Forumnyheter:

SMF - Just uppdaterat!

avatar_Fredrik H

Replay Doomsday project 1: NORTHAG scenario

Startat av Fredrik H, 28 juli 2021 kl. 16:06:55

Föregående ämne - Nästa ämne

0 Medlemmar och 1 Gäst tittar på detta ämne.

Fredrik H



Nu blev det ju lite diskussion kring spelet så jag tänkte ge mig på en liten replay i alla fall. NORTHAG ansvarar för den norra delen av Västtyskland och scenariot är bara sex turns långt, det låter hanterbart.

Den första augusti 1985 startar WP sitt överraskningsangrepp. Jag var 13 år då, kollade på Mad Max och undrade varför alla tjejer gillade Wham (det har jag ännu inte begripit). Föga anade jag att de skrynkliga russinen i Kreml beslutat sig för att befria trasproletariatet i väster, de förtryckta tyska arbetarna måste befrias från sina bilar och sommarstugor för att uppnå verklig frihet i sovjetsystemet!

Set up enligt ovan. WP börjar med två arméer på kartan, 2nd Guards tank i norr och 3rd Shock mer centralt. En östtysk division förgyller också arbetarnas befrielsekamp.

NATO är spridda över kartan, alla i sina barrackpositioner. De kommer att räknas som out of command (ooc) under den första rundan, vilket kommer att begränsa dem på olika sätt. WP har lite svårt att utnyttja det emellertid, de anfaller själva från en väldigt spridd utgångsgruppering. Detta för att inte ge NATO någon förvarning.

Den första indikationen på ett storskaligt angrepp är att ett antal spetsnazförband inleder omfattande sabotage mot militär infrastruktur i NATO:s bakre områden. Framför allt förstörs stora mängder av USA:s förpositionerade krigsmateriel, de så kallade POMCUS-platserna.

Sedan kommer fallskärmsjägarna.

Fredrik H



Den första dagen är slut. Spelet inleder varje dag med flyg. Föga förvånande har WP ett markant övertag under spelets första dag. Sovjetiska fallskärmsjägare tog ett flygfält och flera tyska militärdepåer, dessutom bombades NATO:s baser med kemiska stridsmedel för att dämpa deras effektivitet de kommande dagarna. WP:s flyg bombade också sönder delar av fiendens luftvärnssystem och logistiknät.

2nd Guards Tank Army slog mot Hamburg och Kiel. Lübeck och Kiel faller utan motstånd, men i Hamburg så blir det strider i storstadens förorter. Den västtyska mek-brigad som anfalls av en pansardivision (som i en random event visar sig ha en lysande chef - som dock kör slut på divisionens diesel) knäcks och faller tillbaka genom staden, tillsammans med stora mängder flyktingar (antagligen bara kapitalister, arbetarna behöver väl inte fly?). NATO rycker fram med spridda förband och ägnar eftermiddagen åt att få ordning på divisionernas grupperingsområden.

Hamburg deklareras som en öppen stad för att undvika civila förluster.

Längre söderut anfaller 3rd Shock army rakt västerut. Hemvärnsförbanden viker undan (löjligt, Granlid skulle aldrig vika ner sig för 300 T-64:or). En västtysk pansarbrigad anfalls gång på gång av sovjetiska pansarförband. Stora mängder av T-64:or slås ut i striderna, men när övermakten blir för stor kollapsar brigaden och slås ut i den efterföljande reträtten. Brigadchefen är vansinnig över bristen på understöd, två divisioner med understöd av arméartilleri mot en enda brigad! Was ist los?

Ryssarna närmar sig Hannover. Britterna (BAOR) är den nation som tycks mest koll på läget, de skickar in sina två tätdivisioner i frontlinjen och håller en i reserv. Tyskarna är i betydligt mindre organiserade.
Belgien väljer att ägna dagen åt våffelätande, Nederländarna agerar däremot snabbt, samlar sina förband och slår mot en luftlandsättning. Man kan lita på holländarna!

Dag två kommer att se annorlunda ut. NATO har fortfarande stora logistiska problem, men har i alla fall kontroll över sina förband (inga SNAFU-brickor delas ut). WP kommer att få ordentliga förstärkningar, 15-16 divisioner i fyra olika arméer kommer att komma in. Jag kommer att behöva fundera på var alla WP-förband ska sättas in. Är ni snabba är Kreml öppet för förslag!

Fredrik H



Dag 2 inleds med hårda strider i luften. WP har fortfarande övertag, men NATO börjar få igång bassystemet efter de kemiska attackerna. NATO:s fåtaliga attackuppdrag kommer inte igenom WP:s täta missilförsvar, men man lyckas lura en stor mängd Su-24:or i en luftvärnsfälla. NATO:s logistiska infrastruktur får hämta andan, något som inte kan sägas om deras luftvärn. Det är nu nere på hälften av ursprunglig styrka och jag ser ingen möjlighet till återhämtning (infrastrukturnivån avgör den dagliga tillgången till supply-points, som i sin tur används till aktiveringar, bygga ut logistiken, avhjälpa ammo- och drivmedelsbrist och mycket annat. Mycket relevanta och svåra val).

Danska Draken-plan lyfte för första gången i skarpt läge, det skojar man inte bort om man sitter i en polsk MiG-17.

2nd GT lämnade över Hamburg till efterföljande förband (med T62:or) och försökte sig på en snabb övergång av Elbe-kanalen. Försöket misslyckades och man blir tvungen att kalla fram arméns raketartilleri och ingenjörer för ett mer omfattande försök. En östtysk pansardivision (den enda med T72:or) är reservförbandet i området.

Söder om Hamburg kommer polackerna fram, ivriga att testa hur deras hemmabyggda skyttefordon OT64 och T55:or står sig mot Leopard II. Eller inte. Men Stalin (älskad och aktad av det avancerade världsproletäriatet som Frank Baude sa) lärde oss att kvantitet är en kvalitet i sig. Den pansarbrigad de har framför sig har ännu inte kvitterat ut sin ammunition, men det vet inte polackerna om.

NATO skyfflade runt några brigader, men lider svårt av gårdagens logistikfiasko. Dom har inte tillräckligt med underhåll på plats för att avhjälpa tyskarna problem med granater och drivmedel. Holländarna tyckte att det var dags att efter gårdagens aktiviteter. Varannan vatten tydligen. 


Fredrik H



Framför Hannover är det nu tjockt med förband. 3rd Shock angriper både tyska och brittiska förband i väl förberedda anfall (det finns fyra olika nivåer av anfall, från meeting engagement till tunga anfall. Ju mer förberedelser ju mer artilleri och förluster blir det, på båda sidor). Det går inte särskilt fort men fungerar, det sovjetiska artilleriet är kraftfullt och attackhelikoptrarna hjälper till mot fiendens ofta bättre materiel. Man pressar tillbaka fienden och står nu i Hannovers förorter.

De sovjetiska stridsvagnsbesättningarna letar febrilt efter förtryckta arbetarmassor bland äppelträd och villaträdgårdar. 

Två nya arméer grupperar fram, den ena kommer att sättas in dag tre. Den sydliga armén (28 CAA) kommer kanske inte få stridskontakt nästa turn, men får dom det så blir det med våffelätande och öldrickande belgare i M113!

NATO slår ut ett fallskärmsjägar-regemente och grupperar fram den sista brittiska divisionen. Det ser ut att vara många försvarare, men NATO får inte särskilt många förstärkningar, man behöver varenda brigad.

Som stark kontrast till det intensiva stridslarmet utanför Hannover så hör man i GSFG:s högkvarter bara surrandet från primitiva datorer och stabsofficerarnas snabba steg genom korridorerna. Men alla på staben vet att man begärt och fått tillstånd att använda taktiska kärnvapen. Frontchefen Malinovsky har sett underrättelsetjänstens rapport om flygvapnets möjligheter att stoppa NATO. Han har också sett att USA börjat ombasera flyg för insatser på hans nordliga flank. Men NATO:s flyg kan stoppas nära nog helt med taktiska kärnvapen.

Men vill man vara den som inleder ett kärnvapenkrig?

Speltekniskt så tillåts en begränsad mängd taktiska kärnvapen från båda hållen. De gör naturligtvis stor skada, men ger också motståndaren VP. Designern menar att det är balanserat och helt okej att använda, inte en trigger för apokalyps. Jag får se hur jag gör, Kreml har godkänt det om det behövs.   

EvilSpook


Fredrik H



Dag 3 gav en hel del oväntade utfall. I luften så visade sig kapitalistimperialisterna USA för första gången, deras hjärtlösa jakt på profit kom att spela en stor roll i luftstriderna. F15, F16 och A10:or är ingen genväg till proletariatets diktatur. Brittiska och tyska tornados trycker ner det sovjetiska luftvärnet, men ryssarna fyller på med nytt under dagens gång. Luftherraväldet är redan nu etablerat, WP:s enda chans att hålla tillbaka i luften är att förstöra NATO:s baser.

På kartans norra del så sker det två stora strider. De sovjetiska förstärkningarna har huvudsakligen gått söderut, här ska man binda fiendens förband och vara metodisk.
Anfallet över Elbe-kanalen genomförs enligt manualen. Rök, mängder med raketartilleri och svettiga ingenjörer pressar fram en övergång och tyskarna pressas tillbaka. Den tyska divisionen i området har problem (har dragit två poor leader, jag tänker mig att dom ligger fel i utbildningscykeln) och man förstärks av holländare under eftermiddagen. Under natten har ryssarna lyckats få närmare två divisioner över kanalen och arméchefen är optimistisk. Han avser att fylla på med två pansardivisioner dagen efter, en chansning då brohuvudet blir fullt, men det har också stor potential för framgång.

Polackerna samlar ihop sig och angriper den tyska brigad som saknar ammo med två hela divisioner. Det tyska artilleriet leds in mot raderna av OT64:or och trots sina logistikproblem så kastar man tillbaka de fyrfaldigt överlägsna angriparna. Den vackra Hansastaden Luneburg håller en dag till.
Den polska arméchefen får bita huvudet av skam och be om rysk assistans. Stavkan fnyser lite, säger att 1683 var ett tag sedan och avdelar en sovjetisk skyttedivision inför nästa anfall.

Längre västerut (utanför bild) så misslyckas en holländsk division med att utradera resterna av de ryska fallskärmsjägarna (1 vs 8 på tärningen kan göra sånt). Det kan visa sig vara en ödesdiger motgång.

Fredrik H



Framför Hannover pågår något slags materialslacht. Tre pansardivisioner angriper en tysk pansardivision, men när röken har lagt sig så har anfallet slagits tillbaka. Båda sidor lider förluster, men ryssarna kommer ingenstans. Kanske att NATO kan extrahera några flankförsvarande britter?

Söder om Hannover går det bättre för anfallarna. En tysk mek-brigad anfalls gång på gång av pansarförband ur 20th Guards Army och till slut bryts den. Chefen för 25 Tankdivisionen har väntat på genombrottet, han kastar sig framåt enligt doktrin och kommer över floden Leine (som jag tror är central i boken Röd storm). Han piskar på förbanden och under kvällen rapporterar hans spaningsförband (zoc alltså) att de nått Weser, den sista stora floden innan Ruhr. Hans BRDM-chefer rapporterar att de iakttar hastigt framkastade holländska förband på andra sidan floden.

Hela NATO:s front tvingas tillbaka av genombrottet. Den stackars belgiska mek-divisionen hinner inte tillbaka så långt och får under kvällen rapporter om att den sovjetiska 28:e armén med fem divisioner är på väg i deras riktning. Det kan bli en tuff morgondag för den belgiska kåren.

NATO begär och får tillstånd att använda taktiska kärnvapen. Antingen kan insatsen riktas mot WP:s logistiknät eller mot det väntat överfulla brohuvudet i norr. WP:s flyg är inte tillnärmelsevis lika hotfullt som deras aldrig sinande ström av divisioner med fruktansvärt artilleri. Dessutom så skulle USA fått in en division via POMCUS den här turnen, men spetsnazinsatsen gjorde att det bara blev ett antal flyglaster med replacements, inte amerikanska brigader.

NATO:s logistik fungerar nu allt bättre. Det är få flyktingar på vägarna och strömmen av underhåll kommer nu dit den ska. Flera tyska förband får leveranser av petroleum och granater, som saknats sedan kriget började. Sovjets flygangrepp mot underhållet har också hållits tillbaka av av det fåtaliga luftvärnet.

Nu riktas blickarna mot framryckningen till Weser. NATO är ännu inte riktigt i form för motanfall, det är viktigare att stå i vägen. Men holländare och belgare är långt ifrån lika stabila som tyskar och britter. Det beror på att deras understödssystem (artilleri, helikoptrar och annat) är mycket svagare. Det ska bli intressant att se hur det går.

Fredrik H



Under natten och morgonen den 4 augusti så rensar NATO himlen från fientligt flyg, det är en sådan framgång att det rapporteras i media världen över (1 VP). Situationen är ohållbar, strax innan lunch så skickar WP ett antal Su-24:or på högriskuppdrag mot områden runt Rhen. Flera större flygbaskomplex skakas av enorma explosioner och när svampmolnen avtecknar sig mot skyn kastar sig hundratusentals tyskar i panik mot den franska gränsen. NATO:s luftherravälde kommer att bli betydligt beskedligare framöver, två tredjedelar av deras baser i BRD har upphört att existera. NATO:s viktigaste basområde är nu England.

Den här rundans strider har gått WP:s väg, nästan alla tärningsslag har gått i deras favör (ibland med mycket, ibland inte). Det har påverkat utvecklingen.

Striderna kring brohuvudet vid Elbe-kanalen blev dramatiska. Fyra divisioner packades in på liten yta och anföll rakt västerut i två tunga anfall. Den nordliga attacken hanterades elegant av NATO; belgiska F16 blockerade all kommunikation över kanalen och WP fick inte in något artilleri alls i striderna. NATO malde ner sina fiender och redan på eftermiddagen stod det klart att hela den anfallande tankdivisionen upphört att existera som fungerande enhet. Brohuvudet hålls av en östtysk division (hela skyttedivisionen utplånades på ett anfall - man kan inte göra den tyngsta sortens anfall och sedan inte få in understöd tydligen. Vem hade kunnat gissa det).

Anfallet direkt söder om det gick väldigt mycket bättre, artilleri, attackhelikoptrar och stridsvagnar pressade sig framåt och den nu mycket slitna 6 PzGr-divisionen tvingas bakåt. Den håller nu ihop mest på vilja efter att tre dagar i rad fått slåss med en förstärkt sovjetisk pansararmé.

Gårdagens polska fiasko upprepade sig inte. Den västtyska 7 Pz-divisionen angreps frontalt av flera polska divisioner och de tycktes kunna hantera det, men plötsligt dyker bokstavligen runt 1000 sovjetiska stridsvagnar upp i flanken och tyskarna kastas tillbaka i panik. De lyckas etablera en linje över tre mil längre bak och kan konstatera att en pansarbrigad utplånats och en mek-brigad slitits hårt. T72:orna som ledde flankattacken visade sig komma från den oväntat uppdykande 5th Guards Tank army. Den tunna gråa linjen stålsätter sig för nästa anfall, dessutom medvetna om att WP är beredda att ta till taktiska kärnvapen.

Under sin runda genomför NATO taktiska reträtter och bygger upp en linje. En mycket intressant detalj är en konsekvens av stridssystemet. Anfallaren drar ett chit beroende på anfall som säger, utöver andra saker, vilken tärning han ska slå med (d6 eller d10). Försvararen får välja om han ska slå en d6 eller d10, men väljer han d10 så räknas han som aktiverad och får inte gå under NATO:s runda. Man väljer ofta d10:an för att ha större chans att stå emot, men då blir man också kvar på platsen. I varje strid slår man alltså mot varandra, lägger till modifikationer och utfallet är resultatet av striden. Jag gillar verkligen den dynamiken, det är ett relevant val som påverkar mer än bara striden. Här ovan hade jag velat backa till bättre ställningar, men då hade jag fått lämna ett antal brigader åt sitt öde, strandade i den röda flodvågen. BRD väljer att stanna.

Fredrik H



I det sedvanliga angreppet mot Hannover blir det lite proppen ur för 3rd Shock army. En tysk brigad utplånas och resterande brigader fastnar i trafikstockningar inne i själva staden, trots order om att inte slåss i stadens centrala delar. Ryssarna kastar sig efter och det kommer att bli strider i stadskärnan under följande dag, till befolkningens förtvivlan. Stanna kvar i striderna eller försöka fly mot områden som kärnvapenbombats? Krig är roligare som spel.

I genombrottszonen blir det blandade framgångar. Den belgiska mek-divisionen utsätts för upprepade tunga angrepp från 20th Guards army. På kvällen har divisionen tagit enorma förluster; en brigad är utplånad och två till är nere på 50% styrka - men dom håller övergångarna längs Weser! Förstärkningar anländer, men det gör även fem sovjetiska divisioner. NORTHAG beslutar sig för att falla tillbaka något och frigöra en brittisk pansardivision för att ha i alla fall en division i reserv. Tyska territorialförband har också anlänt och tagit plats längs fronten.

Det är oerhört tungt att stå emot de tyngsta sovjetiska anfallen, NATO kan inte räkna med att slå tillbaka sådana hela tiden. Problemet med den typen av anfall är att de tar tid (man måste börja bredvid fienden) och man tar ingen terräng (chitsen innehåller nästan aldrig exploit-resultat). Försvarsstriderna har också andra nackdelar, under en reträtt förlorades en del av det tyska kårartilleriet. Det är verkligen en strid på kniven nu.

Fredrik H



Dag 5 är till ända. En frustrerande runda för WP, det känns så nära men kamelens rygg knäcks inte. Jag har missat att säga att Danmark dragit sig ur striderna, jag tolkar det som att dom dragit tillbaka sina förband för de strider som pågår på danskt område.

Flygstriderna gick NATO:s väg igen, trots de enorma skadorna på baserna. Den stora skillnaden är att det finns mycket färre plan över till attackuppdrag. NATO avstår från att svara med kärnvapen, Holland har hotat att dra sig ur alliansen om kärnvapen används. De plan som sätts in används huvudsakligen till taktiska uppdrag, striderna gör att båda sidor koncentrerar sina resurser längs fronten snarare än mot mer strategiska mål.

Längst upp i norr fortsätter kvarnarna att mala ner människor och materiel. En östtysk pansardivision elimineras av en kombination av A10:or och Leopard II:or. Honecker låter meddela att han avser bygga en ny antifascistisk skyddsvall längs Elbe-kanalen. En annan WP-attack lyckas och man pressar sig fram ett par mil, men trots att de tyska försvararna är otroligt slitna så fortsätter dom att bita ifrån. Holländarna har fått upp sin sista division till Bremen, dom utgör den strategiska reserven.

Mer centralt så fortsätter kombinationen av sovjetisk pansararmé och polacker att mala sönder den tyska pansardivision dom möter. En annan tysk pansardivision rör sig fram och täcker upp bakom de slitna kollegorna. Trots betydande framgångar så blir det mest taktiska segrar, man når aldrig något operationellt djup i framryckningen. Det beror på att jag hela tiden gör mina deliberate attacks. Mycket blod men få kilometrar. Flera polska divisioner är bara skal av sin forna (två dagar sedan) glans.

Ryssarna sätter in sina sista reservdivisioner i angreppen uppe vid kanalen (som redan förbrukat två hela divisioner). Nu ser vi sovjetiska T62:or i fronten för första gången.

jerry

kör du massiva attacker, eller division efter division i vågor som WP..... ?
Jag fattade det som att man kan aktivera sina divisioner en efter en (eftersom HQ kan antingen flytta eller refresha efter strid) eller hela kåren
Nu är det leta ny lokal som gäller samtidigt som vi kör turnering i ASL

Fredrik H



I söder är det blandade framgångar. Striderna runt Hannover går ryssarnas väg och man lyckas erövra stadens centrum efter hårda strider. Den tyska division som möter ryssarna är nere på halv styrka och behöver stagas upp av brittiska pansarförband.

Längst ner på kartan anföll en hel armé den slitna belgiska divisionen  - och kastas tillbaka! Här lyckas NATO:s flyg bidra kraftigt till segern, de trycker ner både artilleri och ingenjörer och de sovjetiska förbanden visar sig vara slitna (slog dåligt). Arméchefen byts ut mot den betydligt mer aggressive chefen för 25:e tankdivisionen, som visade framfötterna vid genombrottet för två dagar sedan. Han befordras och får ett löfte om en ny Lada inom bara 5-6 år.

Chefen för den 28:e armén byts inte ut. Två divisioner efter varandra anfaller en holländsk mek-brigad och man bryter ganska snart igenom. Ivrigt pådrivna av sin chef lyckas två divisioner bryta sig ut och rycker fram närmare 30 km på ett par timmar. NATO kastar desperat fram det man har att tillgå, en svag brittisk division och tyska territorialtrupper.  Sedan är det tomt, det är bara 7-8 mil kvar till Ruhr för de sovjetiska tätförbanden.

Som envar kan se så är det en hel del overksamma NATO-brigader. Det beror på två saker. Det ena är att eftersom man får gå igenom zoc (det kostar +1) så går det inte att ha några egentliga luckor, det rinner snabbt igenom ett par tusen sovjetiska fordon. Det andra är att stridssystemet låter en sätta in alla förband som står bredvid en ruta som anfalls i själva striden om man vill. Därför är det bättre och mer flexibelt att ha en tunnare front med back-up rutan bakom.

Scenariot närmar sig finalen. Det är roligt att spela och ger bara en turn till-känsla. Scenariot gör att allt i spelet känns mer lätthanterligt; färre brickor, färre plan, alla charts är inom räckhåll och så vidare. Jag tycker inte heller att scenariot känns futtigt, ryssarna anfaller med 7-8 arméer. Det skulle kunna vara ett eget spel sett till storleken. Jaja, frågan är ju egentligen bara om imperialismen kommer att få den käftsmäll den dialektiska materialismen vetenskapligt konstaterat att den ska få? Kanske turn 6 är dagen det händer.

Fredrik H

Citat från: jerry skrivet 29 juli 2021 kl. 22:24:39
kör du massiva attacker, eller division efter division i vågor som WP..... ?
Jag fattade det som att man kan aktivera sina divisioner en efter en (eftersom HQ kan antingen flytta eller refresha efter strid) eller hela kåren

Det varierar. Finns det en svag punkt så kör jag upprepade meeting engagements, det genererar exploit så man kan bryta igenom. Har funkat flera gånger. Men mot fiender som har djup och är nergrävda blir det deliberate attacks. Jag använder prepared och hasty väldigt sällan faktiskt. Det finns nog mer att grubbla över i genomförandet, men eftersom supplyreglerna är rätt snälla så tror jag ryssarna alltid ska pressa sig framåt om dom kan. NATO har inte så lätt att få till motanfall under den första veckan, det blir mest att släcka bränder. Sedan tror jag systemet ändå öppnar för en ganska offensiv NATO-spelare, men var sak har sin tid.

jerry

Jo NATO kommer nog tillbaka i synnerhet med flyget som understöd...
Nu är det leta ny lokal som gäller samtidigt som vi kör turnering i ASL

jerry

Citat från: Fredrik H skrivet 29 juli 2021 kl. 22:39:55


I söder är det blandade framgångar. Striderna runt Hannover går ryssarnas väg och man lyckas erövra stadens centrum efter hårda strider. Den tyska division som möter ryssarna är nere på halv styrka och behöver stagas upp av brittiska pansarförband.

Längst ner på kartan anföll en hel armé den slitna belgiska divisionen  - och kastas tillbaka! Här lyckas NATO:s flyg bidra kraftigt till segern, de trycker ner både artilleri och ingenjörer och de sovjetiska förbanden visar sig vara slitna (slog dåligt). Arméchefen byts ut mot den betydligt mer aggressive chefen för 25:e tankdivisionen, som visade framfötterna vid genombrottet för två dagar sedan. Han befordras och får ett löfte om en ny Lada inom bara 5-6 år.

Chefen för den 28:e armén byts inte ut. Två divisioner efter varandra anfaller en holländsk mek-brigad och man bryter ganska snart igenom. Ivrigt pådrivna av sin chef lyckas två divisioner bryta sig ut och rycker fram närmare 30 km på ett par timmar. NATO kastar desperat fram det man har att tillgå, en svag brittisk division och tyska territorialtrupper.  Sedan är det tomt, det är bara 7-8 mil kvar till Ruhr för de sovjetiska tätförbanden.

Som envar kan se så är det en hel del overksamma NATO-brigader. Det beror på två saker. Det ena är att eftersom man får gå igenom zoc (det kostar +1) så går det inte att ha några egentliga luckor, det rinner snabbt igenom ett par tusen sovjetiska fordon. Det andra är att stridssystemet låter en sätta in alla förband som står bredvid en ruta som anfalls i själva striden om man vill. Därför är det bättre och mer flexibelt att ha en tunnare front med back-up rutan bakom.

Scenariot närmar sig finalen. Det är roligt att spela och ger bara en turn till-känsla. Scenariot gör att allt i spelet känns mer lätthanterligt; färre brickor, färre plan, alla charts är inom räckhåll och så vidare. Jag tycker inte heller att scenariot känns futtigt, ryssarna anfaller med 7-8 arméer. Det skulle kunna vara ett eget spel sett till storleken. Jaja, frågan är ju egentligen bara om imperialismen kommer att få den käftsmäll den dialektiska materialismen vetenskapligt konstaterat att den ska få? Kanske turn 6 är dagen det händer.

Jepp man skall definitivt köra mindre scenarion, det blev ganska enahanda att vara NATO eftersom alla ryssar skulle aktiveras först, visserligen med lite reaktions-flyttar emellanåt.
Misstänker det kan lämpa sig väl som multispelarspel.
Nu är det leta ny lokal som gäller samtidigt som vi kör turnering i ASL