Winters victory av NES gavs ut 2024. Det är en variant på det system som användes i Wellingtons victory, ett gammalt SPI-(och senare TSR)spel om Waterloo. Winters victory (WV) skildrar slaget vid Eylau 1807. Det ursprungliga systemet hade sina fans, men samtidigt fanns det ganska många kritiska åsikter om systemets brister. NES har anpassat och utvecklat det som var lite knepigt (framför allt skirmishers) och sedan anpassat systemet till Eylau. I vanlig ordning med NES är projektet rasande snyggt och oerhört ambitiöst. Jag har verkligen gillat The Killing ground, när jag sedan körde Jaws of victory tyckte jag det var ännu bättre, så förväntningarna var höga på WV.
I somras gjorde jag och ett par tappra farbröder ett försök på spelet. På grund av orsaker (till exempel sjukdom) så blev det en del friktion mellan oss och reglerna, men det gav i alla fall mig mersmak. Därför har jag nu ställt upp monstret i mitt spelrum och ämnar brottas en del med spelet de närmaste veckorna. jag utlovar ingen replay, men kanske en del ögonblicksbilder och funderingar kring situation och system.
Brickorna är bataljoner, varje strenght point är runt 50 karlar av varierande kvalitet. Ledarna finns ända ner till brigadnivå. Varje turn är en kvart (!), vilket gör huvudscenariot till en lättsam bagatell på 59 turns, detta på fyra kartor och 115 yards/hex.

Slagfältet precis vid soluppgången den 8 februari 1807. Fransmännen har tagit byn Eylau, ryssarna har grupperat sitt tunga artilleri i tre täta grupperingar på höjderna utanför byn. Napoleon är numerärt underlägsen, men väntar på III kåren (Davout) och VI kåren (Ney). Davout kommer in direkt, Ney drar benen efter sig. Bennigsen väntar på en preussisk kontingent. Det kommer att snöa ymnigt på de polska åkrarna under dagen.

Befälssystemet är utförligt och fungerar ordentligt olika för de två sidorna. Föga förvånande är fransmännens organisation överlägsen och det blir mekaniskt tydligt i spelet. Ryssarna tar lite längre tid på sig att komma igång. Man för också bok över varje brigads fatigue, dessutom finns saker som att förband slutar att anfalla efter att ha tagit stryk. Det finns mycket att gilla här, men det blir tungan rätt i mun initialt, för det är mycket att hålla ordning på.

Ett tämligen ovanligt inslag i spelet är den synnerligen asymmetriska turordningen. En turn är som synes inte alls jag gör och du gör, utan saker följer på varandra i en ordning man verkligen behöver förstå för att spela spelet på ett rimligt sätt. När det sakta faller på plats så är det jätteintressant, men jag sitter med arket ovan hela tiden för att inte missa något.
Bennigsen kikar ut från Anklappen och ser fransmännen ett par kilometer bort. Han har en stark position, men rapporter säger att Davout är på väg in mot hans vänsterflank. Hans första order går till vänsterflygelns chef, som måste omgruppera en aning för att täcka upp. Det ryska kavalleriet är bättre disponerat än det franska och man kan använda det för att stoppa upp den III kåren. Samtidigt ser den ryska högerflygeln starkare ut än de två slitna divisioner som står emot den, men Bennigsen är en en-sak-i taget -kille. Dagen är lång och klockan är bara halv åtta på morgonen.

Napoleon har placerat sig vid kyrkogården utanför Eylau. Hans vänsterflank är svag, han har försökt staga upp den genom att kombinera kårernas lätta kavalleri till en ad-hoc-formation, men dom kommer att få det svårt mot tungt kavalleri. Augerau, chefen för VII kåren i centern, är sliten och skulle kanske behöva vila, men det går inte för sig. Davout får skynda sig om man ska få paritet i numerär, men man kan nog lita på segraren från Auerstadt. Bernadotte står naturligtvis ingenstans att finna.
En deppig insikt slog mig vid set up:en; Ryssarna har folk från östra Sibirien på kartan. Det är en skaplig promenad/naturupplevelse att gå från Sibirien till Polen, detta genom det infrastrukturellt utmanade Ryssland i början på 1800-talet. Det finns folk som haft det värre än vi (men man får leta länge innan man hittar dem).
I somras gjorde jag och ett par tappra farbröder ett försök på spelet. På grund av orsaker (till exempel sjukdom) så blev det en del friktion mellan oss och reglerna, men det gav i alla fall mig mersmak. Därför har jag nu ställt upp monstret i mitt spelrum och ämnar brottas en del med spelet de närmaste veckorna. jag utlovar ingen replay, men kanske en del ögonblicksbilder och funderingar kring situation och system.
Brickorna är bataljoner, varje strenght point är runt 50 karlar av varierande kvalitet. Ledarna finns ända ner till brigadnivå. Varje turn är en kvart (!), vilket gör huvudscenariot till en lättsam bagatell på 59 turns, detta på fyra kartor och 115 yards/hex.

Slagfältet precis vid soluppgången den 8 februari 1807. Fransmännen har tagit byn Eylau, ryssarna har grupperat sitt tunga artilleri i tre täta grupperingar på höjderna utanför byn. Napoleon är numerärt underlägsen, men väntar på III kåren (Davout) och VI kåren (Ney). Davout kommer in direkt, Ney drar benen efter sig. Bennigsen väntar på en preussisk kontingent. Det kommer att snöa ymnigt på de polska åkrarna under dagen.

Befälssystemet är utförligt och fungerar ordentligt olika för de två sidorna. Föga förvånande är fransmännens organisation överlägsen och det blir mekaniskt tydligt i spelet. Ryssarna tar lite längre tid på sig att komma igång. Man för också bok över varje brigads fatigue, dessutom finns saker som att förband slutar att anfalla efter att ha tagit stryk. Det finns mycket att gilla här, men det blir tungan rätt i mun initialt, för det är mycket att hålla ordning på.

Ett tämligen ovanligt inslag i spelet är den synnerligen asymmetriska turordningen. En turn är som synes inte alls jag gör och du gör, utan saker följer på varandra i en ordning man verkligen behöver förstå för att spela spelet på ett rimligt sätt. När det sakta faller på plats så är det jätteintressant, men jag sitter med arket ovan hela tiden för att inte missa något.

Bennigsen kikar ut från Anklappen och ser fransmännen ett par kilometer bort. Han har en stark position, men rapporter säger att Davout är på väg in mot hans vänsterflank. Hans första order går till vänsterflygelns chef, som måste omgruppera en aning för att täcka upp. Det ryska kavalleriet är bättre disponerat än det franska och man kan använda det för att stoppa upp den III kåren. Samtidigt ser den ryska högerflygeln starkare ut än de två slitna divisioner som står emot den, men Bennigsen är en en-sak-i taget -kille. Dagen är lång och klockan är bara halv åtta på morgonen.

Napoleon har placerat sig vid kyrkogården utanför Eylau. Hans vänsterflank är svag, han har försökt staga upp den genom att kombinera kårernas lätta kavalleri till en ad-hoc-formation, men dom kommer att få det svårt mot tungt kavalleri. Augerau, chefen för VII kåren i centern, är sliten och skulle kanske behöva vila, men det går inte för sig. Davout får skynda sig om man ska få paritet i numerär, men man kan nog lita på segraren från Auerstadt. Bernadotte står naturligtvis ingenstans att finna.
En deppig insikt slog mig vid set up:en; Ryssarna har folk från östra Sibirien på kartan. Det är en skaplig promenad/naturupplevelse att gå från Sibirien till Polen, detta genom det infrastrukturellt utmanade Ryssland i början på 1800-talet. Det finns folk som haft det värre än vi (men man får leta länge innan man hittar dem).