Citat från: Fredrik H skrivet 28 april 2026 kl. 22:49:08Jag har nu spelat spel i över 40 år och det är därför rimligt att säga att jag har en del upplevelser och erfarenhet från vår smala lilla hobby. Mitt spelande har gått igenom olika faser och jag har nu landat i att jag vill få ut vissa saker av ett spel, saker som inte var lika viktigt som när jag var yngre. Nåväl, jag har också lärt mig att det finns spel och mekanismer jag verkligen inte gillar, så jag tänkte nämna några av dessa (efter inspiration från annan tråd).
Jag gillar när spel berättar någonting för mig, förmedlar en historisk känsla av autentiskt beslutsfattande (jag förstår skillnaden mot verkligheten, det är en subjektiv känsla jag är ute efter). Därför har jag svårt för spel som jag inte upplever förmedlar detta. Jag inser att några exempel är på sin plats.
ASL. Jag inser att det säkert är ett förträffligt spel på många sätt, många människor har upphöjt det till ett livsstils-spel och lyckas göra krigsspel till en materialsport. Gott så. Men spelet har flera aspekter jag inte tilltalas av.
Dels tycker jag inte att det är särdeles intressant att ägna en eftermiddag åt att se vem som har en grupp i ladan i hex QQ5 turn 6. Jag vill gärna ha en nivå eller två upp i berättandet. Sen framgår det aldrig varför man förlorar om man inte tar den där sovjetiska kolchos-ladan turn 7 istället för turn 6. Innehåller den måhända genetiskt modifierade sovjetiska grisar som är en statshemlighet? Jag försöker se Sturmbandführer Herman skrika sig hes över att om ladan inte fallit inom 8 minuter istället för 10 så har kompaniet skämt ut sig.
Jag förstår balansmekanismen, men vilken vettig, icke-rysk, chef skulle offra sitt kompani på få en 25% chans att ta en random byggnad klockan 12.13 istället för 12.15? Som lök på den redan skämda laxen så spelar just OOB och chefer ingen vettig roll. Alla ens brickor på brädet lyder under alla chefer och högre chefer är bara bättre på allt. Ingen leder kulspruteeld som en major! Det är så bisarrt med ett spel som har regler för om du har solen i ögonen men inga regler för att organisation är viktigt. Om någon så gav mig alla ASL-moduler så skulle jag på sin höjd titta på några scenario-kort, dom kan vara roliga. Det skulle aldrig spelas.
Ja jag håller med dig på alla punkter i din kritik av ASL men själv så älskar jag ASL!
Brukar ofta säga att ASL är en suverän simulation av hur WW2 var enligt Hollywood. Dvs. det går inte att ta det på allvar om man är lite insatt.
Däremot så simulerar ASL hårdvaran på ett förträffligt sätt och det är svinskoj att springa runt med ens "squaddar" och skjuta tärningen från höften och göra pangpang-ljud eller brumbrum-ljud när man åker runt i sin lilla "Tiger 1E late version"
Historien som ASL berättar är nästan alltid målande och spännande.
Jag är precis som du annars hyggligt ointresserad av spel på grupp-nivå och vill ha spel på högre nivå, men ASL är undantaget och jag köper det trots alla självlysande och uppenbara brister.
Det jag har svårt för är chit-pull. Jag gillar tanken på det men nästan varje gång (GTS är ett undantag) så lämnar det mig bara besviken och jag tycker det funkar sådär.
Det är viktigt att man fattar beslut som är på nivå med det spel man spelar.
En av flera saker som dödade "World War II: Advanced European of Operations" för mig (vars föregångare är ett av mina alla tiders favoritspel fortfarande) var "optional rule" där ryssen kunde välja att som taktik "kamikaze-ramma" tyska flygplan. Javisst, det finns dokumenterat att det faktiskt hände, men att jag som styr planeringen i ett storstrategiskt spel som täcker hela Europa ska fatta beslut om det ska göras i en strid där varje bricka motsvarar 500 flygplan är löjligt.
