[jerry]

Håller med, de mindre spelen och scenariorna i OCS fungerar bättre för mig. Burma till exempel var jättekul, och gav mycket nöje tillbaka i förhållande till insatsen. Monstren har sin charm helt klart, men med ökande ålder och andra konkurrerande åtaganden måste spelen man ger sig in på leverera tydliga resultat inom överblickbar tid. I DAK blir det att man flyttar lastbilar i fem speltillfällen för att kanske få ha kul sen.

Pang på rödbetan angående ocs o deras lastbilar.

[Delirium]

[jerry]

Tråden handlar fortfarande om OCS i Skåne, trots att vårt parti DAK är slut.

Angående vad jag tycker om europa-serien så lägger jag mig i "boxen" för dessa intryck.

[Andreas Lundin]

Vissa av monstren, t.ex. CB har inte detta dilemma. Främst eftersom det är non-stop action i det liret. Visst, du måste vara noga med SP, vilket gör att du inte kan inleda offensiver över hela fronten samtidigt. Det är också jävligt mycket brickor, vilket gör att spelet rör sig i maklig takt.

[Vvornth]

Vissa av monstren, t.ex. CB har inte detta dilemma. Främst eftersom det är non-stop action i det liret. Visst, du måste vara noga med SP, vilket gör att du inte kan inleda offensiver över hela fronten samtidigt. Det är också jävligt mycket brickor, vilket gör att spelet rör sig i maklig takt.

Ordet belöningsfaktor är alldeles förträffligt, och jag kommer nyttja det i detta sammanhang. Jag spelade CB i ett år somm ryss fram till det tillfälle då det var meningen att det ska börja vända. Nu var dock tyskarna mycket framgångsrika att den där vändningen kom riktigt aldrig. Då har man alltså lirat en oerhört lång tid för att sedan inte få sin motiverande pay-off. Visst finns det en spänning i en fightning retreat men det är inte samma grej. Därför är belöningsfaktorn på dessa bjässe OCS inte alls lika stor som på de mindre liren.

[Spac3d]

Jag håller nog inte med riktigt om det med belöningsfaktor... Supply'n gör ju att man måste väga var man ska sätta in krutet istället för att flytta massa stacks och nå en magisk crt gräns. Allt kostar och drar man på för mycket måste man ägna lite tid till logistiken.
Annars tycker jag endel ideer i OCS är exceptionella såsom att crowding i en stack ökar effekterna av barrage, det ger god känsla i planeringen - ska du massstacka för att kunna göra ett gött utfall samtidigt som du riskerar då att utsätta trupperna för större skada.
Ett annat underbart moment är surprise - allting blir något höljt i dunkel, inga säkra attacker för exempelvis italienarna i DAK2. Som jag förstår det är det en bra mekanism för att exempelvis visa på recon förmåga och annat intressant.
Visst, vissa saker såsom logistik tar då lite tid men DAK2 har ju trots allt en distanstabell att använda och i andra spel är det oftast något som tar tid - det är enligt mig lite av tjusningen med krigsspel. Planera planera planera - anfalla - allt gick åt %&/( - planera planera planera. Och i OCS ingår då logistik i planeringen.

Belöningen ligger, enligt mig, inte nödvändigtvis i att få sina "fifteen minutes" utan själva känslan och i vårt DAK-parti var hopplösheten stor då jag såg mina brister väl men inte brittens och alldeles tydligen likadant från andra sidan sett. Kunna utnyttja sina svagheter och styrkor i rätt tillfälle, även om man inte vinner, ger mig belöning.

Visst OCS är inte utan sina brister men i många fall kan jag ju tycka att det till syvene och sist är upp till dom som spelar. Visst vill man vinna men inte till priset av att ha en trevlig sammankomst.

[Engelbrekt]

Jag tycker att du missar poängen i det vi diskuterade ovan. Det handlade aldrig om att vinna, utan just att ha kul, vilket OCS ibland inte levererar i en tillräckligt hög grad i förhållande till den omfattande insats det kräver att spela spelet. Vi, eller i alla fall jag, har inte heller sagt att supply-systemet är dåligt. Tvärtom är det mycket riktigt grunden i systemet, en central del utan vilken spelet hade kraschat. Men kul kan man knappast kalla det.

[Spac3d]

Men då missade du nog min poäng...    Jag menade att det i sig ger en annan dynamik till spelet, vilket jag tycker levererar.
En jämförelse - att "skyffla" en oehörd mängd brickor för att nå sina killstacks - ex 10-1 odds med att tvingas välja vart och hur supply ska transporteras för att kunna genomföra attacker.
Ett statiskt system där minst samma tid det tar att räkna ut supply i ex DAK2 det tar att gå igenom sina stacks och räkna odds.

Sen får man ju lite titta till vilken konflikt det är som ska simuleras. Just DAK2 tycker jag är intressant då man själv får "känna" på de utmaningar krigsföring i öken genererar.

Vad jag menar är att tycker man det är tråkigt att hantera supply i DAK, som för övrigt jag personligen tycker gick rätt snabbt när man väl "got the hang of it" , men roligt att lägga minst lika mycket tid på att hela tiden räkna styrkepoäng för att uppnå mål med CRT'n kanske man skulle bli revisor....    

Nej men i alla fall, taktik är så pass mycket mer än enbart faktisk strid men alla kan inte älska allt och alla spelsystem har sin akilleshäl - mycket beroende på vem du frågor. Det är ju därför nån idiot uppfann Blended Whiskey för alla älskar ju tydligen inte Single Malt....

[jerry]

Hmmm , tolkar jag detta som om "Fire in the east" inte riktigt är din påse ??

Håller till viss del med, jag kör gärna en repris på DAK 2 låt oss känna lite till på FITE så kan vi väl se vart åt det lutar.

Jag är också lite inne på att det blir mycket skyfflande av trupp.

Jag tror också det blir svårt för mig att hålla igång hela sovjetiska sidan själv, utan att det tar för många timmar.
Och kan vi bara köra en turn per kväll blir det lite ohållbart.

[Spac3d]

Absolut inte Jerry - det är två olika system vid vilka jag faktiskt ser spelglädje i båda. Kände bara att många "trashade" på supply'n i OCS och ville bara ge min vinkling på min erfarenhet av DAK2.
Jag e kanske lite konstig så sätt men jag spelar gärna spel som tar tid och både med och utan ständig "action" - då de ger  olika "belöningsfaktorer". Man hamnar ju i intressanta och kniviga situationer i OCS beroende på hur man planerat för supply som inte många andra spel kan ge och SÅ lång tid tar inte supply-pillandet när man väl "got the hang of it".
Vad gäller FITE - tvärtom är jag positivt överraskad när man ser till de olika poster man läst om spelet och nu börjar jag snappa upp mer och mer av galoppen, så nej nu tycker jag vi kör tills det inte går mer.
Helt klart ett idag undervärderat spel!

[Holmgren]

Inläggen om Ardennes '44 har på begäran flyttas hit.

Tråd delad.