Projektet verkar ha kommit väldigt långt; det är imponerande att se de snygga komponenterna och drömma sig tillbaka till Hårsfjärden 1982. Det skulle vara roligt att få en kort replay på en turn eller två så man får en känsla för hur spelets flöde ser ut.
Jag kan i förbifarten också säga att forumets kompetens gällande organisation av svenska förband på åttiotalet trotsar allt förnuft (jag ingår inte i den poolen av vetande), så är det någon obskyr information du inte hittat så kan hjälp säkert säkras bland forumets silverryggar.

På det stora hela är det väldigt roligt att du berättat om ditt spel, jag hoppas vi får se hur det utvecklas!   

Eget projekt, Cold Resolve, Battle of the Arctic 1982. Just detta scenariot är en Sovjetisk invasion av Finland.
 

Det ser intressant ut, du får gärna berätta mer om spelet i en separat tråd - jag tror många här skulle vara intresserade av att veta mer om det här projektet!

Fick hem In fours to heaven från Vuca.
Det är nog det mest pimpade spelet som jag fått hem sedan 12 kilos War of the Ring som levererades i en träbok för 20 år sedan.


I 40 års tid har jag väntat på att det ska komma ett bra spel på Polen-fälttåget. Det enda som jag återkom till hela tiden var First to Fight i Europa-serien, men den titeln ser nu äntligen ut att få pensionera sig.

Samma här, det är en väldigt ambitiös produktion. Jag hoppas att det är roligt att spela, det känns som ett värdigt FF-projekt någon gång.

No Trumpets, No Drums skulle jag jättegärna hugga på, jag har varit nyfiken på det i många år nu.
Jag kan erbjuda många öl och konversationer om krigsspel som aldrig verkar ta slut i utbyte på ett framtida FF.   

Jag ska höra om Högberg kan tänka sig att bli något av en baglady och släpa på spel.

Jag har ett antal hundra spel jag aldrig kommer hinna spela, så planen är långsam avyttring. Nedanstående spel bortskänkes med ett par förbehåll.

1. Jag vill inte att man tar ett spel för att sälja det direkt. Jag bryr mig inte om ni vill spela det eller om ni äntligen får testa att bada med brickor och kartor, men jag vill inte att man försöker tjäna pengar.

2. Jag orkar inte skicka spel. Dom finns i Barkarby i norra Stockholm och jag jobbar på Kungsholmen. Kanske kan jag få någon att ta med spel till FF, men jag har inte kollat det i nuläget.

Tack för en fin sammanfattning, jag tror att din nyktra analys gör att jag kan släppa tanken på att skaffa det här - även om det är ett okej spel så finns det bättre på temat. Men det var kul att läsa, det verkar onekligen funka som spel!

Mitt första krigsspel (Tradition 1985): Russian Front. Ett spel med väldigt starka nostalgiska konnotationer, spelade med farsan och mina bröder på landet varenda gång vi var där. En del brickor är så slitna så de är svåra att läsa, det har verkligen förtjänat sin plats i hyllan.

Ah, inget så uppfriskande som att inte passa in i normen 

Ogillar:

* Tärningar, inget är så osexigt som att förlora mot en sämre prestation, eller vinna mot en starkare prestation, bara för att slumpen tyckte att det var passande. Ska slump finnas så ska den vara möjlig att planera för, eller mitigera på annat sätt (läs tablå, kort på handen, etc).

* Obalans i scenarion, nej jag är inte intresserad av att följa ett historiskt skeende på bordet framför mig. Jag vill ha kamp mellan intellekten på lika eller liknande vilkor. Annars behöver spelet vara så kort att man utan problem byter sida och spelar igen inom ramen för ett normalt parti. För mitt tröga speltempo matchar det kriteriet knappt ens commands n colors.

* Vulgära mängder counters, nej det ska inte vara ett bokföringsarbete att spela ett spel. Inte heller ska fokuset vara att räkna en miljon movepoints eller bränna hjärnstammen i syfte att komma ihåg att flytta allt. Exempel på kanonbra spel som blir ospelbart är Holland '44.

* Spel som tar över 9 timmar att spela (för er normala människor är det 6 timmar:) ) Efter nio timmars spelande presterar jag knappt på nivå att läsa ett bakrecept. Och att komma tillbaka till partiet en annan dag blir sällan samma sak, det är inte heller realistiskt att kunna planera om deltagarna är i arbetsför ålder.

Exempel på fantastiska spel kan vara Maria, Imperial struggle, Triomphe a Marengo, Pax Pamir, COIN och det mesta inom 18xx genren.

Spontant känns det som schack skulle passa väldigt bra på det som du beskriver, men jag gissar att det finns något i Maria och COIN som schack inte erbjuder? Precis som du säger själv så tror jag att dina preferenser är ovanliga, men det är lite skönt att det även i en så liten hobby som vår finns både spel och spelare för alla preferenser.

Det här finns tydligen i nytryck. Jag förstår inte riktigt varför man väljer att börja så sent på hösten, det skulle varit rimligare att starta när offensiven faktiskt startade, där missade DG en möjlighet (skräll, någon gång ska vara den första  ) tycker jag. Även om jag inte gillar när nytryck mest  bara har namnet kvar så kunde man här ha både oktober-starten och SPI-starten. Jag kommer att läsa med intresse i vanlig ordning, jag har faktiskt tittat på nyutgåvan flera gånger.

Så... Jag har äntligen satt upp Op Overlord nu! Men jisses, hur börjar man? 

Reglerna lämnar en del att önska, ett genomgående Example of Play vore önskvärt. Nåja, får traggla på här.

Jag tror det är lättast att välja historiska alternativ och tugga sig igenom hur saker och ting går till. jag tyckte att det lossnade relativt snabbt, det är inte ett komplicerat spel.

Jag tycker att det är en intressant fråga, men samtidigt är det svårt att säga vilka kvaliteter som skulle kvalificera ett spel åt ena eller andra hållet. Du skriver att EotS är ett sådant spel, för mig är det verkligen inte fallet. Jag kan förstå att det funkar på en meta-nivå, men att Nimitz skulle vara lite besviken över att ha dragit dåliga kort turn 7 känns inte som att jag är där så att säga.

BCS lyckas med vissa saker som andra spel ofta utelämnar och det gör att de spelen tenderar att skildra vissa aspekter på ett mer historiskt sätt. Det kanaliserade underhållet och att inf och mech slåss diametralt olika är kanske är spelets bästa poänger, även idén om fatigue gillar jag. Sen så har serien annat som inte kliar mig på rätt ställe, men så är det nästan alltid (varför ska Dean envisas med en massa hittepå-ord som red support och ghost trains?).

En viktig aspekt för mig gäller om vilken specifik befälsnivå spelet vill att jag spelar. Alldeles för många spel försöker skildra på tok för många nivåer. Du tog WiF som exempel. Jag tänker att global resursallokering och produktion är roligt, att man ska placera AT-brigader på östfronten blir fånigt. Jag tycker Vucas spel om Normandie lyckades bra med nivå, men det är inte det vanliga. Jag har spelat La Bat Borodino, där är man Napoleon som leder 100 000+ gubbar samtidigt som det läggs mycket tid på att placera skirmish-kompanier i rätt ruta. Hm. Här hoppas jag att det nya Battle Commander ska ge något nytt.

Jag har också många spel som lyckas utmärkt med en viss aspekt men missar andra. GCACW lyckas jättebra med att visa svårigheterna med koordination, men har svårt med att få till historiska slag. De flesta spel gör en del saker bra och andra mindre bra. Det finns också spel som bara känns bra utan att jag vet varför, Friedensturm-spelen är sådana för mig - roliga att spela, tar upp rätt grejer och drunknar inte i regelmassa. Har man inte testat dem tycker jag man ska unna sig det (det finns tre spel i serien, det senaste om Italien 1917-18 finns fortfarande i tryck).

Något jag direkt ogillar är spel som balanseras för att det ska vara roligare att spela sida x. Jag behöver inte det, jag vill veta hur det var, inte hur det skulle kunnat vara om x, y eller z. Eventuell balans kan man lägga i VC (du höll Berlin 40 minuter längre än Adolf, en så kallad seger), men situationen är vad den är.

Det här blev väldigt röriga anteckningar (mest för att jag borde jobba istället), men helt klart kan frågan besvaras på olika nivåer. 

Kul, stort grattis! Ett mycket intressant val av situation också, det här ser jag fram emot!

Jag tänkte bara säga att jag ställt upp det här igen för att begripa hur man ska hantera sin vänsterflank som tysk. Spel brukar inte fungera så för mig, uppenbarligen bor det här spelet räntefritt i mitt huvud just nu. Det finns en intressant nerv mellan determinism och slump som sätter sig i huvudet.

Wow, stort grattis! Jag har imponerats av VUCA:s produktkvalitet så det var verkligen goda nyheter.  

Jag vågar mig på att gissa att det var Time of Crisis. Det var deckbuilding och folk blev glada när dom invaderades av barbarer då det var enkla VP (precis som i historien). Inte mitt spel, men jag är heller inte hobbyns facit (även om det inte vore en orimlig titel att ge mig). Aspirerar jag på någon liknande titel så är väl den allvetande skräphögen närmast till hands, med tanke på min fysiska status.



Sen kan trådens titel innehålla berättelser om mer än ett spel, samtidigt som jag har haft kul när jag spelat spel jag inte skulle röra i med tång ensam på kammaren. Jag har en gång i mitt liv spelat QM General på FF, jag var Italienare i den segrande koalitionen. Jag drog väl ihop några enstaka poäng i Afrika, David tutade på som tysk och ackumulerade en babiljard poäng så vi vann. Det fyllde inget av mina kriterier för ett bra spel, men sällskapet gjorde det roligt. Jag har också puttat på rymdskepp  med fingrarna i något spel Elias visade, det var fånigt roligt.

Men Time of Crisis är mer för andra.