Citat från: Elias Nordling skrivet 23 februari 2026 kl. 10:31:21Vore kul att höra lite rapporter från Imperial Elegy-partierna!
I ett av två parallella partier på lördagen blev Ottomanen (undertecknad) upprepade gånger rejält pryglad av Tsarens (Rensarns) trupper. Under den patetiska ursäkten att det var någon slags stöd till frihetstörstande folkgrupper på Balkan så skalade Tsaren område efter område bort från min ömma omsorg.
När sedan mina trupper var engagerade att med milt våld försöka inlemma egyptierna i min faderliga famn var det istället britterna (Filip) som satte P för planerna genom att dyka upp i Dardanellerna och inta Istanbul. Efter det fick Ottomanerna hålla lite lägre profil och mest fokusera på diplomati och tulpanodling.
Enligt bulletinerna som nådde palatset i Istanbul så strulade det till sig för Bismarck (Mats) i Europa. Österrike (Roger) allierade sig med några tyskspråkiga minors medan Bismarck inlemmade Danmark i det tyska förbundet. När sedan Alsace-Lorraine skulle plockas in i förbundet så bar det sig inte bättre än att fransmännen (David) istället intog Berlin och annekterade Westphalen (om jag minns rätt). Efter det var det tufft läge för preussarna. De diplomatiska konsekvenserna av ovanstående var också att Österrike (som vid det här laget var Österrike-Ungern tror jag), Storbritannien, Ryssland, och Frankrike befann sig vara allierade medan Ottomanen förvisats till den andra alliansen och Preussen var neutralt. Svåra tider för sultanen och Bismarck.
Parallellt med ovanstående var alla stormakterna emellertid rörande överens om att det bästa för folken i Afrika och Asien var att få ta del av lite civilisation så det kolonialiserades friskt. I Kina var det tydligen några boxare som krånglade lite men de allra flesta var jättetacksamma för de omfattande leveranserna av opium.
Sen fick Bismarck, inte utan goda skäl, sparken. Ottomanerna insåg att blir det världskrig så kommer det gå åt cehennem och investerade därför flera tusen CPs till att flytta över britterna i sin allians. MEN det blev inte världskrig. Efter en havsbaserad incident (typ näst sista kortet som spelades i turn 7) som involverade fransmännen (eller var det Österrike-Ungern? kommer inte ihåg.) så var de diplomatiska spänningarna på kokpunkten, men efter en konferens lugnade det hela ner sig runt år 1920 och det blev bulle och saft till alla. Österrike-Ungern vann på poäng, men flera länder lyckades uppnå alla sina National Goals (även Ottomanerna!).
Vi bestämde oss emellertid för att spela Turn 1 av världskriget ändå (det fanns öl kvar i glasen) och då visade det sig med extrem tydlighet att de tusen CPs som jag använt till att flytta över britterna till Ottomanernas sida var helt bortkastade. Preussare, britter och turkar är inte en bra allianscombo. Fransmän, ryssar och österrikare utnyttjade till max det faktum att ingen i Preussen kommit ihåg att gräva skyttegravar - så det blev en relativt snabb marsch till Berlin, trots ett febrilt kämpande OHL.
Hela spektaklet tog ca 13 timmar att spela (inklusive de vanliga Rimforska pauserna för proviantering). Mycket väl investerad tid enligt min uppfattning. Tack till de som var med, med ett extra tack till Filip för spelledandet.
