Måndagen den 25 april (löning, flera rubel in på kontot!) så lyckas WP stabilisera läget i luften. Man väljer också att sätta in sin sista FJ-division i ett försök att få ett stabilt brohuvud över Weser. USA flyger in personal till sina POMCUS-platser, man väljer att sätta in dem i norr. Den amerikanska III:e kåren aktiveras och har initialt mäktiga (trumvirvel) två brigader!

Det är stor dramatik i norra Västtyskland. Polackerna gasar ihjäl danskt hemvärn, men lyckas ändå inte ta Flensburg. Ättlingarna till de bevingade hussarerna imponerar inte på Preben och hans danska hemvärnspolare.

I Hamburg lyckas 2GTA äntligen trycka sig in i stadens östra delar, detta då de tyska pansargrenadjärernas ammo tog slut. Strider pågår i de västra delarna av staden, men det känns svårt för förvararna.

Längs Weser händer det massor, båda sidor koncentrerar sina resurser till slaget om flodövergångarna. Sovjeten släpper sin FJ-division på flodens västra sida. En tredjedel försvinner till NATO:s flyg och luftvärn. Hm. Två regementen landar. Ett regemente går åt i ett misslyckat anfall mot staden Oldenburg och den återstående tredjedelen utplånas då en holländsk reservdivision anfaller. Hela divisionen är slagen i spillror till kvällen och det finns ingen övergång att tala om. Zaitsev får något mörkt i blicken när rapporterna strömmar in, det var egentligen den enda reserven av värde han hade. Nu är allt upp till frontcheferna att göra vad de kan med det de har.

Bremerhaven tas av sovjetiska pansarförband och man kan nu "köpa" torsk och strömming från lokala fiskhandlare. Lite längre ner längs floden tillfogas WG kraftiga förluster (2 brigader nedgörs), men det brohuvud över floden WP etablerar kastas tillbaka av brittiska reservister. Trots att WP mitt på dagen hade två brohuvuden av divisionsstorlek så har NATO på kvällen återtagit flodlinjen. 



I söder så fortsätter jänkarna och WP att puckla på varandra. Frontlinjen rör sig rätt blygsamt, men förlusterna på båda sidor är avsevärda. Dom är som trötta boxare som hänger på varandra, men ingen vill ge upp. Det anfalls och motanfalls hela tiden.

Ingen vågar ge sig på belgarna, som nu även fört fram sina sista reserver.

Den tjeckiska fronten stannar upp en aning. Även här så tillfogas fienden förluster, men ett koordinerat motanfall med kraftig flygunderstöd splittrar den starkaste sovjetiska divisionen och frontchefen måste vänta in tjeckiska reserver för att återuppta offensiven.



Något jag gillar är att alla nationer är viktiga. Såklart är vissa starkare än andra, men till exempel Holland och Belgien har gjort oerhört viktiga insatser. Det skulle inte gått att ta bort en nation från endera sidan och ändå få ett spännande spel. Jänkarnas brigader är inte märkbart bättre än andras, men deras HQ-support och helikoptrar gör dem till mer kapabla anfallare. Det känns helt rätt.

 

Men Eurovision då? Skulle gå i München turn 3!

Carola var på plats. Det saknades deltagare, ljudtekniker och annan logistik. Flygsirenen vann. Carola tackade Ulf Ekman och försöker nu lifta norrut, men framåt Hannover så pratas det ett språk som inte påminner om Carolas högstadietyska. 

På söndagen hedrar man inte guds vilodag, istället krigar man vidare. Under dagen så utvecklas det som nog är NATO:s största kris i spelet. Ingen sida har övertaget i luften än, men så här på krigets fjärde dag så har de flesta flyktingarna lämnat förbundsrepubliken, så NATO har nu full tillgång till vägnätet. Det underlättar lite för de fåtaliga förstärkningar som kommer in från alliansens västra delar.

Det är stor dramatik längs hela fronten. I norr så lyckas polska mek-förband slå sig fram till Flensburg, den sista tyska staden innan Danmark. Man möter tyskt hemvärn och danska mek-förband. Polackerna tar förluster men tar terräng. NATO-flyg straffar den polska tank-divisionens utdragna vägkolonner och tillfogar dem stora förluster.

2GTA misslyckas igen med att ta sig in i Hamburg. Som salt i såren tar man stora förluster till tyska F4:or och Alpha Jets. Arméchefen får sparken och den nya chefen utlovar framgång under nästa anfall.

Söder om Hamburg går allt snett för NATO. Två holländska brigader nedgörs och två tyska brigader inringas. Dom lyckas slå sig ut, men försvaret framför Bremen är i höggradig oordning. NATO-flyget gör allt dom kan för att stoppa 20G, men en tank-division når floden Weser under kvällen. Här är läget oerhört allvarligt.

Britterna tvingas också uppge staden Hannover, den första storstaden som faller. Försvaret längs Weser känns som en cirkus, tyskt hemvärn, spridda holländare och slitna britter. Ladorna börjar bli tomma här på den nordtyska slätten.



I söder växlar krigslyckan. Belgarna håller Kassel igen, vilket börjar irritera frontchefen. USA pressar tillbaka en tank-division, men 8G samarbetar snyggt med helikopterburna trupper, slår en amerikansk brigad och pressar östtyska T-55:or till en by omkring 25 kilometer från Frankfurt. I sista stund kommer en fransk pansardivision och blockerar vägen. Staberna i Frankfurt kan sluta elda upp dokument och istället tacka för hjälpen. Kul att jänkare räddas av fransmän, det är ett svårt slag för deras självbild.

De sovjetiska och tjeckiska förbanden lyckas med flera anfall och tar mycket terräng. Återigen är det fransmännen som lyckas staga upp fronten, men här ser det faktiskt ut som WP har möjlighet till fortsatta framgångar. Den täta terrängen gör också att NATO:s flyg har svårt att vara lika effektivt som i norr. 




Nu när klockan går och WP närmar sig supplyproblem samtidigt som man börjar nå verklig framgång så är det dags att sätta in den återstående FJ-divisionen. Dessutom får man in lite reservister från DDR och Tjeckoslovakien nästa turn. Båda sidor känner av en viss desperation. 

 

På lördagskvällen (turn 3) dricker man i sovjetstaben traditionsenligt, liksom alla andra dagar, vodka. NATO har nu hunnit anpassa sina baser lite bättre så kem-insatserna får sämre effekt. Man har i det närmaste paritet i antal flygföretag, en utveckling som serierökande stabsofficerare i GSFG ogillar å det utförligaste.

Det blev en spelmässigt rolig turn, under WP:s runda så tänkte jag att nu är det kört för NATO och sedan vice versa under NATO:s runda. Förlusterna fortsätter att vara enorma på båda sidor. Eftersom det är en variant av Strategic surprise-scenariot så har man knappt några förstärkningar att tala om. NATO har fortfarande en tyska territorialförband och amerikanska POMCUS-trupper att vänta in, WP väntar på DDR:s Kat II-förband (det är heta hunkar vill jag lova).

I norr flåsar sig polackerna in i Kiel och 2GTA vänder sig mot Hamburg. Staden håller trots tunga strider, det blir förluster på båda sidor. De sovjetiska mek-förbanden har svårt att skydda sig från NATO:s flyg bland äppelträd och åkrar i norra Tyskland.

Söder om Hamburg nedgörs den amerikanska brigaden, men ett holländskt anfall stabiliserar linjen (grön pil). Britterna nöts ner under konstant tryck och Hannover hålls nu bara av en FJ-brigad. Britterna ligger på under 50% av ursprunglig styrka - dag 3! Stiff upper lip anbefalls. Maggie skriker att some call them outnumbered and overwhelmed, I call them lazy.

Den samlade polska Tank-armén driver en tysk brigad på flykten (där fick ni för 1939).



Vid Fulda är amerikanerna fortsatt hårda. Tyskarna tar förluster, men sedan blir US V:th C irriterade och kembombar WP-förband. Dessa hamnar i oordning och en tysk-amerikansk attack slår ut en sliten sovjetisk division (grön pil). Det är roligt att NATO faktiskt kan anfalla. Deras pansarbrigader har bra eldkraft, kombinerat med flyg och helikoptrar så kan det bli lite tryck. Jag noterar också att flyg och art-strikes lika ofta används för att hindra reserver att nå stridsområdet som direkt i själva striderna. Det är en intressant mekanik (disrupted får inte reagera).

Den tjeckiska fronten trycker sig framåt, mest på numerär. Man byter förluster, men kavalleriet ( i form av fransmän) kommer nog stabilisera läget innan de stora urbana områdena hotas.



WP har en FJ-division kvar, deras enda strategiska resurs egentligen. Den måste sättas in innan NATO tar över himlen helt, men jag vet inte var den gör störst nytta. Det känns som norr är rimligast, men det är inte givet.

Dag 2 slutar med ömsom vin och ömsom vatten för arbetarklassens förkämpar. Det sovjetiska frontflyget var oerhört framgångsrikt, NATO:s luftvärn hade inte riktigt fått ordning på den ständigt föränderliga situationen och SU-25:orna och MiG27:orna kom ofta igenom och slog ut stora mängder materiel för fienden.

NATO:s flyg hölls återigen tillbaka av sovjetiska kemikalier, men man lyckades ett antal gånger bringa fientliga anfall i oordning. Luftstriderna var tämligen jämna, med liten övervikt för WP (beroende på kem-insatsen).

I Danmark så tar polackerna och sovjeterna över Köpenhamn, men det danska hemvärnet sluter upp med mek-förbanden och det blir ett låst läge där.

I norra Tyskland så lyckas 2GTA ta Kiel från en WG-brigad. Man väntar in avlösning från polackerna så man kan stöta ner mot Hamburg - Bremen istället för att rulla omkring med T80:or bland danska bönder och korsvirkeshus.

Söder om Hamburg så tar WP den pittoreska staden Lüneburg, men får inte till något genombrott. Utanför Hannover pressas britterna bakåt, men återigen håller linjen. Den operationella manövergruppen (OMG) kan inte släppas lös. NATO:s förluster är avsevärda, men än så länge så håller man ihop linjen. Under morgondagen kommer spliffrökande Gert och hans holländare att förstärka linjen, men sedan ser det tunt ut.



I söder märks det tydligt att tre fulltankade sovjetiska arméer nu tagit sig över gränsen, snart förstärkta av det tuffaste som finns; en polsk tank-armé!

28 CCA har en dålig dag. Man misslyckas med att ta Kassel från belgiska (!) pansarförband och pressas sedan tillbaka av tyska motanfall (grön pil).

1GTA anfaller amerikanerna och pressar sig fram närmare två mil. Amerikanarna tar ordentliga förluster till flyg och artilleri, men stabiliserar läget. Fransmännen sväljer ner sniglar och svartmyror med fint vin och konstaterar att man kanske borde lägga sig i det där centraleuropeiska bråket. Sist av alla kan tilläggas (och då får inte fransmän i Frankrike dra tummen ur än).

Tjeckerna pressar sig framåt och tillfogar förluster, men tappar sin enda helikopterburna brigad i ett misslyckat kringgångsförsök. Det ser ändå rätt lovande ut här, då det inte är prioriterat område av NATO. 



Det är svårt att bedöma hur det går. NATO förlorar mycket mer än man får in, men det är samtidigt inga tydliga sovjetiska genombrott (upp mot Danmark möjligen undantaget). Jag har kastat in alla WP-förband så snart jag kan, vilket gör att WP inte kan stoppa in reserver för ett genombrott. Å andra sidan tillfogas NATO stora förluster innan WP börjar få underhållsproblem (vilket sker vecka två).

Chefen för 28 CAA får sparken, trots ett juridiskt felfritt försvar; jag borde ha vunnit, det var slumpen som gjorde att jag slog en 1:a. Det lät inte som socialistisk vetenskap, straffbataljon väntar. Man kan faktiskt inte få stryk av belgare och tro att man kan komma undan med det. 

Kul att läsa. Det ligger en på hyllan men borde verkligen åka fram!

Ja, låt dig inte avskräckas av den långa regelboken bara. Det är ett medelkomplicerat spel med väldigt många sidor regler.

Läget på kvällen den 21 april (turn 1). Jag noterar att det kan ha varit ett misstag att inte låta mina sovjetiska "övningar" äga rum närmare gränsen (det är ett av många val under pre-game), många förband hade problem med att komma i slagläge under dagen.

WP inledde sitt anfall med att skicka stora mängder med missiler på NATO:s flygbaser. Man drog sig inte för att skicka kemiska stridsmedel, så NATO fick under dagen problem med att hålla igång vissa baser (-2 airpoints). Det känns som WP behöver det för att hålla det lite jämnare i luften.

Två bilder från striderna. Danmark utsattes för den obligatoriska attacken från polska och sovjetiska marinförband, därtill uppbackade av en hel FJ-division. Landsättningen gick skolboksbra och redan på kvällen så höll WP större delen av Köpenhamn. NATO:s flyg luggade däremot marinförbanden duktigt, halva styrkan är försatt ur stridbart skick. Danmark ger sig inte för en sådan bagatell som att tappa huvudstaden, reserverna är på ingång och mek-förband har bundit upp FJ-divisionen.

I norra Tyskland tog man Lübeck och stötte fram mot Kiel. Anfallsriktningen ansattes hårt av flyg, två hela sovjetiska divisioner är i oordning (disrupted) och kommer behöva samla sig under morgondagen. Man tog sig också fram till Hamburgs utkanter, men sovjetiska pansarkolonner tog kraftiga förluster under framryckningen (en halv Kat I-division utslagen av flyg).

Braunschweig föll också under hårda strider, tunga förluster på båda sidor.

NATO skickar allt dom har framåt, men de många flyktingarna gör att vägförflyttning ständigt stoppas upp. Det har också varit svårt för vissa stridande förband att få ut tillräckligt med ammunition.  Polackerna rör sig mot fronten i sakta mak, njutandes av den lantliga idyllen i DDR.

NATO har möjlighet att skicka in flyg efter att WP deklarerat sina attacker, den flexibiliteten (som WP saknar) gör att det aldrig går att räkna in en framgång i deklarerade strider.     



I söder så är läget annorlunda. Terrängen stoppar upp framryckningen och de amerikanska förbanden är tuffa motståndare. WP tar terräng och slår ut en västtysk brigad efter ett elegant utnyttjande av helikopterburna förband, men ett motanfall slår ut en sovjetiskt pansarregemente.

En amerikansk brigad elimineras av kemiska stridsmedel i samband med skyttedivisons anfall, men på det stora hela så formerar NATO en stabil försvarslinje. I synnerhet US V:th C känns svårflyttad, här kan det komma att krävas en rejäl insats (artilleridivision + flyg + kemikalier).

Lite av en besvikelse, men inför morgondagen har man nu i alla fall frontens samlade resurser att tillgå.



På kvällen får den Nordöstra frontens chef lite mindre kritik än den Sydöstra frontens chef, ett par mindre städer har ändå befriats från kapitalist-fascisterna. Tjeckerna har knappt korsat gränsen, men vad kan man vänta sig av slashasar som så sent som 1968 ville ha socialism med ett mänskligt ansikte. Hur fan skulle det se ut?

Spelet är lite mer involverat än jag först trodde, det finns utrymme för finesser i tillvägagångssätt vad gäller reserver, flyginsatser och liknande. Jag tycker spelet känns gediget bra, men det är avsevärt mer komplext än originalet från 80-talet.

Jag förstår att alla som läser detta funderar på om dom inte ska förgylla sin lördag med lite sovjetisk militärteori. Ni har naturligtvis rätt, det är svårt att slå det som lördagsnöje. Därför följande.

Sovjet avsåg att befria väst med förband organiserade i fronter. En front har två stycken Combined Arms Armys (CAA), som vardera har fyra skyttedivisioner och en pansardivision (pansaret är arméchefens reserv). Bakom dessa kommer frontens reserv, en tank-armé på fyra pansardivisioner, som ska sättas in där det går bra (viktigt detta, man sätter inte in reserven där det går dåligt). Varje front har också en artilleridivision.

I DDR fanns två fronter organiserade på ovanstående vis, i Tjeckoslovakien en. De främre pilarna visar CAA-arméerna, den bakre i samma färg Tank-armén. Hos tjeckerna är det lite rörigare pga sämre mobilisering, men det ger sig. Man mixade upp sovjetiska arméer med WP-divisioner, antagligen hade man bättre koll på sina ibland ovilliga allierade på det sättet.

Den vita pilen är en ad-hoc lösning för att besegra danskjävlarna, blandat med sovjeter och lite väl antikommunistiska polacker. Där finns även marinförband.

Den västra teaterns chef har även tilldelats två FJ-divisioner.

Nedanstående är på kvällen den 20 april, följande morgon ska anfallet inledas. Flera divisioner kommer inte komma över gränsen dag ett, men sånt är livet. Jag har ännu inte formulerat någon plan, jag behöver fundera på det.

Vi får se om det går att göra intro-delen begriplig.

Eftersom Zaitsev har partibok så tänker han att seger på segerdagen den 9 maj vore maffigt, förlåt - i  arbetarklassens anda. Han påbörjar därför förberedelserna den 15 april, så det blir pre-turn 1.

Den 15 april påbörjar GSFG (Group of Soviet Forces Germany)en rejäl översyn av flygplan och piloter, man roterar fram flyg från sovjet och laddar upp med logistik. Det kommer att ta ett antal dagar, men göra så man har ett stabilt stöd från flyget, om än bara för en kortare period. Tension går upp till 2 (NATO slår mot detta på 2d6, slår 6), men NATO reagerar inte. Det är möjligtvis någon lägre chef som börjar skruva på sig, men det har hänt förut.

Den 16 april så mobiliserar sovjetunionen partiellt, man avser fylla på en del logistik och kalla in de fräschaste reservisterna. Sovjet (ej WP-allierade) påbörjar räknandet på sina förstärkningar. Tension går till 4 och NATO slår en 4:a! Man oroas över utvecklingen, börjar fråga Andropov vad som pågår och övervakar nu vad som händer (NATO alert 2).

Den 17:e april ligger WP lågt efter den snabba reaktionen från NATO, man kan inte riskera för mycket innan flygförberedelserna blir klara. Tension fortfarande 4, NATO slår 7. Ingen förändring. Sovjetiska medborgare inställer sig vid diverse mobförråd i landet västra delar. Inga Kat II eller III-förband har kallats in.

Den 18 april så meddelar frontflyget att den initiala fasen av av förberedelserna är klara. Man kan påbörja en andra fas, men Zaitsev tycker inte att man har tid till det, han snabbar nu upp förloppet. Tension 4, DR 6. Ingen förändring.

Den 19 april informeras Sovjets WP-allierade om vad som kommer att hända. Sovjet gör sig inga illusioner om att deras respektive HQ:n läcker som såll, men man behöver dem i kriget. Aningen yrvaket så mobiliserar WP. Det går rätt fort i DDR, tjeckerna drar benen efter sig. Tension 6, DR 12 - märkligt nog reagerar inte NATO. Trots alla spioner och dubbelspioner så händer det inget nytt. Sovjet repar mod.

Den 20 april så utlyser WP en stor vårövning. Förbanden börjar röra på sig (dock inte närmare än 3 hexes från järnridån) och förstärkningar börjar anlända. Tension går upp till 8, DR 8 - NATO inser vad som kan hända och börjar vidta åtgärder (Alert 3). Man grupperar om stridsflyget till flera baser och meddelar staberna att vara på alerten. Värnpliktige Gert van der Saar får sätta upp hippiehåret i en knut, fimpa spliffen och acceptera permisförbud. NATO kommer nu inte överraskas i luften.

Den 21 april inser Zaitsev att det inte går att låtsas längre. Sovjetunionen förklarar krig (försvarsåtgärder) mot (det fascistiskt aggressiva) Västtyskland (som häpnadsväckande nog drar in NATO). Kriget börjar torsdagen den 21/4. Sovjet har nått mobiliseringssdag 5, WP dag 2 och NATO börjar nu. I luften kommer båda att slå för flygstridskrafter utifrån tabellen War of nerves (det fanns tre möjligheter för de båda sidorna). Det finns flera ospelade alternativ för WP, omspelbarheten är avsevärd.

Ovanstående kokas ned till nedanstående tabeller. I den strategiska boxen ligger de WP-enheter som den tidiga mobiliseringen kallat in, de är tillgängliga direkt. Teoretiskt kan pre-game pågå 28 turns, men om NATO går över Alert 3 (det finns upp till 6) så börjar det bli jobbigt tror jag. Återkommer med läget under pågående "övningar".

Yipeee! (Vad är det för diameter på en hex?)

15 miles

Jaha. Mot bättre vetande och sunt förnuft drar jag nu igång igen. Skulden faller delvis på de två kanderade  tusenskönor som redan är igång med replays på WWIII, jag talar naturligtvis om Palmquist & Voss (säger man det så så låter det som en advokatbyrå, strv102r@frvo låter som en trollbot), som via sitt spelande drog ner mig i träsket.

NATO är en av Compass games alla nyutgåvor, jag har skrivit om spelet förut.https://www.krigsspel.se/forum/index.php/topic,4925.0.html. Det är en dag per turn och brickorna tenderar att vara divisioner (WP) och brigader (NATO). Flygsimulationen är abstrakt (operationella och taktiska airpoints) och svårighetsmässigt så ligger det på kanske OCS-nivå. Spelet har flera scenarion (faktiskt) och låter en antingen köra 83 eller 88. Då mitt hjärta klappar extra hårt för arbetarhjälten Andropov så kommer jag att köra 1983.

Jag kommer att testa War of nerves-scenariot. Det gör att man har ett pre-game av varierande längd, där WP försöker trumma igång sin krigsmaskin så mycket som möjligt utan att NATO reagerar. Man gör saker, slår för om NATO börjar misstänka något, gör något mer etc. Går det för långt så blir det väldigt svårt att åstadkomma något, kör man för fort har man för lite resurser. Potentiellt skitkul, vi får se.

Våren 1983. Carola debuterar i Melodifestivalen, Palmes regering klubbar igenom att vi ska påbörja arbetet med JAS39 Gripen och kriget mellan Iran och Irak fortgår. Hylands hörna sänds för sista gången. Reagan har precis hållit talet om the evil empire.  Andropov kallar till sig GSFG:s chef Zaitsev och bjuder honom på en cigarr från Havanna. Zaitsev tackar och tänker att det här måste betyda att något är på gång. Är det äntligen dags för att låta de historiematerialistiska kvarnarna mala?



Uppställningen ovan är de fredstida barrackpositionerna, det kommer att vara annorlunda när kriget börjar. Världen var annorlunda när jag gick på mellanstadiet. jag undrar hur många brickor det skulle vara idag? Scenariot kommer att bli en variant på Strategic surpise. Jag har aldrig spelat extended build up och var lite sugen på det, men då blir det inget pre-game så jag kör på det här.

Mekaniskt så är fronter WP:s viktigaste organisation, NATO har kårer men också ganska ofta nationstillhörighet som begränsande faktor. Sitter det nu någon med en briljant plan som man skulle vilja se förverkligas så går det bra att föreslå saker. Mek-förband i supply på andra sidan Rhen är sudden death för WP, motsvarande är Berlin för NATO.

Ja det var ett svar liksom på allvar.   Jag håller med dig om att Fabrizios stil inte är optimalt lättillgänglig, det kräver sina timmar innan saker och ting faller på plats och klickar. Men, som du påpekar, så tenderar svaren att faktiskt finnas i reglerna, något en del andra designerns tycks ha svårt för att få ur sig. 

Sen tror jag att 1985-serien lider mer än hans andra spel då det är en remake av Next War från SPI. Systemen delar nästan alla koncept, det som F ändrat mest på är flygreglerna. Även om det kan kännas svårt att tro så var originalets flygsystem avsevärt otympligare och det var det som tog död på de partier vi startade. Även om 1985 har bättre flygregler så tycker jag fortfarande att hanteringen av flyg har fel fokus, men du verkar vara inne på något liknande.

Jag gillar att du har en tydlig bild av vilka delar av systemet du gillar och uppskattar. Jag är själv kluven till punkten om valfrihet; ibland tycker jag det är roligt och ibland leder det till AP. Jag kände så mer än någonsin i VG:s Gulf Strike (gör vad du vill hur du vill när du vill - glöm bara inte att betala supply).

Jag tycker också att att CRT-valet att bara en sida kan ta förluster inte riktigt är hur jag ser de simulerade striderna framför mig, men vi har ju inget facit så det är bara känsla.

Det var nu inte meningen att avbryta proletärernas befrielse av Frankfurt, jag räknar med att staden faller inom kort.

Jag är lite nyfiken på hur du uppfattar systemet. Jag testade systemet, men det kändes inte som min kopp te så jag sålde de spel jag hade. Det är något med stridsresolutionen och sedan flyget som inte klappade mig medhårs, kanske ett arv från ursprungsspelet Next War från SPI. 

Att sedan läsa din rapport är intressant, jag har faktiskt börjat ställa upp NATO, som i princip har samma skala och tema, men en väldigt annorlunda hantering av situationen. Orkar jag så ska jag försöka göra en replay, det kan vara intressant som jämförelse.

Jag uppskattar att du skriver en replay, jag blir i princip alltid taggad på att spela när jag ser att andra spelar.  Tänk att man är ett sånt får ändå, efter alla dessa år. 

Som vid alla rekommendationer så hjälper det om du vet vad du är ute efter. Spelet Ola tipsade om är gjort av en designer som gjort många spel om flygstrider under WW2, men hans olika spel har lite olika infallsvinklar. Jag tror jag törs säga att alla hans spel är bra på vad dom gör, men smaken kan variera. Hans sätter en dock inte bakom spakarna på ett flygplan, det handlar i allmänhet om större svep.

Här är hans egen sida om de spel han gjort. Jag tror Elias här på forumet kan kallas för bättre vetande beträffande hans spel (han har speltestat och spelat löjliga mängder partier).

http://www.airbattle.co.uk/

Jag tycker att DG:s RAF är roligt, men det är ett solitärspel så jag vet inte om det faller dig i smaken.

https://boardgamegeek.com/boardgame/40209/raf-the-battle-of-britain-1940

CoA har en serie som heter Fighting Wings (ett antal olika spel), men då rattar man spakarna och tar hänsyn till ett otal parametrar, alldeles för rörigt för den gubbe som skriver det här men spot on för somliga.

https://boardgamegeek.com/boardgame/85147/wings-of-the-motherland

Jag tror också att Anders (Wes här på forumet) tycker en del om flygplansspel.

Sen är det ju så att om du vill bli en riktig krigsspelare i min stil så gör du följande. 1. Köper alla ovanstående. 2. Ställer dem i hyllan. 3. Klagar på att det inte finns något som riktigt passar dig. 4. Byter tema. 5. Upprepar ovanstående.

Hoppas du hittar något, jag tror att det finns folk som kan tänka sig att spela på Vassal så kan du testa innan du slår till.   

Är det någon som vill skiljas från sitt ex av Pax Baltica?

Det går säkert att ordna, skicka ett PM.