[Strv102r]

Vid midnatt har Chania tagits av tyskarna och han är nästan i kontakt med nästa förberedda ställning. Den är relativt svag. Layforce kommer få stanna i den och förstärka australiensarna. Det tyska artilleriet har tappat del, men inte hela, stinget då jag faktiskt fått lite flyg på eftermiddagen som helt går på hans artilleri.

[Strv102r]

På norra sidan av Sud Bays inre del finns ett brittiskt luftvärnsförband. Det är en veritabel dödsstjärna och når den stora landsvägen på andra sidan bukten med eld, så tysken väljer att anfalla längre söderut för att undgå dess verkan och låta flyget neutralisera  hotet och på sikt ta hand om det med skytte som anfaller ut på halvön. Jag förstärker australiensarna i den förberedda försvarslinjen med Layforce. De kretensiska fältarbetsförbanden omgrupperar för att förbereda nästa linje.

Vid lunchtid har anfallet i söder lyckats kringgå eller kanske snarare omfatta den förberedda linjens södra ände. Flankskyddet för linjen i form av ett dödsstjärneluftvärnsbatteri och ett australienska skyttekompani nedkämpas med artilleri. I norra delen går tysken fram i en blind sektor för luftvärnet norr bukten och engagerar australiensarna med låg ambition. Syftet är nog att binda mig. Jag skulle vilja kasta Layforce i ett motanfall på hans omfattning, men det tyska flyget gör omgrupperingen svår och långsam.

Ett och ett halvt dygn kvar. Jag får in en svag och mesig australiensisk brigad under den tiden. Tysken får snart in  små delar av 5.pansardiv långt borta i en liten hamn i väster.

[Strv102r]

Kväll. Tysken kommer ingen stans med de frontala stötarna. Omfattningen i söder har fått mig att börja evakuera ställningen österut. Med hjälp av flyg tar han sig in i ställningen frontalt på två ställen på den sena eftermiddagen, men sedan kommer han inte vidare. Det är min urdragning som ger upp ställningen egentligen. Urdragningen går ganska bra, även om Layforce tar stryk av det tyska artilleriet. Tätbataljonen på 19 Australiensiska brigaden kommer på plats bakom de utdragande och i sydost grupperar Leicestershire-bataljonen.

[Strv102r]

En bit in på förmiddagen sista dagen. Urdragningen i norr kan genomföras riktigt långsamt. Detta trots att tysken får ett hotande genombrott i södra delen mot australiensarna. Jag kan fånga upp det med bataljonen ur 19 brigaden och dessutom kasta honom tillbaka med ett delvist lyckat motanfall. I sydost är den brittisk-australiensiska 14 brigaden, med Leicester som en bataljon under gruppering. Jag har till och med en bataljon i reserv. Notera de gråa brickorna för tysken i norr längs kustvägen (som tills sist öppnats genom att mitt Lv-batteri nedkämpats), det är ett stridsvagnskompani ur 5. Pansar.

[Strv102r]

Sen eftermiddag sista dagen. Jag har helt dragit ur till den sista linjen där 19 australienska brigaden försvarar glest nergrävt  och med svaga förband. I söder finns 14 brittisk-australiensiska brigaden. Den är starkare, men också glest befäst. När tysken närmar sig linjen i norr väljer han att plötsligt ändra riktning och anfalla rakt söderut längs linjen, med resterna av den en gång formidabla ingenjörbataljonen och en stridsvagnsplutonerna, mot en framskjutna svaga bataljonen . Australiensarna tar snabbt mycket stryk.  Tysken ansätter också ett anfall mot min center med en stark, ganska intakt skyttebataljon.

[Strv102r]

Slutläget vid midnatt. Tysken har fått fram ett stridsvagnskompani som tillsammans med en spaningsbataljon snabbt kör över motståndet väster vattendraget och den egentliga nästa ställningen. Längre söderut tränger han över vattendraget och ganska djupt in i minska ställningar, men min reservbataljon gör att motanfall trots svåra förluster till artilleri. Det går halvhyfsat. Tyskens tät trängs tillbaka, men i kombination med hans framgångar längs kustvägen håller ända mitt urrivna Kspkompani på at avskäras i sina ställningar mellan hans stötar. I söder har han pryglat upp min framskjutna bataljon rejält, men den finns ännu med stabskompani och ett intakt skyttekompani. Han är helt klart på väg att ta sig genom nästa ställning i centern och i norr, han har framgrupperat sitt artilleri så det når in på djupet. Och stridsvagnarna gör stor skillnad. Men nu har jag tre fina batterier som hamrar på hans täter och slår sönder kompani efter kompani. Han kommer att komma genom, men det blir dyrare för honom ån sist.

Men det är som sagt slut där.

Utfall?

Grekerna har tappat 147 SP, NZ 233, britterna 236 och australiensarna 162. Med poäng för geografiska mål som Maleme, Chania och byar blir det 1929 VP.

Fallskärmsjägarna tappade 155 SP och bergsjägarna 211. Plus två stridsvagnar på slutet. Med VP för geografiska mål och evakuerade förband (70 st) får jag 1671.

Tysk seger.

Så ja! Tog ungefär lika lång tid som de andra större projekten som SPIs Bloody April och Terrible Swift Sword, GMT Red Badge of Courage, second Manassas och Offensive a outrance med mera. Värt det absolut! Nagelbitandet vid Maleme och fördröjningsstriden österut. Utgången hela tiden helt oviss.

Men systemet är inte smidigt även om skalan är bra. Tror inte vi orkar med det igen, men kanske på sikt med en annan motspelare? Kanske MMPs GTS spel om Kreta kan vara något för en modernare skildring?

[jerry]

Applåd...  jättekul att läsa o jättekul att spelet verkar ha klarat tidens tands nötning, ganska bra, verkar det som.

[Strv102r]

Applåd...  jättekul att läsa o jättekul att spelet verkar ha klarat tidens tands nötning, ganska bra, verkar det som.

Ganska bra som sagt. Inte helt utan att vissa delar känns omoderna. Skulle vara kul om någon annan som kör något scenario kan delge hur de upplever det.

[Peojon]

Känner att jag måste gräva fram detta igen. Har skrivit ut reglerna i alla fall.

[Strv102r]

Känner att jag måste gräva fram detta igen. Har skrivit ut reglerna i alla fall.

[jerry]

Satte upp mitt samtidigt som "stridsvagnen" men som vanligt kom ASL emellan.......så jag packade ner det igen