Men... fortfarande inte bättre än WaR2!

Hehe, som att jämföra en Toyota Prius med en Ferrari.  

I norrländsk nomenklatur är avståndet mellan Gävle och Ö-vik "ett stenkast, högst två".

Precis!
Lika nära som Uppsala är till Stockholm.

Eller som mellan Stockholm och någon av kranskommunerna i rusningstid.

Gunslinger (AH), beg

Jag har också ett ex av detta spelet.
Kanske dags för en drabbning PBEM??

Det låter som en bra idé. Jag skickar dig ett PM.

I dag anlände ytterligare ett begagnat spel, Rommel in Tunisia, OSG. Dock saknades Study Foldern med alla scenarior. Suck.

I december rasar paketen in.

Nations in Arms med tull på strax över 400 pix
Saints in armor utan tull

Gunslinger (AH), beg
Fredrick the great (AH), beg, ståtar med andra spelet där jag slitit ut brickorna
Chickamauga, (West End), beg

I mellandagarna landade senaste numret av Against the Odds med spelet Guns of the Askari (kampanjen in östafrika under första världskriget) och Paper Wars 77 med spelet Anzio (Operation Shingle) som ser intressant ut.

The War
Nations in Arms
Saints in armor

Brickorna till Nations in Arms ser lite lustiga ut när bilderna på generalerna slutar strax under hakan.

Tydligen kan man välja om man vill Karkollera med sitt kavalleri. Trodde att både svenskt och rysskt kavalleri hade slutat med det vid den här tiden.

Jag kan tänka mig att den ryska armen fortfarande tillämpade den taktiken vid Narva då reformeringen av den ryska hären skedde medan svenskarna sysselsatte sig med saxarna.

Men den svenska armén avvecklade väl den taktiken under Gustav II Adolfs tid när han såg hur slagkraftigt det polska kavalleriet var med blanka vapen?

När man lägger ned så där mycket pengar på att förvara brickorna är man rätt allvarlig med sin hobby.  

1. The Russian Campaign. Tveklöst spelet jag loggat flest timmar på genom åren. Spelet är som alla Avalon Hill spel mer spel än simulation, men så välbalanserat att du inte har någonting att skylla på om du förlorar.

Jodå: "Men jag har ju inte läst artikeln om den där strategin i The General!"
Samma argument kan förmodligen appliceras på Third Reich.    

Men då har du inte läst artikeln som kom i nästföljande nummer som slog sönder den vattentäta strategin. Det var lite av charmen, folk satt och analyserade spelen som vore det schackpartier på den tiden.

Sen undrar jag över behovet att förklara andras intresse för gamla spel med en nostalgifaktor. Hela den här tråden bygger på känslor, det är det som driver ditt omdöme om något är skoj eller ej. Vi har alla olika urvalskriterier för vad som kännetecknar ett bra spel. En del går igång på grafiken, en del på ämnet, en del på spelsystemet, en del på det allra senaste osv.

Det här med Avalon Hill. En av företagets styrkor var att spelen var för hobbyn mycket välbalanserade när de väl släpptes vilket gjorde det kul att spela mot andra. Och inte bara en gång utan många gånger då det var din skicklighet som ledde till vinst eller förlust.

I dag kan vi hamna i den situation som GMT hamnade i när de släppte Stalin's War, en aggressiv taktik som totalt ignorerade händelserna på korten gav en nästa garanterad vinst för tysken under 1941. Spelet fick dåligt rykte, vissnade och dog (?).

>Jag kan sakna filosofin där man faktiskt räknar stridsvagnar och gevär för att avgöra enheternas stridsstyrka (och sedan ger dem ett kvalitetsvärde också)

heh, jag kommer osökt att tänka på ett PC spel från 90talet. The Operational Art of War som byggde på den principen. Det blev en helkul diskussion på nätet när någon i scenarioeditorn byggde ett scenario där en sidan var beväpnad med mängder med jeepar/50 cal kulsprutor och andra sida hade några Tigerstridsvagnar. Jeeparna vann då den aggregerade stridsvärdet vida översteg Tigervagnarnas. Det var då jag insåg vilken känslostyrka som kan uppbådas på internet då man kan gömma sig bakom sin bildskärm/anonymitet och skriva elakheter på diverse forum.  

1. The Russian Campaign. Tveklöst spelet jag loggat flest timmar på genom åren. Spelet är som alla Avalon Hill spel mer spel än simulation, men så välbalanserat att du inte har någonting att skylla på om du förlorar.  

2. Wooden Ships & Iron Men. Träbåtar, sönderskjutna segel, krutdimma, Errol Flynn...eller inte. Men spelet är en Hollywoodversion av sjöstriderna på slutet av 17 och början av 1800 talen. Mycket underhållande.

3. Hell's Highway. Det i mitt tycke bästa Operation Market Garden spel som går att få tag i som inte kräver 4 eller fler kartor. Det är Victory Games själ i koncentrat med en excellent regelbok. Jag brukar hinna med ett parti per år.

4. PanzerGrenadier. Avalanche Press lyckades snofsa upp PanzerBlitz familjens regler och tog dem in i 90-talet genom att lägga på enkla command & controlrestriktioner på spelandet. Och idag kan du hitta samtliga fronter i spelsortimentet och hur många scenarier som helst. Det kommer till sin rätt när man spelar de större scenarierna och är inte dominerad av de taktiska spelens svaghet (=de korta pussellika scenarierna där du har exakt 7 spelvarv att lösa uppgiften vilket oftast innebär full fart framåt utan finess).

5. Flat Top. Ett fantastiskt spel som sätter dig på kommandobryggan i dina taskforces när du söker efter den lede fi bland öarna i korallhavet. Att spela det här med spelledare är en nagelbitare utan dess like.

Bubblare:
Carrier - solitärspelens svar på Flat Top
Squad Leader - det perfekta rektryteringsspelet. Höga produktionsvärden och tillräckligt många scenarier för att få acolyten fast. Det är en skandal att MMP inte håller det i lager.
Highway to the Reich - bra regler, intressant situation, stort.
Wacht am Rhein 2 - ett intressant spelsystem att pilla med solo.

Det som är lite förskräckligt är att det är få spel från senaste decenniet på den här listan. Jag tror det beror på att jag sällan tar fram dagens spel sällan får mer speltid än ett eller ett par partier per scenario innan det hamnar på hyllan igen.

Jag fick Ran och War Galley för 65 USD och nöjet att bidra med hela 404 kr till det stora svarta hålets överlevnad. Vi behöver en ny sagan om Pomperipossa!

>Angående Cyberboard/Vassal: Jag har i stort sätt inte använt något av dem. Är det stora skillnader? Vilket är bäst och varför? Finns det nåt lämpligt fora för att hitta spelkamrater förutom Krigsspel.se?

Man använder båda, de kompletterar varandra, en del spel finns bara till ett av programmen så valet styrs många gånger av vilket spel du är intresserad av.

Boardgamegeek har en Vassaltråd varje månad.

http://www.boardgamegeek.com/geeklist/1 ... ent3277829

Förutom den rena PBEM spelandet såkan du med hjälp av Vassal, Cyberboard etc samt ett pratprogram få en hyfsat bra social upplevelse. För oss som har svårt att frigöra tid för långa spelsessioner är det ett bra sätt att fortsätta spela.

Det vet man inte förrän någon har gjort modulen vilket lär dröja ett tag. Borde ju funka tycker jag men är svårt att säga innan vi vet hur spelet flyter...

GMT brukar vara snabba med att få ut Vassalmoduler. På de spel jag köpt i år har de oftast funnits tillgängliga innan spelet kommit fram. Jag skulle kunna tänka mig ett emailparti oxå.

För övrigt är styrketräning det sista man bör ägna sig åt om man får karpaltunnelproblem.

Sorry, jag uppfattade din kommentar som att du fick träningsverk, inte att du drabbats av det redan. Är du sjuk ska du naturligtvis vila och idka stretchövningar på underarmens senor. Beklagar missförståndet, ditt tillstånd är inte alls skoj vad jag kommer ihåg från egna upplevelser.