Intressant ord det där; underväldigad. Törs man fråga vilka spel det var som designern misslyckats med?
Annars är ju ETO-upplägget väldigt lockande. Hoppas det det blir något att ha.

Airland Battle är ett mycket intressant spel, skalan är emellertid lite högre; brigader och regementen. Spelet är gjort av en fd officer i de amerikanska pansartrupperna och känns som en mycket verklighetsinfluerad skildring av hur det skulle kunnat vara att sköta en sovjetisk armé eller amerikansk kår. Det är också det absolut fulaste spel jag äger, kartan ser ut som om katten kräkts ur sig något med vägar på. Hela spelsystemet är byggt på väl genomtänkta resonemang kring modern krigföring. Rekommenderas om man är beredd att överse med den hiskeliga kartan.

Air & Armor är också en riktig pärla som nog närmare träffar vad du är ute efter, varje step är ett kompani och man har ett antal olika brickor per bataljon/regemente. Systemet skildrar på ett väldigt roligt sätt skillnaderna mellan NATO och WP och det finns ett antal mycket intressanta scenarion. Det känns också, precis som ALB, väldigt genomtänkt. Rekommenderas, utan reservation för grafiken - som är okej.
 
Tac Air har bataljoner som grundenhet men jag vet inte vad jag ska säga. Bara att anfallaren inte kan ta skada eller att en T80-bataljon (ca 30 vagnar) har samma stridsvärde som en M1-bataljon (med 50+ vagnar) gör att man inte riktigt fattar vad det är som pågår. Men kartan är rysligt snygg. Jag fick det iofs för $5, men det spelas inte så  vad ska jag säga.

S&T:s serie (BAOR etc) är helt okej, men en del lösningar känns lite udda. Är man inne på NATO/WP så måste man nog prova, men ALB och A&A är bättre spel om man är intresserad av modern krigföring.

Flashpoint Golan är också en mycket intressant skildring av modern krigföring. På consimworld finns det också en fanatiker som överfört systemet till S&T:s central front-serie. Har man kartorna kan man alltså ta hem brickor och regler och köra BAOR etc. Kul idé som jag inte provat.

Gör nu som jag och var en riktig krigsspelare - köp allt!

       

Mitt soloparti är nu avslutat på natten till den 22 september. Tyskarna slog ut den brittiska brigaden i Arnhem och erövrade alla brittiska dropzones men hann inte slå ut den brigad som turligt lyckats ta järnvägsbron innan Guards Armoured lyckades ta sig över Rhen! Ställd inför 30:e kårens kanoner så var det svårt att tvinga britterna bakåt, så fort tyskarna närmade sig något som liknade ett farligt anfall så koncentrerades 10-15 batterier i den riktningen och tog död på all anfallskraft. Britterna saknade å sin sida kraft att bryta sig ur brohuvudet och det slutar med en Allied minor victory( 30:e kåren i supply på östra sidan av Rhen men inget genombrott efter det)!
Jag inser i efterhand att jag gjort många misstag med båda sidorna och kommer att spela nästa parti annorlunda oavsett sida. Jag kommer inte att spela igen i brådrasket men det här spelet kommer att spelas igen, trots sin storlek. Om nu MMP kunde bege sig till östfronten med systemet istället för ytterligare ett jättespel med fallskärmsjägare och blandade korvätare...
     

Spel som Memoir 44 & Tide of Iron gör sitt jobb men är i slutändan Brädspel med krigsspelstema.

Vill du verkligen ta steget fult ut mot krigsspel så testa Paths of Glory eller Twilight Struggle.

Jag tror inte det är en bra idé att köpa CDG (kortspel) om man har tänkt sig någon form av solospelande.
Har du några speciella intressen i form av historisk period eller skala på förbanden? Det kan ju upplevas lite olika att kriga taktiskt med romerska legioner vid Cannae jämfört med hela kårer på östfronten.
Idealet vore ju givietvis om du kunde dejta en gammal krigsspelare som hjälper dig att komma in i spelvärlden, men då det nyligen kristnade norrland är rätt glest befolkat kan det ju vara knivigt.
 

Jag PM:ar dig.

Glöm inte att spelet vill ha en saltsten att slicka på också. Bra med mineraler.

Självklart, det får alla mina barn. Är inte det implecit i meningen "ett kärleksfullt hem"?

Jag har det. Hmm, kanske att jag borde sälja det...

Det är klart att du har det. Jag inser att jag kränkt din samling bara genom att antyda att du inte skulle ha det...  

Jag kan lova att ditt spel skulle få ett kärleksfullt hem och dessutom hälsosam motion. Monty är en sån där typ vars nos bara ber om att få gnuggas i kisset.  

Jag har drabbats av ett sug efter AP:s Alamein, då vi just nu spelar Red Parachutes och har roligt. Jag inser att det knappast är så troligt att det sitter någon och trycker på detta lite udda monster (utom Ola då) men det kostar inget att fråga innan jag med fasa loggar in på ebay.

PM:a om det mot alla odds är så att du vill befrias från nämnda spel!

Det som var vårt parti har nu blivit mitt parti då min motspelare tyckte att det var viktigare att vara hemma och ta hand om sin nyfödda dotter.  
Jaja, kriget är alldeles för spännande för att avsluta, 30:e kåren har precis stött ihop med SS-förband i Nijmegens förorter och 1st AB har nu lyckats erövra järnvägsbron också! Landstigningszonerna är däremot nästan helt förlorade.
Min fundering gäller segervillkoren. I TDC så är det de historiska som gäller; 30:e kåren ska över Rhen, annars vinner tysken. Det gör att det blir tämligen obalanserat som spel, men å andra sidan så var det ju Rhen som operationen gällde. Spelet ska nog inte spelas av folk som tycker att vinna är det roligaste med hobbyn. Ibland kan segervillkor välta spel åt fel håll. I TDC så drivs man helt av VC:s, som återskapar den historiska situationen och stressen, men det blir ingen bra mätare på vem som spelat det bästa partiet. Är sånt viktigt?

TDC är verkligen riktigt roligt. Jag är överraskad över att mitt intresse inte minskar trots att partiet pågått mycket längre än jag brukar orka engagera mig. Jag vill verkligen se hur det går och varje turn känns dramatisk.
     

Tackar för ännu en AAR. Vad är det för tids- och kartskala? Dessutom undrar jag vilket datum ni kommit till i spelet. Det hela verkar rätt basic och kanske inte något som intresserar mig men det det är alltid roligt att läsa hur olika spel fungerar och just det här har ju fått rätt mycket uppmärksamhet, både ris och ros. Har du själv några kloka funderingar kring systemet?      ????

Det låter intressant och hoppfullt. Tänker du dig samma skala på det nya projektet? Finns det något som kommer att skilja sig radikalt från NBS? Napoleon i taktiskt perspektiv känns rätt svalt så det behövs lite friskt blod.  

Jag har koll på två av Elias förslag..
När det gäller Pratzen Edition-spelen så är de väldigt annorlunda. Man har inga brickor utan allt sker på kopior av historiska kartor där man skriver in förflyttningar. Slag sker på en battleboard (typ) och pågår samtidigt som resten av spelet fortsätter, så man kan skicka efter hjälp etc.  Idealet skulle väl vara en spelare per kår och en väldigt påläst och ambitiös spelledare. En spelledare är för övrigt helt nödvändig. Är man intresserad av operationellt Napoleon så att säga "på riktigt" så finns det nog inget som slår den här idén. Spelserien (numera två spel, det senaste ägs men är ännu ospelat) förtjänar en egen tråd, det finns så många nya och intressanta koncept som förtjänar att diskuteras.
Spel 1 innehåller om jag minns rätt 1807, öppningen 1809 och något till, spel 2 innehåller regler för längre kampanjer och låter en spela 1805, 1812 och 1813. En riktigt speciell serie som mer än något annat "tar en dit", iaf om spelledaren är bra och påläst.
 
När det gäller Omega Games Napoleonspel så är de två spelen inte likadana utom i ett avseende - grafiken är vedervärdig. Spanienspelet har månadsronder och lyckas på ett fascinerande sätt återskapa den historiska situationen och frustrationen. Gerillagubbarna smyger i bergen, fransmännen har gott om folk men kan inte koncentrera dessa och britterna är försiktiga med sina få trupper. Lysande simulation.
Leipzigspelet har tvådagarsdrag och handlar om hösten 1813. Också det här spelet är otroligt bra, det känns som det lägger Zucker bakom sig med hästlängder. Precis som Spanienspelet är det areamovement och varje enhet har två brickor, en operationell och en taktisk som används i strid. Spelet kretsar mycket kring supply och stolliga befäl som aldrig beter sig som man vill. Där Nappe är brukar det funka, men andra är inte lika pålitliga. Svenskarna är också med, men är rätt medelmåttiga.
 
Om du kan leva med grafiken och är intresserad av Nappe operationellt så kan jag rekommendera alla ovanstående. Omega-spelen funkar på två och har bara en karta vardera, Pratzen-spelen kräver många spelare, spelledare och utrymme. Det är bara att köra..
 

Jag hoppas vi kan få se rapport med bilder om utvecklingen av det här partiet, det skulle vara roligt att se EAtG som AAR.  

Jag köpte det till prepub-pris när dollarn stod i drygt sex kronor, det blev mindre än en tusenlapp inkl frakt. Det är alltid svårt att veta om det är värt det eller inte. Det är väldigt snyggt och dessutom roligt att spela. Samtidigt är det stort och innehåller några slumpmoment som kan välta hela upplevelsen. Men jag har köpt många spel som kanske var billigare men som aldrig orkat sig upp på bordet för de inte kändes inspirerande. Tvåhundra dollar i dagens läge? Njä, det är väldans dyrt. Nästa spel i serien är säkert lika roligt. Vänta tills det lilla spelet kommer ut och prova systemet då istället. Men roligt är det...  

Skitkul! Hoppas ni orkar hålla igång och rapportera, det här är ett spel som slår an en sträng..