Jag tror att turn 23 får bli den sista. Sovjeten anföll under turnen och fick en hel del framgångar till vänster, vilken tvingade de slitna tyskarna bakåt. Dessvärre är det för lite för sent, tyskarna har redan en stabil underhållslinje längre österut och är inte längre beroende av åkrarna och vägarna väster om floden.

Tyskarna fick ut tillräckligt med förband för en minor victory. Det hade kunnat gå annorlunda och det var inte klart vem skom skulle vinna för två dagar (turns) sedan. Under turn 23 fick jag känslan av att jag inte vill skyffla brickor utan något särskilt mål, så det är dags att sammanfatta. 



Spelet är tämligen stort och det finns en hel del man kan tycka om systemets olika rörliga delar.

Spelet drivs av underhåll/supply. Systemet är enkelt och logiskt, man sätter ut varje formations depå varje turn och avstånden är beroende av vädret. Jag gillar att det är enkelt men ändå helt avgörande. Jag ska däremot säga att det är lite tradigt att räkna om avstånden för alla depåer varje turn, spelar jag om det här så ska jag ordna ett system där jag märkt upp avstånden på kartan.

Flyg sköts också på ett utmärkt sätt, man slår för hur många flyg man får in och vill man sedan använda dem drar man en bricka och får olika nivåer av stöd. Det funkar som i Killing ground och jag gillar att man inte vet om flyget faktiskt kommer att göra nytta eller inte.
 Artilleri funkar lite åt samma håll, man stoppar in artilleri (som är olika starkt och har olika räckvidd) och slår sedan på hur många oddsskift man får. Det ger en rolig nerv åt striderna och ger artilleri en annorlunda roll än att bara lägga till stridsvärde. Det kostar naturligtvis supply att skjuta.

Jag gillar också att tyskarna och sovjeterna fungerar så olika. Skillnaderna är ibland tydliga och ibland subtila, men reglerna lyckas verkligen fånga kombattanternas skillnader. Tyskarna får lättare combined arms, har effektivare stridsvagnar, stackar lättare med varandra, går lättare i zoc, tar replacements smidigare och kan reagera med sina pansarbataljoner. Det blir så mycket bättre känsla än att bara ge dem högre stridsvärden.

Överlag så tycker jag JoV är ett riktigt bra spel. Båda sidor får anfalla och försvara, dom slåss olika och det är spännande ända in i kaklet. Jag gjorde nog en sämre insats med sovjeten, men jag tycker ändå att utfallet känns helt historiskt rimligt. Det som hände i spelet hade absolut kunnat vara ett faktiskt utfall. Bara det faktum att jag solospelade ett ordentligt omfattande spel i 23 turns utan att tröttna förvånar mig faktiskt en smula.

Spelet finns fortfarande i tryck. Gillar man operationella spel och har ett par stora...pincetter så tycker jag att man ska unna sig att testa det här. Jag litar på att monsterspelsmaffian i Göteborg får upp det i vår.

En lite bättre överblick såhär mot slutet av spelet (turn 22 av 25). Jag räknade på VC och det är ganska tydligt hur det kommer att sluta. Den nya inringningen som Konev åstadkom ställer till det en del för tysken och omöjliggör den högsta graden av seger. Som det är nu kommer det att sluta med en tysk marginell seger (det finns också tysk propagandaseger innan de sovjetiska segernivåerna börjar).

Eftersom inget egentligen kan ändra på det så tror jag att jag kör en turn till eller så för att bekräfta det jag redan vet. alternativt kör jag på utan att rapportera och visar slutläget. Hm. Som synes är det en stor yta men det finns helt klart ett tydligt fokus när tyskarnas offensiv väl drar igång.

Turn 22 så töar det igen och vägarna blir sådär härligt leriga. Zjukov inser att operationen håller på att rinna honom ur händerna så han beordrar en lång rad anfall. Tyvärr så når inte underhållet fram i samma omfattning som han vill vara aggressiv, så det mesta fastnar på idéstadiet.
Bara längst upp i norr betalar den offensiva andan sig, flera tärningar utfaller i anfallarens favör och omkring två tyska divisioner skärs av igen, den här gången utan tillgång till ett flygfält. Till och med Adolf får börja tugga i sig att en del arisk ungdom sannolikt får glädjen av att lära sig mer om det sibiriska gruvsystemet.

I övrigt så lyckas den 3:e Pz-kårens olika divisioner bredda luckan och de första inringade förbanden kommer bokstavligen ut på andra sidan. 

Turn 21. Flygplatsen överges när den hamnar under sovjetisk artilleribeskjutning, Stemmermann beordrar alla förband söderut. För första gången sedan turn 2 så drar de två inringade kårerna sitt underhåll från vägnätet söder om fickan, även om det inte når riktigt alla.

Frustrerande nog så lyckas en sovjetisk infanteridivision pressa sig fram och krymper återigen luckan till bara två rutor! En omfattande insats med förband ur inte mindre än tre tyska divisioner pressar tillbaka fienden (där pilarna är på kollisionskurs) men när röken lägger sig så har LAH:s Tigerbataljon inte längre några oskadade fordon kvar.

I fickan är det nu fullt kaos och det finns en påtaglig Korsun-känsla i det hela. Alla tyska förband går så fort dom kan söderut, dom blandas i en salig röra och vissa kommer inte fram på grund av trängsel och terräng. Nästan varje hex längs flyktvägarna är fullstackade. Trängseln vid bron i Korsun och det faktum att fientligt infanteri står alldeles för nära gör att flera tyska regementen måste försöka ta sig över floden på andra ställen.

Tyskarnas rörliga förband är slitna, blandade och utspridda. Dom skulle alla må bra av några veckors lugn och ro, till exempel på den franska Rivieran. Det kanske inte blir så, vem vet vad Adolf har planerat. 

Kör du med pincett eller stadiga fingrar....?
Rejält med brickor 

Det är pincett som gäller, att lita på sina skakiga prinskorvsfingrar hade varit en så kallad utmaning.

Kul att du är igång! Jag har skaffat det här, men annat har hamnat före i kön så det har fått vänta. Det finns en del intressanta mekaniker verkar det som, jag är bara lite orolig för att det blir väldigt mycket mekanik i slutänden. De som har gjort spelet är förstås duktiga så jag hoppas att jag har fel.
Jag ser fram emot fortsättningen!

Turn 20. Noterade att regel 16.2 inte riktigt funkade som jag trodde så jag väntar. Vädret är kallt. Sovjeten anfaller längs flera linjer och framför allt anfallet i mitten närmar sig en viktig bro, Bäke tvingas omgruppera och överge terräng för att stoppa fienden. Längre till vänster får man också släppa terräng, men man har lite mer stäpp att överge där innan det blir alltför allvarligt.

De tyska anfallen är relativt framgångsrika, men det kostar hela tiden för anfallaren. Man breddar öppningen, men misslyckas med att slå en sovjetisk pansarbrigad (det röda krysset) som blockerar en väg in. Alla tre tyska Tiger-bataljoner är nere på sin sista step.

De båda tyska kårerna i fickan tar sig nu bakåt. Flygfältet kommer under morgondagen hamna i frontlinjen, det får bära eller brista. Lutfwaffe tappar i effektivitet och sovjeten dominerar februari- himlen med eftertryck.

Jag tror tyskarna kommer att reda ut det här, men det är för tidigt att säga än. Jag noterar också att jag, som vanligt när jag spelar solitärt, inte aktivt letar efter optimala drag. Hade jag haft en del på en sida hade jag hittar fler broar att spränga och fler anfall att göra. Det är nu ett för omfattande jobb så jag fokuserar på det centrala. 

Är det fortfarande mandatory attacks in zoc med soak-off-attacks och avancera efter strid så att motståndaren måste anfalla tillbala som på den gamla onda tiden i Jaws of Victory?

Nix. Anfaller man en fiende när man samtidigt är i en annan fiendes zoc och denne inte anfalls så är man halverad. Borde användas mycket oftare i andra spel, en rimlig regel.

Skall bli spännande att se hur detta slutar. Har du koll på reglerna 16.2 och 16.4? Det verkar invecklat...

Och hur skall man tolka begreppen "Korsun Isolated" och "Corps Isolated" (16.2)? Har själv förstått dom som två olika grejer men inte helt säker.

Tack vare dig planerar vi nu för ett JoV-parti i Gbg efter nyåret. 
Har redan solokört 2 rundor på Vassal för att känna på't

16.2 är precis det som är på väg att hända i mitt parti. Tyskarna kommer att flyga in en omgång underhåll till och sedan överge flygplatsen för att skynda sig söderut.
Den supply man ackumulerat på flygplatsen fördelas på kårernas depåer och kommer sedan inte att fyllas på. Då har man liksom startat nedräkningen för hur lång tid man har på sig innan den sista korvmackan är uppäten. Det ska bli kul att se den processen.

16.4 läser jag på när det behövs, då är man desperat och vill få ut förband som inte kan ta sig ut under ordnade former. Det hände historiskt men jag räknar med att tysken kan organisera det hela bättre här.

Kul att ni ska köra JoV! Jag vill gärna höra hur det går förstås. jag är lite sugen på The Killing ground efter det här, det finns saker med systemet som är riktigt roligt.

Turn 19, leran kommer tillbaka och dämpar de båda sidornas operationella tempo.
På bild syns nu hela fickan. Det är inte särskilt långt kvar innan det sovjetiska artilleriet när fram till flygplatsen. Hade den sovjetiska 27:e armén haft lika tungt artilleri som sina kollegor i söder så hade dom redan inlett beskjutning, men så är inte fallet. För att få ut så många som möjligt så borde tysken överge Korsun och springa söderut, men då kollapsar logistiken. Oerhört svårt beslut.

Samtidigt har den 3:e Pz-kåren säkrat inbrytningen, men den går inte längs någon väg så det finns ingen snabb väg ut. Dessutom pressar ryssarna ihop fickan österifrån, så läget blir inte bättre.

Den röda pilen till vänster är den långsamma men stadiga sovjetiska framryckningen från väster. Även den börjar bli besvärlig då den närmar sig de vägar de tyska pansarförbandens underhåll opererar på. Tyskarna har i någon mening lyckats med insatsens första del, men det går inte att räkna in det här som en seger än. En veckas strider återstår.

Tyskarna gjorde omedelbart motanfall och lyckades återigen bryta sig in till de inringade. Man breddar dessutom inbrytningen. Problemet är att förbanden nästan uteslutande består av enstaka steps, Bäkes Tiger-stridsvagnar är nere på sitt sista step (det rör sig om några enstaka Tigrar vid det här laget) och de andra typerna är marginellt starkare. Infanteriförbanden är nu så svaga så de inte längre har ZOC (det krävs tre steps för det) så det är en skör öppning in till Stemmermann.

Lite längre ner så anfaller LAH norrut för att mer på allvar bredda inbrytningen, men även SS förlorar många stridsvagnar till de ändlösa mängder av AT-kanoner som Konev grupperar i varenda ruta.

Tyskarna har nu också börjat krympa fickan i sydlig riktning, om krisen kommer så ska utbrytningen inte ha så långt att förflytta sig.

Det är roligt att striderna är så dramatiska. Det händer naturligtvis saker på andra ställen också, men jag fokuserar på det som kommer att avgöra spelet (helt enkelt det som skulle hamna i populärhistoriska böcker). Det blir en helhetsbild så småningom. 

Vi närmar oss slutet av spelet och dramat ökar i intensitet, så pass mycket så turn 18 får två bilder av den kritiska punkten. Det är kallt och marken är frusen. 

Zjukov tog naturligtvis tag i saker och ting med en viss brådska och med därtill hörande allvar. Tunga anfall pressar tillbaka tyska skytteförband och isolerar Bäkes spjutspets. Samtidigt så isolerar man en stridsgrupp ett par kilometer västerut. Dessutom så är nu sovjetiska förband fyra rutor från Korsuns flygplats, så underhållet är potentiellt hotat.
Göring har dessutom meddelat att Luftwaffes satsning snart kommer att dala i effektivitet efter en stabil insats på nästan två veckor. 

Båda sidor är rejält slitna och brickor börjar nu tas av brädet. Ingen kan dock vika ner sig, det är två trötta och blodiga boxare som hänger på varandra i slutronderna. Ingen vill vara den som backar först. Jag måste också notera den rent märkliga mängd tyska pansardivisioner som är insatta i striderna. Jag vill minnas att jag läst att  AGS hade något i stil med 75% av alla tyska pansardivisioner som fanns de inledande månaderna 1944. Några månader senare kommer det behövas andra prioriteringar (Overlord och Bagration anyone?), men det märks i spelet att tysken har ordentligt med rörliga förband.

I leran och sörjan den tionde februari så pressar Bäke sina sista Tigrar tillsammans med en spaningsbataljon så långt att dom når kontakt med SS Wikings spaningsförband! Livlinan är emellertid en vanskligt smal tråd som lika gärna kan innebära att Bäke fyller på fickan snarare än han hjälper någon ut, han har spridda skurar med svaga förband som håller genombrottet öppet. Alla tyska förband i genombrottsriktningen är slitna, steplossade och alldeles för långt ifrån underhållet (och mammas Apfelstrudel).

Stalin blir vansinnig över den bedövande brist på kompetens, gränsande till förräderi, som här uppvisas. Han ersätter Vatutin med en rätt barsk kille som heter Zjukov och ger Konev ett tydligare ansvarsområde (detta inträffade intressant nog bokstavligen den här turnen historiskt).

Problemet är inte alls löst för tysken. Man håller ingen väg in till de inringade, man kan knappt underhålla de anfallande trupperna och sovjeten kommer att göra vad han kan för att stänga in fienden igen. Tysken behöver kallare väder så att deras underhåll inte kör fast i leran. En Opel Blitz med ammunition är bättre än tio som sitter fast i gegga (gammalt djungelordspråk).

Det blir ju också svårare att få ut de mest norra förbanden om fickan inte krymps söderut. Som historisk chef på platsen vill man lämna så få som möjligt bakom sig. Inte ett problem för oss som taktiserar med kartong i stället för mänskliga liv.

Adolf låter meddela att det låter som att du är svag i anden och tvivlar på att nationalsocialismens pigga ungdom kommer att nå de inringade. Världshistoriens störste fältherre har ånyo blicken på Dniepro, det här var ju bara som att hicka till lite när man ritar in herrefolkets livsrum på kartan.

Men du har förstås rätt. Jag försöker annars alltid göra en grej av att se brickorna som den grupp människor de faktiskt representerar. Det gör att spelen tenderar att bli roligare/intressantare för mig och dessutom så undviker man i allmänhet de mest gamey sakerna. Jag minns fortfarande när du spelade Normandy 44 och någon påpekade att du gjorde ett anfall som inte kunde lyckas och du svarade men jag skulle gjort så i verkligheten. Precis så.

Jag har suttit med kartor över den historiska situationen och jämfört med mitt part. De tyska framstötarna är inte avsevärt mycket bättre i mitt parti än historiskt, den stora skillnaden ligger istället i att den inringade fickan i mitt spel är mycket större än den historiska. Jag inser att jag skulle pressat fickan hårdare direkt från från början.

Jag har för mig att tyskarna drog ihop sig tidigt i fickan för attunderlätta logistik och utbrytning men jag kan minnas fel.

Det stämmer, men jag ser inte riktigt behovet för tysken här. De norra sovjetiska förbanden är inte särskilt starka och kan egentligen inte åstadkomma något annat än att stå där. Att krympa fickan skulle ge vissa fördelar men också riskera att fientligt artilleri skulle kunna nå flygfältet, vilket både historiskt var och i spelet skulle vara katastrofalt för tysken. Kanske ett felbeslut, jag har färre trupper att bryta mig ut med, men det är som det är.