Forumnyheter:

SMF - Just uppdaterat!

avatar_Fredrik H

Replay av Custoza 1866

Startat av Fredrik H, 24 januari 2020 kl. 23:49:51

Föregående ämne - Nästa ämne

0 Medlemmar och 1 Gäst tittar på detta ämne.

Fredrik H

Custoza är ett spel som nyligen gavs ut av Europa Simulaziones.  ES är ett italienskt företag som tycks drivas av ett visst mått av självspäkande – de två slag som man får i lådan är båda tämligen brutala italienska nederlag.  Båda slagen utspelar sig direkt söder om Gardasjön i norra Italien, så samma karta används både till ett slag som ägde rum 1848 och ett från 1866.

Jag har valt att göra en replay av det här spelet av flera skäl. Det ena skälet vill jag ge Björn Högberg cred för; han har i sina youtube-videos (https://www.youtube.com/channel/UCJB-O4laW-M5zpqtiVkxM9Q ) avsiktligt valt spel som inte har spelats/rapporterats tidigare. Jag gillar idén att vi på krigsspel.se täcker så många spel som möjligt.  Problemet med det är ju möjligen att det är svårt att hitta spel som inte redan spelats och rapporterats av Duracell-spelaren Strv102...

Sen gillar jag situationen. Jag har valt slaget från 1866. Preussens egentliga politiska ledare Otto von Bismarck har insett att krig (eller blod och järn som han lite mer poetiskt uttryckte det) var det som skulle ena det tyska folket under Preussens ledning. 1864 krigade man mot Danmark (se den mycket intressanta serien 1864 på Netflix för inblick i det kriget). 1866 så hade turen kommit till Österrike. Preussen och Österrike skulle nu göra upp om vem som egentligen var den starkaste killen i klassen. Den insiktsfulle Otto hade inga höga tankar om det nybildade Italien (han kallade landet för en hund som hade stor aptit men som saknade tänder), men bildade ändå en allians med dem inför kriget mot Österrike.  Det helt nybildade Italien såg sin chans att får ta lite områden från Österrike då den nordliga grannen skulle ha fullt upp med Preussen – här fanns en möjlighet att ta lite billiga poäng så att säga.

Italien hade både rätt och fel i det antagandet. Österrike skickade en armé till det som idag är norra Italien, men naturligtvis var det en rätt blygsam del av det som fanns tillgängligt. Den verkliga fienden för Österrike var Preussen. Italien var numerärt överlägsna sina fiender, men bokstavligen varenda officer i hela den italienska armén var uppfostrad och utbildad i något land som inte var Italien. Det rådde stor rivalitet mellan officerarna och man var inte överens om mycket. Förtroende för varandra hade man inte. Den enda som lyckades uppbåda någon verklig nationalism (och de enda segrarna för Italien i det här kriget) var nationalhjälten Garibaldi. Garibaldi var emellertid inte utanför Gardasjön den där dagen i juni 1866.

Istället leddes armén av Alfonso La Marmora. Jag ser framför mig en riktig karl med hår på bröstet och en välansad tangorabatt. Alfonso hade bokstavligen ingen aning om att hela den österrikiska armén höll på att marschera rätt emot hans utspridda divisioner. Han var så säker på att allt var lugnt så han hade ridit ifrån sin egen stab och lämnat den bakom sig, han struttade runt i terrängen helt på egen hand.  Å andra sidan hade den österrikiska arméchefen Albrecht von Habsburg (som eventuellt fick sitt jobb med hjälp av kontakter) inte heller någon aning om var fienden befann sig.  Slaget, som utspelade sig den 24 juni 1866, kom som en överraskning för alla inblandade.

Fredrik H



Slagfältet med den historiska uppställningen. Gardasjön ligger uppe i nordvästra kartkanten. Man aktiverar kårer eller divisioner genom att slå för ledarens Command rating (CR) och aktiveringsförsöken alterneras. Så länge man inte är inom 8 hexes (varje ruta är 330 meter) så visar man bara en flippad bricka (som kan vara en scout/dummy, en division eller en hel kår). När man kommer tillräckligt nära grupperas de faktiska förbanden på kartan. Slår man en sexa står hela förbandet still den turnen (en timme/turn), slår man lägre men ändå över ledarens CR får man prova igen senare, med en modifikation.

Varje kår/div har ett kollapsvärde och man har regler för fatigue, vilket gör att spelaren inte kan låta soldaterna kriga timme ut och timme in, de behöver roteras ut och vila. Känslan jag får när jag läser reglerna påminner om vad jag tycker är CWB:s styrkor; man ger order till högre förband, chefernas kvalitet spelar stor roll, enheter slits ned och behöver roteras för att inte bli värdelösa etc. Regel-delen i regelboken är 16 sidor, men dom lyckas få in många nya koncept och roliga inslag på de sidorna. Får se om jag tycker om det även när jag spelat spelet.


Fredrik H



Varje sida har en strategisk karta. På den markerar man varje kår/divisions marschorder. Det går att försöka ändra orderna, men annars gäller de ända tills man stöter ihop med fienden och förbandet grupperas. Väldigt rolig och spännande regel som på ett enkelt sätt skapar en rejäl krigsdimma och potentiell friktion. Brickorna ovan visar målen för de olika förbanden.

I spelet så väljer varje sida vilket av tre strategiska objektiv man siktar på. Eftersom jag spelar solitärt så drog jag målen slumpmässigt. Det utföll väldigt väl. Italienaren Alfonso har fått för sig att den stora vägen som sträcker sig i en väst-östlig linje  längs kartans norra del måste rensas från österrikiska korvätare. Hela armén skall alltså korsa kartan (de kommer huvudsakligen in längs sydkanten). Den österrikiska Albrecht har emellertid fått för sig att den stora floden längs kartans västra del skall säkras innan pastaätarna hinner dit. Att de redan är förbi den är för honom okänd information.  Alla kårer skall alltså spridas ut defensivt längs flodlinjen.

Det kan inte bli mer upplagt för helt slumpmässigt uppkomna krockar längs hela linjen. Italienarna har lite sämre kvalitet på ledarna, men den huvudsakliga problematiken ligger i att samordna alla divisioner i striden. Det hjälper ju inte att Alfonso lämnat staben bakom sig, han får bara ge order till underlydande som han stackar med. Dessutom så har ungefär hälften av de italienska divisionscheferna en regel som säger att de vägrar att ta order av Alfonso. Nationalism i all ära, ibland är det nästan bättre med lite stabil auktoritet från århundraden av kejserlig inavel - Albrecht nickar instämmande.   

Fredrik H



Närbild för olika roliga regelinslag. Brickorna har ett styrkevärde (varje poäng är ca 300 man eller 150 kav) följt av ett kvalitetsvärde (2D6) och förflyttning. Brickor reduceras ett steg i taget, det är utnötning som gäller. Så länge man inte är i stridskontakt (bredvid) fienden så är enheten flippad som enheterna ovan. Man ser vilken division de tillhör och vilken storlek det är på förbandet (tre rektanglar är ett regemente och en rektangel är en mindre enhet typ bataljon). Maximal stacking är fem storlekssteg - oavsett den faktiska mängden steps i förbandet. Lite lagom fog of war, vill man storma något som man inte har stridskontakt med får man räkna med överraskningar. Det kan vara ett starkt elitförband eller slitet lantvärn. Man ser alltid om det är artilleri. De små förbanden är ofta lätt infanteri (som faktiskt kan skjuta in i rutan bredvid utan att anfalla den).

När man stöter ihop med fienden räknas man som engaged. Då flyttas chefsbrickan (det finns två likadana till varje organisation, en är alltid på den taktiska kartan) från den strategiska kartan till Commander Mood  Track (ovan). Man håller koll på hur det går för förbandet i striderna och cheferna flyttas beroende på utfall. Om chefen ska aktiveras  slår man en D6 och tar hänsyn till kvalitet (CR), humör (Mood) och närhet till arméchefen. Det kan bli en flera olika utfall beroende på humör och tärning. Det kan bli reträtt (det går ju så dåligt), försvar (bäst att inte göra något alls) eller kanske anfall (chefen har lite feeling). Det kan också bli så att man får göra som man vill. Den här typen av regler tycker jag väldigt mycket om. Återigen så har man lyckats fånga CWB:s attack stoppage och loose cannon på ett enkelt sätt.

Det ska bli kul att se hur det fungerar i praktiken.

Fredrik H

#4


Turn ett är slut och den gick väldigt fort. Klockan sex på morgonen startar spelet. italienarna hade tydligen redan käkat sin frukost, dom inleder med att slå tre ettor i rad! Den italienska armén rullar igång som en välsmord maskin. Det enda undantaget är den avsevärda trafikstockning som uppstår i sydväst. En division vägrar att flytta på sig och den marscherande divisionen får vackert vänta medan den obstruerande chefen fikar färdigt.

Österrike lyckas slå sexor på tre av fem försök! Albrecht uppe i högra hörnet tycker att kåren han frukosterar med inte behöver göra annat än att sortera navelludd före klockan sju. Öster om Gardasjön får vi en trafikstockning väl så stökig som Roms kollektivtrafik, vilket är lite olyckligt då de hade chansen att säkra en bro över floden. Italienarna hann nu före. Den österrikiska brickan i kartans mitt är en svag kavallerikår. Den har en avsevärd styrka på väg mot sig, men ledaren fryser liksom fast (ytterligare en sexa). Inte en enda stridskontakt under hela rundan. Nästa turn kommer det att braka loss.

Klockan slår sju.  Albrecht putsar såväl mustasch som glasögon. Kanske att man ska säkra den där flodlinjen ändå.

Italien har ytterligare divisioner på väg in. Alfonso kommer fram till trafikstockningen vid bron. Kanske en cappuccino skulle sitta bra ändå. Det är ju ändå ingen panik med att komma över. 

Strv102r

Har det i hyllan.  Måste få till att spela det. Verkar ju jätteintressant. Kanske en spelserie om Italiens och Tysklands enande (Radetzkys march, Risorgimento, Custoza, Blood and Iron, 1866, On to Paris)?
Ola Palmquist. Spelar nu:  OSGs Highway to the Kremlin och 3CGs Dance of War, därefter SPIs Leningrad, GMT Roads to Leningrad, GMTs Army Group Center, SPIs Panzergruppe Guderian. Som sidoprojekt, lite till och från, AHs Squadleaderserie.

Delirium

Jag gillar verkligen tonen du får till i dina rapporter, drypande av sarkasm mot de inblandade parterna.  :P
Dungeons and Dragons och Kingmaker

Elias Nordling

CiteraAlbrecht von Habsburg (som eventuellt fick sitt jobb med hjälp av kontakter)
:lol:
"Your value to me as a tester is your vandal instinct at breaking games!"

Fredrik H



Turn två innebar mycket riktigt att ett antal förband krockade med varandra. Reglerna gör att de inte fysiskt krockar, de grupperar istället ett par kilometer från varandra i marschordning. Turnens ordning gör att det kan bli lite besvärligt för endera parten (upptäckte jag).

I princip har vi fått två separata strider. I kartans östra del sprang två It-divisioner ihop med en Ö-kår samt lite kavalleri. I nordväst står två Ö-kårer mot tre It-divisioner. Alfonso tog tydligen en påtår vid bron i sydväst och divisionen har ännu inte flyttat på sig. Albrecht började röra på sig, men tvekar nu om var kåren han rör sig med skall sättas in. Det kommer in många motstridiga rapporter, men det verkar krylla av italienare i terrängen! Fyra italienska divisioner är fortfarande på marsch mot olika platser, detta utan att vara upptäckta.

Det blir en bild per stridsområde.

Fredrik H



Den nordliga sammanstötningen blev synnerligen rörig. Den 3:e It-divisionen lyckades promenera in i vad som visade sig vara två hela fientliga kårer! Den österrikiska 5:e kårens chef von Rodich såg snabbt en möjlighet och två regementen anföll italienarna när dessa fortfarande var i marschformation. Tätregementet kastades bakåt i oordning och med förluster. Italienska kanoner hann vända upp pjäserna (det finns ett antal reaction-alternativ när man går in i zoc). Humöret gick upp och ner för respektive segrare/förlorare - hur kul som helst.

För att vara In command är det fyra hexes från chefen, vägar räknas som en halv hex.

Den italienska 1:a divisionen grupperade till vänster om den 3:e, på en höjd på vilken det såklart ligger en religiös byggnad namngiven efter madonnan. Originellt är det inte, men nu är vi i Italien. Den österrikiska Reservkåren lyckas sen slå en sexa - alltså går man till initiativtabellen. Han har inga särskilda modifikationer, men förhåller sig defensiv. Det innebär att chefen står still, men förbanden får röra sig inom command range. Han grupperar kåren för att skydda 5:e kårens flank.
Den italienska 2:a divisionen lyckas med samma bedrift, en defensiv chef som inte anfaller.

Situationen är intressant.  Österrikarna har ett övertag, framför allt mot den engagerade divisionen. Däremot finns det flera italienska divisioner som inte satts in och det skulle kunna vara riskabelt att vara alltför offensiv då man inte vet hur många fiender man har. Kommer Albrecht med ytterligare en kår får man givetvis ett annat läge, men Österrike har bara fyra kårer (plus en blyg kav-styrka). Sätter man in tre på samma ställe är det en kår som blir väldigt ensam.
Eftersom jag inte kan stridssystemet och dess konsekvenser så är jag inte så säker på vad som är bra att göra. Det är lika bra det, det gynnar berättelsen.

Fredrik H



Situationen ute bland åkrarna är väldigt annorlunda. Sädesfälten är väldigt höga och blockerar LOS. Italien har här två divisioner mot en Österrikisk kår. Österrikes kavallerikår lyckas slå så dåligt att förbandet faller bakåt, lite synd då man hade sin förmodligen enda chans att anfalla marscherande fiender. Här inleds inga strider, men dessa kommer att påbörjas nästa turn.

Albrecht har en kår som just nu kan hjälpa till på den här stridsskådeplatsen eller gå mot Garda-sjön för att ge den flygeln ett övertag. Eller så går in i centern för att försöka knyta ihop armén lite hjälpligt. Hans ursprungliga plan att hålla flodlinjen är helt uppenbart ogiltig. Nåväl, Albrecht begrundar det faktum att en av kejsarens titlar är Imperator Mundi. Med världens härskare som chef duger inga halvmesyrer! Skönt ändå att han inte putsade mustaschen i onödan - det kommer att bli till att göra skäl för lönen just den här dagen.

Italien har å sin sida ytterligare fyra divisioner att sätta in. Ska dom spridas ut eller koncentreras? Vem vet. Alfonso har ännu inte korsat floden. Han hör rimligen att striderna har börjat och ordonnanserna börjar komma in med rapporter om fiender på alla möjliga ställen. Eftersom han själv ridit ifrån sin egen stab kan han inte skicka ut några order. Han tänker att hans ursprungliga plan fortfarande gäller och fikar vidare en timme till. Ytterligare en skiva prosciutto eller två kommer inte ha någon avgörande inverkan på slaget. Får man förmoda.

Dags för turn 3. 

Fredrik H

Citat från: Strv102r skrivet 25 januari 2020 kl. 09:50:57
Har det i hyllan.  Måste få till att spela det. Verkar ju jätteintressant. Kanske en spelserie om Italiens och Tysklands enande (Radetzkys march, Risorgimento, Custoza, Blood and Iron, 1866, On to Paris)?

Jag tycker att de här krigen tar alldeles för liten plats bland de krigsspel som produceras, även om det blivit lite bättre de senaste åren (av de spel du nämner har väl alla utom två kommit ut de senaste fyra åren eller så?). Det amerikanska inbördeskriget är skildrat fram och baklänges med fler system än det finns spel om det som samtidigt hände i Europa. Jag förstår de kommersiella skälen, men Custoza kittlar mer än ett nytt spel om Gettysburg (som designern lovar är det första i en serie).

Jag har nog alla spel du nämner  - utom Radetzkys march (mannen måste ju varit folkpensionär rätt länge vid den här tiden, han slogs ju mot Napoleon I!).  On to Paris har jag missat moralslaget på flera gånger. Jag gillar både temat och skalan, men regelboken känns i det närmaste esoterisk. Jag vill få det att funka. Vilket år som helst...

Fredrik H

Citat från: Delirium skrivet 25 januari 2020 kl. 10:30:30
Jag gillar verkligen tonen du får till i dina rapporter, drypande av sarkasm mot de inblandade parterna.  :P

Drypande sarkasm är, som du ju vet, den moderna lärarens främsta verktyg. Det och en bedrövlig skolplattform för en knapp miljard.

Jag inser mycket väl att jag själv i samma situation som de inblandande skulle påminna om Blackadder goes forth: when the going gets tough, the tough hide under the table.

BjornH

Det verkar kul det där. Mycket fog of war grejer!

Fredrik H



Turn 3 avklarad. Siffran bredvid varje ledare är fatigue-värdet. Slår man lika med eller under det blir alla i enheten fatigued, men commander rating dras av på tärningen. Det betyder att det är stor skillnad på vad ledare med ett i värde orkar jämfört med ledare som har tre. Man får fatigue beroende på vad man gör; att gå ger ett och att anfalla ger två. Gör man inget (står helt still) kan man återhämta. Det är roligt att flera italienska divisioner löper en avsevärd risk att vara trötta bara av att gå utan att vila.

Turnen bjöd på flera intressanta saker. Alla italienska förband aktiverades och nu håller två divisioner på att rycka fram i centern och helt isolera de två österrikiska flyglarna från varandra. I det kritiska läget lyckas den hopplöst analys-paralyserade Albrecht von Habsburg med att göra - ingenting! Han slår en sexa igen! Matematiskt har den kåren störst chans av alla på brädet att aktivera direkt, men har nu lyckats med två sexor av tre möjliga! Till och med Alfonso insåg att det var något slags krig på gång och masade sig i riktning mot fienden, men Albrecht ville tydligen suga på den karamellen ett tag till.

I kartans högra del så hände det i princip inget av intresse. Förbanden ställde upp sig och italienarna lyckades få iväg några artillerisalvor, men österrikarna lät sig icke skrämmas. Deras kårchef börjar däremot känna att det är rätt många kilometer till nästa kår. Kavalleriet räknas inte, det är ett regemente med lite artilleri. Dom gör ingen skillnad i den strid som den IX:e kårens chef Hartung har framför sig. Viker italienarna i centern österut kan Hartung bli helt inringad. Sannolikheten för det är rätt liten, Alfonsos brist på stab gör att italienarna inte ändrar order i brådrasket. Men det vet inte Hartung, och ibland slår man en etta.

I nordväst händer det mer.