[Elias Nordling]

Battle for Korsun är ett dtp-spel av Jim Zoldak som tidigare gjort bl a 47th Panzer Korps. Reglerna är korta, bara fyra sidor. På denna yta lyckas man trots allt få in ett rätt klurigt system.

Spelaromgången är friform, där man får göra saker i vilken ordning man vill så länge varje enskild enhet flyttar först och slåss sen. Man kan flytta flera stackar bredvid en enhet och sedan anfalla, men sedan är dessa enheter klara för omgången. Ett enkelt och effektivt sätt att få till värden av att ha reserver som kan utnyttja hål i linjen och liknande.

Zocar är hårda, man måste stanna när man går in i en, och man får inte gå från zoc till zoc nånsin. Inte ens i advance after combat (med undantag för första rutan).

Strid är försvarare skjuter-anfallare skjuter. Enhetens styrka i steg summeras. Stridsvagnar dubblerar sitt stridsvärde, infanteri halveras mot stridsvagnar. Sedan slår man på en tabell. Resultatet blir en förlustsiffra som kan tas i antal steg i reträtt eller stegs förluster, valfritt. På högre tabeller finns det även resultat där man måste ta en del av resultatet som förluster. Som helhet är det dock betydligt mer retirerande än förluster i strid. Typiskt stridsresultat är 0-3, och får man mer än ett retirerar man för det mesta, även om det blir genom zoc vilket get ett stegs förlust per hex. Man kan alltså vänta sig att en stack tar 1 stegs förlust i strid som mest, och en typisk enhet har 4 steg.

Segervillkoren är mycket enkla. Den som dödat flest fiendesteg vinner. Inringade enheter räknas som döda vid spelets slut.

Det är väl ungefär det. Det finns inga Hitleridioti-regler, och ännu mer chockerande för ett Korsun-spel: inga förrådsregler. Kan det verkligen funka?

Svaret är: nja, jag vet inte riktigt.

Kanske har jag bara inte lärt mig optimera stridstabellen, men jag kan inte se hur man ska få till det ryska genombrottet och inringningen. Den tyska linjen är tunn, men de tyska enheterna tål 2-3 strider även mot höga odds. Reträtter ger inbuktning i fronten, men zoc-reglerna gör att fronten kan bukta ganska mycket innan den bryts. Det finns liksom inte ryssar nog att göra allt det där. Försöker man anfalla med lägre odds är risken att man slår lågt så att tysken står kvar och inte kan anfallas igen pga att alla hexer bredvid är fullstackade.

Det här verkar intressant nog vara ett generellt problem i Korsun-spel. Jag fick samma resultat i Vae Victis-spelet om Korsun, och decision-spelet har rykte om sig om samma sak.

Historiskt sett slöts fickan omgång 3. Så här långt hade mina ryssar kommit omgång 3. Då försökte jag ändå fixa och trixa allt vad jag kunde för att få till genombrott. Blir det ingen ficka omgång 3 blir det nog ingen ficka alls, för sedan kan tysken evakuera bulan relativt obehindrat.


Om vi antar att det bara är nybörjaroskicklighet som gör att jag inte får till en ficka, hur funkar systemet annars? OK, antar jag, även om jag inte tycker att det känns helt rätt på taktisk nivå. Ryssen kommer absolut att döda massa tyskar, men inringningarna sker hela tiden på mikronivå, längs med hela fronten när en enhet blir inringad. Ofta vill ryssen inte ens anfalla dessa inringade tyskar, då ett lyckat anfall ger ett stegs förlust på tysken när han retirerar genom zoc och sedan hamnar han i en mycket bättre position i linjen. Tyskens svar blir då att anfalla den starkaste stacken bredvid i hopp om att fienden ska få in en träff så att han får retirera ut ur fickan. Slutresultatet kanske blir rätt, men det känns väldigt fel på vägen.

Är man tillvand på gamla SPI-spel där enheter bara tar skada om de är inringade och zOCar är fängelser tycker man säkert bättre om detta än vad jag gör. För mig blir betyget preliminärt en trea. Det skulle både kunna uppgraderas till en fyraa eller nedgraderas till en tvåa beroende på hur stor chans ryssen egentligen har att få till den där fickan.

[Elias Nordling]

Jag tänkte att jag kanske inte spelade så bra med ryssen första draget förra gången, så jag beslöt mig för ett nytt försök. Men nu gick det ryska genombrottet ännu sämre! Visserligen hade jag fått bättre grepp om systemet och kunde spela ryssen bättre, men detsamma gällde tysken...

[Elias Nordling]

Men jag känner ett sug efter att försöka igen, så på det viset känns det som det är ett fängslande spelsystem!