[Elias Nordling]

Bardia är den där lilla staden till höger om Tobruk, som också är en hamn och en fästning, men ingen verkar bry sig om på samma sätt. I januari 1941 försökte i alla fall italienarna försvara stället, och nu har det gjorts ett spel på det. Det var, tror jag, australiensarnas första slag under andra världskriget, vilket väl förklarar varför den australiensiska speltillverkaren Peter Schutze tagit sig an ämnet.

Det är kul att se Bardia på den här skalan (ett par hundra meter per hex), och man kan konstatera att det ser ut som en liten håla även med denna inzoomning. Kartan är riktigt snygg, eller åtminstone borde den vara det, men tyvärr är bildfilen hårdkomprimerad med ful pixling till resultat. Antar att det beror på ren okunnighet, kartan går mest i brunt och blått och hade gjort sig utmärkt i GIF-formatet.

Spelet är ett print & play, spel, det vill säga ett DTP-spel som man själv får ladda ner och skriva ut. Priset är inte hiskeligt dyra fem dollar, 38 kronor när jag köpte det.

Italienarna har inte särskilt mycket att göra i situationen, och konstruktören har tagit konsekvensen av det och gjort det till ett solitärspel. Setupen är rörig och innehåller en del uppenbara felaktigheter, men reglerna är korta och klara.

Trots detta känns reglerna som overkill, för i praktiken väcker och dödar australiensarna italienska enheter med sån plågsam effektivitet och enkelhet att det hade räckt med slå en tärning för att se om du träffar. Stridstabellen innehåller resultat som pinned och reträtt som jag hittills inte lyckats få att få någon effekt. Samma sak är det med italiensk förflyttning och strid, reglerna för dem är så restriktiva att jag aldrig lyckas få någon situation där italienarna får tillfälle att göra någotdera.

Solitärspel ska ju helst vara svåra för att man ska vilja spela dem igen, men här känns det som om australiensarna busenkelt uppfyller segervillkoret, och den främsta behållningen av spelet blir väl det rent visuella. Inget som är trasigt, inget som är jobbigt eller störande, bara rätt poänglöst som spel betraktat. Jag är snäll och ger det med tvekan en trea av fem.

[BigPapaBear]

Det var, tror jag, australiensarnas första slag under andra världskriget

Stämmer.

[pelle]

Är det lika stort som det ser ut att vara? Kostade lika mycket att skriva ut som att köpa PDF:en? Jag har för mig de brukade sälja väldigt billiga utskrivna spel med fri frakt till hela världen för inte speciellt mycket mer än $5, men det kanske inte höll i längden att vara så billiga.

[Elias Nordling]

Är det lika stort som det ser ut att vara? Kostade lika mycket att skriva ut som att köpa PDF:en? Jag har för mig de brukade sälja väldigt billiga utskrivna spel med fri frakt till hela världen för inte speciellt mycket mer än $5, men det kanske inte höll i längden att vara så billiga.

Ja och nej. Spelet är mindre som det levereras, men då är hexerna på tok för små, så jag har förstorat till 128 procent, med ytterligare förlust i grafisk kvalitet.

Schutze säljer fortfarande spel färdigutskrivna till ett anständigt pris, det är bara just det här som säljs enbart som digital download. Kanske för att spelplanen har ett litet udda format?

[thermopylai]

Jag är snäll och ger det med tvekan en trea av fem.

Då undrar man vad som krävs för att du ska ge ett spel 1 eller 2? 3 borde ju åtminstone representera ett spel som är värt att prova. Baserat på din beskrivning verkar ju uppenbart spelet moget för att direkt hamna i papperskorgen?  

[Elias Nordling]

Det här är gränsfall till 2a, det håller jag med om. Jag ger den en trea för att det fungerar som historisk lektion och visuell gestaltning och inte direkt har några regelproblem.

Treor är för mig spel som fungerar men inte är särskilt kul. Tvåor är spel som är trasiga eller på annat sätt kräver hårt arbete för att över huvud taget vara spelbara.

Ettor är spel som jag efter att ha spelat hatar med glödande intensitet. Det är inte så många som lyckats skapa sådana känslor hos mig, och bland dem som lyckats anses många vara klassiker av andra. Commands Budapest´45, Avalon Hills Storm Over Arnhem och SPI:s lilla 1a världskrigsspel är ett par exempel.

[thermopylai]

Ettor är spel som jag efter att ha spelat hatar med glödande intensitet.

Jag ser fram emot att läsa en recension av ett sånt nån gång

[Maglica]

Ettor är spel som jag efter att ha spelat hatar med glödande intensitet. Det är inte så många som lyckats skapa sådana känslor hos mig, och bland dem som lyckats anses många vara klassiker av andra. Commands Budapest´45, Avalon Hills Storm Over Arnhem och SPI:s lilla 1a världskrigsspel är ett par exempel.

Hatar med glödande intensitet? Jobbigt..  

[Elias Nordling]

Och ni som känner mig vet ju att sådana känslor inte direkt ligger och bubblar under ytan på mig.

En lustig bieffekt av mitt betygssystem är att:

5=måste spela igen
4=spelar gärna igen
3=spelar igen om någon annan vill det, men inte på eget initiativ (det lär ju inte inträffa med just Baptism at Bardia, som är ett solitärspel)
2=spelar aldrig mer om jag kan slippa
1=måste spela igen. Med någon som gillar spelet och kan förklara dess charm för mig.

[Sten Ekedahl]

Ettor är spel som jag efter att ha spelat hatar med glödande intensitet. Det är inte så många som lyckats skapa sådana känslor hos mig, och bland dem som lyckats anses många vara klassiker av andra. Commands Budapest´45, Avalon Hills Storm Over Arnhem och SPI:s lilla 1a världskrigsspel är ett par exempel.

Av ren nyfikenhet eftersom jag har, men ännu inte spelat, både Budapest `45 och Storm Over Arnhem; vad är det som är så dåligt med dem?

[A F]

Hatar med glödande intensitet? Jobbigt..  

Det gäller att prioritera.

[Elias Nordling]

Av ren nyfikenhet eftersom jag har, men ännu inte spelat, både Budapest `45 och Storm Over Arnhem; vad är det som är så dåligt med dem?

Min minnesbild av Budapest´45: Alla stridsresultat, oavsett odds och terräng, resulterade i ett stegs förlust för bägge sidor. En rysk pansarkår har sex steg, en tysk stridsvagnsdivision typ 26 steg. You do the math. Jag var ryss, och det kändes inte som om jag hatade spelet, det kändes som om spelet hatade mig.

Storm Over Arnhem: Jag har försökt och försökt igen att tycka om det här systemet, som ju bara blir mer och mer populärt, men jag klarar inte bara av det. Det är kombinationen av "aktivering för dig ett steg närmare döden", chicken-racet att aktivera det viktigaste sist, med risk för att de inte får aktivera alls, och det faktum att du kan förlora spelet på ett snake eyes oavsett hur väl du planerat, som bara inte funkar för mig. Det som gjorde att jag tyckte extra illa om Storm Over Arnhem var att det visade sig vara fullt möjligt för en brittisk spelare att utplåna den anfallande tysken om han inte förstod systemet rätt, en situation som jag i verkligheten bedömer som teoretiskt omöjlig.

[A F]

[Storm Over Arnhem:

Skulle säga att det värsta med de reglerna är den insmygande ASL-sjukan. Allt är skrivet med chiffer.

[pelle]

Det behöver inte vara dåligt. Tänk dig ASL utan förkortningar. Tänk dig det extra hus du skulle behöva för att förvara de 2048 pärmarna för kapitel A-B.

[BigPapaBear]

Det behöver inte vara dåligt. Tänk dig ASL utan förkortningar. Tänk dig det extra hus du skulle behöva för att förvara de 2048 pärmarna för kapitel A-B.