Författare Ämne: Ola? Överraskning.  (läst 5618 gånger)

A F

  • Överste
  • *
  • Antal inlägg: 3740
    • Visa profil
Ola? Överraskning.
« skrivet: 27 oktober 2009 kl. 14:12:58 »
Du hade en definition på detta. Kan du ta det igen?
« Senast ändrad: 1 januari 1970 kl. 01:00:00 av A F »

BigPapaBear

  • Brigadgeneral
  • *
  • Antal inlägg: 4091
    • Visa profil
(Ämne saknas)
« Svar #1 skrivet: 27 oktober 2009 kl. 14:32:16 »
Min definition på bra militär överraskning återfinns i filmen Under belägring, när Erika Eleniak hoppar upp ur tårtan... Stor filmkonst.  :D
« Senast ändrad: 1 januari 1970 kl. 01:00:00 av BigPapaBear »

Strv102r

  • General
  • *
  • Antal inlägg: 8392
    • Visa profil
(Ämne saknas)
« Svar #2 skrivet: 27 oktober 2009 kl. 14:36:43 »
Att överraska motståndaren är att göra det han inte är förberedd på, vilket inte med nödvändighet är detsamma som att göra det oväntade.
« Senast ändrad: 1 januari 1970 kl. 01:00:00 av Strv102r »
Ola Palmquist

Spelar nu: ATOs Biafra!

BigPapaBear

  • Brigadgeneral
  • *
  • Antal inlägg: 4091
    • Visa profil
(Ämne saknas)
« Svar #3 skrivet: 27 oktober 2009 kl. 15:21:50 »
Citat från: "Strv102r"
Att överraska motståndaren är att göra det han inte är förberedd på, vilket inte med nödvändighet är detsamma som att göra det oväntade.


Precis. Det var inte oväntat att hon skulle hoppa upp ur tårtan. Jag var bara inte förberedd på det.  :P
« Senast ändrad: 1 januari 1970 kl. 01:00:00 av BigPapaBear »

A F

  • Överste
  • *
  • Antal inlägg: 3740
    • Visa profil
(Ämne saknas)
« Svar #4 skrivet: 27 oktober 2009 kl. 15:45:25 »
Citat från: "Strv102r"
Att överraska motståndaren är att göra det han inte är förberedd på, vilket inte med nödvändighet är detsamma som att göra det oväntade.


Han kan vänta sig det oväntande. Jah?
« Senast ändrad: 1 januari 1970 kl. 01:00:00 av A F »

Strv102r

  • General
  • *
  • Antal inlägg: 8392
    • Visa profil
(Ämne saknas)
« Svar #5 skrivet: 27 oktober 2009 kl. 16:18:05 »
poängen är att om han är förberedd på ett frontalanfall så väntar han sig nog att du försöker flankera istället. När du då ändå gör ett frontalanfall, blir han överraskad när du slaktas, eller tacksamt förvånad?
« Senast ändrad: 1 januari 1970 kl. 01:00:00 av Strv102r »
Ola Palmquist

Spelar nu: ATOs Biafra!

A F

  • Överste
  • *
  • Antal inlägg: 3740
    • Visa profil
(Ämne saknas)
« Svar #6 skrivet: 27 oktober 2009 kl. 16:34:02 »
Citat från: "Strv102r"
poängen är att om han är förberedd på ett frontalanfall så väntar han sig nog att du försöker flankera istället. När du då ändå gör ett frontalanfall, blir han överraskad när du slaktas, eller tacksamt förvånad?


Så har jag förberett mig både för ett frontanfall och en kringång så kan jag inte bli överraskad?
« Senast ändrad: 1 januari 1970 kl. 01:00:00 av A F »

Strv102r

  • General
  • *
  • Antal inlägg: 8392
    • Visa profil
(Ämne saknas)
« Svar #7 skrivet: 28 oktober 2009 kl. 06:30:18 »
I AR2 1995  står följande att läsa om överraskning på sid 45:

”Ofta är överraskning en förutsättning för att nå framgång. Genom överraskning kan vi uppnå lokal överlägsenhet. Överraskning eftersträvas alltid och kan uppnås genom att vi

•   Håller ett högt stridstempo
•   Vilseleder fienden och/eller
•   Uppträder oväntat till tid, rum eller sätt.

Fienden kan bli överraskad av våra åtgärder även om de i första hand inte syftar till att överraska honom”.

Därefter förtydligas dessa rader på resten av sidan

I RMO förhandsutgåva 2008 står följande om överraskning på sidan 22:

”Överraskning är ofta en förutsättning för att nå framgång. Alla möjligheter att överraska motståndaren och att själv undvika att bli överraskad måste övervägas.

Överraskning bidrar till att lokal överraskning kan uppnås. Överraskning uppnås genom at hålla ett högt stridstempo, vilseleda fienden och/eller uppträda oväntat till tid, rum eller tillvägagångssätt.”

Kontinuiteten från AR2 till RMO förhandsutgåva 2008 är uppenbar. Att notera är dock att förhandsutgåva RMO innehåller betydligt mindre förklarande text till dessa rader. Ingen av dessa skrifter förklarar hur överraskning egentligen fungerar. Varför blir fienden/motståndaren överraskad av att vi håller ett högt tempo? Blir han verkligen överraskad om han vet att vi kommer, oavsett hur högt tempo vi har,  och har gillrat en fälla? Är överraskning något som sker i motståndarens sinne eller är det något mer påtagligt? Hur kan jag veta om motståndaren blir överraskad? Om det är en mental process, hur kan jag någonsin veta att det jag gör kommer att överraska motståndaren? Ingen va dessa frågor får svar i vare sig AR2 eller RMO förhandsutgåva 2008. Det gör att båda dessa skrifter är ofullständiga, missvisande och i värsta fall direkt felaktiga.

Vi hävdar att motståndaren inte blir överraskad av någon av ovanstående angivna anledningar. Denne överraskas av att vi gör något som han är oförberedd på, vilket inte nödvändigtvis är samma ska som att göra något som är oväntat. Vi hävdar vidare att om man inte förstår hur överraskning fungerar kommer man att gå miste om oändliga möjligheter att uppnå överraskning.

I boken ”The principles of war for the information age” (First Ballentines books 2003), först publicerad 1998, granskar den amerikanske militärteoretikern Robert R Leonard som är överstelöjtnant i den amerikanska armén och professor i militärvetenskap vid West Virginia university kritiskt den amerikanska versionen av krigföringens grundprinciper i ljuset av RMA-konceptet. Han både omdefinierar och ogiltigförklarar många av principerna och strukturerar om dem för att passa bättre in i den framtida krigföringen så som han ser den. I detta arbete för han fram en mycket intressant synpunkt på vad överraskning är och hur man kan uppnå denna.

Leonard definierar principen på följande sätt:

”Strike the enemy at a time or place or in a manner for which he is unprepared ”

Överraskning är en av de principer som fortfarande är giltig enligt Leonard. Han anser också att tillsammans med stridsekonomi kommer principen att få ökad betydelse i framtiden. De klassiska tillämpningarna av överraskning kvarstår medan teknisk överraskning kommer att bli väldigt viktigt. För att till fullo utnyttja överraskningsmomentet till fullo måste man förstå vad överraskning är och hur det fungerar . Leonard ägnar ett par sidor åt detta. Han börjat med att slå fast att överraskning är resultatet av en interaktion mellan två faktorer: brist på förberedelser och tid . Utan denna interaktion blir det ingen överraskning och därför måste man förstå hur de interagerar.

Leonard skriver att oavsett vad man kan tro så är det normala tillståndet i ett förband att det är oförberett för strid. Det är det naturliga tillståndet både hos fienden och hos oss. Förband står oftast vända åt fel håll, bedömer fel hot, är utan vitalt underhåll, har dåligt viloläge, är i olämplig terräng, har dåligt underrättelseläge, är moraliskt i dåligt skick etc. Förbanden innehar detta tillstånd nästan oavbrutet under ett fälttåg. Bara under korta ögonblick övergår de i ett tillstånd då de är förberedda för strid bara för att kort därefter sjunka ner i ett tillstånd av oförberedelse igen. Även då de är förberedda är de beredda bara på en smal hotbild. Inför alla hot utanför denna smalbandiga hotbild är de oförberedda. Leonard är medveten om att detta kan uppfattas som en överdriven bild av hur oförberedda förbanden normalt är, men det beror på att han anser att vi annars överdriver åt andra hållet. Vi skapar en bedräglig bild av hur förberedda för allt möjligt våra förband är. Han anser det vara en farlig myt. Med denna bild är det också svårt att verkligen utnyttja överraskningsmomentet då fienden också uppfattas som konstant förberedd. Det är nära förbanden uppfattar ett hot som de höjer stridsberedskapen och därmed tillfälligt lämnar tillståndet då de är oförberedda. Det är också därför som fältherrar i alla tider lagt så stora resurser på att uppnå säkerhet, att upptäcka eller kontra upptäckta hot i tid. Man använder sensorer, patruller, poster och andra resurser för att upptäcka en framväxande hot innan detta hot kan verka mot de egna oförberedda förbandet. Man kompenserar den egna bristen på stridsberedskap genom att vinna inom den andra faktorn som principen överraskning beror på: tid.

Överraskning kan inte finnas utan att dimensionen tid är involverad. Överraskning definieras i tidstermer, inte i fysiska termer. Leonard skriver att fiskar lever i vatten och överraskning lever i tid . Han beskriver ett scenario för att beskriva hur det hela fungerar. Vid någon tidpunkt i framtiden kommer militära styrkor att mötas i en konflikt. De villkor och faktorer som påverkar utgången av den konflikten är okända och många av dem går inte att i förhand känna till. Inte desto mindre kommer båda sidorna att försöka förvänta och försöka kontrollera dem men de kan aldrig nå ända fram utan kan bara komma i närheten av sanningen. Under konflikten kommer tusentals av faktorer att interagera och påverka utgången. På grund av detta börjar båda sidorna i ett tillstånd av oförberedelse. Det är omöjligt att vara förberedd på det okända. Frågan är vilken av sidorna som snabbast kan förbereda sig för och anpassa sig till de rådande omständigheterna. I slutändan kommer båda sidorna att anpassa sig och bli bättre förberedda, men den som gör det snabbast kommer att segra. Den andra kommer att bli överraskad. I bästa fall har man identifierat de viktigaste omständigheterna före det egentliga stridandet börjar och har således en högre beredskap än motståndaren, men vi vet från historien att ofta börjar anpassningen först efter ett brutalt uppvaknande. Om man till detta för koncepten tillfälle och reaktion så framkommer följande modell. Den initierande styrkan förväntar sig och förbereder sig. Den reagerande upptäcker och anpassar sig. Detta är som Leonard beskrivit tidigare en viktig skillnad. Historiskt har det bästa sättet att uppnå överraskning således varit att ta initiativet då det ligger en tidsmässig fördel i att förvänta sig en viss händelseutveckling och förebereda sig för den jämfört med att upptäcka en händelseutveckling och anpassa sig till den. Men i informationsålder ändras detta till att tidsfördelen ligger i att upptäcka och anpassa sig enligt Leonard . Detta beror på att det är mer exakt att upptäcka vad som verkligen sker, vilket den nya tekniken medger på ett helt annat sätt än tidigare, än att förvänta sig vad som skulle kunna ske. Att förbereda sig för vad som skulle kunna ske är mindre effektivt än att anpassa sig vad som verkligen sker och den nya tekniken medger även den på ett helt annat sätt än förr att man vet vad som verkligen sker. Leonards framhåller att detta inte på något sätt ät en definitiv och 100% teori. Men det innebär att sambandet mellan initiativ och överraskning måste revideras. En okunnig armé utan underrättelser måste ta initiativet.  En armé med ett gott underrättelseläge kan välja mellan att ta initiativet eller att istället vänta och reagera välanpassat och kraftfullt.

Leonard skriver också att teknologisk överraskning inte innebär att fienden ställs inför ett oväntat system och tappar hakan av förvåning. Det innebär att man har ett kontinuerligt övertag som ger en fördel och att man undviker plötsliga ofördelaktiga situationer . Den nya tekniken utvecklas snabbt och de nya systemen som kontinuerligt kommer ut innebär att systemen av tusentals system är i konstant förändring. Konsekvensen av denna utveckling är att så fort vi börjar massproducera ett system så blir det snabbt omodernt dels då kostnaden för att konstant uppgradera massvis med system är för stor och dels för att tiden springer ifrån uppgraderingen innan den är genomförd på alla system. Den som massproducerar väljer att ge upp teknologikapplöpningen. Vi måste tänka om och börja tillämpa prototypkrigföring.

Vidare skriver Leonard om taktisk överraskning att i linje med vad han skrev om interaktionen mellan den konstanta bristen på förberedelser och tid så finns det två sätt att överraska fienden (nyttja hans brist på föreberedelser för det vi avser göra) och det ena är att fördröja hans upptäckt av vårt agerande och det andra är att påskynda stridskontakten.  Genom att fördröja hans upptäckt av vårt agerande förhindrar vi att han överhuvudtaget vidtar rätt åtgärder för att höja beredskapen mot det hot vi avser utgöra. Det bästa exemplet är om han får klart för vad vi gjort först när det är genomfört. Det kan vara ett lyckat eldöverfall där bara de som överlever det första eldöppnandet överhuvudtaget kan vidta några åtgärder för att höja beredskapen. Oftast lyckas vi inte förhindra helt att fienden upptäcker vad vi gör, i synnerhet inte när vi anfaller, men vi kan lyckas fördröja upptäckten så länge att han inte hinner nå full beredskap innan stridskontakt. Att påskynda stridskontakten innebär att vi närmar oss fienden så fort att även om han upptäcker oss så hinner han inte vidta alla åtgärderna för att nå full beredskap. Ju snabbare vi rör oss desto mindre tid får fienden till förberedelser. Att öka hastigheten syftar till detta och inte till att snabbare hamna i en utnötningssituation mot en förberedd fiende. Leonard anser att ett sådant tänkande inte bara är korkat utan kriminellt korkat . Men det är inte alltid som våra doktriner tar tillvara på den ökande taktiska rörelseförmågan på rätt sätt och det gör den ökade hastigheten meningslös eftersom vi då inte rätt nyttjar den. Syftet med ett högt anfallstempo är att utnyttja en oförberedd fiendes tillstånd innan han hinner förbereda sig. I en symmetrisk konflikt kommer den skicklige chefen ibland att offra massan för hastigheten i en förekommande taktik och ibland att offra hastigheten för att kunna samla massan i en koncentreringstaktik. Genom att växla mellan dessa taktiker vinner man slag och kan nyttja segrarna operativt. Nyckeln till seger ligger i balansen mellan dessa och att veta vilket val man ska göra i varje enskild situation. Leonard anser att den nya tekniken med god lägesbild nu medger att man gör båda samtidigt. Traditionellt har förband varit långsamma även om enskilda stridsfordon kan vara jättesnabba och detta på grund av att man förflyttar sig stridsgrupperat långa sträckor. Om man vet var fienden finns upphör behovet att stridsgruppera sig långt i förväg för att vara på den säkra sidan. Detta gör att man kan framrycka i en formering som medger högre tempo, som kolonn, mycket närmare fienden än tidigare. Den goda lägesbilden om var man har egna förband, och inte minst sig själv, och vad de gör, gör att mängden radiotrafik minskar och utrymme ges för att reglera rörelsen. Jämfört med tidigare arméer som kröp fram stridsgrupperade samtidigt som de vidtog en massa åtgärder för säkerhet, allt på grund av okunskap om det riktiga läget, så kommer en modern arme med god lägesbild att kunna utveckla ett radikalt högre tempo genom att välja rätt grupperingsform för det riktiga läget och slippa lägga resurser på att skydda sig mot det som man nu vet inte kan hända. Leonard anser att nu finns möjligheten att uppnå dessa effekter men att denna chans inte tas till vara. Den nya tekniken resulterar i fler upptäckta mål att bekämpa men inte i högre stridstempo därför att doktrinen som reglementen, och därmed agerandet, bygger på inte poängterar hur tekniken påverkar förmågan att uppnå överraskning utan bara påtalar hur den ökar förmågan att avge eld och förmågan till skydd. Leonard anser att dessa förmågor har USA i överflöd. Det som behöver förbättras är förmågan att röra sig snabbt. Bristen beror i grunden på att man inte insett att fienden inte är konstant förberedd utan att man föreställer sig en fiende som alltid är stridsberedd för allt. En sådan fiende är helt korrekt farlig att bara rusa på. Frågan är om den fienden överhuvudtaget finns. USA måste lära sig hur överraskning fungerar, dess natur, och sedan bygga en doktrin på det skriver Leonard .

Vilken relevans har detta för oss i Sverige

Jag anser att Leonards teorier kring begreppet överraskning är helt korrekta. När vi marscherar eller transporterar är vi totalt oförberedda för strid. När vi utgångsgrupperar är vi oförberedda för strid. När vi genomför försvar mot lufttrupp är vi oförberedda för en på marken framryckande fiende. När vi försvarar är vi stridsberedda i en huvudsaklig riktning, inte i andra.  När vi anfaller är vi förberedda på att möta en fördröjande fiende vilket gör att vi är oförberedda på ett oväntat hårt försvar av en ställning. Vi är definitivt inte förberedda på ett anfall i  vår egen flank. Leonards teorier förklarar väl varför vi eftersträvar att exempelvis anfalla in i flanker på framryckande fiender. De är oförberedda och går att överraska om vi är snabba nog. Att fienden kan vara och ofta är oförberedd är inget nytt för oss i Sverige. I invasionsförvaret byggde pansartrupperna en taktik baserad på tempo på bekostnad av samordning för att utnyttja att luftlandsättningar inledningsvis inte är stridsberedda. Vid  landstigningar så är fienden inledningsvis mycket svagare och dåligt förberedd på att möta pansarförband så även där nyttjade vi ett högt tempo för att hinna fram och lösa uppgiften innan fiendens styrketillväxt gjorde honom förberedd att möta oss. Om fienden hunnit förbereda ett försvar runt brohuvudet med förberedda ställningar så anpassades taktiken till att prioritera samordning av kraftsamlade resurser för att slå hål på fiendens försvar och sedan snabbt, med högt tempo och lägre samordning utnyttja vunnen framgång innan fienden hann förbereda ett nytt försvar. Detta motsvarar helt vad Leonard skrev om att i en symmetrisk konflikt kan den skicklige chefen ibland offra massan för hastigheten i en förekommande taktik, vi skulle säga att han nyttjar överraskningen för att uppnå lokal överlägsenhet,  och ibland att offra hastigheten för att kunna samla massan i en koncentreringstaktik, vi skulle säga att han nyttjar kraftsamling för att uppnå lokal överlägsenhet.
« Senast ändrad: 1 januari 1970 kl. 01:00:00 av Strv102r »
Ola Palmquist

Spelar nu: ATOs Biafra!

A F

  • Överste
  • *
  • Antal inlägg: 3740
    • Visa profil
(Ämne saknas)
« Svar #8 skrivet: 28 oktober 2009 kl. 09:03:57 »
En mäktig post....
« Senast ändrad: 1 januari 1970 kl. 01:00:00 av A F »

EvilSpook

  • Fänrik
  • *
  • Antal inlägg: 554
    • Visa profil
(Ämne saknas)
« Svar #9 skrivet: 28 oktober 2009 kl. 09:17:18 »
Citat från: "Anders Fager"
En mäktig post....

Från en mäktig man... :up:

//EvilSpook
« Senast ändrad: 1 januari 1970 kl. 01:00:00 av EvilSpook »

A F

  • Överste
  • *
  • Antal inlägg: 3740
    • Visa profil
(Ämne saknas)
« Svar #10 skrivet: 28 oktober 2009 kl. 09:54:15 »
Citat från: "EvilSpook"
Citat från: "Anders Fager"
En mäktig post....
Från en mäktig man... :up:

//EvilSpook


Med förbluffande lite att göra...  :lol:
« Senast ändrad: 1 januari 1970 kl. 01:00:00 av A F »

Strv102r

  • General
  • *
  • Antal inlägg: 8392
    • Visa profil
(Ämne saknas)
« Svar #11 skrivet: 28 oktober 2009 kl. 10:22:52 »
En stor post från en lat man. Det var klippt och klistrat från ett arbete för taktiksektionen på MSS. Tog ca 45 sekunder.
« Senast ändrad: 1 januari 1970 kl. 01:00:00 av Strv102r »
Ola Palmquist

Spelar nu: ATOs Biafra!

A F

  • Överste
  • *
  • Antal inlägg: 3740
    • Visa profil
(Ämne saknas)
« Svar #12 skrivet: 28 oktober 2009 kl. 10:26:48 »
Citat från: "Strv102r"
En stor post från en lat man. Det var klippt och klistrat från ett arbete för taktiksektionen på MSS. Tog ca 45 sekunder.


Misstänkte det. Men du har lätt för att skriva långt.
« Senast ändrad: 1 januari 1970 kl. 01:00:00 av A F »

Strv102r

  • General
  • *
  • Antal inlägg: 8392
    • Visa profil
(Ämne saknas)
« Svar #13 skrivet: 28 oktober 2009 kl. 10:48:39 »
En bild och 1000 ord...



Så här ser vi ju oss gärna. Och vi utgår från att fienden har samma höga beredskap.
« Senast ändrad: 1 januari 1970 kl. 01:00:00 av Strv102r »
Ola Palmquist

Spelar nu: ATOs Biafra!

Strv102r

  • General
  • *
  • Antal inlägg: 8392
    • Visa profil
(Ämne saknas)
« Svar #14 skrivet: 28 oktober 2009 kl. 10:58:43 »


Fast egentligen vet vi ju att det att det oftast ser ut så här. Vi är oförberedda på allt utom det vi just då är förberedda på. Är vi försvarsberedda är vi det i en viss riktning. Är vi anfallsberedda är vi det i en viss riktning. Är vi marschfärdiga är det bara att rulla på ett led vi är förberedda på. Osv... Att byta från att vara exempelvis försvarsberedd i en viss riktning till en annan krävs tid.

Vet vi vad fienden är förberedd på vet vi också vad han inte är förberedd på och var luckan finns som vi kan nyttja. Och kan vi uppskatta den tid han behöver för att ändra vad han är förberedd på för att stänga den luckan vet vi i vilket tidsfönster vi har den luckan,från att han upptäcker att han måste göra ändringen. Då vet vi om vi kan nyttja den luckan med hänsyn till det tempo vi kan utveckla.
« Senast ändrad: 1 januari 1970 kl. 01:00:00 av Strv102r »
Ola Palmquist

Spelar nu: ATOs Biafra!