[Strv102r]

På denna bild syns att AQ också tvingades avbryta anfallet pga beskjutning från attackhelikoptrarna. De skjuter dåligt, men det är småbruten terräng med ganska korta exponeringstider vilket gör robot svåranvändbart.






Ryzzarnas tur. Då spelar svensken "byfånekortet" igen...






QN igen. CQ fortsätter sin närstrid. AQ ansluter framåt och flankerar nästa mittsänkta ställning medan BQ vinklar upp åt öster och framrycker för att bekämpa Mi-24 med 20 mm akan.






Det fanns ingen fiende framför AQ, och ahkp dyker i skydd nedhållna. Mi-24 har hyfsat skydd mot 20 mm. I själva cockpit och vissa utvalda delar. Finns massa sårbara delar också. CQ närstrid fortsätter.






Sent omsider rullar TN in i manegen!

[Strv102r]

SN framrycker genom QN som tar hand om hotet som finns från hkp och pvrb.






RN nedkämpar fienden framför sig. Därefter är kompch snabb som en iller att få fart på kompaniet söderut igen. man anfaller mot nästa misstänkta ställning. Som visar sig vara oförsvarad.

[Strv102r]

SN är nu långt framför bataljonen huvuddel och utanför haubitskompaniets räckvidd. Kompanichefen nöjer sig med att ha nått vattendraget och övergångarna. Han grupperar för försvar av tagen terräng. Notera att en strvpluton ännu är långt bakom. Kanske de fick skador på vagnar som kan lagas snabbt av pvrbelden?






VN skjuter med NA mot fienden framför TN. Eller rättare sagt, EROn skickas, men den kommer inte fram på grund av störning. Det blir inga granater i målet just nu.






Pansarluftvärnsplutonen grupperar österut för att komma åt ahkp över sjön.






TN anfaller framåt. I den frontala stridskontakten hamnar ryssarna snabbt i underläge och nedhålls.






Ryskt flyganfall mot SN. Utan verkan. Vilket är realistiskt givet att kompaniet är utspritt i försvarsställningar med sannolikt flygskydd. Vad som inte är realistiskt är att anfallet överhuvudtaget äger rum. SN har nyligen förflyttat sig snabbt en längre sträcka och givet flyginsatsers ledtid är detta egentligen en omöjlighet om man inte har flyg som ligger och cirklar och väntar på mål. Vilket kräver att fi jaktflyg inte finns i hotbilden.

[Strv102r]

QN fortsätter framåt mot nästa anfallsmål.






Som oxå är oförsvarat. Är det så här man på låg nivå inser att man har ett genombrott på gång?






QN grupperar för försvar av öster flank. Finns inget i scenariot i sig som motiverar det, men jag råkar ju känna till storylinen och den taktiska kontexten, och i den händer det saker på andra sidan sjöarna...






RN väljer att med del anfalla bakåt, mot nordost in i ryggen på en misstänkt gruppering, som visar sig vara en stabsgruppering. genombrottet blir uppenbart! Övriga grupperar för försvar av tagen terräng utan att gå för nära fienden i RYDSGÅRD.






Men de röda luftburna stabsmedlemmarna har lite soldatfärdigheter kvar. De lyckas överleva den omedelbara stridskontakten.






TN fortsätter sitt anfall och får stridskontakt med två reducerade plutoner.

[Strv102r]

10,5 cm spränggranater och 7,62 mm kulspruteeld nedkämpar den ena ryska skytteplutonen och nedhåller den andra.






TN är het just nu, kanske revanchbehov efter den sega starten? De återstående ryssarna nedkämpas och kompaniet fortsätter söderut. Stridskontakt med en ny gruppering uppstår.






Det visar sig vara en granatkastarpluton. Som sagt, det är väl ett tecken på framgång?






Den eftersläpande plutonen ur SN ansluter till kompaniet. SN är lite,seg i att få igång plutonernas förberedelser för försvarsstrid.






Granatkastarplutonen och bataljonsstaben nedkämpas.

[Strv102r]

Pionjärerna får uppgift att skydda bataljonens östra flank längs en annan från öster ingående väg. Pansarluftvärnsplutonen framgrupperar.






TN fortsätter söderut. Två misstänkta ställningar anfalls. De visar sig vara oförsvarade. Det finns nu inget mellan TN och E14. Snart kan båda stridsvagnskompanierna vara i höjd.








VN1 och VN2 möts på kammen till höjderna med god utsikt över terrängen söderut och det fortsatta anfallet. Pansarluftvärnsplutonen framgrupperar till SN. NA framgrupperar till QN stridstross.






SN stridsvagnsplutoner har vidtagit grundläggande försvarsförberedelser.






RN grupperar de sista delarna för försvar av taget anfallsmål med fronten mot RYDSGÅRD. I den perfekta välden skulle TN ha kommit in i luckan mellan RN och SN vid E14, men så blev det inte. Scenariot är slut där.

[Nisse]

Otroligt spännande. Ser fram emot fortsättningen. Mer cliffhangers än professor Drövels hemlighet

[Strv102r]

Slutläget utzoomat. De röda uppe i nordväst får väl vara där. Tycker brigaden att det är viktigt att öppna den vägen också får den väl ge order till någon att göra det.







Blå har två bra kort kvar. Det ena är väldigt sällsynt. En attackflyginsats med AJ 37. Och så har man inte haft behov av den . Ironiskt.

[Strv102r]

Nu vänder vi blicken lite österut och avgränsar bort det som händer i väster och nordväst. Rakt norr om YSTAD, vid SJÖBO, slutför PB8 sin mobilisering. PB9 mobiliserade delar är under transport söderut från Skaraborg för att ansluta. PB26 mobiliserade delar lösgör sig från striderna vid EVERÖDS flygplats för att med samlad brigad gå mot sydväst och YSTAD och tillsammans med PB8, PB9 och IB46 under XIII fördelningens, pansarfördelningens, ledning anfalla och slå landstigningen vid YSTAD. I fördelningen med ansvar för Skånes ostkust lämnar således över PB 26 till XIII fördelningen och fortsätter sin strid med IB15 (org IB66) och IB42 (org IB77) allteftersom dessa mobiliserar och anländer. Vid detta tillfälle finns de snabbast mobiliserade delarna ur dessa brigader på plats, men de slåss sannolikt under 103 Fo-stridsgruppens, Kristiandstadgruppens, ledning tillsammans med 11 fristående mekaniserade bataljonen och 8 cskbat. XI fördelningen vid sydkusten fortsätter begränsa utbredning med sina förband, PB7, IB12 (org 66), IB41 (org 66) och IB11 (org 77)  i syfte att skapa gynnsamma förutsättningar för XIII fördelningens anfall. Ja, i den mån dessa brigader har mobiliserat och anslutit än så klart. Samordningen av fördelningar och Fo-stridsgrupper sker ytterst av MILO syd som ansvarar för operationerna i Skåne. Vid denna tidpunkt börjar vi gå från Fo-skedet till brigadskedet där fältförbandens mobiliserade delar övergår från att ledas av försvarsområdena till att ledas av brigaderna som nu börjar ta form.

Allt detta kokar just nu ner till att tätbataljonen ur IB41 (brigaden var tänkt att förstärka kustförsvaret runt Ystad, men det sket sig ju) och IB41 haubitsbataljon (12 st 10,5 cm m/40) under ledning av brigaden som har fått uppgift att begränsa fientlig utbredning i nordlig riktning mot SJÖBO längs riksväg 13 ska ta och försvara höjdpartiet norr SÖVESTAD. 1 infanteriskyttebataljon har cykeltolkat till ett utgångsläge för anfall och grupperat för att ta skogspartierna på höjdens södra del. Infantertihaubitsbataljonen har grupperat bakom bataljonen.

Omedelbart norr YSTAD har en marininfanteribataljon förstärkt med ett T-55M1 kompani tagit utgångsläge för att anfall norrut längs väg 13 med uppgift att ta höjdpartiet norr SÖVESTAD i syfte att skydda brohuvudet samt att ta en utfallsport för de motoriserade skytteförband som kommer landsättas snarast.

Uppgifter och syften krockar alltså på alla sätt och vis. Om ingen sida en sida vill ha ett terrängparti kommer ingen att dö där. Om bara en sida vill ha ett terrängparti kommer kanske ett fåtal att dö där. Om
båda sidor vill ha ett terrängparti kommer massa människor dö där. Ju fler desto mer angeläget syftet är. 

[Strv102r]

Batch kommer inledningsvis låta kompanierna anfalla med låg grad av samordning för att så snabbt som möjligt ta dungarna och sedan försvara dem om ryzzen kommer. Han beslutar sig också för att tilldela varje kompani ETI med ett haubitskompani, vilket går mot praxis att skjuta med samlad bataljon för bästa snabba verkan, men det medger att varje kompani har lite eldkraft tillgängligt omedelbart utan att behöva begära ETI. ETI med grkplutonerna går till spaningsplutonen resp batpvplutonen.

[Strv102r]

SJ börjar röra sig först mot vägskälet som kan vara ett rimligt anfallsmål.






Spaning och batpv rör sig mot skogsbrynet och pionjärerna följer efter.





RJ rör sig söderut de också.






Tydligen upptäckte röd att VJ anlände till området och begärde flygattack mot VJ. Röd spelar in ett attackföretag mot SL ute i den mer öppna terrängen.  Aj aj aj...






Men blå visar sig ha ett trumfkort. J35J ingriper och attackföretag når inte målet. Ha!






Men röd trumfar trumfen! SU-27 jaktsvep håller undan svensk jakt från attacken som visst når målet. Aj aj aj....






AR tappar allt stridsvärde för längre tid när bomberna trillar ner på dem.





Och den röda bataljonen börjar snabbt rulla norrut då de är uppsuttna i sina BTR-60.

[Strv102r]

RJ håller tempot uppe! Eller, ja... Allt är relativt. De går trots allt till fots.






När ännu en RJ bricka (jo, det står fel på brickan) dras väljer ryzzen att spela ner RJ ivrighet. Aktiveringen misslyckas mycket riktigt. Detta får betydelse senare.






QJ försöker komma i kapp.






Nu är det QJ som har eld i baken!






Och nu SJ! Detta är en välövad ganska samordnad bataljon får man nog ändå säga.






Och så röd. De närmar sig blixtsnabbt enligt det svenska infanteriets standard, och gör avsittning på skyttet. Hade RJ varit framme i skogsbrynet hade de kunnat få bra verkan på fienden där ute i den mer öppna terrängen.






SJ har nästan tagit vägskälet.






QJ fortsätter framåt.

GT1 (av 3) är slut. Ingen stridskontakt än, men det verkar bli rejält med pang pang alldeles strax.

[Nisse]

Det verkar vara två plutoner med T55 samt två kompanier ryskt marinfanteri på "vänsterflanken" (vänster i bild) mot ett svenskt skyttekompani+ batpv?. Sen ett ryskt kompani till höger som verkar släpa efter lite.

Hade jag varit svensk så skulle jag känna viss oro. Känns som att "ryssen hann först". Det hade nog varit bättre om svensken hunnit fram och kunnat skaffa sig entrenched positions. Svenskt skytte i andra hand är nog inget bra läge. Kanske läge att backa in i skogen så i alla fall T55:orna får det lite krångligt.

[Strv102r]

Precis. tänkte exakt samma sak för 5 min sedan när jag tittade snabbt på läget. I synnerhet batpv bör nog dra sig tillbaka lite så att de inte blir påskjutna på avstånd som de inte kan besvara elden på.

[Strv102r]

Men det blir röd som går först. En bataljon 12,2 cm 2S1 öppnar eld mot batpv-plutonen, men måluttaget är uselt så elden missar helt.






Ryzzarna inväntar inte att så att artilleriet får en chans till utan anfaller ändå.






Batpv-plutonen slår ut ett par T-55M1, och spaningsplutonen reducerar en skyttepluton och slår ut ett par BTR-60 med grg m/48, men de flankerande två plutonerna nedkämpar spanarna och batpv nedhålls. För RJ går det mycket sämre. Pvtroppens och närpv-vapnens eld är helt ineffektiv. Det blir någon step loss på ett röd skyttepluton, men svarselden från stridsvagnar, pansarskyttefordon och det röda skyttet är oerhörd och alla tre skytteplutonerna nedkämpas! Det kanske ska tolkas som att de bryter samman till skräckslagna individer som paniskt flyr bakåt snarare än att alla dödas eller lemlästas, men effekten är på kort sikt densamma. Bara pv-troppen står fast.






RJ aktiveras härnäst. Pvtroppen ger eld, ineffektivt, och nedkämpas snabbt.






QJ vinklar upp halva kompaniet då RJ som var deras flankskydd plötsligt upplösts i tomma luften.






Marininfanteriet igen. Batpv nedkämpas, liksom pionjärerna bakom dem när ryzzarna fullföljer framgången. I centern fullföljer de röda in i stridskontakt med QJ som kostar QJ en pluton, men ryssarna hejdas denna gång. Det uppstår också stridskontakt ute i öster när ryzzarna inleder med ett anfall på SJ mest östra delar. Åter visar sig närpv inte vara mycket att ha frontalt på T-55M1, medan 10 cm spränggranater och 14,5 mm tunga ksp på BTR ger bra verkan på mjuka mål, men SJ kollapsar inte. Än.