[Fredrik H]

På 90-talet grundade en glad tysk, Dirk (1T4+2), ett spelföretag som hette Moments in History. Ett passande namn för ett spelföretag. Företaget gav ut ett antal spel och jag gillade deras operationella system (som startade med Triumphant Fox) ganska mycket.  Ola har gjort en replay på ett av spelen i serien; Piercing the Reich (med en kandidat till hobbyns fulaste karta). Jag gillade Tunisien-spelet bäst.

Efter några år läggs företaget ned. Dirk sysslar nog med annat och med frilans inom hobbyn. Jag har ingen aning, han har inte ringt och berättat.

2019 släpper ett nytt företag, Furor Teutonicus, en modernare variant av Piercing the Reich - nu kallat Across the Line. Dirk har fått göra en ny version av sitt gamla spel om amerikanarnas anfall mot Aachen. Jag gillade ju det mesta med systemet (med två till tre undantag) så jag tänker prova ifall jag fortfarande gillar det. Men allvarligt, vem kallar sitt företag för det teutoniska raseriet? Där finns det ju en rolig historia jag inte känner till.

[Fredrik H]

Spelsystemet innehåller egentligen det mesta jag vill ha i ett spel på den här nivån (bataljoner/regementen). För att illustrera vad jag menar har jag tagit en bild av den nästan helt nedslitna 116:e pansardivisionen. Överst ser vi två högkvartersbrickor. Den ena visar hur många aktiveringar divisionen kan göra per turn, det är ett intressant sub-system som visar på divisionens möjligheter till operationellt tempo och återhämtning. Den andra brickan är det fysiska HQ:t. Det har ett reaktionsvärde, räckvidd, artilleri och omgrupperingskostnad. Högkvarter och ledningsfunktioner är helt avgörande och det gillar jag.

Förbanden skiljer på pansar och infanteri (kundvagnarna är tydligen motoriserade). Värdena är kvalitet, strenght points, tank/anti-tank och slutligen förflyttning. Kvalitet spelar roll och pansarkvalitet spelar roll. Jag gillar sånt.

Aktiveringssystemet är väldigt speciellt, men man aktiverar formationer (divisioner) och initiativet går fram och tillbaka under en turn. En division kan aktivera mellan fyra sju gånger (beroende på division och resurser), men återhämtar mellan 2-5 aktiveringar varje turn. En aktivering ger olika antal AP:s som kan användas till att gå, slåss, gräva ned sig etc. Jag tycker det hela är strålande.

Min stora reservation är de slumpmässiga inslagen, som kan bli väldigt viktiga. Inför en strid drar man en bricka, jämför brickans kvalitet och belägenhet (typ prepared defence, hasty atk etc). Styrkevärdet modifieras  x1, x2 eller x3. Det är spännande men också oerhört avgörande. Om du drar x1 och försvararen x3 fast du har bättre trupper känns det rätt hårt. I The Killing ground kan förbanden växla en del i värde (det gillar jag), men här kan det bli för mycket. Vi får se vad jag tycker när jag lägger ner.

Disruptions är också ett frågetecken. Slår man över sin kvalitet vid ett test (D10) så blir man disrupted - och i praktiken tämligen värdelös för resten av turnen. Återigen får jag se vad jag tycker efter spelandet.

En hex är 1.2 kilometer och en turn 2-8 dagar (!).  Regelboken är alldeles utmärkt och har ett index. Komponentmässigt är spelet otroligt bra, allt är snyggt och av hög kvalitet. När ett företags första spel ser ut så här stör det mig lite att inte alla spel är på den här nivån.

[Strv102r]

Noterade också det här spelet, men jag har ju två Aachen-spel redan, så det ska nog vara något speciellt för att jag ska ta det oavsett hur snyggt det är. Inväntar fortsättningen med andra ord!

[Fredrik H]

Startuppställningen. Kampanjen börjar i mitten på september 1944. Tyskarna har en mycket svag och omotiverad infanteridivision(526) vars enda styrka är terräng och bunkrar. Söder om den står den slitna 116:e Pz-divisionen som kanske är på 25% av ursprunglig styrka. Bakom den står 9:e Pz, en relativt stark pansardivision och med bred marginal det slagkraftigaste tyskarna har. Förstärkningar är att vänta.

Amerikanarna har delar av den 9. inf-divisionen i söder.  Centralt står den kraftfulla 3rd Armored division, som på egen hand har mer än dubbelt så mycket stridsvagnar som de två tyska pz-divisionerna. I norr står den 1:a inf-divisionen (Big Red One), en division med erfarna och motiverade soldater.

Amerikanerna vet ännu inte vad deras mål är, ledningen har inte bestämt sig än (man drar chits varje turn tills man drar ett som innehåller VC). Det gör att planen tills vidare är att ta sig igenom Västvallen innan den är för kraftigt bemannad och sedan se vad ledningen bestämt sig för.

Tyskarna ska bara stoppa den amerikanska imperialismens framryckning. Alfred Rosenberg håller i en bejublad föreläsning i Königsberg där han på sitt eget vis lyckas få det till att amerikanerna egentligen är bolsjevik-lakejer. Därför är det den tyska tonåringens historiska uppgift att stoppa kryptokommunismens framfart vid Aachen.

Dags för turn 1.

[Fredrik H]

Turn 1 är över. Överlag en turn med rätt låg aktivitet (slog lågt på AP-tabellen för båda sidor genom hela turnen). 3A gjorde en inbrytning centralt och har en betydande styrka innanför vallen, men har nu mer formidabla fiender (116 pz). Big Red One gjorde de största framstegen och bröt in flera kilometer i befästningsverken, men har nu stött på 9 pz.

Även om de amerikanska framstegen var rätt blygsamma så kan två saker konstateras. Det ena är att tyskarna blöder snabbare än jänkarna. Förlusterna är i princip likvärdiga, men jänkarna har en jämn ström av replacements varje turn, tyskarna får nichts nada. Nu är tyskarna tre bataljoner kort jämfört med starten, jänkarna i praktiken full styrka. Svårt att veta om det är värt det, ska tyskarna hålla terräng och ta förluster eller backa och överleva? Dom stod kvar och slogs.

Den andra besvärande faktorn är att den slagkraftiga 9 pz nu spritts ut för att staga upp försvaret. Det stärker onekligen försvaret avsevärt, men tar bort hotet om koncentrerade motanfall. Tyskarna har för lite folk för att göra på ett annat sätt, men det känns så frustrerande att se Panther-bataljoner stå still och hålla amerikanskt infanteri borta. Scheisse!

Hermann Göring lovar i ett brandtal att Luftwaffe kommer att förinta angriparna inom kort. Vi pratar om timmar här. I alla fall innan ett plan eller två lyfter. Om det finns bränsle. 

[Delirium]

Utmärkt läsning! 

[Fredrik H]

Turn 2 är över. Jag får känslan av att jag spelar fel, eller snarare dåligt. Det har kommit in flera tyska infanteridivisioner som täcker upp flankerna. I söder händer ingenting av vikt, tyskarna har tillräckligt med folk där för att stoppa den amerikanska stridsgruppen. I centern maler jänkarna på, det är blodigt och går sakta. Jag får Hürtgen-vibbar av striderna. Oerhört fantasilöst av mig att anfalla så.

Det amerikanska flyget börjar dock ge effekt. Den tyska återhämtningsförmågan minskar och det hämmar försvararen. Turnens mest intressanta strider sker runt Big Red One:s operationsområde. Jänkarna anfaller svaga infanteriförband men tyskarna reagerar och utlöser ett motanfall med två motoriserade bataljoner och starka Panther-förband ur den 9:e Pz. Jänkarna har ingenting som kan stå emot stridsvagnarna och flera bataljoner kastas tillbaka i oordning och med ordentliga förluster. Jag måste låna ut stridsvagnar från 3A, tyskt pansar är oerhört svårt att rå på utan egna stridsvagnar.

Den stackars 526 inf-div är nästan utslagen och 9:e Pz kan omöjligen dras ur stridslinjen utan att ersättas av förband som i nuläget inte finns. Båda sidor behöver verkligen förstärkningar.

Himmler låter meddela att han i sin outsägliga godhet låter den 81:a kåren få disponera Aachens poliser, som grupperats i spelets klenaste bataljon. Nå, då finns det ju reserver.

[Fredrik H]

Närbild på striderna i skogen. I bildens övre kant ser man Panther-stridsgruppen som tryckt tillbaka jänkarna flera kilometer. På flera ställen har amerikanerna trängt igenom skogen, men den tyska stridsvagnskoncentrationen gör att det kanske inte bara är en fördel; den tyska anfallskraften i öppen terräng har dom redan fått känna på.

Den amerikanska ledningen har ännu inte bestämt sig för vad man vill åstadkomma. Dags för turn 3.

[aegneus]

Ooh - US symbols på jänkar och Wehrmachtnotation på tyskarna. I like! 

[Strv102r]

Problemen med avvägningarna känns igen på något sätt från både MIHs Piercing the Reich och Peoples Wargames Aachen. Keep it coming.

[Fredrik H]

Turn 3 är över.  Tyskarna fick in flera divisioner (från okej till usla kvalitetsmässigt) men fick också dra bort en division. Man blir som trött på ledningen, svaga förband som kastas hit och dit ställer till det hela tiden. Spelet fångar den frustrationen väl, varje gång jag tittar på kommande förstärkningar/tillbakadragningar så svär jag lite - men vad f-n...

Det amerikanska flyget fortsätter att leverera, trots dåligt väder. Det amerikanska trycket från de båda starka divisionerna var tämligen högt och tyskarna fick finna sig i en gradvis reträtt och begränsat med motanfall. Det amerikanska artilleriet är den avgörande faktorn, när jänkarna gör Prepared Attacks (kostar 3 AP) så läggs divisionens fulla art-värde in. För Big Red One innebär det +6 på tärningen. Då går det att anfalla även med mediokra odds. Dessutom fylldes den divisionen på med två pansarbataljoner (fler strv än en tysk pz-div).

Den amerikanska ledningen bestämde sig för att man vill ha själva staden Aachen. Passar ganska bra eftersom det är där dom slåss.

[Fredrik H]

I det här prekära läget slår Adolf till och är så mycket Adolf han bara kan bli. Den 9:e Pz-divisionen är tyskarnas enda kvalitetsförband och håller bokstavligen hela fronten framför Aachen mot både 1 inf och 3A, som bilden visar. Den svaga inf-div som är på väg mot Aachen har bara fått in två bataljoner, resten släpar efter.

Hitler i Wolfschanze: Håll i min öl medans jag drar bort den nionde pansardivisonen till en offensiv jag ska släppa loss om ett par månader. Förresten måste ni hålla Aachen. Mein Gott!

9 Pz ska dras bort innan turn 4. Ibland kan det vara bra att kolla tidslinjalen, men det blir lite mer Adolf på det här sättet.  Dags för turn 4.

[Fredrik H]

Turn 4 avklarad. Spelets spänningsfaktor har ökat lite. Jänkarna har fattat att man inte vinner världskrig med två divisioner och det har anlänt ytterligare två divisioner längs den norra kartkanten ( 2nd Arm och 30 inf). Situationen som uppstår blir onekligen intressant. Tysken vet inte om US ska ta Aachen eller skära av staden. Med sina begränsade resurser måste han då täcka upp för bägge möjligheterna, något som verkligen kräver en försvarsinriktad spelare. Turn sex kommer 116 Pz tillbaka och kan då börja motanfalla, men tills dess måste staden hålla och linjen dit vara öppen.

Big Red One har gett sig in i stadskärnan och blodiga strider pågår där. 3rd Arm går söder om staden för att skära av den och länka upp med 2nd Arm norrifrån. Staden är ännu inte inringad, men det krävs mer än omotiverade infanterister för att förhindra det. Vi får se hur det går, tysken kan bara parera i nuläget.

[Fredrik H]

Striderna runt och i staden. Tyskarna har skickat dit Tiger II-förband som är oerhört tuffa, men de kan inte vara överallt. De tyska infanteridivisionerna har också för låga effektivitetsvärden för att få till mer än enstaka motanfall. Stadsstriderna går långsamt, men US har hela tiden initiativet.

Transportminister Julius Dorpmüller (låter som ett kul jobb och en utmaning 44-45) låter meddela att spårvagnarna går som dom ska i Aachen (med tänkbara förseningar beroende på främmande makts stridsvagnar), men att järnvägen till och från staden tillfälligtvis står till militärens förfogande. 

[Strv102r]

Det verkar som om spelet täcker ett mindre område än de båda andra på temat. Där är Aachen en mindre del av kartanoch mycket av striderna äger rum avsevärt norr aachen. Stämmer det?