[Andreas Lundin]

Sitter och läser lite omväxlande om Ardenneroffensiven, Cobra och slaget Mortain - och konstiga tankar börjar fara runt i min lilla skalle.

En ganska vanlig tanke bland förståsigpåare är att tyskens fall berodde på de alierades kvantitativa materiel- och manskapsövertag samt de allierades geografiska goda utgångspunkt. Vidare anser man väl allmänt att herr H's inblandning i alla detaljer kring hur krigsföringen skulle skötas inte direkt bidrog till en optimal situation ur tysk synvinkel (OBS! underdrift! Jag ber känsliga läsare om ursäkt!).

Nåväl, en annan bidragande orsak (på västfronten) skulle kunna vara den seghet som den allierade soldaten, och de förband denne ingick i, visade upp! I anfall på marken var den västallierade krigsmaskinen 1944 ännu inte lika förfaren som tysken. Dock, när tysken vid några tillfällen valde att gå på offensiven gick det inte lika lätt som det hade gått 1940 i samma terräng. Istället höll relativt små allierade styrkor ofta vida överlägsna styrkor stången tillräckligt länge för att den materiella överlägsenheten skulle kunna förstärka det frontavsnitt som råkat ut för den tyska motattacken.

Exempel på detta är definitivt striderna kring Mortain under den tyska operation Lüttich samt till exempel striderna mot 47. tyska pkårens anfall mot Bastogne under operation Wacht am Rhein.

Måtte inte de tyska ledarna och veteransoldaterna efter dylika motgångar drabbats av en enorm defaitism som påverkade krigets utgång?

 

[BigPapaBear]

Sitter och läser lite omväxlande om Ardenneroffensiven, Cobra och slaget Mortain - och konstiga tankar börjar fara runt i min lilla skalle.

En ganska vanlig tanke bland förståsigpåare är att tyskens fall berodde på de alierades kvantitativa materiel- och manskapsövertag samt de allierades geografiska goda utgångspunkt. Vidare anser man väl allmänt att herr H's inblandning i alla detaljer kring hur krigsföringen skulle skötas inte direkt bidrog till en optimal situation ur tysk synvinkel (OBS! underdrift! Jag ber känsliga läsare om ursäkt!).

Jag tillhör skolan som tror betydligt mer på det numerära övertaget än lillefars inblandning. Oavsett vem som än ledde tyskarna från 1942 och framåt hade förlorat kriget.

Martin van Creveld jämför U.S. Army's och Wehrmachts insatser under kriget i sin bok "Fighting Power" (mycket intressant bok, rekommenderas!). De data han använder visar klart och tydligt att tyskarna överlag var effektivare än amerikanerna oavsett vilken sorts strid det gällde (anfall, rörligt försvar, statiskt försvar etc) hela vägen till krigsslutet. Försprånget hade minskat, men det fanns där.

Intressant är att Niall Fergusson konstaterar samma sak (eller tja, han redogör för någon annans forskning) rörande tyska armén vs. de allierade under WW1 i sin "The Pity of War". Någon som vill öppna upp den burken i en ny tråd?

Nåväl, en annan bidragande orsak (på västfronten) skulle kunna vara den seghet som den allierade soldaten, och de förband denne ingick i, visade upp! I anfall på marken var den västallierade krigsmaskinen 1944 ännu inte lika förfaren som tysken. Dock, när tysken vid några tillfällen valde att gå på offensiven gick det inte lika lätt som det hade gått 1940 i samma terräng. Istället höll relativt små allierade styrkor ofta vida överlägsna styrkor stången tillräckligt länge för att den materiella överlägsenheten skulle kunna förstärka det frontavsnitt som råkat ut för den tyska motattacken.

Så här ser jag det:

Förutsättningarna 1944 var så annorlunda mot de 1940 att jag inte tycker att man kan jämföra dem på ett rättvist sätt. Det man kan göra är att konstatera att de allierade lärt sig en hel del om hur man skulle slåss mot tyskarna. Det man saknade var erfarenheten av att tillämpa det man visst i praktiken, men det lärde man sig snabbt är man väl var på plats (antingen lär man sig eller så dör man).

De tre huvudsakliga anledningarna till att det gick betydligt trögare för tyskarna:

1. Överlägsenheten i män och material. Definitivt. Utan tvekan.

2. Sambandet i de allierade leden 1944 var vida överlägset det 1940. Radio i franska stridsvagnar? Äh, behövs inte. Även om Wacht am Rhein kom som en överraskning informerades arméstaben om händelserna omgående (att de sedan inte trodde att det rörde sig om en storoffensiv är en annan sak). Budskapet gick fram direkt. Jämför det med det franska överhögkvarteret 1940 som inte ens hade telefon(!)

3. (Hårt sammanlänkad med punkt 2). De allierade hade överkommit panzerskräcken - man förstod att bara för att några stridsvagnar smiter förbi så innebär det inte att hela fronten rämnar. Stäng luckan och slå ihjäl de som hamnat på "fel sida fronten". Jämför det med franska armén efter genombrottet vid Sedan 1940.

Måtte inte de tyska ledarna och veteransoldaterna efter dylika motgångar drabbats av en enorm defaitism som påverkade krigets utgång?

Ja och nej. Defaitism - onekligen. Påverkade krigets utgång - nej. Det hade slutat likadant ändå.

[Maglica]

I de fall som nämndes 1944 så rörde det väl sig om relativt små allierade markstyrkor som försvarade sig bra med ett rejält stöd av artilleri och/eller flyg.

[Andreas Lundin]

Så är det förstås. Eldkraften hade ökat avsevärt.

[A F]

Så är det förstås. Eldkraften hade ökat avsevärt.

Förmågan att utnyttja den hade utvecklats. Röda armén hare skitamycket kanoner med sig i vinterkriget.