isch.... Bornholm  , tror du det , ja då blir det inte så hett visserligen syns Bornholm bra från simrishamnstrakten men planen blir nog lite svårupptäckta.

Jag vet inte, men på försvarsmaktens hemsida så sägs det i alla fall att fällningen på svenskt område är simulerad. Men det kan väl vara värt att titta på planen i sig.

http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2015/05/forsvarsmakten-bygger-sakerhet-tillsammans-med-andra/

Denna gång deltar 4 500 personer från 17 länder och under ett av momenten kommer amerikanska B52:or öva minfällning från låg höjd för att skydda flanken för den landstigningsövning som genomförs av amfibiestyrkor vid Ravlunda skjutfält. Minfällningen på svenskt territorium är simulerad, därefter kommer övningsminorna att fällas i ett område nära Bornholm, på danskt territorium, så att personalen i flygplanen får öva fällningsprocedurer, säger Karl Engelbrektson.

Det rör sig väl om simulerad minfällning, övningsminorna ska väl fällas någonstans vid Bornholm om jag har förstått det rätt. Men det kan ju vara värt att titta på i alla fall, förstås.
Tyvärr har jag ingen information om tider.

Fungerar sökfunktionen inte, eller är det bara jag som inte begiper hur jag ska söka?

På promenadavstånd finns Änggårdens Bed&Breakfast.

http://www.anggardensbedandbreakfast.se/

I Änggården finns också Aston Villa, detta ligger precis vid Vitsippsdalen vid Botaniska Trädgården.

http://astonvilla.se/

Båda dessa ställen är ju dock rätt små. Jag har inte bott själv på något av dem, men Aston Villa används rätt ofta för att inhysa folk som besöker vår institution, och jag har inte hört någon klaga på det....

Verkar finnas en del information här: Myndigheten för samhällsskydd och Beredskap. Det är nog den informationen som föregående skribent syftar på.  

https://www.msb.se/sv/Insats--beredskap ... Skyddsrum/

Hittar ingen historik där, men det kanske går att hitta om man gräver lite.

Kul! Hoppas att ni spelar färdigt, och fortsätter med denna AAR.

Som sagt, "Kill ratio" tar ingen hänsyn till sådant. Det är ett trubbigt instrument, men trots detta är det det system som vanligen åberopas vid analyser av hur "bra" ett jaktplan är.

Jo, det är ju så man brukar jämföra. Det är sant. Men det är ju så många faktorer som spelar in att frågan är hur meningsfull en sådan jämförelse blir.

Israelisk stril byggde under den aktuella perioden precis som för Iran huvudsakligen på markradar - de E-2C Hawkeye som Israel köpte tycks ha varit ganska mycket sämre på att hitta flygetyg i bergig terräng än över öppet hav. Iran har tillika använt sina F-14 som AWACS och använt F-4E för själva jaktstriden, bl.a. för att spara på AIM-54, vilka är dyrare än AIM-7/9 samt finns i mindre antal.

Det var väl en kombination av många faktor, förstås. Hur bra de israeliska Hawkeyes var är jag inte insatt i, men de ersatte dem ju senare med egna flygburna radar, så det låter ju rimligt att de inte var helt nöjda med dem.

Sedan hade ju israelerna övertaget på många sätt, men jag ska inte kapa tråden mer.

Om jag minns rätt från "Iran-Iraq War in the Air" samt "Iranian F-14 units in ombat" så var det några få (tre?) F-14 som modifierades av Iran för att användas som AWACS, men att det försöket inte föll så väl ut. Men det kan vara fel.
Iranierna använde väl dock ELINT-versioner av 707-or för att dirigera flygplan.

Ja, Simon Peres lämnade i juni 1974 in en officiell ansökan om att få utvärdera både F-14 och F-15 och detta påbörjades i september samma år. F-14 föll dock bort p.g.a. skäl såsom:
a) Svag och temperamentsfull (även Iran anmärkte på detta) motor.
b) Inköpspris och kostnad per flygtimme.
c) Specialiserad för rollen som Fleet Defender på långt håll. Beömdes som irrelevant då förvarningstider och avstånd i Israel är korta. Iran värderade dock kombinationen AWG-9/AIM-54 högt då de har betydligt större avstånd.
d) Infinitesimal markattackkapacitet. Israels F-15 har, i motsats till den officiella devisen ("Not a pound for air to ground.") från tillverkaren, alltid haft markattack som andrahandsuppgift, även om det inte sägs särskilt högt och det har funnits alternativa attackplan såsom F-4 Phantom II och A-4 Skyhawk. Ett exempel är dock detta: http://en.wikipedia.org/wiki/Operation_Wooden_Leg.

Det som tydligen fick droppen att rinna över för F-14 var när en av de israeliska utvärderingspiloterna inte hade några som helst problem med att hela tiden hålla en F-14 i siktet från sin A-4, ett plan som Israel redan använt ett halvt decennium. Jämför gärna med filmen Top Gun! Intressant nog kom Iran fram till att F-14 var den mer manövrerbara av de två, men då flög de mot F-5 (som i Top Gun spelar "MiG-28") och inte mot A-4.

Tackar för den infon!

Både Israel och Iran hade väl problem med överflygningar av Mig-25:or,  som de hade svårt att göra något åt. Båda var på jakt efter nya flygplan för att möta det, och som du säger så har ju Iran lite större avstånd, och svårare att hålla radartäckning över sitt territorium.

Om man ställer frågan rakt och enkelt så förmodar jag att en majoritet tänker sig en direkt jämförelse mellan de två och för stridflygplan kokar det ner till vilken som är bäst på att ta kål på det andre med de vapen som denne kan bära med sig, alla andra faktorer jämbördiga eller eliminerade. Svaret lär man inte få utan ingående tester och hur som helst kommer det inte bli något annat än en genomsnittlig sannolikhet som kommer att variera beroende på ovan nämnda faktorer.

Tillgängliga fakta tyder på att det förmodligen skulle bli relativt jämnt och jag tvivlar på att någondera part skulle vilja tillåta en opartisk jämförselse - ingen skulle vilja ta risken att förlora. Jag är själv benägen tro att det det inte är någon större teknisk skillnad, bägge har sina olika för- och nackdelar.

Vad man kan göra är att i viss mån titta på historien. I början av 70-talet var både Israel och Iran intresserade av att skaffa ett modernt, avancerat jaktplan och bägge länderna fick chansen att låta ett fåtal piloter separat utvärdera såväl F-14 som F-15. Vad de däremot inte fick göra var att flyga F-14 mot F-15 i simulerad luftstrid!

Som bekant kom de fram till olika slutsatser. Iran ansåg att F-14 bäst fyllde deras behov medan Israel valde F-15 och bägge tycks vara nöjda med sina val. Israel har mellan 1979 och 1985 officiellt uppnått 51,5 nedskjutningar med sina F-15, utan egna förluster. Irans F-14 har, enligt Tom Cooper & Farzad Bishop, uppnått 159 bekräftade och 34 obekräftade luftsegrar men med mellan 12 och 16 (beroende på källa) förluster.

Under tidigare krig har man räknat nedskjutningskvoter som ett mått på effektivitet, dock skall man ha i åtanke att då inverkar de facto alla andra faktorer, såväl positiva som negativa, över tid. För F-14 får vi då om man räknar snällt och inkluderar fyra amerikanska nedskjutningar (Libyen 1981 & 1989) nästan 16,5:1. Till kontot för F-15 får läggas nedskjutningar för USA och Saudiarabien och då kommer vi upp i 107:0 om jag inte missminner mig - ingen F-15 har ännu bekräftats nedskjuten i luftstrid.
Su-27 finns det inte lika mycket statistik för, men den som finns (Etiopien/Eritrea) visar på att den är lika överlägsen som F-15 och kvoten ligger troligen uppåt 20:0.

Som synes finns det alltså ännu inga klara belägg åt något håll.

F-15 har väl i allmänhet opererat med AWACS-stöd i samtliga dessa konflikter, vilket Irans F-14 inte gjort. Lägg till det problemet Iran hade med att hålla planen i luften också....

Övervägde Israel verkligen att köpa F-14?

Om man ska jämföra flygplan kontra flygvapen tycker jag man ska fokusera på det. Tänk "om Sverige köpte F15/Su27, vilken skulle vara bäst?

Sen kan det ändå vara nog så svårt att jämföra. Vilken var bäst av Zero och Spitfire? Planen är byggda för att vara bra i distinkt olika miljöer.

Som påtalats av andra så gäller det då att definiera vad man menar med bäst. Knivigt.

Säkert. Men man kan ju inte säga att SU27 är sämre för att ryssen inte har AWACS. Det vore lite som att säga att T34 var en bättre stridsvagn än Tiger eftersom ryssen hade mer infanteri.

Jag ser förstås din poäng, men att enbart jämföra stridsflygplan "rakt av" utan att väga in alla de andra omständigheter som spelar in när de faktiskt används blir ju inte speciellt rättvisande heller.

Jo så har det ju varit sedan flygets barndom. Och visst är ett bra plan irrelevant om det blir bombat på marken. Men i en specifik diskussion om SU27 kontra F15 får man nog ändå anta att bägge har tagit sig upp i luften och befinner sig i närheten av varandra.

F-15 torde väl i allmänhet ha betydligt bättre stöd av AWACS och ledningssystem i dagsläget. Ryssarna ligger efter USA på den punkten rätt ordentligt.

Jag vill nog inte dra några större växlar på vilken som är bäst just från Etiopien/Eritrea-konflikten, mycket tyder på att det huvudsakligen var pilotkvalitet och inte minst hur pass väl man kunde flyga och utnyttja systemen som var avgörande.
Vad som var märkbart i den konflikten var att R-27 visade sig vara ganska kass och jämförbar med Vietnamkrigets AIM-7, d.v.s. träffprocent i storleksordningen < 10%. R-73 och vanlig hederlig kanon tycks ha varit det som fungerade.

Det har du helt rätt i, tänkte bara att informationen kunde vara av intresse.

Sedan kan man fundera på om man ska skratta eller gråta åt att två av Afrikas fattigaste länder skaffar de mest avancerade vapen som finns att köpa för att bekriga varandra.

Det är djupt tragiskt, men det fortsätter ju,. Uganda lade ju för inte så läge sedan enligt uppgift över 700 miljoner USD på att köpa 6 st Su-30MK2.

ACIG är förmodligen webbens bästa ställe för luftstridsinfo. Jag har hittat många uppslag till scenarier för Air Superiority där. Det skulle inte förvåna mig om de har något om Georgien, men jag har inte tittat.

Kan bara instämma, ACIG är en guldgruva ur den aspekten.

Jag minns inte, det är så många år sedan jag läste något om den. Jag har läst analyser om fart, g-belastning och alfavinkel för manövern för många herrans år sedan men det som är mest remarkabelt är att kärran var i full kontroll under hela förloppet. Många moderna flygetyg med bra dragkraft/viktförhållande kan approximera manövern - egentligen handlar det om hur mycket instantaneous g man kan dra, till skillnad från kurvstrid där sustained g är mer betydelsefullt - men de tenderar att gå ur kontrollerad flygning då.

Om någon är seriöst intresserad av luftstriders teori kan jag varmt rekommendera Fighter Combat: Tactics and Maneuvering av Robert L. Shaw. Trots att den har ett antal år på nacken får den nog fortfarande anses som evangelium i ämnet. Räkna emellertid inte med att det är något att läsa i sängen på kvällen, Shaw är i samma stil som van Creveld.

Det är länge sedan jag läste om detta också, så det kan ju ha ändrats sedan dess. Tack för litteraturtipset.

Kom att tänka på att Su-27 har använts i åtminstone en större konfilkt, nämligen i etiopisk tjänst i kriget  mot Eritrea.

http://www.acig.info/CMS/index.php?opti ... &Itemid=47

Då mötte det främst Mig-29:or i eritreansk tjänst. Båda sidor hade då också hyrt en del piloter, för båda sidor panikköpte väl mer eller mindre de nya planen.

Su-27:orna verkar ha varit tämligen överlägsna Mig-29. Eritrea har sedan dess införskaffat egna Su-27, vilket väl också talar för det kanske.

Su-27 har väl även använts av Ryssland i kriget mot Georgien 2008, men då verkar det inte ha förekommit några luftdueller.

Su-27 kan mycket väl mäta sig och ännu bättre är vidareutvecklingen Su-30. De tidiga versionerna utmärkte sig med exceptionell räckvidd (Moskva - Vladivostok ToR utan tankning) och med den s.k. kobramanövern. Amerikanerna var visserligen snabba med att nedvärdera dess betydelse i luftstrid, men då ska man ha i bakhuvudet att dels kan inget av deras plan utföra den, dels är det i stort sett en vertikal variant av den horisontella tvärbroms som israeliska Mirage med stor framgång använde under 60- och 70-talets luftstrider för att tvinga en förföljande fiende från kl 6 till kl 12.

Kobramanövern är häftig, men var det inte så att man var tvingad att ha rätt lite bränsle i planet, och knappt något yttre last för att kunna göra den?

Det finns ju också rätt många varianter av Su-27, som Mode redan har varit inne på.

http://en.wikipedia.org/wiki/Sukhoi_Su-27#Variants

Post-Soviet era

    Su-27PD: Single-seat demonstrator with improvements such as inflight refuelling probe.
    Su-27PU (Su-30): Two-seat limited production machine with improvements such as inflight refuelling probe, fighter direction avionics, new flight control system, and so on.
    Su-30M / Su-30MK: Next-generation multi-role two-seater. A few Su-30Ms were built for Russian evaluation in the mid-1990s, though little came of the effort. The Su-30MK export variant was embodied as a series of two demonstrators of different levels of capability. Versions include Su-30MKA for Algeria, Su-30MKI for India, Su-30MKK for the People's Republic of China, and Su-30MKM for Malaysia.
    J-11: Version of Su-27 built under licence in China.
    Su-27SM (Flanker-B Mod. 1): Mid-life upgraded Russian Su-27S, featuring technology evaluated in the Su-27M demonstrators.
    Su-27SKM: Single-seat multi-role fighter for export. It is a derivative of the Su-27SK but includes upgrades such as advanced cockpit, more sophisticated self-defense electronic countermeasures (ECM) and an in-flight refuelling system.[17]
    Su-27UBM: Comparable upgraded Su-27UB two-seater.
    Su-27SM2: 4.5-gen block upgrade for Russian Su-27, featuring some technology of the Su-35BM; it includes Irbis-E radar, and upgraded engines and avionics.
    Su-27SM3: The same as the Su-27SM but in contrast is newly-built rather than a mid-life upgrade.[18]
    Su-32 (Su-27IB): Two-seat dedicated long-range strike variant with side-by-side seating in "platypus" nose. Prototype of Su-32FN and Su-34 'Fullback'.
    Su-27KUB: Essentially an Su-27K carrier-based twin-seater with a side-by-side cockpit, for use as a naval carrier trainer or multi-role aircraft.
    Su-35BM/Su-35S: Also dubbed the "Last Flanker" is latest development from Sukhoi Flanker family. It features newer avionics and new radar.