Det här var kul, jag började tänka på spel jag inte gillar och... de är väldigt få? Efter lite grubblande över kvällsdisken kom jag fram till att jag har två ortogonala riktningar att ha åsikt i:

• Är det en bra spegling av historien (nyckelfras: jag fattar hur beslutsfattare kände sig då / förstår vilka val de gjorde / ser varför det blev som det blev)
• Är det ett roligt spel där antingen spelets modell är kul att förstå och manipulera ELLER det är som sport, det är kul att vinna men ännu roligare att dela med medspelarna (nyckelfras: jag sitter böjd över brädet och mumlar lite när jag väljer mellan alternativ, alternativt jag slår en elva och tjoar högt av glädje eller vånda för resultatet

Det är förvånande hur många spel som kryper upp långt nog på enadera skalan för att jag skall "gilla" dem!     Det finns gott om spel jag provar endast en gång, men det är ju för att det finns så många andra bättre spel att välja på! Hade jag bara haft AHs Stalingrad som mitt enda spel hade jag spelat skiten ur det, men när man väl provat Russian Campaign (ett riktigt KUL spel, med dessutom tillräckligt mycket historisk känsla) så parkerar Stalingrad direkt på säljhyllan.

Så jag kan tänka mig att spela nästan allt. Och då är det väl inte så konstigt att jag spelar lika mycke Euro som krigsspel.  Det är väl egentligen bara två saker jag inte vill ha

• Spel där en omistlig komponent är att övertyga de andra spelarna om att man inte ligger så bra till som man gör, dvs spelet avgörs av det sociala spelet runt bordet.  Nä, pass. Jag kan argumentera i en timme om regler för en realistisk dragon breath attack (been there done that  ) men att motargumentera mot folk som vill tolka brädet till sin fördel... nej tack. (Därför jag undvikit e.g. HiS så tack alla ni som var med i Imperial Elegy härom sistens där vi inte hade ett dugg sådant som jag minns!)
• Spel där det kommer in för starka dåliga känslor. Alltså spel om riktiga saker (poker med pengar, turneringsspel med folk som bryr sig) eller riktiga känslor. Därför jag slutat spela Diplomacy, med en tår i ögat eftersom det inte finns en mer elegant spelmotor, men jag vill inte bryta spelgemenskapen med en stab.

Fast... nu tittar jag på vad jag spelar och äger. Det är typ aldrig flygspel, och mycket sällan flottspel (undantaget VitP och WaS)... så är det vad jag inte gillar? Eller är bara de andra spelen mer kul?

Jag undrar (eftersom jag är nyfiken på konceptet) 

Ledtråden är "Jag spelade något slag antiken-spel på FF någon gång, det var lite romare och barbarer, minns inte vad det hette. Det handlade inte alls om Rom det var ett deck-building-spel som hade en karta över medelhavet."

Är det Time of Crisis ?  Eller något annat?

Någon som kan gissa (eller till och med vet? ) och hjälpa mig hitta spelet?

Jag såg att de hade rea på detta, jag läste reglerna lite, tyckte näeh, och så kommer Fredrik och skriver och efter det vill jag köpa trots allt. Och det stör mig för det är inte första gången!

Lysande text att ha i scenarioboken!

(Undrar hur man översätter den bra med den tidsrätta känslan till engelska ?)

Jag tycker Low Quality är en udda fågel jämfört med de andra, dessutom kan ju low quality lika gärna vara mellan green och seasoned (eller var man nu vill). 

Ett förslag är att kalla det Raw eftersom då har du en lista som begreppsmässigt hänger ihop, och sedan ha en textbox i reglerna med designer notes att "troops with low quality training that did not prepare them for the west european style of battle (like cossacks and streltser) usually get Raw quality" 

Poor fungerar då kanske bättre än Raw

Nu när jag fått se lite annat tycker jag Raw och Rabble är bäst. Bäst känsla.
  Raw fångar att det är organiserat men helt otränat/olärt (vs green som är tränat så de lärt sig något men oprövat) medans Rabble är oorganiserat. Dessutom är det korta enkla ord så bättre läsbarhet.

(Kass rysk träning som mest lär ut att undvika att få spö av befälet flyttar dig inte till green)

https://www.tradera.com/item/724983868

Tre TCS för 600. Jag känner inte säljaren, detta för de intresserade

Oprofessionella eller icke professionella?

Ingen skillnad för dig som köper tror jag

Konsumenttips: någon säljer en del gamla microgames (Task Force Games t.ex. Starfire, SJG bl.a. original-Ogre). Inte ofta man ser, så något att titta på för den med nostalgisk läggning åt det hållet

Oj. Tittade å på sidan och det är någons gamla SF-samling som går. Traveller mm


https://www.tradera.com/profile/items/6658034/SJShop

Skickat ett pm till dig nu

Tackar tackar !

Jag söker också efter en invite.

Alltså brickorna är ju snyggare nu generellt sett, men det är något särskilt med GDWs natosymboler och font. Gillar.

Ack nostalgi. Jag trodde inte jag skulle kunna ha en historia som matchar Hornegårds, men vi hör ju att han var sansad i sin ungdom... hur som helst, jag lade som fjortonåring en tråkig helg upp Drang Nach Osten (detta var före FitEs tid) på mitt pojkrumsgolv (3x3 m rum) och spelade flera drag. Det var synd jag inte spelade längre, hade jag haft kvar det hade hoppen från dörr till säng nog gett mig en plats i landslaget på Finnkampen 

Så det går att spela Europa i pojkrummet! Men det var inget vidare bra spel alltså 

Min helg i korthet: Jag satt i en källare* och låtsades att jag var Napoleon. Det gick bra (och jag hade vänner med mig)



Onsdag- Torsdag: 12 timmar Unconditional Surrender med Fredrik - inte det nyaste spelet, men verkligen inte det sämsta. Första spelet för oss och jag har en liten annan post om det. Roligt och det var mer 'vi utforskar spelet ihop' än strid på kniven, och tur det för min Barbarossa inte var något att skriva hem om  .   

Torsdag em - natt: 10 timmar Congress of Vienna med Björn, Björn och David, med Peter som spelledare (tack Peter!  ). Vi spelade det korta introscenariot och jag fick Napoleon på min lott, satte bort mig i början och tappade Spanien till Björns perfida Albion men fick i sista omgången den mest fantastiska hand med ledare jag någonsin sett i något spel i Churchillklassen (Blucher, Wellington, Talleyrand och fyra egna ledare med 5-6 i styrka på relevanta issues) och kunde hålla undan för den intrigerande Österrike-BjörnH. 

Fredag morgon till midnatt: 11 timmar Imperial Elegy 2 - den här gången med Björn som spelledare (tack Björn!  ). Jag valde Frankrike (& Nappe III    ) eftersom jag inte hade lust att sitta mitt i smeten och dippa och jag ville se hur de var som typ näst starkaste kolonination. Eftersom Björn och Johan som rutinerade tog Tyskland och Österrike-Ungern hamnade jag i hetluften ändå.
Första omgången tyckte jag jag fick till diplomatin väl - bytte kortspel med Ottomanen Jonas som fick en autoindustrialisering mot ett kolonikort som jag mha Home Card kunde spela två gånger...för att sedan bli indragen i Egyptens försvar mot Ottomanen  och förlorade två 50%are för att förlora kriget - vilket var hemskt synd för jag satt med Suezkanalen mandatory event (så efter turn ett hade vi en Ottoman som börjat bygga industri OCH drog kort för Suezkanalen. Ottomanen skulle sedan gå från styrka till styrka i partiet... )

Turn två ville Tysk-Björn ta mitt territorium precis som i förra partiet och jag lyckades inte hålla det den här gången heller..men jag blödde ned honom så Österrike (Johan) snabbt gav polackerna fullt medborgarskap och befriade Silesien OCH brände Berlin. Ouch. Starkt Österrike, mycket svagt Tyskland.

Turn tre tänker jag strunt i Europa, det är i resten av världen framtiden ligger så jag koloniserar så gott jag kan med mina kort (inte så bra) men under tiden tuggar Österrike i sig en halv stövel och ser till att det blir något enat Italien. UK-BjörnH försöker intervenera med stöd av USA i Toscana men förlorar knappt. (Jag struntar här i allt Ryss-Paul och Ottomanen gör där borta i Asien och Afrika, det är ändå i Europa det avgörs). Någonstans här hamnar jag i samma allians som Tyskland eftersom jag ser att vi måste balansera mot Österike... Omgången avslutas med att jag får kassa victory cards och en annan kul detalj är att hela bordet går ihop för att knuffa ut Österrike ur allians med mig och tyskland där han hamnade efter kriget med UK.

I turn fyra inser jag min väg till seger - Ottomanen och Österrike går som tåget och jag kommer inte ha punkterna att vinna, så jag måste vara med på den vinnande sidan i the Great War. Som tur är har Tysken hämnd i blick och eftersom vi är allierade kan vi mala ner Österrike och se till att Tyskland blir enat. Österrike svarar med att bygga Dreadnaughts (usch!)

Turn fem får vi chansen - vi står på tension två (fem startar kriget) , jag har ett bra kort för UK och förhandlar med honom om vad han kan byta med och får se att han har assasination som ger +1 tension... sedan har tysken ett +1 tension. Jag ser att jag kan spelar ett anfallskrig för +1 och sedan kommer de två mandatory eventsen skapa krig. It's a plan! (Och jag är spelets warmonger...)

Sedan öppnar kortspelet med att Ottomanen startar ett naval arms race med Ryssen, så de kan köpa fler och billiga flottor, men det blir +1 tension till och nu har vi så mycket mandatory events att jag och Björn vet att vi kommer till +5. Och dessutom knuffas de åt slumpartade håll så Ryssland är nu med i trippelententen med mig och Tyskland. 

Hela omgången går åt till att bygga upp trupper och stability, men UK drar på att spela sin event. Till slut spelar Johan som sista kort ett superkort "International Conference -  response-> -1 tension" för att bygga två reservarméer.. och sedan kommer en assassination från Björn, som går på Tyskland, som anklagar Holländska extremister (det är 33% chans att europa har en konferens och går till tension 4, men inte den här gången). Det är krig! Vi ser fram emot att komma hem till jul.


Vi räknar VP: Tyskland 10, UK & Ottomanen 9. Jag har 3  , men när kriget drar igång tar det två drag för tyskland att slå ut österrike, sedan marscherar ryssland och tyskland mot balkan, jag skickar min flotta till östra medelhavet och förlorar en flottstrid mot Ottomanen men det spelar ingen roll, jag tar syrien (och dödar en dreadnaught, -1 stability!) som min del av krigsinsatsen i ett snabbt krig - Frankrike har segrat (igen  ) med sin goda diplomati (och lite nybörjartur)

Puh. Det var kul! Tack alla som var med, det här vill jag spela fler gånger. 

Lördag-Söndag: 12 timmar Rising Eagles som Napoleon (igen  ) - med Erik som nybörjarpartner, ingen av oss hade spelat innan helgen och Rydfalk och David som medspelare och instruktörer på andra sidan (tack David & Mikael  ).  Det skall tydligen vara omöjligt att förlora som fransos, men Erik och jag gjorde ett tappert försök där Davout åkte på mycket stryk och tappade tre flaggor, våra kårer i mitten var tvungna att marscherar i kors (Bernadotte gjorde inte nått, precis som jag förväntade mig) och varje gång vi fick lite routade allierade rallade de ommedelbart.

 Enda ljuspunkten var att jag hade satt Murat på att gå runt Bagration på vår vänstra flygel och det skrämde David rejält -> så han red i motattack med Bagration i spetsen, visade att ryskt kavalleri med ledare var minst lika farliga som det bästa Frankrike hade och  slog ut 25 % av Murat's hästfolk. Erik och jag satt och misströstade över muren med allierat infanteri och kanoner som vi inte kunde se hur vi skulle komma igenom - medans David och Mikael hela tiden talade om att vi var på väg att vinna som alltid.

Och sedan hände det - motanfallet mot Bagration får in en fullträff och Bagration dödas, och sedan drog Lannes (som verkligen inte var pigg på att agera) igång ett anfall mot mitten med tre bra artillerislag (4-5) följt av tre höga moralchecks (=routs) på veka österrikare och plötsligt var det ett stort hål i de allierades mitt. Lannes går på, gardet går på, allierade kavallerikåren gör stort motanfall, röra uppstår men den överlägsna franska moralen gör att det nog bara kan gå åt ett håll och vi tycker vid lunch att vi är glada och klara.

 Napoleon hade nu spelat 3-0 över helgen och bekräftat Frankrikes storhet!

Eaglessystemet känns väldigt bra - de styrande ordrarna är verkligen styrande och gör att det känns som om man är i samma beslutsrymd som i verkligheten samtidigt som enkla regler gör att spelet lyckas både skapa berättelse och kul spel!        David och Mikael var dessutom supertrevliga att spela med, så vill ni ha kul i Napoleontiden, ragga upp dem på Eagles (men låt dem inte spela fransmän vid Austerlitz  )

Och så skötte jag ju quizzen det här året - tack alla ni som var med och extra tack till er som efteråt gav mig all positiv feedback    (om någon nu har negativ feedback, skicka den i PM så vidarebefodrar jag till nästa quiz-skapare så vi blir bättre!)

Så tack allesammans, både er jag spelade med, er jag bara pratade med, Rydfalk för arrangemangsjobbet och även resten av er jag inte nämnt som var med och skapade den härliga atmosfären. Det här var en fantastisk fyradagarssemester och jag ser fram emot nästa gång jag kan vara med.  (För den statistikbitne - jag lyckades spela 45,3% av tiden jag var på Rimforsa. Inte illa!)

*) Nästan. Typ suterrängvåningen.