avatar_Fredrik H

GDW:s Western Desert - replay och nostalgi i en ganska stor låda

Startat av Fredrik H, 26 februari 2026 kl. 23:44:00

Föregående ämne - Nästa ämne

0 Medlemmar och 2 Gäster tittar på detta ämne.

tinG

Citat från: ErikLj skrivet  3 mars 2026 kl. 19:59:06
Citat från: Fredrik H skrivet  1 mars 2026 kl. 22:24:07I slutet på mars är situationen lite märklig. Jag har stagat upp med allt tillgängligt italienskt infanteri samtidigt som italienska ingenjörer har anlagt flera nya landningsbanor för flyget. Nu har alla beståndsdelar till en tysk pansardivision med lite olika stödfunktioner kommit på plats och Ju87:orna varvar motorerna nära frontlinjen.
Samtidigt så fick Winston lite feeling och drog bort nästan tre divisioner från 8:e armén, tydligen är det något på gång i Grekland som är viktigare än centrala Libyen? Jaja, det kommer väl gå bra ändå, både här och i Grekland.


Det är pga detta jag har lite svårt för kampanjspel på hela ökenkriget. Withdrawl och reinforcment var beroende på utfallet av kriget. Hade inte italienarna fått pisk hade inte DAK kommit och inte så många Wallies dragit till Grekland.

I de flesta spel är det scriptat till tidpunkter och helt frikopplat från utfallet av olika strider.

Däremot kan olika delar av ökenkriget vara kul.

/Erik


Jag tycker att Essigs OCS:DAK lyckas väldigt bra... Det är där random events som styr off-theatre skeenden och vad gäller Grekland utvecklar sig den kampanjen utifrån ett tärningsslag varje runda mellan februari och juni 41. CW förbanden kan senare ev. komma åter, antingen tillbaka till kartan eller så till Dead Pile.

Som sagt... OCS DAK är verkligen bra. Till och med italienarnas offensiv och Compass är kul att beskåda.
Never interrupt your enemy when he is making a mistake.
-- Napoleon Bonaparte

Delirium

Citat från: ErikLj skrivet  3 mars 2026 kl. 19:59:06
Citat från: Fredrik H skrivet  1 mars 2026 kl. 22:24:07I slutet på mars är situationen lite märklig. Jag har stagat upp med allt tillgängligt italienskt infanteri samtidigt som italienska ingenjörer har anlagt flera nya landningsbanor för flyget. Nu har alla beståndsdelar till en tysk pansardivision med lite olika stödfunktioner kommit på plats och Ju87:orna varvar motorerna nära frontlinjen.
Samtidigt så fick Winston lite feeling och drog bort nästan tre divisioner från 8:e armén, tydligen är det något på gång i Grekland som är viktigare än centrala Libyen? Jaja, det kommer väl gå bra ändå, både här och i Grekland.


Det är pga detta jag har lite svårt för kampanjspel på hela ökenkriget. Withdrawl och reinforcment var beroende på utfallet av kriget. Hade inte italienarna fått pisk hade inte DAK kommit och inte så många Wallies dragit till Grekland.

I de flesta spel är det scriptat till tidpunkter och helt frikopplat från utfallet av olika strider.

På gott och ont är det väl så det är med operationella spel, du får klara dig med de förutsättningar som fanns historiskt vid olika tider. Stora spelarproblematiken är väl just förkunskapen om bortfall och tillskott men ett sätt att lösa det är som Jonas säger randomisering.

Ett annat är i 1914 TitE där tysken betalar vp ju tidigare han trycker på larmsignalen och begär förstärkningar från västfronten.
Imperial Elegy
1914 Twilight in the East
Space Empires

Elias Nordling

Ett problem jag har haft generellt med spel på kampanjen, det gäller Western Desert och andra spel, är att framåt maj 1941 har britterna blivit nitade i Grekland OCH ska dra igång en invasion av Syrien. I alla spel jag spelat är de så tunna på marken då i Libyen att Tyskarna helt enkelt kan nöta ner dem. Att de skulle kunna ställa till med motoffensiv som de gjorde historiskt två stycken under våren känns helt osannolikt. Den rimliga förklaringen är att spelen är dåliga på att simulera tyskarnas bekymmer.
"Your value to me as a tester is your vandal instinct at breaking games!"

tinG

Citat från: Elias Nordling skrivet  7 mars 2026 kl. 12:53:48Ett problem jag har haft generellt med spel på kampanjen, det gäller Western Desert och andra spel, är att framåt maj 1941 har britterna blivit nitade i Grekland OCH ska dra igång en invasion av Syrien. I alla spel jag spelat är de så tunna på marken då i Libyen att Tyskarna helt enkelt kan nöta ner dem. Att de skulle kunna ställa till med motoffensiv som de gjorde historiskt två stycken under våren känns helt osannolikt. Den rimliga förklaringen är att spelen är dåliga på att simulera tyskarnas bekymmer.

Återigen... DAK/OCS har lyckats ganska bra. Iaf. min erfarenhet av kampanjspelandet. Det är så fruktansvärt jobbigt att samla på sig stora mängder Supply. Det blir således längre perioder av operativa pauser.

Under perioden dec'40 till feb'41 har Axelmakterna 1 SP shipping cap./Gt... Dvs både för att frakta Rommels mannar och supply. Allt detta skall sen köras från Tripoli till fronten vid El Agheila.

Samma sak senare, när Benghazi återerövras (förhoppningsvis då förstörd av britterna) och Tobruk kanske kan hotas så ökar visserligen shipping men... samtidigt blir underhållsvägen betydligt längre.


Så... här funkar OCS alldeles lysande bra!
Never interrupt your enemy when he is making a mistake.
-- Napoleon Bonaparte

Fredrik H

Trådens diskussion visade sig vara tillräcklig för att mitt dåliga samvete skulle få mig till bordet, mest för att bevisa att ni rimligen har rätt i det mesta.

I slutet på april så når de nu stridsberedda tyska pansartrupperna ikapp de brittiska eftersläntrarna runt Gazala och nedgör två brigader utan problem (full AECA ger +3 på 1D6). Britterna saknar förband för att säkra sin flank och kommer behöva dra sig längre tillbaka och vänta på att de i Grekland fikande förbanden masar sig tillbaka till där det händer. Det sker om typ 3-4 turns, vi får se hur det går. Tobruk har naturligtvis fortificerats och fyllts på med ammo och aussies - dom måste hålla.

Samtidigt har axeln också ett par problem. De tyska flygstyrkorna som bombade Malta har lämnat över till det italienska flygvapnet, vilket inte riktigt var en optimal lösning. Samtidigt som Luftwaffe bombar civila i Belgrad så återhämtar sig Malta undan för undan. De fåtaliga Ju87:or Rommel har behövs runt Tobruk, här slits man mellan hötappar.
Även om det var väldigt bra att återta Benghazi så är underhållssituationen svår. Man får fram underhåll till kanske ett anfall per runda, så några större offensiver blir det inte om man inte laddar upp ordentligt.

På det stora hela är det ingen orimlig skildring av kriget, även om jag har bättre spel på ämnet. När det gäller att förstärkningar etc följer en historisk mall så håller jag med, men jag kan samtidigt notera att det nog gäller de flesta spel på den här skalan (östfronten till exempel).

Jonas nämner OCS DAK och jag håller med om att det lösta många Afrika-problem på ett bra sätt. Dock, när vi skulle spela kampanjen för en massa år sedan inledde vi dock (kanske turn 4 eller något sånt) med att slå en ultra-rare event: Italien hittade olja i Libyen och axeln fick 2 sp varje turn resten av spelet! Att italienska ingenjörer skulle hitta olja, bygga en förädlingsanläggning och anpassa det utvunna bränslet till tyska stridsvagnar på tre dagar var onekligen imponerande.

Beklagar det märkliga ljuset på bilden, jag skyller på samhället (eller att jag behöver göra rent linsen).


Fredrik H

I slutet på maj så är Tobruk inringat och de övriga brittiska förbanden är tillbaka i en defensiv linje längs den egyptiska gränsen. Jag ser Elias poäng här, att riskera ett brittiskt anfall skulle troligen resultera i ett allvarligt bakslag. Systemet tillåter att man får gå i zoc, vilket lätt leder till att axeln snabbt skulle kunna inringa allt som kommer för nära och sedan kan man slå dem en stack i taget. Det blir till att vänta.

Det mest intressanta är återigen Malta. En brittisk konvoj lyckas få iland ett antal Hurricane II, det kom som lite av en överraskning för de italienska bombarna som eskorteras av dubbeldäckade jaktplan. På en dryg vecka skjuts över 30 italienska bombplan ner, en tredjedel av totalen. Det här behöver hanteras om vi ska kunna få över supply för att kunna kriga. Det italienska flygvapnet låter meddela att man avser producera tiotals nya flygplan vilket år som helst, bara Luigis kusin sköljer ner sin pasta med rödvin och går till jobbet. Det har inte hänt än, men man vet aldrig.


Fredrik H

I slutet på juni så är det dramatiskt värre bland byhålor och kameler längs den libyska kusten. Samtidigt som ett förvånansvärt stort antal brittiska förband återkom från Grekland till Alexandria så utkämpades hårda luftstrider över Tobruk. Det italienska jaktflyget jagar britterna på flykten, men det är ingen som har luftherravälde på allvar, brittiska bombplan var fortfarande aktiva i markstriderna.

Ett stort antal artilleriförband hade laddat upp runt Tobruk och efter noggranna förberedelser så drog man igång anfallet. Efter alla beräkningar (fästning, art, ingenjörer, flyg etc) så blev det en 3-1 attack. Jag slog en trea - HX! Till priset av två italienska infanteridivisioner och lite mög så erövras Tobruk!

Intressant nog så förbrukades 70% av axelns totala attack-supply i anfallet och efter en osannolik oflyt i Medelhavet så sänktes axelns båda supplypoäng i överfarten. Det gör att man nu har underhåll för en eller två attacker under resten av sommaren, det var bra att man inte slog en tvåa i den stora attacken.

Luftwaffe insåg tydligen att Malta höll på att bli ett problem och man grupperade ett par hundra bombplan på Sicilien. Effekten kom rätt fort och man trycker nu ner britterna så länge räderna fortgår.



Jag har nu kört 13-14 turns och vet inte om jag orkar tuta vidare. Jag har fått min kopp nostalgi påfylld och spelet är verkligen som jag minns det. Att det skulle vara det yttersta i simulation och realism framstår som fånigt pretto, men det flyter på och fungerar absolut som spel. Reglerna kring flyg och pansar är inte tokiga alls, men jag kan livligt föreställa mig att det kan bli väldigt mycket mer frustrerande i monsterspelen i serien. Det är inte omöjligt att jag också testar Torch vid tillfälle.

Europaserien skall tydligen dras igång igen, det är fascinerande hur många kaniner som finns i den hatten. Jag kan absolut förstå värdet i nostalgi, men jag tycker att det finns operationella modeller som passar mig bättre. Jag tror aldrig att jag kommer att spela Fire in the East, trots den tonårige pojkens längtan och dragning till den magiska lådan på Tradition på åttiotalet. Det är säkert en förnuftig insikt, men lite sorgligt är det.

Klas Malmström

Citat från: Fredrik H skrivet  8 mars 2026 kl. 20:26:33Beklagar det märkliga ljuset på bilden, jag skyller på samhället (eller att jag behöver göra rent linsen).
Det är väl värmedaller från den heta öken solen.  :D  :D
Klas Malmström
Linköping

jerry

När vi nu ändå pratar Europa-serien, är det någon som testat "difraction entertainment" (tror jag dom heter) de har släppt ett antal spel på samma skala o tema.

Nu är prislappen som den är, så om någon kunde komma med konsumentupplysning innan jag köper,vore jag den gladaste i kommunen.
Nu spelas WIF på 5 pers samt red barricades på 2 man
Empires in arms kollapsade

tinG

Citat från: jerry skrivet 12 mars 2026 kl. 20:58:22När vi nu ändå pratar Europa-serien, är det någon som testat "difraction entertainment" (tror jag dom heter) de har släppt ett antal spel på samma skala o tema.

Nu är prislappen som den är, så om någon kunde komma med konsumentupplysning innan jag köper,vore jag den gladaste i kommunen.

avatar_folow viss var du inne i det här systemet?
Never interrupt your enemy when he is making a mistake.
-- Napoleon Bonaparte

Delirium

Jag tror alltid det är bättre att starta en ny tråd om man är intresserad av ett annat spel än vad som diskuteras, det blir lättare för andra att hitta då.
Imperial Elegy
1914 Twilight in the East
Space Empires

jerry

Nu spelas WIF på 5 pers samt red barricades på 2 man
Empires in arms kollapsade