[Strv102r]

Ny förrändring! Hittade detta längst ner i en hög och vill köra det innan vi går vidare. En omgång Perryville till alltså.

[Strv102r]

Karta och brickor. Inte så färgglatt kanske. Och de federala är nästan lite ofunktionella med svart text på så mörkblå botten.

Spelet börjar långt innan The Ganers Perryville som ju bara visar eftermiddagen. Detta börjar redan 0300 på morgonen och visar uppmarschen på ett annat sätt vilket ger mycket större möjlighet till variation från det historiska förloppet. De federala har bara en kår på plats och jag  har tre divisioner. Mina kårer spelar ingen roll i spelet utan det handlar bara om mina divisioner.

[Strv102r]

De federala disponerar Sheridans och Schweps divisioner från början. De framrycker söderut och Sheridan river upp, lite tursamt, mitt avdelade regemente på höjden. Jag skickar fram Buckner för att försvara åsen norr on PERRYVILLE.





Sheridan grupperar för att försvara åsen han tagit medan Schwepf fortsätter lite längre österut. Buckner breddar ut sitt försvar för att kunna fånga upp  båda de federala divisionerna. Min östra kavalleriflygel framrycker och tar bron över floden CHAPLIN i öster.




En av Schwepfs brigader anfaller och river upp mitt ena kavalleriregemente, det andra drar jag snabbt ur. Min västra kavalleriflygel grupperar på ett par kullar för att fördröja tillkommande federala förband i väster.





Schwepf framrycker med två brigader mot Buckners flank. Anderson aktiveras och börjar samla sin division vid broarna över CHAPLIN.





Schwepf grupperar för försvar medan Anderson framrycker mot hans flank och den nu aktiverade Cheatham mot hans front.





Både Anderson och Cheatham är i utgångslägen för anfall. Schwepf ä grupperad för försvar. Dansen kan börja!

Lite intressant är att jag kommer anfalla ungefär historiskt i samma terräng med en styrka som framycker över the "Dug out road" mot fiendens flank (Anderson) medan en styrka anfaller frontalt över bäcken (Cheatham). Skillnaden ligger inte i taktik eller terräng utan i att McCooks kår inte är den anfallne, utan bara Schwepfs division ur Gilberts kår samt att jag inte har med några delar ur Buckner. Nedan en bild på hur det såg ut vid det historiska anfallet ett par timmar senare.

[Strv102r]

Anfallet börjar! Schwepf faller bakåt framför Cheatham men han håller ännu övergången över CHAPLIN framför Anderson som istället för ett frontanfall över bron påbörjar en omfattning öster om fienden. McCooks kår anländer tyvärr. Frågan är om denna ska stoppa mig direkt. I väster har täten, kavalleri och en brigad, ur Crittendens kår anlänt.





Schwepg tar förluster och rivs till stora delar upp av Cheatham och Anderson. McCooks kår ställer sig inte direkt ivägen för mig utan marscherar istället mot en ställning mellan Sheridan och Schwepf. Nu anländer tätdivisionen på Crittendens kår. Mitchells brigad som skyddat den federala västra flanken marscherar österut.





Cheatham och Anderson fortsätter att brutalisera Schwepf som viker. Med det växande hotet i väster är det inte bara bra att jag jagar fienden bakåt. Jag är nu kraftigt numerärt underlägsen totalt och min front bara förlängs. I västar har jag ju bara kavalleri.





Schwepf jagas nu rakt österut. I väster börjar Crittendens tätbrigad att rensa undan mitt kavalleri.





Schwepf hittar nu bra defensiva ställningar på en bäckravinstopp. Med artilleri. Och flanken försvaras av Rousseaus svaga men fräscha division. Ett anfall på denna linje kan mycket väl lyckas med lite artilleriuppmjukning, men då binder jag mig långt borta från västra flanken där fienden nu trycker på så snabbt han kan. Och Sheridan anfaller ut mot mitt tunna utdragna center. Han tvingar mig bakåt men detta innebär också att han hamnar utsatt för ett motanfall från min högerflank som jag ju ändå funderar på om det är rätt att fortsätta mot Schwepf/Rousseau? Jag vill inte att fienden ska ta PERRYVILLE eller springa över Braggs stab starx sydost om PERRYVILLE (finns ingen bricka för denna, den är låst till en viss hex). Ett beslutstillfälle om något...

[Strv102r]

Sheridan drar ur men bara delvis så motanfallet träffar och söår ut en brigad, men en är kvar i knipan till nästa gång. Synd att de federala får agera först. Jag utgår från att den brigaden räddar sig. I väster fortsätter Crittendens kår framåt och min fördröjning har nått sitt slut. Nu står jag i PERRYVILLES utkanter och måste börja försvara.






Mitchell, som ersatte Sheridan på åsen när dennne anföll, rör sig nu framåt mot PERRYVILLE i en lucka som skapas när Buckner omgrupperar för att bredda mot höger. Ovanligt aggresivt för att vara min motspelare och därför oväntat. Hade kanske passat bättre i ett modernare sammanhang med pansar för han når inte ända fram och ett motanfall från både öster och väster slår ut en brigad igen, till stor del pga upprivning snarare än rena förluster vilket är det normala i systemet, och återupprättar linjen norr PERRYVILLE. I öster följar han sakta efter min urdragning men nu lämnar jag minsta möjliga eftertrupp vilket kan locka till ökad aggressivitet där.






Smiths utslitna division återformerar sig och i övrigt händer inte mycket i väster. Fienden drar sig för att anfalla mot mitt förberedda och med artilleri späckade försvar. Även Mitchell och Sheridan, som nästan är bruten, tar det lugnt. Schwepf rycker fram med en i stort sett knäckt division men med starkt artilleriunderstöd kan den slå ut min eftertrupp.






Jag grupperar för försvar på höjder i bra terräng. Fienden följer försiktigt efter. Situationen ser lite ut som inför Antietam?






Med mitt starka försvar och så lite tid kvar till mörkret passar de federala. Jag skickar mitt kvarvarande kavalleri för att fördröja i östra flanken

Game over.

Jag anföll och fick snabb framgång i östra området och jagade de federala på flykten. När fiendens totala överlägsenhet blev uppenbar övergick jag till defensiv. Att fortsätta slaget hade varit självmord så urdragning gäller i skydd av mörkret. Med de mindre skillnader som tidigare redovisats så återstår bara att göra som Bragg gjorde historiskt. Förklara fullständig seger och tåga söderut till Tennessee!

VP mässigt hade jag 6 mot 1 men jag hade behövt 12 för vinna och de federala hade behövt 10. Således oavgjort.

Ett snabbspelat och enkelt system men med många finesser gömda i mekaniken. En bra spelupplevelse med fart och fläkt. Synd att inte fler spel gjordes med detta system. Hittar ni det på Ebay kan jag rekommendera det. I tidningen finns dessutom ett minispel på Lesnaja av Peter Englund med samma system som hans Peter the Great om Poltava.

Artikeln om Perryville är kortfattad och bra och tar upp den federala  utredningen gjordes efter slaget där man kom fram till att inte bara borde Buell ha vunnit med den överlägsenhet han hade, han borde ha slagit Bragg i grunden. Buell fick alltså gå (vilket var klart redan innan slaget men Thomas som skulle ersatt honom ville inte byta chef mitt under en operation) och ersattes av Rosecrans som var the man of the day efter Corinth. Thomas fick vänta ett år till på att ta över armén då hans kår inte direkt bidrog till segern. Den var ju inte med alls.

Med denna bakgrund går jag och min motspelare vidare till nästa spel. Det handlar just om nästa fälttåg i Tennessee då Rosecrans som omgrupperat till Nashville ska röra sig mot Chattanooga. Bragg finns runt Murfreesborough med sin armé...