[Strv102r]

Crocker börjar vika men ett envist batteri håller Rust i schack än så länge. Anfallet i centern rullar på men Gates slså tillbaka i flykt. Bara i absoluta centern viker fienden. Green grupperar för att kunna antingen anfalla Sullivan eller försvara mot densamme.

[Strv102r]

Mizners linje faller till stor del samman och två regementen utgör arriärgarde medan huvuddelen viker. De har dock köpt tid för en hög batterier att gruppera längre bak på andra sidan gläntan i skogen. Även Sullivans linje bryts när Green anfaller.

[Strv102r]

Mizners två regementen lyckas stoppa Martins anfall och ett motanfall driver Martin bakåt. Colberts anfall driver Baldwin bakåt på ena flanken och på den andra har Bowen och Moore framgång. Nu är det i centern det börjar gå trögare...

[Strv102r]

Så aktveras Stanleys division. Den ileder direkt ett motanfall med sina två brigader mot Bowen och Rust. I övrigt backar de federala till den nya linjen i centern som är uppbackad av ganska mycket artilleri.

[Strv102r]

När mörkret faller har Lovells tre brigader pressats aningen bakåt av Stanleys motanfall. MIn reservbrigad, Phifer, har påbörjat en rörelse mot östra flanken där jag på morgonen avser sätta in dödstöten. jag tänker dock finta ett anfall över de öppna gläntan genom att bulla upp med artilleri där och gruppera ett par brigader för att binda Fuller.

[Strv102r]

Läget i gryningen andra dagen. Det enda egentliga skillnaden är att Phifers brigad är på plats längs österut (uppåt på bilden) i min linje och att artilleriet är grupperat vid min sida av gläntan. De federala håller på att förstärka Baldwin med båda deras skarpskytteregementen

[Strv102r]

Phifer driver undan ett skarpskytteregemente som lider stora förluster. Även Colbert får framgång. Martin stoppas dock men fienden drar sig ändå tillbaka pga att hans flank i öster viker. På andra sidan fältet går det sämre. Cabell hejdas av resterna av Olivers och Hacklemans brigader och Moore viker bakåt! Detta hade inte gjort något eftersom McArthur viker för Bowen och därmed försvinner Hacklemans flankskydd, men då Mower med framgång anfaller in i skarven mellan Bowen och Rust börjar Bowens framgång bli sådär viktig... Men å andra sidan är det med Phifer och Colbert jag ska ta hem det här. De andra ska bara binda fienden.

[Strv102r]

Phifer pressar på med framgång och Colbert och Gates följer efter och driver undan fienden framför sig de med. På andra flygeln anfaller Crocker in mot Bowen igen med de delar som är återsamlade.

[Strv102r]

Fienden trängs ut ur skogen av Colbert, Greene och Phifer. Fuller börjar omgruppera bakåt mot CORINTH och på andra flanken dras Crocker ur på samma sätt. Även artilleri grupperar om mot CORINTH. Moore fördröjs effektivt av resterna av ett antal brigader som bara borde inse att de är slagna och lägga sig och självdö! Min motspelare, som ofta har otur i tärningslag, har slagit ganska bra hittills i spelet. Detta ändrar  sig nu då han börjar slå så osannolikt bra att man kan bli gråtfärdig för mindre. Mina förluster ökar snabbt.

[Strv102r]

Fullers och Crockers brigader kommer på plats i CORINTH och även batterierna är där. Phifer fortsätter framåt men både Green och Colbert är så nära BCE nivån, motsvarar wrecked i The Gamers/MMPs liknande spelserie, att ett anfall ut på flatan mot fiendens artilleri inte känns "optimalt" trots att Sullivan är knäckt. Gates är också där. Martin är en så liten brigad att den inte kan uträtta mycket. Cabell är nästan knäckt han med, men Moore har lite kvar och han fortsätter anfallet. Bowen och Rust är nästan knäckta, men deras försvar har knäckt Mower.

[Strv102r]

Phifer är nu grupperad för ett anfall mot CORINTH. Tyvärr har de federala blivit försvarsgrupperade under tiden. Colbert skull kunna anfalla höjden Baldwins rester och batterier står på, men det skulle knäcka brigaden och framgången är långt från garanterad. Greene jagar undan Sullivan och kan nu anfalla redutten melllan honom och CORINTH. Tyvärr är han bara en hårsmån från BCE gränsen... Moore tar sig fram till skogsbrynet och möts av eld från 5 batterier.

På Lovells flank upphör stridkontakten.

Börjar kännas som att jag kulminerat.

[Strv102r]

Phifer drar sig tillbaka efter ett misslyckat, ganska halvhjärtat, anfall mot CORINTH. Jag inser att det är kört. Artilleri och trossar börjar dra ur medan infanteriet skyddar urdragningen. De federala anfaller efter med Crocker och Fuller samt Buford för att knäcka några brigader till.

[Strv102r]

Urdragningen fortsätter. Phifer lyckas frigöra sig från fienden medan Buford har huggit tag ganska bra i Bowen och Rust. Vi bryter där.

Ett ganska historiskt förlopp med undantag av att de federala inte valde att ta andra dagens strid i skydd av sina redutter runt CORINTH utan stannade i skogen. Således blev det ingen stormning av staden i stor skala med stora förluster för mig som följd. Historiskt tog sig rebellerna in i staden innan ett motanfall slängde ut dem igen. Hur som helst så har Van Dorns operation misslyckats. CORINTH förblir i federala händer.

Spelmässigt blev det en marginell rebellseger med minsta möjliga marginal p g a att jag sparade de förband som var nära BCE gränsen. Kändes lite gamey så jag tillkänner nog segern till motståndaren ändå.