units upp. 11:e i San Diego och 15:e utanför Guam. Båda grupperna sätter omedelbart full fart västerut.



Tre turns in i scenariot börjar reinforcement-kalendern fyllas på rejält. I huvudsak har vi sovjetiska marktrupper och amerikanska örlogs- och marina enheter på ingång.



Ett sjuhelsikes bekymmer för US Faction är den oändligt långa försörjningslinjen från San Diego (CONUS2) till Persiska Viken. Att skeppa Supply Points (vilka krävs för att hålla de stridande förbanden igång) så lång distans är i praktiken ogörligt. Lösningen på detta är att etablera en Supply Hub på Diego Garcia vilket görs halvabstrakt genom att man seglar in konvojfartyg i boxen "Pacific SLOC" på bilden ovan – det är dit de båda konvojfartygen i "North Pac 5" är på väg. Nu är inte det slutet på problemen för när det väl etablerats en Supply Hub på Diego Garcia så måste andra lastfartyg skeppa Supply Points från DG1 till Persiska Viken ("HO1") och undvika att bli sänkta av den sovjetiska ubåtssvärmen i området...