Forumnyheter:

SMF - Just uppdaterat!

Visa inlägg

Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna medlem har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg gjorda i tavlor som du har tillgång till.

Visa inlägg

Ämnen - Fredrik H

#1
Historiska spel / Winters victory av NES
14 januari 2025 kl. 22:29:21
Winters victory av NES gavs ut 2024. Det är en variant på det system som användes i Wellingtons victory, ett gammalt SPI-(och senare TSR)spel om Waterloo. Winters victory (WV) skildrar slaget vid Eylau 1807. Det ursprungliga systemet hade sina fans, men samtidigt fanns det ganska många kritiska åsikter om systemets brister. NES har anpassat och utvecklat det som var lite knepigt (framför allt skirmishers) och sedan anpassat systemet till Eylau. I vanlig ordning med NES är projektet rasande snyggt och oerhört ambitiöst. Jag har verkligen gillat The Killing ground, när jag sedan körde Jaws of victory tyckte jag det var ännu bättre, så förväntningarna var höga på WV.

I somras gjorde jag och ett par tappra farbröder ett försök på spelet. På grund av orsaker (till exempel sjukdom) så blev det en del friktion mellan oss och reglerna, men det gav i alla fall mig mersmak. Därför har jag nu ställt upp monstret i mitt spelrum och ämnar brottas en del med spelet de närmaste veckorna. jag utlovar ingen replay, men kanske en del ögonblicksbilder och funderingar kring situation och system.

Brickorna är bataljoner, varje strenght point är runt 50 karlar av varierande kvalitet. Ledarna finns ända ner till brigadnivå. Varje turn är en kvart (!), vilket gör huvudscenariot till en lättsam bagatell på 59 turns, detta på fyra kartor och 115 yards/hex. 



Slagfältet precis vid soluppgången den 8 februari 1807. Fransmännen har tagit byn Eylau, ryssarna har grupperat sitt tunga artilleri i tre täta grupperingar på höjderna utanför byn. Napoleon är numerärt underlägsen, men väntar på III kåren (Davout) och VI kåren (Ney). Davout kommer in direkt, Ney drar benen efter sig. Bennigsen väntar på en preussisk kontingent. Det kommer att snöa ymnigt på de polska åkrarna under dagen.



Befälssystemet är utförligt och fungerar ordentligt olika för de två sidorna. Föga förvånande är fransmännens organisation överlägsen och det blir mekaniskt tydligt i spelet. Ryssarna tar lite längre tid på sig att komma igång. Man för också bok över varje brigads fatigue, dessutom finns saker som att förband slutar att anfalla efter att ha tagit stryk. Det finns mycket att gilla här, men det blir tungan rätt i mun initialt, för det är mycket att hålla ordning på.



Ett tämligen ovanligt inslag i spelet är den synnerligen asymmetriska turordningen. En turn är som synes inte alls jag gör och du gör, utan saker följer på varandra i en ordning man verkligen behöver förstå för att spela spelet på ett rimligt sätt. När det sakta faller på plats så är det jätteintressant, men jag sitter med arket ovan hela tiden för att inte missa något.



Bennigsen kikar ut från Anklappen och ser fransmännen ett par kilometer bort. Han har en stark position, men rapporter säger att Davout är på väg in mot hans vänsterflank. Hans första order går till vänsterflygelns chef, som måste omgruppera en aning för att täcka upp. Det ryska kavalleriet är bättre disponerat än det franska och man kan använda det för att stoppa upp den III kåren. Samtidigt ser den ryska högerflygeln starkare ut än de två slitna divisioner som står emot den, men Bennigsen är en en-sak-i taget -kille. Dagen är lång och klockan är bara halv åtta på morgonen.



Napoleon har placerat sig vid kyrkogården utanför Eylau. Hans vänsterflank är svag, han har försökt staga upp den genom att kombinera kårernas lätta kavalleri till en ad-hoc-formation, men dom kommer att få det svårt mot tungt kavalleri. Augerau, chefen för VII kåren i centern, är sliten och skulle kanske behöva vila, men det går inte för sig. Davout får skynda sig om man ska få paritet i numerär, men man kan nog lita på segraren från Auerstadt. Bernadotte står naturligtvis ingenstans att finna.

En deppig insikt slog mig vid set up:en; Ryssarna har folk från östra Sibirien på kartan. Det är en skaplig promenad/naturupplevelse att gå från Sibirien till Polen, detta genom det infrastrukturellt utmanade Ryssland i början på 1800-talet. Det finns folk som haft det värre än vi (men man får leta länge innan man hittar dem).   
#2
Boxen / Lars Wistedt har gått bort
26 november 2024 kl. 14:34:20
Forummedlemmen Lars Wistedt har hastigt gått bort. Jag kände honom knappt alls, men jag har köpt ett par spel av honom och pratat med honom på FF. Han framstod som en trevlig och engagerad man med ett stort hjärta för vår udda lilla hobby. Han var en krigsspelveteran och han tyckte mycket om de gamla klassikerna. Han tycks ha gått bort i sömnen på en resa till Kanada. Han blev bara 60 år gammal.

Det är svårt att skriva en runa över någon man inte riktigt kände, men jag tycker att vår lilla gemenskap är av den karaktären att vi kan hålla koll på varandra. Jag tänker på hans anhöriga och hoppas att de får allt stöd de behöver.

Vila i frid Lars!

https://www.expressen.se/nyheter/sverige/sd-politikern-lars-wistedt-ar-dod/
#3
Andra världskriget / The other side of the hill (NAC)
24 november 2024 kl. 00:22:49
Jag tenderar att bränna pengar på diverse olika konstellationer av kartong och papper. För något år sedan hoppade jag på en Kickstarter som handlade om ett så udda projekt så det var värt en investering.
Nu i veckan kom spelet och, det märkligaste av allt, idag spelade vi spelet på 4 spelare.

Spelet heter The other side of the hill och är ett spel där man spelar olika fraktioner av den tyska generalstaben under andra världskriget. Det visade sig att spelet var så väldigt välgjort och roligt så jag tänkte presentera det för den breda (?) allmänheten.

Spelet har fyra turns per år och varje turn har en administrativ fas och en operationsfas (sommaren har två operationsfaser). Var och en av de fyra spelarna har en roll i staben, chef för OKW, produktionschef, personalchef och chef för militära operationer. Varje funktion har olika beslut att fatta och de olika funktionerna vill inte alltid samma sak. Rollerna växlar mellan varje år, så man får testa olika saker.

Varje spelare måste dels sköta kriget så bra som möjligt (man kan inte vinna kriget, designern menar att ett krig mot både USA och Sovjet är kört på sikt) och dels samla så mycket prestige till sin fraktion som möjligt.

Det går inte riktigt att berätta om spelet på ett bra sätt, det behöver upplevas. Men det blir ett väldigt roligt berättande, det finns massor med events, Hitler sparkar folk till höger och vänster, några blir dissidenter och massor med annat. Spelet har en solitärvariant, en samarbetsvariant och en mer tävlingsinriktad variant (där man gärna suboptimerar beslut för att vinna prestige etc).

Vi hade väldigt trevligt med spelet, det var första gången vi spelade och vi hann med 1939-42 på en kväll. Hyfsat snabbspelat ändå.



Kartan innehåller väldigt mycket information. Det är olika typer av terräng, det finns mycket politik att ta hänsyn till, generalerna man bestämmer över är olika bra i olika situationer och man skiljer på operationell och strategisk krigföring. Kuberna är arméer, (pansar, reguljära, halva och allierade) fiendens stridsvärde drar man kort för och vi märkte att motståndet blev allt svårare för varje år.



Varje spelare har sin grupp generaler (som var och en tillhör olika grupper; nazister, dissidenter, traditionalister eller professionella). Man har också årets roll och i den rollen utfärdar man olika direktiv. Man får prestige för generaler som lyckas och minus om dom misslyckas. Varje general har ett kort som anger alla specialförmågor och en bricka som visar hur hög rank han har och hur lätt Adolf har för att sparka honom när det går dåligt. Det blev lite jobbigt att han sparkade alla armégruppschefer vintern 41 för Moskva inte var erövrat. Ersättarna var sämre kan man säga.



Här är exempel på olika typer av direktiv för olika roller. Spelet har hundratals kort av olika typer. Man är inte bunden till det historiska, man kan satsa på Sjölejon eller Gibraltar, man kan också försöka utveckla strategiska bombplan eller kanske kärnvapen! Varje beslut är viktigt och kräver en prioritering av spelaren.



Gillar man den här typen av spel så är det alla tummar upp från mig. Jag kan inte säga saker om spelets balans eller liknande, men vårt parti gick enligt en historiskt rimlig linje och vi tyckte alla fyra att det var ett utmärkt spel. Hade det varit FF snart hade jag lätt försökt lura in ett antal kandidater på ett parti. Tämligen omgående skulle det bli diskussioner om vilken general som skulle leda den ena eller andra armégruppen och om flygplan eller ubåtar ska prioriteras i produktionen. 
#4
Andra världskriget / Replay av The Dark Valley (GMT)
5 november 2024 kl. 22:38:22
Jag tänkte ge mig på El Classico, östfronten, igen. Spelet är The Dark Valley av Ted Racier, ett spel jag gillar och som dessutom är spelbart utan alltför astronomisk tidsinsats. Systemet är chit-pull med varierande chits under olika delar av kriget och varje år är 11 turns (mar-april är en turn, annars månadsronder). Enheterna är divisioner/kårer/arméer, här skildras framför allt den sovjetiska utvecklingen tydligt.  Regelboken är behagliga 12 sidor, men lyckas fånga oerhört mycket på de sidorna.

Då jag är en fattig bonddräng sittandes i svinalängorna så har jag inte uppdaterat till Deluxe-utgåvan, jag sitter här med spelets 1st edition. Fattigt, men så är det.

Som ung så läste jag På andra sidan kullen med stor behållning. Idag skulle jag möjligen ha en annan attityd till det som sägs i boken, men en sak minns jag tydligt; Rundstedt menar att den tyska huvudinsatsen under Barbarossa borde ha riktats mot Leningrad. Jag tänker därför göra mitt spel till ett test för den gode generalens vision, går det att ta Leningrad 41?

Operationsplanen blir därför Leningrad som huvudmål, Smolensk i centern och Kiev-Kharkov i söder. Spelet ogillar inte idén, Kiev och Leningrad är två städer som varje turn ger 5 RP till sovjeten, tar vi staden berövas Stalin på 11 infanteriarméer per år, inte kattskit ändå. Dessutom finns det ett stort symbolvärde i att ta staden som bär Lenins namn.

Denna plan B är uteslutande resultatet av den besvikelse jag kände när kartan aldrig gav utrymmer åt den verkliga planen Archangelsk-Astrakhan. Min målbild är att jag spelar ett år av kampanjen, verkligheten kanske säger något annat.

Det är dags för den slutgiltiga uppgörelsen mellan nationalsocialism och kommunism, den europeiska civilisationen står mot de asiatiska horderna och skillnaden mellan segrare och besegrad kommer att vara brutalt tydlig. Stål! Stål! Stål!

#5
Efter ett blygsamt försök att spela spelet på FF så vill jag upprätthålla något slags momentum och testa spelet lite längre. Skalan är operationell, 1 mile/hex och två timmar per turn. Spelets USP torde vara den intressanta asymmetrin mellan WP och NATO (det skiljer sig i organisation, ordergivning, flexibilitet och mycket annat) och det faktum att en bricka bara anger vilken enhet det kan vara, ett sovjetiskt regemente består av tre brickor och nio steps, men det är upp till spelaren hur dom fördelas. Det innebär att en WP-bricka kan vara en dummy eller nio kompanier T80. Viss skillnad.

Spelet gör också artilleri rättvisa, de står för en förödande eldkraft. Counterbattery fire är oerhört viktigt för att slå ut fienden artilleri, precis som EW är viktigt för att stänga ner fiendens eldledning.

Jag kommer att spela med en frivillig regel som gör att man inte vet hur mycket ens brickor innehåller innan det blir stridskontakt. Ett bra sätt att solitärspela och skapa roliga berättelser. För övrigt kan jag nästan garantera regelmissar, jag kör spelet från det utmärkta häftet och kollar upp regler när jag behöver.

Jag har valt att spela samma scenario som ställdes upp på Rimforsa, Attack on an exposed flank. Det finns ett antal scenarion i olika storlekar och med olika bakgrundshistorier. Grunden är att NATO har den amerikanska VII:e kåren och ett antal WG-förband och man slåss runt Schweinfurt och Würzburg i södra Västtyskland. WP har den 8:e Gardesarmén till sitt förfogande.



Scenariot börjar ett par dagar in i kriget. WP har satsat mot Frankfurt men kört fast. Aningen desperat kastar WP in en skyttedivision (39G, orange pil) och arméns pansarreserv (79G, röd pil) söderut för att bryta upp fronten.

Det här har varit ett lugnt avsnitt för NATO. Jänken har två brigader nergrävda i förberedda ställningar (gröna streck till vänster). Dessa är understödda av flera bataljoner ur kårartilleriet, vilket gör dem till en formidabel fiende att anfalla. 39G ska mest uppehålla så mycket som möjligt av jänkarna, detta för att underlätta för 79G.

Till höger står en västtysk territorialbrigad (54Hsb). Dom blandar och ger, det finns en hel del M48A2Ga2-förband, men också lastbilsburet infanteri. Det stora problemet är att dom saknar utrustning för elektronisk krigföring och deras artilleri är mycket svagt. Dom är tänkta som en reserv, men råkar nu hamna i vägen för det bästa WP har.

Målet för WP är att köra av kartan mellan floderna längst ner på kartan. Första turnen är en natt-turn, sedan kommer två turns med dimma (inget flyg eller helikoptrar). Bara WP får gå under den första turnen. NATO måste balansera sina resurser för att stoppa två sovjetiska divisioner som anfaller på två linjer, detta med färre resurser än en division. WP kommer också få en helikopterburen bataljon när dimman lättar, arméchefen går all in. 
#6
Kalla kriget / Replay av NATO (Compass games)
31 augusti 2024 kl. 15:26:29
Jaha. Mot bättre vetande och sunt förnuft drar jag nu igång igen. Skulden faller delvis på de två kanderade  tusenskönor som redan är igång med replays på WWIII, jag talar naturligtvis om Palmquist & Voss (säger man det så så låter det som en advokatbyrå, strv102r@frvo låter som en trollbot), som via sitt spelande drog ner mig i träsket.

NATO är en av Compass games alla nyutgåvor, jag har skrivit om spelet förut.https://www.krigsspel.se/forum/index.php/topic,4925.0.html. Det är en dag per turn och brickorna tenderar att vara divisioner (WP) och brigader (NATO). Flygsimulationen är abstrakt (operationella och taktiska airpoints) och svårighetsmässigt så ligger det på kanske OCS-nivå. Spelet har flera scenarion (faktiskt) och låter en antingen köra 83 eller 88. Då mitt hjärta klappar extra hårt för arbetarhjälten Andropov så kommer jag att köra 1983.

Jag kommer att testa War of nerves-scenariot. Det gör att man har ett pre-game av varierande längd, där WP försöker trumma igång sin krigsmaskin så mycket som möjligt utan att NATO reagerar. Man gör saker, slår för om NATO börjar misstänka något, gör något mer etc. Går det för långt så blir det väldigt svårt att åstadkomma något, kör man för fort har man för lite resurser. Potentiellt skitkul, vi får se.

Våren 1983. Carola debuterar i Melodifestivalen, Palmes regering klubbar igenom att vi ska påbörja arbetet med JAS39 Gripen och kriget mellan Iran och Irak fortgår. Hylands hörna sänds för sista gången. Reagan har precis hållit talet om the evil empire.  Andropov kallar till sig GSFG:s chef Zaitsev och bjuder honom på en cigarr från Havanna. Zaitsev tackar och tänker att det här måste betyda att något är på gång. Är det äntligen dags för att låta de historiematerialistiska kvarnarna mala?



Uppställningen ovan är de fredstida barrackpositionerna, det kommer att vara annorlunda när kriget börjar. Världen var annorlunda när jag gick på mellanstadiet. jag undrar hur många brickor det skulle vara idag? Scenariot kommer att bli en variant på Strategic surpise. Jag har aldrig spelat extended build up och var lite sugen på det, men då blir det inget pre-game så jag kör på det här.

Mekaniskt så är fronter WP:s viktigaste organisation, NATO har kårer men också ganska ofta nationstillhörighet som begränsande faktor. Sitter det nu någon med en briljant plan som man skulle vilja se förverkligas så går det bra att föreslå saker. Mek-förband i supply på andra sidan Rhen är sudden death för WP, motsvarande är Berlin för NATO.
#7
Hej hopp så här i semesterns sista skälvande timmar. Jag har, sunt förnuft till trots, gjort ett impulsköp av LW:s Invasion Malta. Som envar vet så är operationen som skildras en hypotetisk sådan, men planerna var långt gångna och jag tycker därför att situationen känns tillräckligt plausibel för att vara intressant.

Normalt sett har jag lite svårt för hypotetiska spel (om man nu räknar bort WW3 tydligen). Det kan bero på att det ofta ser ut som följer; Ty Bomba gör ett spel om Tjeckoslovakien 1938. Tyskarna får 14 stycken 5-4:or och två 7-6:or, tjeckerna 8 stycken 5-4:or och två 4-4:or. Han hävdar sedan att hela kampanjen görs rättvisa i och med att tyskarna får välja om dom ska gå eller slåss först, tjeckerna får inte det. Simsalabim, allt du velat veta om denna hypotetiska kampanj! Jag kanske är lite elak, men Ty får väl ringa BRIS eller något.

Nåväl, spelet på mitt bord är en intressant kombination av taktisk och operationell nivå. Varje bricka är ett kompani och varje hex 600 meter. Det är tre turns per dygn. Spelet har fyra scenarier; Malta 40, 41 och 42 (det troligaste datumet) och ett bonusspel för Leros 43 (som jag ägde men aldrig spelade i TCS). Skalan gör att det blir ett taktiskt spel, kartan visar saker som pumpstationer, sjukhus, en gammal spetälske-koloni och annat som gör mycket för berättandet, men då hela ön finns på kartan så simuleras hela operationen.

Skalan gör också att enheterna blir roliga. Vem har inte legat sömnlös och funderat på hur väl den maltesiska polisens enhet för att jaga fallskärmsjägare egentligen skulle fungerat (det är en 2-2-6 med 5 i kvalitet)? Sen måste man se framför sig den stolta italienska fallskärmsjägardivisionen! Alla heter något som påminner om namnet på en pizza, dom har väloljade tangorabatter och rejält med hår på bröstet!

Regelboken är rätt lättlästa 40 sidor, det är inget speciellt som verkar obegripligt och produktionskvaliteten är av modernt snitt, dvs bra och funktionell. Det är ett spel om landstrider mellan infanteriförband, flyg och flotta hanteras tämligen abstrakt. Naturligtvis är det utförliga regler och luftlandsättningar och landstigningar, annars hade reglerna varit kortare. Systemet bygger på chit-pull-aktiveringar och det finns en del högkvartersfunktioner. Jag är lite peppig på att komma igång. 

Jag har valt det största (och troligaste) scenariot, en tysk-italiensk invasion av Malta i augusti 1942.



Britterna har enorma mängder luftvärn (en tysk flygare beskrev Malta som ett stort luftvärnsbatteri), man kan se att Bofors skrattade hela vägen till banken när man gör sin set up. Axeln vill åstadkomma flera saker med sina initiala luftlandsättningar; säkra flygfält, säkra landstigningsstränder och binda brittisk trupp. Planeringen för det känns riktigt intressant, det är inte alls lätt att se hur det kommer att gå.



Valetta i högre upplösning.



Invasionstyrkorna. Den nedre halvan anländer per båt, helst efter att kustartilleriet har bekämpats och hamnkättingarna har försvunnit.

Tempot på rapporteringen är i nuläget oklart, men det är nio turns att spela. Det ser ut att vara en del brickor att flytta, men jag har varit med om värre. Benito har redan planer på att anordna en segerparad med sig själv sittandes på en vit häst. Britterna beklagar sin brist på artilleriammunition, men hotet tycks huvudsakligen komma från flygbombningar så det gör nog inget. Nu låter det som Luftwaffe är på ingång igen. 
#8
När jag var såsom en liten palt brukade min salig mor emellanåt upplysa mig om att mitt rum påminde om Jerusalems förstörelse. Jag uppfattade frasen som en rätt tydlig kritik av mitt pojkrums städnivå, men referensen i övrigt gick långt över mitt huvud. Det tog ett antal år innan jag insåg om vad hon talade. Det finns nu något poetiskt över att jag, förvisso i spelform, avser att effektuera nämnda förstörelse. Vi får väl se om jag lyckas.

Spelet gavs ut av MMP för några år sedan och utspelar sig år 70. Romarna under Titus har under några år slagits mot judiska upprorsmän och avser nu erövra den judiska huvudstaden. Spelet handlar om striderna i själva staden, och kan väl därmed ses som taktiskt (om nu den termen är tillämplig).

Jag tillhör dem som av någon oklar anledning inte riktigt klickat med spel om antikens krig. Jag har ingen förklaring till detta fenomen, som för övrigt också omfattar medeltiden. Det kittlar inte på samma sätt som andra perioder. Det får därför ses som aningen ovanligt att ett spel om antiken kommer upp på bordet. Anledningen just nu är att det är rätt kort och enkelt. Sen är det faktiskt narrativt roligt.

 
#9
Historiska spel / Eylau 1807 - det nya svarta
12 maj 2024 kl. 19:12:17
På allmän begäran (där allmänheten nu kokat ner till enbart Ola, lite Peoples front of Judea-varning) tänkte jag presentera Eylau-spelen jag skrev om i annan tråd.

Först ut är Eylau 1807 av Sound of Drums, ett nytt företag som har storslagna visioner (Eylau är det första spelet i en serie som redan nu har en lista på 6-7 titlar). Jag vet inte hur många spel jag har som skulle varit det första i en serie som aldrig kom vidare. Jag hoppas det går bra för för de här herrarna.

Produktionskvaliteten är utmärkt. Snygga komponenter, brickor som man inte behöver klippa, tabeller i hård kartong och så vidare. Inget att klaga på där alltså. Till vår hobby hör errata, och det är lite roligt att det fanns living rules version 1.3 redan innan jag fått spelet - men historiskt fick man ju aldrig se någon errata alternativt  upptäcka i någon The General fyra år senare att man spelat fel. Oh well.

Skalan är bataljoner (inf) och regementen (kav). Varje hex är 150 meter och varje turn en timme (men man kan i teorin aktivera en division tre gånger under en turn).
Med tanke på skalan så är enheterna påfallande lika varandra. Det är inte särdeles stor skillnad på infanteri och kavalleri (jämfört med spel på samma skala). Enheterna har inger moralvärde, det är stridsvärde och förflyttning på brickorna (det finns skillnader på tabellerna). Dessutom kokas losses och grader av oordning ihop till step losses (en enhet med 8 i styrka har 8 steps). Designern skriver om att detta delvis är ett resultat av att man inte vill täcka kartan och enheterna med en massa markörer (med dithörande regler). Vi får se om det funkar.

Grafiken förmedlar att slaget utkämpades på vintern, i det inte alltför urbaniserade östra Polen.



Närbilden visar den franska vänsterflygeln. Den helt centrala byggstenen i spelet är divisionen och systemet betonar ledare på ett sätt jag gillar. Fransmännen har ett betydande övertag tack vare sin kår-organisation. Bennigsen måste älga runt i snöyran och leta upp sina divisionschefer, Napoleon har ett mycket effektivare system för att få saker att hända. Jag hoppas det blir lika tydligt i spel som det verkar när jag läser det.



Spelets hjärta ligger inte i stridssystemet utan i command-systemet. Varje division får en order (som kan skiftas om man är in command yada yada). Ordern anger vad man får göra (attack, strat move etc) men det stannar inte där. Man får en viss initiativ-poäng för varje order (attack +4, regroup 0). Den med mest initiativpoäng vinner initativet och har en fördel under turnen. Däremot kostar varje order fatigue, som är en finit resurs (båda sidor börjar med drygt 200 fatigue points). Många anfallande divisioner gör att du får initiativet men det sliter ner armén i ett högt tempo.

Mekaniken (som innehåller med än jag orkar skriva) känns jätteintressant. Sedan går en turn till som så att man lägger typ 10-15 blå respektive gröna kuber i en påse och drar dessa slumpmässigt. En kub aktiverar en division. Man kan kan aktivera samma division tre gånger (med påtagligt fallande effektivitet) samtidigt som andra bara står och tittar. Det känns som en bra lösning.

Hela ovanstående system skapar en spännande balans mellan vad som behöver göras, vilka som behöver vila och var ens begränsade resurser ska läggas. Kontroll av vissa platser kan också ta fatigue från fienden och adderas till din egen, vilket gör att kontroll av till exempel Eylau påverkar arméernas stridslust.

De gråa och svarta kuberna är arméns fatigue, de gröna aktiveringarna. Nere till höger ser man vad en order så att säga kostar.



Spelet är inte svårt. Regelboken är inte avskräckande (känns lite som Fallen Eagles i komplexitet). Jag är inte övertygad om att stridssystemet passar mig, men befälssystemet känns jätteroligt. Eftersom det är ett tämligen enkelt system (inte tvåhundra undantag och liknande) så ser jag fram emot att prova det. Naturligtvis har jag ställt upp hela slaget, men för den fattigare människan så finns det mindre scenarion.

Vi får se om jag hittar tillbaka till 80-talets spelande. Det var ändå ett inre skrockande när jag ställde upp (javisst ja, Baggavout håller vänsterflanken där Davout kommer in...).


#10
Jag har spelat krigsspel i ungefär fyrtio år. Det är ganska lång tid. Jag har väl kanske 4-500 spel om jag räknar alla, alltså spel som lätt tar mig 100 år in i framtiden om jag skulle spela dem alla. Ändå köper jag nya spel. Märkligt det där.

När jag var kanske 13-14 år gammal så köpte jag GDW:s spel om Eyalu begagnat av en så kallad vuxen person. Jag visste ingenting om slaget (jag visste väl ärligt talat ganska lite om i princip allt) men jag gillade verkligen omslaget. Det räckte tydligen. Spelet var okej, som spel tenderar att vara. Som historisk simulation var det i det närmaste bedrövligt, men det funkade som spel.

 Ett par år senare köpte jag LaBat-Eylau. Det var något helt annat. Vi spelade det många gånger, men ärligt talat så spelade vi det aldrig till slutet. Spelet är stort och långt, dessutom så bränner man sällan bort hela den VII:e kåren i ett anfall in i snöstormen, fransmannen blir liksom inte lika desperat som Napoleon blev. Man har koll på när Davout rasslar in och man vet att preussarna inte är så många. Men roligt hade vi. Det är det LaBat-spel jag ställt upp flest gånger, spelet stoltserar idag med krigsspelspatina där det ligger i hyllan. 



Slaget är verkligen intressant, det är jämna styrkor, det är väder och vind och härliga karaktärer. Drabbningen slutar oavgjort eller något åt det hållet och båda sidor förlorar hiskeligt med folk. Men så många fler spel kom inte på många år.

Men plötsligt hände det. Jag har i år köpt två helt nya spel på ämnet. Det ena är den våldsamt tjusiga (och dyra) utgåvan från New England Simulations och det andra från ett helt nytt företag, Sound of Drums, från Europa. Skalan är likartad men systemen verkligen helt olika. Jag hoppas att jag kommer att få upp båda på bordet under året. Det jag egentligen tror att jag hoppas på är att återfå känslan jag hade på 80-talet. Ibland går det att få tillbaka lite av det förflutna, ibland går det inte alls.

Jag tror båda systemen har intressanta perspektiv som jag gillar, men vi får se. Det är ändå lite udda att två helt nya spel kan ge mig en känsla av nostalgi. Den här tråden saknar helt poäng, jag noterade bara att för mig har vår hobby  ibland känslomässiga aspekter som den inte hade förr.

Det och att jag numera bränner så mycket pengar på spel så mitt 14-åriga jag skulle ha svårt att förstå det. 

#11
Hej hopp gubbstruttar! Nu var det ett tag sedan ni fick insupa delar av all den visdom som av outgrundliga skäl har bosatt sig i den defekta fysionomi som råkar vara min. Ämnet för dagen är en rar liten ärta som jag misstänker har passerat under radarn för många, men då ämnet är en operation under det charmigaste av världskrig så tänker jag att det är värt att testa.



Spelet utspelar sig i juli 1918. De tyska våroffensiverna har avstannat och hunnerna försöker hämta andan i högsommarvärmen. Man var så nära att knäcka ententen, men det gick inte riktigt. De bästa offensiva förbanden är nu förbrukade och över Atlanten kommer en aldrig sinande ström av käcka amerikanska förband. Men än så länge är det lugnt...

Den 18 juli så anfaller den franska 10:e armén den tyska 9:e armén i vad som kan ha varit den franska krigsinsatsens mest lyckade offensiv. Fransmännen har gett den fräscha och utvilade armén massor med extra artilleri och hundratals stridsvagnar för ett överraskningsanfall mot den slitna och krigströtta 9:e armén. Man har också hjälp av flera enormt stora amerikanska divisioner för sitt anfall. Armén leds dessutom av den synnerligen anfallsglade bandhunden Mangin. Tyskarna äter erzatswurst och har ingen aning om vad som väntar.

Spelet har intressanta skalval. Ententen har divisioner, tysken regementen. Varje hex är en kilometer och det är 3 turns per dag (am,pm och night). Artilleri skildras rätt så abstrakt med poäng, men man skiljer på medeltungt och tungt artilleri samt flyginsatser. De olika vapenslagen kan vara olika tillgängliga vid olika tider på dagen, så trots viss abstraktion så spelar artilleri en mycket stor roll.
Det finns en tämligen tydlig procedur i hur man gör saker och det är inte alls jag går och slår och sedan gör du det. Jag har inte spelat det än men det är uppenbart så att det sker en massa val av olika typer av reträtter och framryckningar i olika faser. På pappret tror jag att jag gillar det.

Enheter har också fyra olika nivåer av oordning (fräscha, under omgruppering, desorganiserade och skakade). Det ska bli intressant att se hur det hela fungerar i praktiken.

Som ni ser är det inte heller hobbyns mest utrymmeskrävande spel. 
#12
Boxen / Dean Essig
11 mars 2024 kl. 22:12:56
MMP släppte detta idag. Dean har, på olika sätt, varit en stor profil i hobbyn. Flera av hans spelsystem har varit nytänkande och gett mig många roliga timmar vid spelbordet. Jag hoppas att han piggar på sig, men med den prognosen får man nog vara inställd på att det närmar sig slutet.

Hi,
We just wanted to give everyone an update on Dean's health, given with permission of his family.
We have recently received word that Dean has been moved to hospice. Unfortunately, the cancer which caused his stroke/brain-bleed continues to spread despite treatment, so Dean and his family have decided that quality of life is more important at this stage than the continued aggressive treatments which have little chance of positive results.
While hospice is not always a final stop, and we want to remind everyone of that, it seems pretty clear that Dean will not be able to continue to work on various Gamers games. We are praying for positive results, but we need to prepare for the worst case scenario.
We have asked Carl Fung - a long time friend of Dean, and someone very well versed in the Gamers line of games -  to take over project management of The Gamers line of series and games, working with the teams Dean has put together.
Thankfully for MMP, Carl has accepted. We were already quite impressed with the competence of Carl and his historical research abilities as demonstrated on many, many games.
Carl will also be honchoing both the Battalion Combat Series and the Line of Battle Series, in addition to the "project management" of the other honcho-led series (OCS, SCS, TCS). We will have a further update on 'the State of the Gamers' probably within a month or so, giving Carl a chance to get up to speed on current status.
So while we all hope and pray that Dean recovers, we feel like we're well prepared to move the Gamers lines of games ahead and keep producing fantastic titles.
Multi-Man Publishing, LLC
#13
Jag har, av oklara skäl, glidit in lite på Stilla havet som ämne och företeelse. Jag har lyssnat på Dan Carlins podd Supernova in the East. Den kräver sina timmar, men han har många intressanta perspektiv som fått mig att titta på teatern och då naturligtvis spel om densamma.

Krigsskådeplatsen är i det närmaste obegriplig. Industridvärgen Japan går 1937 in på krogen och beställer en elefant (Kina). Under fyra år försöker man svälja elefanten på olika sätt, men den fastnar i halsen och kväver i det närmaste Japan. Istället för att hantera det problemet väljer man att 1941 beställa in ytterligare ett par elefanter! Det är så svårt att förstå. Vi behöver resurser för att kriga så vi startar ett krig för att få resurser. Oh well.

Sedan avstånden. Det är bokstavligen 1000 (!) mil mellan Java och Dutch Harbor. Allt underhåll måste åka båt, något alternativ finns inte. Japan samordnar attacker över en yta som är världshistoriens största krigsskådeplats (med bred marginal) och lyckas på ett halvår ta över runt tusen öar. Man tar så mycket så att USA de följande 3-4 åren bara lyckas ta tillbaka en del av det Japan tog.

Sedan allt annat. Hänsynslös grymhet. Det är omanligt att eskortera handelsfartyg. Man besegrar i det närmaste Kina 1944 och tränger in i Indien samma år! Flottan och armén gillar inte varandra och informerar inte varandra om vad som händer. MacArthur. Det finns mycket att gräva i.

När det gäller spel är situationen knepig. Strategiskt är det hopplöst för Japan, hur i hela friden ska dom vinna? Jag är samtidigt intresserad av den strategiska bilden, inte av att skicka upp sökplan på natten för att hitta en kryssare. Jag har spelat flera spel på ämnet som jag faktiskt gillar. SPI/TSR:s PTO gillar jag skarpt. Spelet fångar både en operationell känsla med en taktisk dito och lyckas väl som berättelse. jag kan nästan säga samma sak om Across the Pacific, som har en lägre upplösning (varje turn representerar mer tid). Empire of the Sun har sina poänger, men kräver ett ganska stort fokus och man bör vara ordentligt påläst på regler och kort för att få ut så mycket som möjligt av spelet.

Sedan mitt senaste köp, Oceans of Fire från Compass Games.



Spelet är gjort av en veteran, Rob Beyma. Han har varit ömsom vin och ömsom vatten för mig. Jag har haft roligt med War for the Union, men Struggle for Europe hade en hel del märkligheter. Här har han då gett sig på Stilla havet. Skalan är fyra månader per turn, men varje turn har fyra impulser, så i praktiken så är det månadsturns med strategiska faser var fjärde månad.
Enheterna är divisioner och brigader, 1-2 större fartyg och många av de mindre. Hangarfartygen är högupplösta med separat flygdisplay, jagarna ingår i de övriga flottbrickorna. Landflyget är bara landflygspoäng, ingen skillnad på typ eller så (man har till exempel fyra poäng landflyg, dom kan jaga eller bomba beroende på behov). Både land- och flygenheter har kvalitet (Japans piloter blir sämre med tiden). Stridssystemet bygger på nednötning, en 10-10 (atk-def) division har tio steps. Så gott som alla strider leder till förluster på båda sidor. 

Japan behöver slösa sina magra resurser för att få mer resurser så att man kan fortsätta kriga. Det verkar vara ett intressant system som hanterar både logistik, olja och generella resurser på ett sätt som känns rimligt.

En sak jag gillar (i alla fall innan jag börjat) är det operationella systemet. Man väljer ut ett operationsområde (exempelvis Salomonöarna). Man bedömer hur mycket man har råd och möjlighet att skicka dit (flotta, flygmarktrupp etc) och sedan kan motståndaren reagera. Det leder till att man tänker i resurser och operationsområden på ett bra sätt, man har inte råd att göra saker över hela ytan hela tiden. Det är svårt att förklara, men det känns rimligt när jag läser om systemet.

Läsa får man för övrigt. jag vet inte om det är inne nu, men regelboken är 90 sidor i av jag uppfattar som ett spel som är 32 sidor komplicerat. Jag har stött på det flera gånger den senaste tiden. Reglerna är inte svåra men det är mycket att läsa. Ledare och rendom events-kort är optional rules. Dom är inte optional om man spelar med mig, jag vill ha historiska rendom events i Fia med knuff.

Vi får se om jag rapporterar hur det går. Jag är inte igång än och vi får se hur det känns. Att ta alla resurser direkt är givet men sen? Antingen tar man Salomon-öarna och isolerar Australien eller så pressar man mot Indien för att försöka knäcka britten. Vad ska jag testa?
#14
Shopping / GMT:s replacement counters - söker vissa
3 januari 2024 kl. 22:51:59
Jag lyckades missa dessa när dom var billiga och nu är dom inte det. Skulle någon få, och inte vara intresserad av, errata-brickorna till Army Group Center och Clash of Sovererigns så kan jag förbarma mig. Rimlig ersättning är rimligt tycker jag nog. 
#15
Andra världskriget / Replay av Jaws of Victory (NES)
5 november 2023 kl. 18:49:32
Hej hopp! Det har varit svårt att få upp spel på bordet, men skam den som ger sig. I ett aningen masochistiskt infall tänkte jag ge mig på ett rejält stort spel, Jaws of Victory. Jag har skrivit lite om spelet förut (men ingen replay), för den som vill veta är skalan en turn per dag och enheterna bataljoner till divisioner (enbart sovjeten jobbar med divisionsbrickor). Spelet behandlar den inringning som skapades i Ukraina jan-feb 1944, den så kallade Korsun-fickan. https://www.krigsspel.se/forum/index.php/topic,4779.0.html

Grafiken är så vacker så att guds änglar gråter en skvätt och systemet har ett tydligt släktskap med The Killing ground från samma företag, fast Jaws är mer regelmässigt slipat. 

Situationen i slutet på januari 44 är intressant. Adolf har här i flera steg bevisat att han är den främste härföraren genom alla tider. Dels kräver han att tyska förband skall hålla fast vid några kilometer av Dniepro-flodens västra flodbank därför att ööh, det är tufft. Den idén gör att två tyska kårer står som i en bokstavlig säck med två sovjetiska fronter längs respektive sida. Jag ser inga problem med det.
Som nästa bevis på hans storhet lägger jag också fram att flodbanken hålls av SS Wiking samtidigt som flankerna hålls av infanteri. Återigen, här finns inget att se.

Det hela är så dumt så att man måste gå upp ganska tidigt och jobba hela dagen för att hinna med något så feltänkt. Men men, har man Adolf vid rodret så kan det bli lite tokigt ibland.



Nåväl, sovjeten är ju inte blind och den 25 januari så anfaller den 2:a ukrainska fronten under Konjevs ledning österifrån och dagen efter kommer den 1:a Ukrainska fronten under Vatutin från väster. Stalin sätter in åtta hela arméer mot två tyska kårer, den finns alltså en blygsam liten skillnad i numerär här. De tyska befälhavarna på plats insåg att dom skulle bli inringade och hade redan börjat förbereda sig på det. Det låter som en rätt dyster, men nykter, insikt.

I vanlig ordning måste jag påpeka det enorma i det här, dagens svenska armé motsvarar kanske två av brickorna på kartan. Jag har så svårt att greppa perspektiven i andra världskriget.



Jaja, slutgnällt om det. Turn 1 är det bara Konjev som anfaller och han kommer österifrån. Han har grupperat fram två artilleri-divisioner (som består av vardera fem artilleri-brigader!) och han har ett flertal tank, mek och cav-kårer i reserv. Tyskarnas divisioner har ingenting i reserv, här och där finns det enstaka kår-förband, men divisionerna är sträckta till bristningsgränsen (men man håller lite flodbank så det är det ju värt).

Som ni ser så är det rejäla stackar som sovjeten bullar upp inför det tänkta genombrottet. Det här är ett spel för krigsspelare med riktigt stora....pincetter.

Initialt har sovjeten bara ett mål; att skära av två tyska kårer. Har dom inte gjort det på en vecka så har tysken vunnit. Det rimliga är att kårerna blir avskurna. Sedan är det upp till tysken att bryta sig in/ut med diverse spännande förstärkningar. Båda sidor får därför anfalla och försvara.

Jag får se hur mycket jag orkar skriva. Jag gör det som en replay för att piska mig själv att köra vidare. Jag körde några turns på FF för tre år sedan och sedan dess har det stått i hyllan. Jag har fått för mig att jag ska spela lite ospelade spel, trots att jag inser att det är dåligt för konungarikets tillväxt.
 Bilderna gör inte kartan rättvisa, jag ska försöka skärpa mig.
#16
Shopping / Köpes: Nations in arms
17 juli 2023 kl. 23:41:35
Hej hopp! Om nu någon inser att dödsvärmen kommer att kasta oss alla i graven och denne någon därför inte behöver sitt exemplar av Compass Games Napoleonspel Nation in arms så får man gärna sälja det till mig.
Jag har indirekt tillgång till spelet så jag är mest intresserad av om någon kan tänka sig avyttra det relativt billigt, det är ämnat som referensmaterial till spelet jag inbillar mig att jag kommer att göra. 

Jag tror minsann forumets egen Delirium har författat en regelbok till spelet, men med tanke på den mannens brist på sentimentalitet så är det väl rimligen eldat i en grillkorvsbrasa för flera år sedan.
#17
Sommar och allt det där. Einstein lär ha sagt att definitionen på dumhet är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika utfall. Om nu Albert hade rätt så bör min relation med Zuckers Napoleonspel falla under kategorin dumhet, jag har stört mig på dem i 30+ år men testar emellanåt igen. Jag vill att dom ska vara bra. Kevin å andra sidan hävdar att dom är bra, men jag har en viss skepsis mot mannen som sysslar med örthealing och chakrabalanserade krigsspel.

Dessutom så har både Björn E och Multing hävdat att spelen numera är spelbara och underhållande. Jag litar på dessa herrars smak i så pass stor omfattning så att jag nu skaffade Leipzig, ett spel om erans största slag. Det är den femte utgåvan av spelet, jag har även den tredje (CoA på nittiotalet-ish).

När jag nu satt mig ner med spelet så fick jag lite kalla fötter. Saker har hänt, en del har förändrats, men ändå. Jag fick då för mig att testa med Markus Stumptners variant-regler. Han har gjort en CRT som skildrar nednötning (yay) och han har dessutom lagt på ett ordersystem som uttryckligen är inspirerat av CWB (skrivna order, initiativ, corps attack stoppage etc) som jag tror gynnar solitärspelande. Dessutom så bygger hela aktiveringen nu på chit-pull, något som också förbättrar solitärspelande. Vi får väl se hur det går.

Leipzig är ett enormt slag. Napoleon har trängts in i ett hörn av flera fientliga armeér. Den 16 oktober 1813 så ser läget ut som nedan. Napoleon har en central position mot fiendens två arméer, men två arméer till är i antågande. Det finns inga felmarginaler. Kejsaren inser också att här finns det inga taktiska segrar att hämta. Jag tänker inte spela som om Napoleon skulle vara nöjd med att hålla en eller två höstleriga tyska bondbyar mer eller mindre än historiskt, det som gäller är att besegra fienden i grunden.

Det besvärliga med det är att flera faktorer talar emot en stor seger. Fienden är vida överlägsen i antal, kanske runt 50% fler (typ 385 000 mot max 225 000). Sedan sker striderna över en så stor yta så Nappe inte kan vara överallt, han måste lita på sina underordnade Ney och Murat.
Sedan har armén förändrats. Roligast är den IX:e kåren under Macdonald. I kåren talas det tre olika språk (franska, tyska och italienska) och det finns sex olika stater representerade. Det här är inte armén från 1805. Men jag tror att jag har en krigsvinnande plan.

Produktionen är märklig. Okej brickor, jättefina kartor och en salig och ogenomtänkt samling player aids och charts som ibland känns som om dom är tryckta i garaget. Stridstabeller på vanliga A4-papper, vädertabeller och annat som slösar på utrymme så det närmar sig det löjliga. Set-up-infon är inte direkt användarvänlig, men nu är det gjort. 



Jag är inte särskilt övertygad om att jag kommer i mål med det här, det är många turns. Skalan är brigader, varje turn är en timme och varje ruta ungefär 500 meter. Det kan alltså rimligen kallas grand tactical. I spelet så tänker man på vilka kårer som skall vara var, det är inget finlir med bataljoners formationer eller så. Jag har ett spel på slaget som är på regementes-nivå, men det har tio kartor. Det vore ett värdigt projekt för 5+ spelare på Rimforsa. Faktiskt riktigt kul när jag tänker på det.
#18
Historiska spel / Replay av Command: Blood & Iron
14 juni 2023 kl. 19:50:24
Jaha, efter att Ola konstaterat att att S&T:s spel om Königgratz inte skakade om hans värld så tänkte jag testa Command magazines spel om samma batalj. Slaget är intressant, det utspelar sig på dagen tre år efter Pickets charge vid Gettysburg men som vi vet är slagen i Europa inte lika säljande som ACW - tyvärr. Därför sitter vi här med tidningsspel.

Spelets skala är 500m/hex, 1 timme/drag och enheterna är brigader. Den preussiska armén förutsätts fungera som den ska (den leds av en inte helt okänd kille som heter von Moltke) och har därför inga speciella befälsregler.
Enter the austrians. Arméchefen Benedek har lett den österrikiska armén under en dryg veckas kampanjande i Böhmen. Det har mest varit förvirrade skärmytslingar, men Benedek har inte gillat det han sett. Han har till generalstaben i Wien föreslagit en liten reträtt. I vad som kan uppfattas som ett ifrågasättande av hans mod och manlighet frågar Wien då om det ens varit något slag som gjort att han längtar hem?
Benedek fattar mod och beslutar sig för att leverera batalj vid Königgratz. Han samlar hela armén, inklusive den sachiska kåren och befäster ett högt liggande område mellan två floder.

I spelet så har österrikaren problem med befälsordningen. Alla kårchefer har ett värde (vanligtvis 7, en har 5) som man måste slå under för att dom ska göra som man vill. Är Benedek nära får man -2. Missar man så går man bara hälften och lite annat. Kårcheferna kan dessutom bli direkt olydiga (slår man typ 11-12) så får preussaren gå med den kåren! Sånt är ju bara roligt, hoppas det händer i spelet.

Precis som i Olas spel så kan man ta förluster som skada eller reträtter, skillnaden här är att en backande enhet drabbas av en massa negativa effekter. Vi får se hur det funkar.

Kartan bjuder på en ska vi säga annorlunda terränganalys jämfört med S&T. Det är grafiskt helt okej för mig, det är ändå en tidning från 1993. På plats är minsann inte bara von Moltke, både Bismarck och Wilhelm I är på plats. Otto har börjat få lite kalla fötter, han har insett det österrikiska artilleriets styrka ( i spelet är det avsevärt bättre än det preussiska) och funderar på om man inte ska backa. Moltke tvivlar emellertid inte. Den första armén inleder slaget, Elbe-armén är på ingång och den andra armén kommer under dagen. Målet är enkelt; preussaren ska av kartan rakt uppåt alternativt slå ihjäl fler än vad man förlorar.




Oklart hur långt jag hinner innan jag måste plocka ihop, i värsta fall spelar jag slut och rapporterar slutläget i så fall. Lång tid tar det nog inte.
#19
Ulf Lundells något oklara beskrivning kan eventuellt även användas om min lealösa lekamens oförmåga att få till något spelande. Jag tänkte därför kortfattat beskriva några av de spel jag tänkte göra replays av, men av olika skäl avstod ifrån. Det i sig är lite synd, för även om det blir lite av en plikt att skriva när man väl börjat så är det också roligt att ge utlopp för lite kreativt skrivande.

I juni 1985 köpte jag mitt första krigsspel, AH:s Russian Front, 38 år sedan i dagarna. Jag hade spelat lite Panzerleader med en kompis innan och följt med min storebror till Tradition på Östermalm. Han tittade på rollspel, men jag lockades av krigsspelen. Jag borde tacka min bror för det, det har aldrig slutat vara roligt att spela krigsspel, även om mitt spelande ändrat karaktär. Det var tidigare viktigare att vinna än det är idag, nu vill jag bara lite eskapistiskt rollspela andra människor och skildra dramatiska skeenden.
Var och en blir salig på sin fason antar jag. Nu tänkte jag slänga ett öga på de tre spel som kom upp på bordet - men aldrig in på forumet.   
#20
Andra världskriget / Replay av BCS Panzers last stand
11 januari 2023 kl. 20:27:40
Jaha, med en tung suck så angör jag nu garderoben som leder till Deans Narnia. Jag behöver slita lite på den rejäla investering som PLS ändå innebar. Kul ändå att seriens första spel heter Last blitzkrieg och att man som fjärde spel i serien gör ett spel om en tysk offensiv av ungefär samma storlek en månad efter den sista... Vem tänkte att spelet skulle heta Panzers last stand? Jag vet inte. Det är i alla händelser ett spel om striderna i och, framför allt, utanför Budapest 1945.

Jag valde ett scenario som såg lagom stort ut. Två SS-divisioner och två infanteridivisioner ska slå sig igenom två sovjetiska pansarformationer och tre infanteriformationer för att sedan slå sig fram till Budapest. Kommer man dit är väl kriget vunnet eller något åt det hållet. Fem dagar (turns) har man på sig. 

SS-divisionerna (3rd SS och 5th SS) är emellertid slitna. Väldigt slitna. Deras totalt fyra pansarbataljoner innehåller totalt fyra steps! Vi pratar ett par plutoner här. Ryssarna är fler och inte direkt sämre heller. Vi får se hur det går. Det hela är mest ett sätt för mig att återbekanta mig med systemet och jag tänkte att gör jag en replay av det är det större sannolikhet för att det blir gjort.

Jag har naturligtvis redan svurit över The Gamers grafik och monumentala ovilja att göra något så enkelt som set up till en behaglig upplevelse. Varför måste man skriva att den 62:a divisionen ska ha 57: AT-bataljonen attachad men inte skriva vilka värden den ska ha - så man måste leta igenom 100 stycken independent-brickor. Gång på gång. Helt poänglöst. Nu är det gjort. Ska bara skumma igenom lite regler.