[Delirium]

Att en minoritet av brickorna inte är korrekt färglagda så att de blir en lite annan nyans än majoriteten. Att ett fåtal brickor kan vara skeva. Att ett fåtal brickor kan ha gropar på kanterna. De två förstnämnda hände mig men jag tror inte det har överdrivet stor betydelse. Framförallt tänker jag inte missa x antal veckor av spelande för att invänta ersättningsblock.

[Doomfarer]

Har du hunnit fingra lite på spelet än? Finns ju att köpa på GMT rean och funderar på om det är värt det. Åsikter?

[Delirium]

Jag filar på en längre utläggning att posta på BGG, men kortfattat så spelade vi fyra man i söndags och alla tyckte att det var kul och snyggt men att det är mer tungrott än man tror. Jag tycker det finns riktigt fiffiga bitar i designen men de har också gjort det lite svårt för sig, dels i vissa regelavsnitt och dels rent praktiskt hur man sköter spelet.

Som helhet är jag klart positiv, särskilt som det är bra support från designteamet på BGG, svar inom några timmar, men man ska ha klart för sig att det är klurigare än både Richard III och Kingmaker tillsammans och att några tre timmars speltid som de utlovar är det inte tal om.

Dock kan jag tänka mig att tvåspelarvarianten är lättare och mer snabbspelad men det har jag inte testat.

Vi resonerade även lite kvickt om pbem-möjligheter och kände spontant att det nog kunde bli svårt utan lite modifieringar i en handfull moment men det är absolut inte omöjligt att komma på sådana modifieringar.

[Doomfarer]

Ok, tack för det snabba svaret. Skall fundera lite till.

[silversixx]

Jag har också ett par frågor. Så jag skrev ett brev.

"Hejsan Delirium (även om det inte är ditt riktiga namn),
jag är en spelare som spelar spel för att ha kul och tycker det är bra mycket roligare att agera på stundens infall, än att t ex sitta och räkna på hur jag kan fegspela mig till en vinst 12 timmar in i partiet.
Så, hur fungerar spelet för en spelare som mig? Finns det utrymme att bryta allianser, kasta tronarvingar i fängelse, mörda generaler och spela lite allmänt "Hawaii" samtidigt som man sitter och skrattar gott åt vara en ny variabel att ta med i beräkningarna för medspelarna? Uppmuntrar spelet till det? Är det ett förklätt krigsspel med lite "spännande" slumpmässiga moment som i princip är eliminerade för att savanterna inte ska bli gråtarga och kasta spelet åt helvete?
Om du har ett trist, vulgärt och otematiskt tyskt brädspel gjort av savanter för savantprospekt på ena sidan, och ett galet roligt, men trasigt spel som Republic of Rome på andra sidan, var hamnar då Crown of Roses?

Mvh,
Han som förstör för alla andra

Ps. I jämförelsen så kan du utgå från att "0" är lika mycket av varje del, minus "-" för hur tyskt det är på en skala mellan 1 och 10, och plus "+" för hur galet och bestraffande det är på en skala mellan 1 och 10"


Och varför tänker jag hela tiden på Bon Jovis gamla mellanstadietryckare "Bed of Roses" så fort jag ser titeln? Inser att jag är minoritet då de flesta associerar Bed of Roses till sin gallej- och studietid.

[Andreas Lundin]

jag är en spelare som spelar spel för att ha kul och tycker det är bra mycket roligare att agera på stundens infall, än att t ex sitta och räkna på hur jag kan fegspela mig till en vinst 12 timmar in i partiet.

 

Om du har ett trist, vulgärt och otematiskt tyskt brädspel gjort av savanter för savantprospekt på ena sidan

 

Jag har helt lagt eurospel åt sidan av samma skäl som du anger här. Jag antar att jag inte är en savant...

[Delirium]

Med tråkmånsbrasklapp att jag bara spelat en gång och vi då bara hann två omgångar vill jag säga följande:

Crown of Roses har både kapacitet för att vara Republic of Rome med totalt kaos och Royal Rumble-känsla och ett optimeringsspel av eurostil, jag skulle säga att det beror på spelarna själva vilket som kommer att dominera. På din skala skulle jag säga +3 lite halvarbiträrt. Slumpbestraffningar spelar viss roll, men går att påverka.

Som exempel kan jag beskriva en impuls i själva actionfasen, spelets hjärta: alla spelare väljer dolt från sin hand ett kort de ska spela i impulsen. Sedan visar alla sitt kort, och antalet ops avgör turordningen den impulsen. Först när det blir din tur väljer du om vill spela kortet för ops eller för event. Å ena sidan är detta en genialisk regel för ett cdg, å andra sidan ger du spelarna mycket mer kontroll över bestraffningarna än i spel där man bara drar ett event slumpmässigt och så drabbar det vem som helst, men det är inte total kontroll.

Vad gäller att spela Hawaii tycker jag nog att det uppmuntrar till det, åtminstone tror jag inte att spelet på något sätt förstörs av Hawaiispel från en spelare, det finns ju inga fronter eller någon fast struktur som alla måste följa eller så är spelet slut. Här kan man nämna vinstkriterierna:

1. Bli vald till kung fem omgångar (i kampanjen över nio omgångar).
- Min bedömning är att det är svårt för att inte säga omöjligt i fyrspelarspelet.

2. Slå ut alla motståndarnas tronpretendenter och ha någon av dina kvar.
- Visserligen ett drygt jobb, man har fyra eller i bästa fall fem, men eftersom en spelare är ute ur spelet när hans sista kille dör, är det en realistisk strategi att försöka slå ut så många som möjligt.

3. Vinna på victory points efter sista turnen om inte 1 eller 2 fallit ut
- Det enda man får vp för är att kontrollera områden som är lojala mot andra spelare (de flesta områdena är neutrala och alltså irrelevanta här). Det här kriteriet uppmuntrar attack mot svaga fiender och att försvara dina egna områden.

Något som Eurospelarna gillar är inslaget av hemliga budgivningar dels på nobles (vem som helst kan mutas att byta sida förutom dina tronpretendenter); dels på val av kung; dels på vem som ska hålla vilket ämbete. Här finns problempotential med det sistnämnda i kombination med kungavalet om folk ger sig in i segslitna diskussioner om vem som ska få vad för att stödja någon annan.

Det finns också segpotential om spelare lägger för mycket tid på att optimera sin inkomst eller på att optimera placeringen av vissa events. Å andra sidan känner jag inte till så många spel där man inte löper den risken.

Sammanfattningsvis tycker jag du ska spela spelet, och med Ulf också i leken har vi tre loose cannons. Stackars den fjärde spelaren.

[Delirium]

Efter att bland annat jag själv engagerat mig ganska mycket på BGG har nu teamet satt ihop 1, en FAQ, 2, en Errata, 3, en ny scenarioversion med snabbspelade regler och 4, färdig setup till alla scenarior, samtliga filer inväntar godkännande innan de finns tillgängliga.

Jag har mutat mig till att få #1-3 i förväg och tycker att det ser riktigt bra ut. Min förutsägelse är att #3, ett mer snabbspelat scenario (och i mitt tycke även med bättre regler) kommer att vara det som folk i gemen kommer att spela.

Så det finns definitivt hopp om det här spelet, design teamet lyssnar absolut på kritiken även om speciellt designern nog inte riktigt förstår vad det är som är problemet...

[Delirium]

Man drunknar lätt i replays på det här forumet, men det finns nu ett antal hjälpmedel till det här spelet på Boardgamegeek. Kan särskilt rekommendera det snabbspelade scenariot (som jag vill utveckla ännu mer) ihop med den färdiggjorda setupen (som kommer inom kort, upptäckte lite fel i den).

[Andreas Lundin]

Starkt.