[Strv102r]

Tematisk avslutning av engelska inbördeskriget. Ett slag på Irland!

[magnus lindström]

Aldrig hört talas om

[Strv102r]

Aldrig hört talas om

Nej, lite ovanligare kanske.

Nedan kartan.

[Strv102r]

Slaget har väl få utanför de brittiska öarna hört talas om, men vi känner till det indirekt. Det är till minne  av William av Oranges seger över James Stuart som alla dessa marscher genomförs av orange ordern till katolikernas stora förtrytelse.



Gissa vilken sida som är vilken?

Nedan en nyckel för att identifiera de ganska heterogena arméerna.

[Strv102r]

Utgångsläget. Norr om floden Boyne finns William III av Oranien, de oranga kan man tänka sig, och söder om floden James II med de gröna förbanden. Mellan sem finns ett anfal vad. Längs till höger finns staden Drogheda med en gammal stadsmur, och borta till vänster två vad som bevakas ev ett dragonförband. Huvuddelen av förbanden är i bivackförläggning en bit från floden.Två av vaden på södra sidan bevakas av dragoner och två, de mest norra (och vänstra) försvaras av brigad med artilleri.

[Strv102r]

William av Oranien skickar två kavalleribrigader västerut mot vaden vid Rossnaree. Han grupperar också fram artilleri vid  vaden söder om förläggningsområdet och anfaller direkt med fyra bataljoner över vadet där tidvattenmarkören ligger. Mina dragoner slår tillbaka anfallet ocj jag förstärker med två infanteibataljoner. Även jag skickar kavalleri västerut mot Rossnaree. Jag är inte helt övertygad om att en dragonbataljon där räcker för at försvara vaden. Bevaka möjligtvis...






Kavalleriet på båda sidor rör sig västerut. William anfaller över vadet väster om artilleriet, där tidvattenmarkören ligger nu, men slås åter tillbaka. Han grupperar även fram den stora, och potenta, danska brigaden mot byn Drogheda i öster. En annan stor brigad grupperar vid vadet väster Drogheda. Jag för speglande justeringar.






Fienden slår sig över dels i centern, där floden gör en sväng och skapar en halvö, och dels borta vid Rossnaree. Nedan en detaljbild på halvön i centern.

[Strv102r]

I väster drivs mitt kavalleri bort från strandkanten och och fienden får att stabilt brohuvud. I centern avvisas mitt motanfall.






I väster utvidgas brohuvudet och i centern försöker han göra det, men jag bjuder segt motstånd och terrängen vid halvöns bas är omtvistad.






Nu anfalls själva byn Rossnaree i väster, men striden drar ut på tiden och är inte avgjord. I centern fortsätter striden om halvöns bas.

[Strv102r]

En infanteribrigader börjar marscher mot vaden vid Rossnaree. I övrigt fajtas det på i byn Rossnaree och i centen.






William trycker över mer trupp på det tagna vadet. Men de lyckas inte slå sig genom försvaret vid halvöns bas. Även vid Rossnaree fortsätter det utan framgång.






Till sist verkar jag hamna i underläge vid Rossnaree. I centern lyckas ett desperat anfall över ett vad få fäste strax öster om det redan tagna vadet.

[Strv102r]

Jag lyckas inte kasta tillbaka det nya brohuvudet, som förstärks, och fienden lyckas fortfarande inte bryta ut från halvön. Eller ta Rossnaree. Hans infanteribrigad som avdelades mot Rossnaree, vars framryckning mot och över vadet man kan följa på föregående bilder, är nu anfallsberedd.






Infanteribrigaden vis Rossnaree börjar anfalla österut söder om byn. Mitt försvar av byn håller än. Vid de centrala vaden fortsätter striden utan avgöranden.






Rossnaree håller än, men söder om byn rullar hans infanteri på mot mitt undanglidande kavalleri. I centern håller jag fortfarande basen på halvön, men han jagar bort mig från det östra vadet. Det börjar glida nu...

[Strv102r]

Han anfaller österut från brohuvudet och jagar undan min trupp på nästa vad, så nu har han tre vad. Då anfaller jag från centern med mina bästa förband och återtar det mittre vadet. Raskt anfaller han från halvön mot det mittre vadet, men jag ger inte upp det. Då mina bästa förband inte längre roteras in i halvöns bas så faller den. Försvaret av Rossnaree går så bra att huvuddelen av fienden drivs på flykt.





Han tar över mer förband på det östra vadet och anfaller söderut. I väster fortsätter hans infanteri österut. Jag håller det mittre vadet och Rossnaree.






Till sist faller Rossnaree. Hans västra infanteribrigad anfaller inte som jag trodde mot ryggen på min huvudstyrka, utan mot vägen som går söderut mot Dublin. Jag skrapar fram en dragonbataljon som får rida dit och försvara. I övrigt är jag faktiskt ganska bunden.

[Strv102r]

Det börjar bli mörkt. Jag förstärker försvaret av Dublinvägen, vilket var i sista minuten innan det fientliga infanteriet anländer. I övrigt mest fortsatt fajtande i samma områden.






Då anfallen väster om kyrkhöjden i centern misslyckas anfaller fienden österom den istället, och tar terräng vilket på sikt hotar avskära huvuddelen av min armé. James tar sina elitförband vid det mittre vadet och slår genom fienden ändå till tryggheten i Drogheda.






Anfallen mot terrängen söder om Kyrkhöjden avvisas. James tar sina elitförband och dragonerna som var i Drogheda och lämnar andra rangens förband för att trygga arméns urdragningsväg genom att återta terrängen väster kyrkhöjden men slås tillbaka. Fienden passar på att bryta in i södra Drogheda, men byn faller inte än.

Och där är det slut. Min armé är inte uppriven och på flykt. Fienden är inte på väg till Dublin. Armen kan dra ur under natten och rädda sig. Däremot har jag tagit stora förluster  och kommer inte kunnat möte fienden igen. Taktiskt och operativt en förlust, men relativt historien ett bättre utfall. Minor Jacobite victory.

Mycket intressant situation. Färgglatt med så många olika parter. Lite annorlunda system som flyter på bra. Utfallen av sammanstötarna känner man igen från Musket and Pike, men man får inte samma insikt i hur det blev så. Det är lite för lite krom tycker jag nog.

[Strv102r]

Förutom Boyne scenariot så finns ett scenario till. Slaget vid Aughrim ganska exakt ett år senare. Spiken i kistan för jakobiterna  på Irland så att säga.  Inte så mycket manöverutrymme och ingen stor flod, utan en å med sanka bankar och en jakobitisk armé som är bra grupperad på höjder över träsket. Min vänster är svag, men terrängen fenomenal med ett gammalt medeltida fäste.

[Strv102r]

De orangea framrycker över ån utan motstånd. Deras vänster jagar bort mitt kvalleri på "deras sida" ån. Jag förstärker min svaga vänster.






Fienden följer upp med att anfalla över ån efter mina vikande kavallerister och jagar dem vidare. Ett resolut motanfall med en infanteribrigad från min andra linje jagar dem tillbaka över ån. Fienden tar över även sin höger över ån.






Den orangea vänstra infanteribrigaden anfaller det smala området i min front, men slås tillbaka i oordning. I övrigt fortsatt framryckning över ån på höger flank.

[Strv102r]

De orangea grupperar om och fram. Inga strider.






Ett nytt anfall på den orangea vänstern, men det blir fiasko och hela den i huvudsak nederländska kavalleribrigaden dras ur uppriven för återhämtning. Den ersätts av en infanteribrigad ur andra linjen. På högern lyckas de orangea ta sig in i området med slottet med kraftigt artilleriunderstöd, men mäktar inta kasta ut mig.

[Strv102r]

De orangea pumpar in mer trupp mot min vänster flank men lyckas ändå inte kasta ut mig ur området.





Nu börjar det se illa ut på min vänster då huvuddelen av förbanden är upprivna och har retirerat. Detta är näst sista GT. Sista GT flyr de sista förbanden och fienden får kontroll. Men det är ju egentligen de enda de lyckats med. Desicive jacobite victory.

Jakobiterna står i en tokstark ställning och det ska till mycket tur med tärningen tidigt i spelet om det ska gå vägen för williamiterna.

Det är väl ett typiskt bonusscenario.  Inget att köpa tidningen för.