Forumnyheter:

SMF - Just uppdaterat!

avatar_Elias Nordling

Raphia (MMP)

Startat av Elias Nordling, 2 september 2011 kl. 08:52:57

Föregående ämne - Nästa ämne

0 Medlemmar och 2 Gäster tittar på detta ämne.

Elias Nordling

Raphia är ett nytt spel i SCS-serien av Dean Essig på det antika slaget vid Raphia, mellan det Ptolemaiska Egypten och Seleukidriket, 217 före kristus.

Fast det där med SCS är en sanning med grov modifikation. Snarare är det så att man kunnat korta ner reglerna på ett väldigt enkelt spel (som det är nu tre sidor regler) genom att hänvisa till SCS-regelboken för hur brickor flyttar. I övrigt har spelet egentligen ingenting med SCS att göra.

Spelet är väl hyfsat traditionellt så till måtto att man går, skjuter båge och utkämpar närstrider. Men reglerna är litet väl, ska vi säga al dente? en matris anger hur olika truppslag interagerar med varandra, elefanter trampar ner bågskyttar men rår inte på falanger, spjutkastare får kavalleri att bara retirera medan annat infanteri kan ta skada etc. Men det är väldigt svårt att bena ut hur och när interaktionen äger rum. Får kavalleri fortsätta att flytta efter närstrid? Om man får någon att retirera, får man fortsätta flytta då trots att den retirerande enheten hade zoc? Jag får erkänna att jag aldrig känner mig riktigt säker på att jag spelar rätt.

Spelet karaktäriseras av att olika truppslag har begränsade möjligheter att rå på andra truppslag. Falangen kan egentligen bara slåss mot andra falanger, men kan knuffa undan andra vapenslag. Falanger kan bara skadas av andra falanger eller skyttar. Kavalleri och elefanter rår bara på skyttar och varandra. Man vinner genom att få en falangenhet i fiendens högkvarterstält. Taktiken blir väl då rimligen att använda kavalleri och elefanter för att städa undan motståndarens skyttar och sina egna skyttar att försvaga motståndarens falang.

Man kan skada sina egna trupper frivilligt eller ofrivilligt, men exakt när det sker ofrivilligt är inte särskilt tydligt. Frivilligt handlar väl mest om att försätta sina elefanter i panik. De är nämligen mycket effektivare då, om än fullständigt okontrollerbara. När en elefantenhet paniksprungit återgår den till kontrollerat tillstånd automatiskt. Enligt antika elefantmanualer stoppade man en elefant som gick bärsärkagång genom att föraren hamrade in en träpåle i hjärnan på elefanten. Jag har svårt att föreställa mig hur elefanten återgår till normalt tillstånd efter detta. Över huvud taget är elefanterna nära nog osårbara i systemet.

Här finns en hel del kul ideer i systemet, men reglerna är för opolerade och det händer för mycket på brädet som jag tycker rimmar illa med min bild av antik krigföring för att jag ska uppskatta spelet. Jag ger det en svag trea.


"Your value to me as a tester is your vandal instinct at breaking games!"

Andreas Lundin

#1
Snygga brickor i alla fall!
Funderar mest på (spelar mindre): Europa Universalis. Mud & Blood. 1914: Twilight in the East

Elias Nordling

#2
Fast jobbiga att ha att göra med. Gubben är den enda indikationen på vilket vapenslag enheten har, och det är inte så himla lätt att se om det är en peltast eller en bågskytt på den lilla brickan.
"Your value to me as a tester is your vandal instinct at breaking games!"

Andreas Lundin

#3
Nå, har du inte siffrorna att gå efter också?
Funderar mest på (spelar mindre): Europa Universalis. Mud & Blood. 1914: Twilight in the East

Elias Nordling

#4
Bara om du orkar memorera att en 5-3-8a är en peltast, en 4-4-8 är en slungkastare, en 6-4-6 är lätt infanteri osv. Det borde ju framgå av brickan.
"Your value to me as a tester is your vandal instinct at breaking games!"

Doomfarer

#5
Har spelat SPQR Raphia ett par gånger, är detta bättre eller sämre?
Paul H

Are you working dear
I hear from the other room
I lie and play on

Elias Nordling

#6
Jag tycker SPQR är betydligt bättre, särskilt med Simple Great Battles of History.
"Your value to me as a tester is your vandal instinct at breaking games!"

BigPapaBear

#7
Snygga brickor, gräslig karta, trevlig recension.  :up:
En mycket bitter liten man.