Lite Italiensk prosa passar bra här:
Salve, jag är en medborgare av Italianistan som bor i Milano 2, i en byggnad som är konstruerad av Presidenten. Jag jobbar på ett företag i Milano som har Presidenten som ensam aktieägare. Även försäkringen till bilen som varje dag tar mig till och från jobbet är Presidentens, precis som min pensionsförsäkring. Varje dag köper jag tidningen, vilken ägs av Presidenten. När jag måste gå till banken så är det Presidentens bank som gäller. På eftermiddagen lämnar jag jobbet och går och handlar i Presidentens supermarket. Produkterna som finns i utbudet kommer från företag som ägs av Presidenten. Om jag på kvällen väljer att klippa en bio så går jag till salonger som ägs av Presidenten och jag ser en film som är producerad och distribuerad av Presidentens företag (filmerna kan även glädjas åt statliga bidrag, som alltså bestäms av Presidenten). Om jag istället väljer att stanna hemma på kvällen kollar jag ofta på Presidentens TV med en dekoder producerad av Presidentens företag, på filmer som är producerade av Presidenten, dock ständigt avbrutna av reklam som är skapade av Presidentens reklambyråer. Framförallt kollar jag på fotbollsresultat och följer i synnerhet mitt favoritlag Milan som har Presidenten som ägare. När jag inte kollar på Presidentens TV kollar jag på RAI vars chefer är utvalda av parlamentsledamöter som i sin tur valts av Presidenten. När jag tröttnar på TV och istället sätter mig och surfar på Internet, så är det med ett abonnemang som jag betalar till Presidenten. Om jag dock inte har lust att varken kolla på TV eller surfa läser jag en bok, från ett bokförlag som ägs av Presidenten. Naturligtvis är det så, vilket är fallet i alla demokratiska och fria länder, att även i Italianistan är det Presidenten som lägger fram lagar vilka sedan blir godkända av ett parlament där de flesta medlemmarna är anställda av Presidenten…som härskar åt mig. Lyckligtvis.
