[Elias Nordling]

Efter ett spel om sjöslagen vid Guadalcanal och ett solitärspel med långa omständliga regler har jag tagit mig an ett solitärspel med långa omständliga regler om sjöslagen vid Guadalcanal: Tokyo Express från Victory Games.

Regelboken ÄR avskräckande, även om det finns ett introscenario som använder en bråkdel av reglerna för att få kläm på grundmekanismerna. I praktiken är dock spelet betydligt mindre tungrott än vad man kan tro från regelböckerna. Det mesta är egentligen checklistor och specialfall för den japanska AIn, och grundmekanismerna gå och skjuta är förvånansvärt enkla och avskalade.

Det är nog framför allt japanernas Target Assignment jag känner "åh nej, inte nu igen" inför när jag kommer till. Ofta orkar jag inte riktigt ta mig igenom processen utan ger dem helt enkelt mål efter vad som är logiskt. En orsak är att reglerna, trots att de mestadels är checklistor,sällan är organiserade som sådana. Strukturen kunde ha varit bättre.

Kartan visar kusten utanför Guadalcanal, och japanerna kommer in som blippar som kanske eller kanske inte är flottstyrkor. Mycket regler och tabeller läggs på att styra japanernas beteende till att vara hyfsat intelligent men oförutsägbart. Man har inte heller full kontroll över sina egna styrkor utan måste ge dem order som exekveras per omgång. Den biten är kul och inte särskilt jobbig.

Detection är allt i spelet som utspelar sig nattetid, och den som först upptäcker den andre och får in första skotten har en stor fördel. Det känns rimligt men skapar förstås ett stort element av slump och tur. Stridetna kan också vara brutala och gå från oskadad styrka till utslagen på en omgång.

Stridssystemet är som sagt rätt avslalat, och egentligen håller man bara reda på hur många torpeder fartygen skjutit samt hur nära båten är att sjunka, vilket i sin tur orsakar reducerad fart och skjutförmåga.

Jag föredrar spel där man får veta att två av fem maskiner är utslagna, man har stängt skottet till det främre magasinet och rodret har fått sig en törn. Eftersom sjöslag egentligen mest innebär att du bestämmer dig för om och när du svänger åt vänster eller höger och i övrigt skjuter så mycket du kan blir det lätt väldigt torrt om det inte finns lite storytelling.

Men storytellingen i Tokyo Express ligger ju på det operationella planet. Är de japanska blipparna riktiga, vad är deras uppdrag osv. Men egentligen är det inte jättemycket variation i målet heller och japanerna är i grund och botten på väg mot sydöstra hörnet av kartan oavsett vilket.

Om jag var ännu mer av en flottkille skulle jag nog få puls av det här. Som det är nu ger jag det ändå en svag fyra av fem, men jag får inget riktigt flow i spelandet, och givet vad det har att leverera i berättelse borde det ha varit enklare och mer snabbspelat för att ha varit klockrent.

Det finns även en 2-spelarvariant men jag vet inte hur mycket den tillför. Rimligen borde den vara betydligt enklare då de mesta av reglerna är AIn, och därmed flyta på bra, så det är fullt möjligt att jag skulle uppskatta den mer.